För att skolan skall nå bra resultat är det viktigt att eleverna ges möjlighet att utvecklas så allsidigt som möjligt.
Hjärnforskningen har kunnat konstatera att den högra hjärnhalvan rymmer förutsättningarna för att uppfatta kroppspråk, imitera och att känslomässigt identifiera sig med andra. I den vänstra hjärnhalvan ryms de funktioner som hanterar språket, logik och analys.
Hos det lilla barnet är det den högra hjärnhalvan som dominerar, kanske för att det lilla barnet har så oerhört mycket att lära sig att den vänstra mera teoretiska hjärnhalvan inte skulle klara den uppgiften. I sjuårsåldern tar den vänstra över, men det är säkert så att högersidan fortfarande behövs och kräver stimulans för att inlärning och den personliga utvecklingen skall fungera på ett bra sätt.
Den inriktning av skolan som regeringen har valt innebär en ensidig satsning på teoretisk kunskap. Det finns goda grunder att befara att denna inriktning är felaktig och ineffektiv. Vid utövandet av praktisk-estetiska ämnen får eleven omedelbart bekräftelse på om tanken (teorin) var rätt eller fel, i andra ämnen kan det dröja årtionden innan teorin prövas av verkligheten.
Det finns alltså goda skäl för uppfattningen att de praktisk-estetiska ämnena är av stor betydelse för att eleven skall utvecklas och ha framgång även i de teoretiska ämnena. Deras ställning i skolan måste därför befästas; det är synnerligen angeläget att så sker. Avsikten med förslaget till kraftiga nedskärningar av de praktisk-estetiska ämnena tycks vara den motsatta -- att försvaga dem och därigenom också elevernas möjligheter till god inlärning och självuppfattning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av de praktisk-estetiska ämnena i skolan.
Stockholm den 12 januari 1993 Bengt-Ola Ryttar (s)