I denna motion aktualiseras hemkommunernas betalningsansvar för elever som tas in till specialkurser i gymnasieskolan och till gymnasial vuxenutbildning.
De nya reglerna för utbildningens finansiering har för många studerande fått förödande konsekvenser och sätter principen om likvärdig tillgång till utbildning helt ur spel.
Frågan har aktualiserats i riksdagen och i svaren på dels en interpellation och dels en fråga har statsrådet Beatrice Ask klart markerat att den som är över 20 år även i framtiden bör ha möjlighet att få yrkesutbildning. Det är heller inte rimligt att kommunerna stryper den med hänvisning till att de ej har absolut skyldighet beträffande den gymnasiala vuxenutbildningens omfattning och att det definitivt inte heller är rimligt att vuxna i vissa fall t.o.m. nekas en avslutande del av sin yrkesutbildning som är upplagd som flera separata kurser med praktikmoment emellan.
I det följande redovisar vi ett par exempel för att illustrera problematiken där vissa hemkommuner avstyrker elevers ansökningar till utbildningar.1. Elev, som genomgått jordbrukslinjen och planerat vidareutbildning på ettårig driftsledarkurs, har efter avslutad jordbrukslinje skaffat sig erforderlig praktik samt genomgått en 12 veckors lång maskinskötarkurs. Hemkommunen avstyrker driftsledarkursen med hänvisning till att eleven genomgått gymnasieskola och en påbyggnadsutbildning.2. Elev vill genomgå en terminskurs i ambulanssjukvård. För att vara behörig för intagning krävs genomgången undersköterskeutbildning. Eleven har erhållit denna i form av påbyggnadsutbildning, dvs den behörighetsgivande utbildningen. Hemkommunen avstyrker kursen i ambulanssjukvård med hänvisning till att eleven redan erhållit en påbyggnadsutbildning.
Vi anser att intentionerna i riksdagens reformbeslut inte fått den tillämpning som var avsedd. Därmed har den enskildes rätt till utbildning kommit i bakgrunden. Vi är av den uppfattningen att en elev mycket väl accepterar att i konkurrens med andra bli utan elevplats. Däremot har en elev svårt att acceptera att den blir utan elevplats på grund av att den egna hemkommunen gör en skälighetsprövning. Särskilt bekymmersamt är det när en elev blir stoppad mitt i en planerad utbildningsgång.
Benägenheten att avstyrka utbildningar inom gymnasial yrkesutbildning medför också en risk för de elever som har stort behov av att skaffa sig en yrkesutbildning inom komvux. Detta gäller inte minst många kvinnor.
Enligt vår mening måste regeringen snabbt vidtaga åtgärder för att eliminera de olägenheter som vi pekat på i denna motion. Det finns en rad kvalificerade yrken som inte kräver högskoleutbildning men väl en eller flera påbyggnadsutbildningar efter genomgången gymnasieskola. En sådan utbildning som har accepterats på ''mellannivå'' är den ettåriga teknikerutbildningen. Vi anser att en kompetenshöjande vuxenutbildning måste vara tillgänglig på lika villkor för individen och i rimlig omfattning till yrkeslivets behov.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att reglerna för tillträde till specialkurser i gymnasieskolan och till gymnasial vuxenutbildning bör preciseras så att den enskildes rätt till utbildning på lika villkor och hemkommunens betalningsskyldighet regleras på ett tydligt sätt.
Stockholm den 13 januari 1993 Stina Gustavsson (c) Marianne Jönsson (c)