I läroplanskommitténs betänkande ''Skola för bildning''
finns förslag på ny timfördelning mellan olika ämnen. För
idrottsämnet innebär förslaget en mycket drastisk
nedskärning av undervisningstiden både i grundskola och
gymnasieskola.
I grundskolan föreslås en minskning av den
sammanlagda undervisningstiden i åk 1 till 9 från 501 till 390
klocktimmar. Därtill skall friluftsverksamhetens 151
timmar belasta det ämne i vilket den utgör en tillämpning --
d.v.s. i praktiken företrädesvis idrottsämnet. Liknande
nedskärning av idrottsämnets undervisningstid föreslås för
gymnasieskolan.
Läroplanskommitténs förslag till timfördelning i ämnet
idrott innebär, om det genomförs, att svenska barn och
ungdomar endast garanteras en 50-minuterslektion per
vecka från sju till 19 års ålder.
Kommittén beskriver idrottsämnets innehåll och mål
bland annat i följande ordalag: ''Idrottsämnets specifika
uppgift är att utveckla elevernas motoriska och fysiska
förmåga och att skapa förståelse och ett bestående intresse
för regelbunden fysisk aktivitet och sunda levnadsvanor
som ett medel till hälsa och välbefinnande.''
Detta visar att läroplanskommittén har god insikt om
idrottsämnets betydelse. Men med föreslagen timtilldelning
kommer idrottsämnet inte att klara sin viktiga uppgift.
Konsekvenserna av en kraftig nedskärning av
undervisningstiden riskerar i stället att få negativa följder
för folkhälsan.
Idrottsämnet är det enda ämne i skolsystemet som är
direkt hälsoinriktat. Ämnets karaktär kräver regelbunden
utövning. Andelen barn och ungdomar som inte alls ägnar
sig åt fysisk aktivitet under sin fritid har ökat. För en stor
grupp barn och ungdomar är skolans idrottsundervisning
den enda fysiska träning de över huvud taget får.
För eleverna har ämnet en nyckelfunktion ur
hälsosynpunkt på både kort och lång sikt.
I skolan nås samtliga elever av undervisningen som skall
ge eleverna rörelseskolning, kunskap om den egna
kroppens funktion, träningslära, ergonomi och personlig
hälsovård samt allsidig regelbunden träning som är
grundläggande för ett förebyggande friskvårdsarbete.
Ämnet syftar till att väcka ett bestående behov och intresse
för fysisk aktivitet. Regelbunden fysisk aktivitet under
uppväxtåren påverkar i hög grad barn och ungdomars
fysiska och psykiska utveckling. Inlärning av motoriska
färdigheter ger kunskaper som varar livet ut.
Regelbunden fysisk träning förbättrar hälsan på många
sätt.
Genom fysisk aktivitet stärks hjärt/kärlfunktionen,
musklernas styrka, förmåga och rörlighet ökar och
viktökning motverkas. Dessutom stärks skelettet samtidigt
som hållning, rörelsestil och självkänsla förbättras. Det är
också klart dokumenterat att fysisk aktivitet ökar elevernas
mentala förmåga, inlärningsprestationer och lust att lära.
Regelbundna motionsvanor och intresse för fysisk aktivitet
innebär också att fritiden får ett rikare innehåll.
I olika undersökningar om hälsotillståndet i landet har
det presenterats oroväckande resultat. Allt fler barn och
ungdomar är fysiskt inaktiva på sin fritid. En minskning av
den fysiska prestationsförmågan bland nyinryckta
värnpliktiga har konstaterats och en stigande andel barn och
ungdomar är överviktiga. En stor del av den vuxna
befolkningen är fysiskt inaktiv på sin fritid och många av
dessa tillhör på grund av detta en medicinsk riskgrupp.
Belastningsskador och sjukskrivningar på grund av fysiska
besvär har ökat kraftigt, även bland unga.
I vårt moderna samhälle med ökad automatisering,
moped- och bilåkande och TV-tittande är fysisk aktivitet
inte längre en naturlig del av den dagliga livsföringen.
Många barn och ungdomar tycks ha förlorat förmågan att
genom egna initiativ ägna sig åt fysiska övningar. Den
spontana leken och idrottsverksamheten på egen hand blir
allt mer sällsynt. Även små barn går på schemalagd
ledarledd träning och barnidrotten har institutionaliserats.
Med denna utveckling måste det ställas ökade krav på
den idrottsundervisning som skolan ger. Det finns skäl att
ytterligare markera ämnets hälsoförebyggande karaktär.
Särskilt viktigt är det att nå de på fritiden fysiskt inaktiva
eleverna. Undervisningen måste anpassas så att den
utvecklar alla barns och ungdomars motoriska och fysiska
förmåga och intresse för motion.
Även förskolan har i detta sammanhang ett stort ansvar.
Det arbete som i förskolan bedrivs för att utveckla barnens
motoriska och fysiska förmåga måste göras så att barnens
egna initiativ och spontana aktiviteter stimuleras. Att
återge svenska barn förmågan till egen lek och spontan
idrottsverksamhet måste vara en viktig målsättning i såväl
skolans som förskolans arbete.
Läroplanskommitténs förslag till minskning av
undervisningstiden i idrott, det enda skolämne som är
direkt hälsoinriktat och kopplat till förebyggande
hälsovård, har väckt kritik. Det råder en bred insikt om
värdet av en för olika åldrar anpassad allsidig och
regelbunden rörelseträning som utvecklar den motoriska
och fysiska förmågan, liksom vikten av att hos barn och
ungdomar väcka ett bestående intresse för regelbunden
motion och sunda levnadsvanor. Inte minst mot bakgrund
av ökningen av belastningsskador, förslitningsskador och
förtidspensioneringar är det viktigt att förutsättningar ges
till regelbunden utövad motions- och idrottsverksamhet
under barn och ungdomsåren.
Mot bakgrund av idrottsämnets betydelse för elevernas
motoriska, fysiska och psykiska utveckling och hälsa och för
att tydligare poängtera ämnets karaktär bör namnet ändras
till ''Idrott och hälsa'' både i grundskolan och i
gymnasieskolan.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om idrottsämnets betydelse,
2. att riksdagen beslutar att ämnets namn skall vara
''Idrott och hälsa'' både i grundskolan och gymnasieskolan,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förskolans ansvar.
Stockholm den 12 januari 1993
Karin Falkmer (m)
Birgit Henriksson (m)