med anledning av förs. 1992/93:RR4 Riksdagens revisorers förslag angående gymnasieskolan -- Resurser, resultat och utveckling
Värna lektorstjänsterna i gymnasieskolan!
Skolan kommunaliserades 1989 och en effekt av detta är
att staten inte längre kan föreskriva inrättadet av särskilda
tjänster som lektorer inom gymnasieskolan. Tidigare kunde
staten bestämma att en viss andel av lärarna skulle ha
forskarutbildning.
Vi anser att det är viktigt att behålla och förstärka
forskningsanknytningen inom skolväsendet. Det är en fråga
om kvalitet för eleverna att få undervisning av lärare med
den fördjupade kunskap som doktorsexamen ger. Idag
räknas den lärare som behörig som har lärarutbildning eller
av skolverket bedöms ha motsvarande utbildning. En
kommun kan också medge behörighet för viss tjänstgöring.
Från flera håll i landet kommer nu signaler om att
kommunerna omvandlar lektorstjänster till adjunkttjänster
och anger bl a som anledning att tjänsten i vilket fall inte
kan tillsättas med behörig personal. Det har förekommit att
kommunerna utformat tjänsternas ämnesbeskrivningar på
ett sådant sätt att det varit omöjligt att få fram någon
behörig sökande. Vissa menar emellertid att detta även är
en fråga om kostnad för kommunerna. Det blir helt enkelt
billigare att inrätta adjunkttjänster.
Enligt riksdagens revisorers granskning av
gymnasieskolan fanns det läsåret 1970/71 i gymnasieskolan
1 500 forskarutbildade lektorer. År 1991 fanns det 1 300
lektorer. Andelen av dessa som hade forskarutbildning var
86 % av lektorerna i allmänna ämnen, 6 % av lektorerna i
ekonomiska ämnen och 10 % av lektorerna i tekniska
ämnen. Antalet elever har sedan läsåret 1970/71 på de tre-
och fyraåriga linjerna ökat från 104 000 till 144 000. Detta
innebär att man 1971 hade en lektor på 69 elever och 1991
en lektor på 111 elever. Antalet lektorer har med andra ord
minskat både totalt och i relation till antalet elever på
teoretiska linjer.
Tyvärr innebär brister i statistiken att det inte går att få
någon klar bild över hur många lektorstjänster som idag
finns totalt och hur många av dem som är tillsatta med
''obehörig'' personal. De uppgifter som ovan redovisats
talar emellertid sitt tydliga språk. Antalet lektorer har
minskat.
Lektorerna har i dagens kunskapssamhälle en viktig
uppgift i att betona kunskapens och
forskningsanknytningens betydelse. I gymnasieskolorna är
det helt enkelt lektorerna som representerar forskningen.
De kan därigenom spela en stor roll för rekryteringen av
nya forskare genom att stimulera sina gymnasielever att
bestämma sig för forskarbanan. Lektorerna har en naturlig
anknytning till högskolan och kan i hög grad vara den resurs
som förbereder eleverna för senare studier.
Lektorstjänsterna måste därför värnas och tillsättas med
behörig personal. Att i en bristsituation besätta en
lektorstjänst med en icke behörig för att därefter ge
möjlighet för vederbörande att genomgå forskarutbildning
är å andra sidan efterföljansvärt!
Självfallet har staten, oavsett kommunaliseringen, ett
ansvar för att garantera skolans forskningsanknytning. Det
sker bl a genom att tillhandahålla särskild utbildning för
forskare som inriktar sig på undervisning i gymnasieskolan.
Det är också en fördel för alla parter om lektorerna kan
beredas möjlighet att varva sin tjänstgöring mellan
högskola och lärartjänst.
Vi menar dessutom att staten tillsammans med
Kommunförbundet bör garantera forskningsanknytningen i
gymnasieskolans undervisning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att behålla och utveckla
forskningsanknytningen inom gymnasieskolan genom att
värna om lektorstjänsterna.
Stockholm den 21 januari 1993
Barbro Westerholm (fp)
Lars Sundin (fp)