med anledning av prop. 1992/93:1 Universitet och högskolor -- frihet för kvalitet
Bakgrund
Regeringens proposition om universitet och högskolor --
frihet för kvalitet -- innebär en bra början på en utveckling
mot valfrihet, mångfald och kvalitet inom högskolans
område som vi välkomnar och berömmer. I dess stora
huvuddrag och i dess principiella inriktning stödjer vi
propositionens intentioner. Men vi har också flera allvarliga
invändningar. Vi kan inte heller låta bli att konstatera att
friheten är större på det verbala planet än på det reella --
kan det vara så att man är rädd för att universitet och
högskolor skall fatta beslut som inte uppskattas av de
politiker som har svårt att släppa tyglarna?
Vår grundsyn
Vi vill återupprätta Sveriges plats bland världens främsta
industri- och välståndsnationer -- även inom akademisk
utbildning och forskning. För Ny demokrati är investeringar
och satsningar inom den akademiska utbildningen och
forskningen en av de viktigaste och mest angelägna
investeringar Sverige kan göra för att säkra ett fortsatt
framtida välstånd -- såväl materiellt som kulturellt. För att
dessa investeringar skall kunna ge optimalt utbyte krävs
enligt vår bestämda uppfattning att de akademiska
lärosätena är verkligt fria och självständiga i alla
avseenden -- vi tror på den klassiska och historiska friheten
för akademierna -- också som en garant för ett fritt, öppet
och demokratiskt samhälle.
Utveckling genom och inom akademisk utbildning och
forskning kan aldrig styras eller frammanas av ett
regeringskansli och ett utbildningsdepartement. Dynamik
skapas genom individuella insatser, utförda i ett system med
stora befogenheter och stort ansvar av personer, som
erhåller rätt stimulans men som samtidigt måste vara
beredda att bli utbytta, om och när de inte uppfyller kraven.
Vår övergripande strategi för akademisk utbildning
Under de närmaste tio åren vill vi för
utbildningskostnaderna tillämpa samma princip som för
kostnaderna för sjukförsäkringen, dvs acceptera att de blir
vad de blir med målet att så snabbt det går uppnå världens
kvalitativt bästa akademiska grundutbildning. Vi vill
samtidigt se till, att var och en som har
begåvningsförutsättningar för akademiska studier skall få
chans till sådana. Det är vår uppfattning, att det inte finns
några oövervinnliga motsättningar mellan kvantitet och
kvalitet i en akademisk utbildning, som utformas på
vetenskaplig grund och med den utbildningsmetodik sådan
kräver.
Besluten om satsningar på kvalitet skall fattas inom de
enskilda lärosätena under i första hand deras egen kontroll.
Staten anordnar en kontroll av kontrollen genom
Utbildningsdepartementet. Denna kontroll skall i första
hand omfatta kvaliteten men också måleffektiviteten i den
meningen, att man tillser att nödvändiga satsningar görs,
och att inte strävan efter effektivitet får medföra risker för
kvaliteten. Det är givet, att det inte får förekomma
uppenbart slöseri, t ex av det slaget, att närvaro görs
obligatorisk för att sysselsätta lärare eller att kurser
dubbleras av samma skäl -- men sådant bör snabbt kunna
elimineras i en miljö, som på varje punkt premierar tävlan
och kvalitet.
I dessa, i princip obegränsade, satsningar, skall det bara
finnas en enda restriktion -- kvalitet. Det skall finnas plats
för var och en som uppfyller de höga och kontrollerade
kvalitetskraven -- men först när dessa uppfylls.
Vår strategi innebär också, att varje lärosäte för sig
kontrollerar kvaliteten på de studerande som accepteras.
Det står dem fritt att välja mellan att göra inledande
kvalitetsprov före inträdet eller att låta kvalitetskontrollen
komma efter en tids utbildning. Vi anser det inte vara mer
inhumant att låta dem, som visar sig inte klara studierna,
avbryta dem än att aldrig låta dem få en chans.
Skilj på akademisk och icke akademisk
högskoleutbildning
Det är nödvändigt att den akademiska utbildningen och
forskningen är organisatoriskt åtskild från övrig
postgymnasial utbildning. På denna punkt tycker vi
propositionen permanentar dagens s k
inflationshögskolor -- dvs högskolor som bedriver
utbildning som i Sverige kallas högskoleutbildning utan att
vara det enligt vedertagna internationella normer. Vi
välkomnar avskaffandet av de nuvarande
utbildningslinjerna och införandet av nya examensbegrepp.
När det gäller examensbegreppen skulle vi hellre se en
mer renodlad uppdelning i akademiska utbildningar som
alltid skall bygga på vetenskaplig grund och övriga
kvalificerade postgymnasiala examensutbildningar som
bygger på beprövad erfarenhet och/eller konstnärlig grund.
Förslagsvis skulle man i stället kunna ha beteckningarna
akademisk examen resp högskoleexamen. I beteckningen
akademisk examen skulle ingå propositionens
kandidatexamen och magisterexamen tillsammans med de
traditionella akademiska yrkesexamina såsom
civilingenjörsexamen, läkarexamen, psykologexamen etc.
Högskoleexamen skulle omfatta propositionens
högskoleexamen tillsammans med övriga (icke
akademiska) yrkesexamina såsom sjuksköterskeexamen,
grundskollärarexamen, sociala omsorgsexamen etc. Vi
välkomnar också beteckningen konstnärlig
högskoleexamen.
Akademiska examina skall endast kunna utfärdas vid
universitet och högskolor med fast forskningsorganisation.
Större frihet i alla avseenden
Akademiska lärosäten skall vara fria, självständiga
enheter enligt gammal västerländsk tradition med ett
absolut minimum av statlig styrning. De skall själva
bestämma om utbildnings-/forskningsinriktning och
organisation. De skall själva utse styrelse, rektor och
professorer. Fria akademiska lärosäten kan drivas i flera
olika juridiska former, t ex som stiftelser, kooperativ eller
aktiebolag. En forcerad allmän avreglering är emellertid
viktigare än att diskutera hur huvudmannaskapet skall vara.
Låt gärna olika former av huvudmannaskap konkurrera
med varann. Akademiska lärosäten skall fritt konkurrera
med varann om studenter, lärare och forskare etc. Löner
och löneförmåner inom den akademiska världen skall
hävda sig väl internationellt och sättas individuellt. Vi anser
det också angeläget att i lag slå fast att rätten att
kommersiellt utnyttja uppnådda forskningsresultat
tillkommer både forskaren och högskolan.
Fasta forskningsresurser på alla högskolor som önskar
Ur regionalpolitisk synpunkt är satsningen på regionala
och lokala högskolor sannolikt en av de mest framgångsrika
och med bestående effekter. Samtidigt har ibland
frågetecken satts för kvalitetsaspekterna på utbildningen.
Vi vill förstärka dessa positiva regionalpolitiska effekter
samtidigt som vi vill säkerställa kvalitetsaspekterna. Vi
föreslår därför att alla de högskolor som i dag saknar fasta
forskningsresurser skall kunna skaffa sig detta genom att
själva fatta beslut om ett fast samarbete med någon av de i
dag befintliga högskolor som har fasta forskningsresurser.
Ändringar i propositionens lagförslag
Våra förslag till ändringar i propositionens förslag till ny
högskolelag är följande:
1 kap.
8 §
Den grundläggande högskoleutbildningen skall
väsentligen bygga på de kunskaper som eleverna får på de
nationella program i gymnasieskolan som syftar till fortsatta
akademiska studier eller motsvarande kunskaper.
Forskarutbildningen skall bygga på en grundläggande
högskoleutbildning.
Kommentar: Alla nationella program i gymnasieskolan
kan knappast anses förmedla tillräcklig grund för
högskolestudier. Vi ser heller inget skäl till varför
regeringen skall få medge undantag för konstnärliga
utbildningar som proppen föreslår.
10 §
Utgår
Kommentar: Vi ser inget skäl till varför det skall krävas
regeringstillstånd för kommuner och landsting som vill
anordna högskolor.
2 kap.
4 §
I styrelsen för en högskola skall högskolans rektor ingå.
Styrelsen utser själv inom sig ordförande. Högskolan utser
självständigt flertalet av styrelsens övriga ledamöter.
Styrelsen utser rektor. Lärare och studenter vid högskolan
har rätt att vara representerade i styrelsen.
Kommentar: Vi vill ge högskolorna avsevärt större frihet
än regeringen föreslår i proppen. Således tycker vi det är
självklart att varje högskola själv utser flertalet i sin
styrelse, liksom att styrelsen själv inom sig utser
ordförande. Statsmakternas behov av insyn tillfredsställs av
att riksdagen -- ej regeringen -- utser två ledamöter. Vi
anser det också vara givet att det är styrelsen för en
högskola som skall utse dess rektor i stället för regeringen.
Vi ser heller inga skäl till varför de fackliga företrädarna
skall ha närvaro- och yttranderätt vid styrelsens
sammanträden.
7 § (ny)
Högskola utan fakultet kan om den så vill vara filial till
högskola med fakultet och skall då underordnas och
samordnas med moderhögskolan och dennas
fakultetsnämnder. Högskola utan fakultet avgör
självständigt vilken högskola den vill vara filial till. Beslut
om vilken moderhögskola en högskola utan fakultet vill
tillhöra skall kunna omprövas. Moderhögskola är skyldig
att förlägga fasta forskningsresurser till sin/sina filialer i
rimlig utsträckning.
Kommentar: Denna nya paragraf syftar till att tillvarata
den flexibilitet och det nytänkande som ofta finns på de
mindre lokala högskolorna och att öka den positiva
regionalpolitiska effekt dessa har. Bestämmelsen innebär i
praktiken också att alla dessa högskolor kan tillförsäkra sig
fasta forskningsresurser genom att knyta sig till en högskola
med fakultet. Knytningen till en moderhögskola
säkerställer hög kvalitet, och valmöjligheten och rätten att
ompröva skapar positiv konkurrens.
3 kap.
1 §
I tjänsten som lärare vid högskolorna skall i normalfallet
ingå att handha utbildning och forskning eller konstnärligt
utvecklingsarbete. Till en lärares uppgifter hör också att
följa utvecklingen inom det egna ämnesområdet.
Kommentar: Vi vill skärpa kravet på att utbildning och
forskning skall gå hand i hand.
2 §
Den främsta lärartjänsten är tjänsten som professor.
Professorstjänster skall finnas inrättade i tillräcklig
omfattning för att forskning och utbildning skall kunna
bedrivas på en hög kvalitativ nivå inom olika
vetenskapsområden. Endast den som visat vetenskaplig och
pedagogisk skicklighet får ges en tjänst som professor.
Kommentar: Vi anser inte att regeringen skall kunna gå
in och utfärda närmare föreskrifter om behörighet och
befordringsgrunder. Detta är frågor som högskolornas
styrelser har att besluta om.
3 §
Tjänster som professor tillsätts normalt för en tid av tio
år, om inte annat följer av andra stycket.
Tjänster som professor får tillsättas för en bestämd tid
kortare än tio år, om det är fråga om 1.
konstnärlig verksamhet, eller 2.
adjungering till en högskola av någon som har sin
huvudsakliga verksamhet utanför högskoleväsendet.
4 §
Den som har fått en tjänst som professor kan skiljas från
tjänsten på de grunder som finns i lagen om offentlig
anställning. Professor har dock alltid rätt att få sin sak
prövad i styrelsen för högskolan.
Kommentar: Vi anser att proppen går för långt när det
gäller anställningstryggheten för professorer.
5 §
Vid högskolorna skall det, utöver professorer, finnas
lärartjänster som lektorer. En lektor skall vara
vetenskapligt kompetent. I en lektors arbetsuppgifter skall
det ingå både utbildning och forskning.
Kommentar: Vi vill skärpa kravet på att utbildning och
forskning skall gå hand i hand.
6 §
Varje högskola bestämmer själv vilka lärartjänster som
skall finnas där, även tjänster som professor och lektor,
samt om de behörighetskrav och befordringsgrunder som
skall gälla för tjänsterna.
Kommentar: Vi anser inte att regeringen skall kunna gå
in och utfärda närmare föreskrifter. Detta är frågor som
högskolornas styrelser har att besluta om.
7 §
Varje högskolas styrelse beslutar själv om vilka regler
som skall gälla avseende lärares rätt att vid sidan av sin
tjänst inneha anställning eller uppdrag eller utöva
verksamhet som avser forskning eller utvecklingsarbete
inom tjänstens ämnesområde.
Kommentar: Vi anser inte att lagen skall garantera en
generell rätt till sidouppdrag. Detta är frågor som skall
avgöras av styrelsen för varje högskola.
9 § (ny)
Rätten att kommersiellt utnyttja uppnådda
forskningsresultat tillhör forskaren och högskolan
gemensamt. Det ankommer på varje högskolas styrelse att
närmare utforma dessa regler.
Kommentar: Vi anser det angeläget att i lag slå fast att
rätten att kommersiellt utnyttja uppnådda
forskningsresultat tillkommer både forskaren och
högskolan.
4 kap.
2 §
Den högskola som anordnar en utbildning avgör själv
vilka behörighetsvillkor som skall gälla för att bli antagen
till utbildningen, utöver vad som angetts i 1 kap. 8 §.
Sökande får icke diskrimineras eller kvoteras på grund av
kön, ras, hudfärg, bostadsort eller liknande.
Kommentar: Vi anser inte att regeringen skall kunna
reglera behörighetsvillkoren. Vårt förslag innebär också ett
starkare skydd mot diskriminering och kvotering än
regeringens föreslår.
3 §
Kan inte alla behöriga sökande till en utbildning tas
emot, skall urval göras bland de sökande. Varje högskola
beslutar själv om urvalskriterier och urvalsprocess.
Kommentar: Vi anser inte att regeringen skall reglera
dessa frågor genom föreskrifter. Detta är frågor som varje
högskola själv kan och skall besluta om.
4 §
Utgår
Kommentar: Regeringens förslag är odemokratiskt och
kränker föreningsfriheten.
5 §
Varje högskola får meddela föreskrifter om tillfällig
avstängning av studenter.
Kommentar: Vi anser inte att regeringen skall reglera
dessa frågor genom föreskrifter. Detta är frågor som varje
högskola själv kan och skall besluta om.
6 §
Varje högskola får meddela föreskrifter om att en
student tills vidare skall avskiljas från utbildningen i de fall
då studenten 1.
lider av psykisk störning,
2. missbrukar alkohol, narkotika eller liknande drog,
3. har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet.
Kommentar: Vi anser inte att regeringen skall reglera
dessa frågor genom föreskrifter. Detta är frågor som varje
högskola själv kan och skall besluta om.
8 § (ny)
Varje högskola har rätt till ekonomisk ersättning, s k
studentpeng, som är direkt proportionell till antalet antagna
studenter. Studentpeng skall utgå så länge studenterna
presterar godkända studieresultat enligt uppställda
kvalitetsnormer. Studentpengens storlek fastställs av
riksdagen och skall vara av sådan storlek att den innebär ett
starkt incitament för varje högskola att anta alla behöriga
sökande.
Kommentar: Vi vill med denna paragraf säkerställa en
riktig dimensionering och resurstilldelning som uppmuntrar
såväl kvalitet och kvantitet som effektivitet. Vi vill att
studenternas val av högskola skall vara den starkaste
styrfaktorn för resurstilldelning. Detta skapar positiv
konkurrens och intresse att se till att studenterna presterar
bra studieresultat.
5 kap.
Utgår
Kommentar: Vi anser inte att dessa frågor skall regleras
i lag. De kan med fördel hänföras till styrelserna för de olika
högskolorna och till utvärderingssekretariatet.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 1 kap. 8
§:
Den grundläggande högskoleutbildningen skall
väsentligen bygga på de kunskaper som eleverna får på de
nationella program i gymnasieskolan som syftar till fortsatta
akademiska studier eller motsvarande kunskaper.
Forskarutbildningen skall bygga på en grundläggande
högskoleutbildning,
2. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 2 kap. 4
§:
I styrelsen för en högskola skall högskolans rektor ingå.
Styrelsen utser själv inom sig ordförande. Högskolan utser
självständigt flertalet av styrelsens övriga ledamöter.
Styrelsen utser rektor. Lärare och studenter vid högskolan
har rätt att vara representerade i styrelsen,
3. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 2 kap. 7
§ (ny):
Högskola utan fakultet kan om den så vill vara filial till
högskola med fakultet och skall då underordnas och
samordnas med moderhögskolan och dennas
fakultetsnämnder. Högskola utan fakultet avgör
självständigt vilken högskola den vill vara filial till. Beslut
om vilken moderhögskola en högskola utan fakultet vill
tillhöra skall kunna omprövas. Moderhögskola är skyldig
att förlägga fasta forskningsresurser till sin/sina filialer i
rimlig utsträckning,
4. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 1
§:
I tjänsten som lärare vid högskolorna skall i normalfallet
ingå att handha utbildning och forskning eller konstnärligt
utvecklingsarbete. Till en lärares uppgifter hör också att
följa utvecklingen inom det egna ämnesområdet,
5. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 2
§:
Den främsta lärartjänsten är tjänsten som professor.
Professorstjänster skall finnas inrättade i tillräcklig
omfattning för att forskning och utbildning skall kunna
bedrivas på en hög kvalitativ nivå inom olika
vetenskapsområden. Endast den som visat vetenskaplig och
pedagogisk skicklighet får ges en tjänst som professor,
6. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 3
§:
Tjänster som professor tillsätts normalt för en tid av tio
år, om inte annat följer av andra stycket.
Tjänster som professor får tillsättas för en bestämd tid
kortare än tio år, om det är fråga om
1. konstnärlig verksamhet, eller
2. adjungering till en högskola av någon som har sin
huvudsakliga verksamhet utanför högskoleväsendet,
7. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 4
§:
Den som har fått en tjänst som professor kan skiljas från
tjänsten på de grunder som finns i lagen om offentlig
anställning. Professor har dock alltid rätt att få sin sak
prövad i styrelsen för högskolan,
8. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap. 5
§:
Vid högskolorna skall det, utöver professorer, finnas
lärartjänster som lektorer. En lektor skall vara
vetenskapligt kompetent. I en lektors arbetsuppgifter skall
det ingå både utbildning och forskning,
9. att riksdagen beslutar anta följade lydelse av 3 kap. 6
§ :
Varje högskola bestämmer själv vilka lärartjänster som
skall finnas där, även tjänster som professor och lektor,
samt om de behörighetskrav och befordringsgrunder som
skall gälla för tjänsterna,
10. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap.
7 §:
Varje högskolas styrelse beslutar själv om vilka regler
som skall gälla avseende lärares rätt att vid sidan av sin
tjänst inneha anställning eller uppdrag eller utöva
verksamhet som avser forskning eller utvecklingsarbete
inom tjänstens ämnesområde,
11. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 3 kap.
9 § (ny):
Rätten att kommersiellt utnyttja uppnådda
forskningsresultat tillhör forskaren och högskolan
gemensamt. Det ankommer på varje högskolas styrelse att
närmare utforma dessa regler,
12. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 4 kap.
2 §:
Den högskola som anordnar en utbildning avgör själv
vilka behörighetsvillkor som skall gälla för att bli antagen
till utbildningen, utöver vad som angetts i 1 kap. 8 §.
Sökande får icke diskrimineras eller kvoteras på grund av
kön, ras, hudfärg, bostadsort eller liknande,
13. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 4 kap.
3 §:
Kan inte alla behöriga sökande till en utbildning tas
emot, skall urval göras bland de sökande. Varje högskola
beslutar själv om urvalskriterier och urvalsprocess,
14. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 4 kap.
5 §:
Varje högskola får meddela föreskrifter om tillfällig
avstängning av studenter,
15. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 4 kap.
6 §:
Varje högskola får meddela föreskrifter om att en
student tills vidare skall avskiljas från utbildningen i de fall
då studenten
1. lider av psykisk störning,
2. missbrukar alkohol, narkotika eller liknande drog,
3. har gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet,
16. att riksdagen beslutar anta följande lydelse av 4 kap.
8 § (ny):
Varje högskola har rätt till ekonomisk ersättning, s.k.
studentpeng, som är direkt proportionell till antalet antagna
studenter. Studentpeng skall utgå så länge studenterna
presterar godkända studieresultat enligt uppställda
kvalitetsnormer. Studentpengens storlek fastställs av
riksdagen och skall vara av sådan storlek att den innebär ett
starkt incitament för varje högskola att anta alla behöriga
sökande,
17. att riksdagen beslutar att 1 kap. 10 §, 4 kap. 4 § samt
hela 5 kap. utgår ur lagen,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om akademisk utbildning och övrig
kvalificerad postgymnasial utbildning,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om examensformer och
examinationsrätt,
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fri lönesättning inom den
akademiska världen,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om strategi för akademisk
utbildning,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fria universitet med olika
juridiska huvudmän.
Stockholm den 21 oktober 1992
Ian Wachtmeister (nyd)
Stefan Kihlberg (nyd)
Harriet Colliander (nyd)
Bo G Jenevall (nyd)
Johan Brohult (nyd)
Claus Zaar (nyd)