Dagens högskola har i hög utsträckning i många fall missat den självklara och naturliga kopplingen mellan grundutbildning och forskning. Detta beror till stor del på en organisatorisk delning av dessa två verksamheter. Dessutom har forskningsmeriter vägt tyngst vid tjänstetillsättning och lönesättning. På många skilda sätt har också högskolepolitiken i Sverige prioriterat forskning framför den grundläggande utbildningen.
Det kan finnas vissa skäl att forskningsresurser tilldelas efter andra kriterier än resurserna till grundutbildning. Detta får dock inte innebära en tudelning av högskolan såsom nu är fallet. Sambandet mellan utbildning och forskning är fundamental för universitet och högskolor och måste förstärkas framöver.
Forskningsanknytning innebär enligt vårt sätt att se det att utbildning och forskning är förenade i samma organisatoriska struktur samt att lärare som undervisar är aktiva i forskningen och att forskare deltar i undervisningen. Forskningsanknytning innebär vidare att studenter får tillfälle att komma i kontakt med en levande forskningsmiljö. Dagens situation lämnar en hel del i övrigt att önska. Det vore av stort värde om dagens gränsdragning mellan forskande och icke forskande högskolor kunde avdramatiseras.
Att all högskoleutbildning vilar på vetenskaplig grund bör vara en målsättning för en långsiktig och högt ställd utbildningspolitik. I prop. 1992/93:1 ''Frihet för kvalitet'', sid. 26 anförs följande: ''Enligt min mening bör därför i högskolelagen finnas en grundläggande föreskrift om universitetens och högskolornas uppgifter. Dessa uppgifter kan lämpligen där anges omfatta 1. utbildning, på vetenskaplig eller konstnärlig grund samt på beprövad erfarenhet.''
Såväl den traditionella akademiska utbildningen som den praktiska utbildningen bör vila på vetenskaplig grund och till stor del baseras på beprövad erfarenhet. För många utbildningar handlar det om en koppling mellan teori och praktik och att tillägna sig ett förhållningssätt till kommande yrkesutövning.
Vi reagerar på det resonemang som förs i propositionen om att vissa praktiska utbildningar till stor del bör baseras på beprövad erfarenhet. Vi ser inte att det finns någon motsättning mellan vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Beprövad erfarenhet tillsammans och i samverkan med teori ger synergieffekter som förstärker utbildningen kvalitativt.
Vi befarar att regeringen med dessa formuleringar viker från målet att all högskoleutbildning bör vila på vetenskaplig grund. Verksamheten inom högskolan skall så långt det är möjligt bedrivas så att det finns ett nära samband mellan utbildning och forskning. Idag finns vissa utbildningar där detta mål delvis är åsidosatt. Inom t.ex. undervisnings- och vårdsektorn är ofta sambandet mellan forskning och grundutbildning eftersatt. Det finns all anledning att se över detta förhållande och vidtaga de åtgärder som behövs för att få en utbildning som i högre utsträckning än idag innehåller ett nära samarbete med den forskning som bedrivs inom dessa områden.
Det måste vidare finnas större möjligheter för studenter som så önskar att fortsätta med forskning inom dessa områden. Forskning inom t.ex. undervisning, vård och omsorg är idag eftersatt. Ökad satsning här kan ge både bättre status åt utbildningen och tillföra viktiga erfarenheter till gagn för studenterna i deras kommande yrkesutövning.
Det är ett känt faktum att dessa utbildningar i mångt och mycket är utbildningar som framförallt rekryterar kvinnor. Statistiken visar på en stor könsmässig snedrekrytering till fortsatt forskarutbildning. Åtgärder för att stimulera kvinnor att fortsätta med forskarstudier måste framgent ha hög prioritering. Det är ett märkligt förhållande att det inom de utbildningsområden där företrädesvis kvinnor studerar inte erhålls de möjligheter till forskning och forskarutbildning som är fallet inom andra utbildningsområden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vetenskaplig grund inom högskoleutbildning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ökad forskning inom undervisnings- och vårdsektorn,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors möjligheter till forskarstudier.
Stockholm den 20 oktober 1992 Stina Gustavsson (c) Marianne Jönsson (c)