med anledning av prop. 1992/93:1 Universitet och högskolor -- frihet för kvalitet
Proposition 1992/93:1 om universitet och högskolor
föreslår genomgripande förändringar bl.a. vad gäller
förändrat icke-statligt huvudmannaskap för vissa
universitet och högskolor.
Propositionen öppnar möjligheten för alternativ till
statligt huvudmannaskap i form av universitetsstiftelser. Vi
avvisar förslaget om ändrat huvudmannaskap eftersom det
är ofullständigt redovisat i propositionen. Propositionen
belyser t.ex. inte konsekvenserna av ett ändrat
huvudmannaskap vad gäller offentlig insyn, personal- och
studerandeinflytande, avgiftsfinansiering m.m.
I propositionen föreslås att högskolelagen ändras vad
gäller högskolestyrelsernas sammansättning. Vi avvisar
förslaget vad gäller inskränkningen av nuvarande
representation för lärare och elever.
Vi anser vidare att högskolestyrelsen skall ha en bred
samhällsinriktad sammansättning. Styrelsen bör tillföras
personer som står fria från verksamheten och som har egen
kompetens. Nuvarande sammansättning av
högskolestyrelsen bör därför behållas och skrivas in i
högskolelagen.
Vi anser att det alltjämt råder en sned könsfördelning
inom högskolans beslutande organ. En jämnare
könsfördelning måste därför eftersträvas inom alla
beslutande organ.
Propositionen lyfter fram behovet av pedagogiskt
utbildade lärare vid högskolan. Vid tjänstetillsättning skall
pedagogiska meriter tillmätas vikt. Krav på pedagogisk
kompetens måste dock också gälla tidigare anställda lärare
vid högskolan.
I anslutning till avsnitt 11.1 Principer för anslag till
grundläggande högskoleutbildning och forskning anförs att
regeringen i annat sammanhang avser återkomma till hur
forskning vid de mindre och medelstora högskolorna skall
främjas.
Frågan om forskning och medverkan i forskarutbildning
för de mindre och medelstora högskolorna har varit föremål
för diskussion under ett antal år utan att få någon långsiktig
lösning. Det är angeläget att en permanent lösning kan
åstadkommas fr.o.m. 1993/94. Lösningen hör ihop med
högskolelagens utformning i de delar som reglerar
fakulteternas organisation och deras anknytning till de
mindre och medelstora högskolorna. Den hör också ihop
med principerna för anslagsfördelning till grundläggande
högskoleutbildning och till forskning och forskarutbildning.
Båda dessa frågor behandlas i proposition 1992/93:1. Ingen
av dem ges en tydlig lösning. De mindre och medelstora
högskolornas anknytning till fakulteterna är ej tydligt
formulerad, och det framgår inte hur fakulteternas
kompetens och resurser skall användas för forskning och
forskarutbildning vid de mindre och medelstora
högskolorna. Frågan om anslagsstruktur för forskning vid
dessa högskolor löses inte heller.
Forskning och forskarutbildning vid mindre och
medelstora högskolor är en fråga dels om samverkan inom
hela fakultetsorganisationens ram, dels om att
vidareutveckla de forskningsprofiler som med god kvalitet
växt fram vid många mindre och medelstora högskolor.
Under de senaste åren har i flera delar av landet
organisatoriska lösningar arbetats fram. Den mest tydliga är
inrättandet av ''Högskolerådet för regional
forskningssamverkan i västsverige'' (HRFU). Rådet är en
organisation för samverkan mellan de humanistiska,
samhällsvetenskapliga och matematisk-naturvetenskapliga
fakulteterna vid Göteborgs universitet och högskolorna i
Borås, Karlstad, Skövde samt Trollhättan/Uddevalla.
Kansliet förläggs till högskolan i Karlstad.
För att lokala forskningsprofiler skall kunna föras vidare
erfordras en kraftig ökning av de statliga medel som anvisas
för forskning och medverkan i forskarutbildning vid de
aktuella högskolorna.
I olika sammanhang har redovisats att Sverige har en
internationellt sett liten andel högskoleutbildade och att en
stor ökning av antalet forskarutbildade erfordras. Därtill
kommer den tonvikt som nu måste läggas på den
grundläggande högskoleutbildningens kvalitet. Alla dessa
faktorer motiverar definitivt att riksdagen bestämmer sig
för hur en utbyggnad av forskning och forskarutbildning vid
de mindre och medelstora högskolorna ska ske.
En sådan utbyggnad bör ske successivt och genom att
lämplig balans skapas mellan samverkan om
fakultetsresurser och egna resurser för dessa högskolor.
Härigenom kan kvaliteten säkras. Vid utbyggnaden måste
beaktas att skillnaderna mellan de enskilda mindre och
medelstora högskolorna är avsevärda vad avser både
storlek och inriktning. Några av dem -- i första hand
Karlstad, Växjö och Örebro, vilka tidigare hade
universitetsfilialer -- har på olika sätt etablerat en
verksamhet som snabbt kan vidareutvecklas om medel
tillförs. Andra behöver längre tid och kanske en annorlunda
utformning. Högskolorna bör -- allt eftersom de mognar --
successivt och i lugn takt bygga upp forskning och
forskarutbildning på sådana områden där de visat sig starka.
En sådan utveckling kan ske utan dramatik och i nära
samverkan mellan högskolor och universitet.
Frågan om forskning och forskarutbildning vid de
mindre och medelstora högskolorna bör få en lösning enligt
ovanstående grunder under årets riksdag.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår propositionens förslag om ändrat
icke-statligt huvudmannaskap för universitet och
högskolor,
2. att riksdagen avslår propositionens förslag om
högskolestyrelserna,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att nuvarande sammansättning av högskolestyrelserna bör
bibehållas och skrivas in i högskolelagen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen sägs om jämnare könsfördelning i alla
beslutande organ inom högskolan,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om krav på högskolelärares
pedagogiska kompetens,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförs om forskning vid de mindre och
medelstora högskolorna.
Stockholm den 20 oktober 1992
Kristina Svensson (s)
Magnus Persson (s)
Bo Finnkvist (s)
Lisbeth Staaf-Igelström (s)
Jarl Lander (s)