med anledning av prop. 1992/93:1 Universitet och högskolor -- frihet för kvalitet
De resonemang som chefen för
utbildningsdepartementet anför angående förbättrad
situation för forskare och forskarstuderande är väl
motiverade. Om målet att fördubbla antalet
doktorsexamina till sekelskiftet skall nås måste det finnas
bättre incitament att ägna sig åt forskarstudier och bättre
möjligheter att behålla disputerade forskare vid universitet
och högskolor.
Det anförs i propositionen att det bör övervägas om
lektorer vid högskolan skall kunna provanställas för en tid
av tre år. Motiven härför är att man med detta vill ge
universitet och högskolor ökad flexibilitet vid
tjänstetillsättning och underlätta rekrytering. Efter en
treårsperiod kan innehavaren ges tillsvidareförordnande
utan att tjänsten ledigförklaras på nytt.
Jag delar i denna del inte de motiv som anförs i
propositionen. Enligt min uppfattning bidrar inte sådana
provanställningar till den stabilitet som högskolans
tjänstesystem behöver. Få yrkesgrupper prövas så många
gånger som lärare vid högskolan. System med treåriga
provanställningar torde vara ovanliga på arbetsmarknaden.
Den föreslagna skrivningen innebär svårigheter att
rekrytera personal till lektorstjänst. Inom vissa
utbildningsområden där det är viktigt att rekrytera personer
med arbetslivserfarenhet kan förslaget direkt motverka sina
syften. Det torde vara i det närmaste omöjligt att få till
stånd en tjänstledighet om tre år. Många kommer i den
situationen att välja att stanna kvar på en tillsvidaretjänst då
osäkerheten om den framtida anställningen blir alltför stor.
Förslaget om treårig provanställning låter sig inte göras med
mindre än att man reglerar villkoren för tjänstledighet,
vilket torde vara svårt inom de flesta avtalsområden.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om treåriga provanställningar.