De resonemang som chefen för utbildningsdepartementet anför angående förbättrad situation för forskare och forskarstuderande är väl motiverade. Om målet att fördubbla antalet doktorsexamina till sekelskiftet skall nås måste det finnas bättre incitament att ägna sig åt forskarstudier och bättre möjligheter att behålla disputerade forskare vid universitet och högskolor.
Det anförs i propositionen att det bör övervägas om lektorer vid högskolan skall kunna provanställas för en tid av tre år. Motiven härför är att man med detta vill ge universitet och högskolor ökad flexibilitet vid tjänstetillsättning och underlätta rekrytering. Efter en treårsperiod kan innehavaren ges tillsvidareförordnande utan att tjänsten ledigförklaras på nytt.
Jag delar i denna del inte de motiv som anförs i propositionen. Enligt min uppfattning bidrar inte sådana provanställningar till den stabilitet som högskolans tjänstesystem behöver. Få yrkesgrupper prövas så många gånger som lärare vid högskolan. System med treåriga provanställningar torde vara ovanliga på arbetsmarknaden.
Den föreslagna skrivningen innebär svårigheter att rekrytera personal till lektorstjänst. Inom vissa utbildningsområden där det är viktigt att rekrytera personer med arbetslivserfarenhet kan förslaget direkt motverka sina syften. Det torde vara i det närmaste omöjligt att få till stånd en tjänstledighet om tre år. Många kommer i den situationen att välja att stanna kvar på en tillsvidaretjänst då osäkerheten om den framtida anställningen blir alltför stor. Förslaget om treårig provanställning låter sig inte göras med mindre än att man reglerar villkoren för tjänstledighet, vilket torde vara svårt inom de flesta avtalsområden.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om treåriga provanställningar.
Stockholm den 21 oktober 1992 Larz Johansson (c)