med anledning av prop. 1992/93:1 Universitet och högskolor -- frihet för kvalitet

I regeringens proposition framhålls vikten av att både
öka antalet högskoleutbildade och höja kvaliteten inom
utbildning och forskning. Detta kommer att vara avgörande
för Sveriges framtida utveckling.

Med anledning av den tilltagande internationella
konkurrensen skärps kraven på all forskning och
utbildning. Därför måste också högre utbildning och
forskning ges bättre förutsättningar. Ökad frihet för
universitet och högskolor är nödvändigt för att möta de nya
kraven och utmaningarna.

Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna

I anslutning till avsnitt 11:1 Principer för anslag till
grundläggande högskoleutbildning och forskning anförs att
regeringen i annat sammanhang avser återkomma till hur
forskning vid de mindre och medelstora högskolorna skall
främjas.

Frågan om forskning och medverkan i forskarutbildning
för de mindre och medelstora högskolorna har varit föremål
för diskussion under ett antal år utan att få någon långsiktig
lösning. Vi anser det angeläget att en permanent lösning
kan åstadkommas fr o m 1993/94. Lösningen hör ihop med
högskolelagens utformning i de delar som reglerar
fakulteternas organisation och deras anknytning till de
mindre och medelstora högskolorna. Den hör också ihop
med principerna för anslagsfördelning till grundläggande
högskoleutbildning och till forskning och forskarutbildning.
Ingen lösning ges på dessa båda frågor i propositionen.

Det saknas en tydlig formulering om de mindre och
medelstora högskolornas anknytning till fakulteterna och
det framgår ej heller hur fakulteternas kompetens och
resurser skall användas för forskning och forskarutbildning
vid dessa högskolor.

Forskning och forskarutbildning vid mindre och
medelstora högskolor är en fråga dels om samverkan inom
hela fakultetsorganisationens ram, dels om att
vidareutveckla de forskningsprofiler som med god kvalitet
växt fram vid många mindre och medelstora högskolor.

Det har i flera delar av landet arbetats fram
organisatoriska lösningar. Ett bra exempel är inrättandet av
''Högskolerådet för regional forskningssamverkan i
västsverige'' (HRFU). Detta är en organisation för
samverkan mellan de samhällsvetenskapliga, humanistiska
och matematik-naturvetenskapliga fakulteterna vid
Göteborgs universitet och högskolorna Karlstad, Borås,
Skövde samt Trollhättan/Uddevalla. Kansliet förläggs till
högskolan i Karlstad.

För att lokala forskningsprofiler skall kunna föras vidare
erfordras en kraftig ökning av de statliga medel som anvisas
för forskning och medverkan i forskarutbildning vid de
aktuella högskolorna.

En utbyggnad av forskning och forskarutbildning vid de
mindre och medelstora högskolorna bör ske successivt och
genom en lämplig balans mellan samverkan om
fakultetsresurser och egna resurser för dessa högskolor.
Man bör härvid även beakta de skillnader som finns mellan
dessa högskolor. T.ex. Karlstad, Växjö och Örebro har på
olika sätt etablerad verksamhet som snabbt kan
vidareutvecklas om medel tillförs. Andra behöver längre tid
och kanske en annorlunda utformning.

Frågan om forskning och forskarutbildning bör få en
lösning i enlighet med vad som ovan skisserats.

Hemställan

Med hänvisning till de anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om resurser för forskning och
forskarutbildning vid de mindre och medelstora
högskolorna.

Stockholm den 21 oktober 1992

Kjell Ericsson (c)

Roland Lében (kds)