med anledning av prop. 1992/93:1 Universitet och högskolor -- frihet för kvalitet
Propositionen föreslår att yrkesexamen bör avsluta
utbildning som är inriktad mot yrke där det finns olika
former av officiellt fastställd legitimation eller
behörighetskrav. Skälen att behålla yrkesexamina utökas
även till att gälla de utbildningar som syftar till vård samt
omsorg om barn och gamla.
Förslaget till avreglering av högskolan innebär en viktig
kursändring, som bl.a. innebär att svensk högskolepolitik
kan knyta an till europeisk universitetstradition. Inte minst
de högt uppsatta kvalitetskraven är viktiga med tanke på en
framtida gemensam europeisk arbetsmarknad.
När det gäller vissa yrkesexamina, t.ex. inom vård- och
omsorgssektorn finner vi det dock egendomligt att en rad
viktiga yrkesgrupper saknas bland de uppräknade. Det har
anförts att vissa yrken kräver legitimation och att dessa i
berörda fall kan hänskjutas till legitimationsansvaret.
I yrken inom vård och omsorg liksom i utbildningar av
viss längd byggda på vetenskap är det emellertid viktigt att
själva utbildningen och examinationen kan utgöra en
trygghet för människor som är i behov av deras tjänster. Det
finns alltså ett antal yrken som av sådana skäl borde avslutas
av en yrkesexamen. Viktiga områden saknas i
propositionen.
Dessa yrken är:
Dietister, hörselvårdsassistenter, laboratorieassistenter,
miljö- och hälsoskyddsinspektörer, optiker,
ortopedingenjörer och -tekniker samt tandtekniker.
Samtliga dessa yrkesutövare har ett yrkesansvar där
allmänheten har rätt att kräva en viss
auktorisation/behörighet för att kunna känna trygghet och
tillit.
För dietister, hörselvårdsassistenter, lab.assistenter,
ortopedingenjörer samt miljö- och hälsovårdsinspektörer
finns f.n. av UHÄ fastställda utbildningar på 90--120 poäng.
För tandteknikerna planeras för 1993 en 3-årig
högskoleutbildning.
När det t.ex. gäller dietisterna är yrket ungt och
allmänhetens kunskap om vilka krav som kan ställas på en
adekvat utbildning är dåliga. Propositionens förslag lämnar
vägen öppen för personer att arbeta som ''dietister'' utan att
ha en tillräckligt god utbildning, vilket kan vara direkt
skadligt för patienter med allvarliga sjukdomar och där
dieten kan vara av avgörande betydelse för
sjukdomsförloppet.
Inom samtliga dessa yrken kan det finnas en risk att
personer kan ''ta'' en yrkestitel, som de inte alls är
berättigade till och att människor kan bli felbehandlade när
de i god tro söker sig till en ''specialist''. Ur
trygghetssynpunkt torde därför ytterligare krav resas på
legitimation av alltfler yrkesgrupper -- en fråga som redan
idag är föremål för utredning bl.a. vid socialstyrelsen.
Redan examenstiteln bör kunna utgöra ett visst mått av
trygghet för allmänheten.
I EES-propositionens generella direktiv sägs att
''yrkesutövare med högre utbildning som inte är reglerad i
ett land kan få rätt att utöva yrket i ett annat land där yrket
omfattas av en nationell reglering''. Det bör därför finnas
minimidefinitioner för sådana yrken som i andra länder har
legitimation/auktorisation, t.ex. dietister/näringsterapeuter
i Norge, Finland, Island m.fl. länder.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att ovan uppräknade yrkesgrupper bör ingå i
examensordningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att det bör finnas minimidefinitioner för sådana yrken som
i andra länder har legitimation, t.ex.
dietister/näringsterapeuter i Norge, Finland, Island m.fl.
länder.
Stockholm den 15 oktober 1992
Karin Israelsson (c)