Folkhögskolan är en del av folkbildningen, men en inte oväsentlig del av verksamheten utgörs av vuxenutbildning. Folkhögskolorna har en lång tradition som förmedlare av kunskap till vuxna. De första skolorna startade 1868 exakt 100 år innan komvux. Folkhögskolan har alltsedan 1920- talet fungerat som en förberedande studieform för dem som ej gått realskola eller läroverk, i våra dagar för dem som ej gått i gymnasieskolan.
När de nya reglerna för tillträde till högskolan trädde i kraft 1977 så fick folkhögskolan detta förhållande officiellt erkänt. Folkhögskolan fick då rätt att ge såväl allmän som särskild behörighet för högskolestudier, och sökande från folkhögskola fick också en egen kvotgrupp vid antagningen där studieomdömet var urvalsgrund.
1988 reformerades reglerna om tillträde till högskolestudier genom ett riksdagsbeslut. Folkhögskolan berördes inte av dessa ändrade regler.
I prop 1990/91:82 om folkbildning slås folkhögskolans roll som vuxenbildare fast ännu en gång när statsrådet konstaterar att ''folkhögskolorna också i framtiden har en viktig roll inom vuxenutbildningen''.
Bland förslagen i proposition 1992/93:1 om universitet och högskolor -- frihet för kvalitet nämns folkhögskolan som exempel på motsvarande utbildning jämfört med nationellt program där allmän behörighet för högskolestudier kan förvärvas.
När det gäller urval anför statsrådet: ''Vid urval får endast ett eller flera av urvalsgrunderna betyg, högskoleprov, annat särskilt prov, tidigare utbildning samt arbetslivserfarenhet kunna användas.'' Detta kan tolkas som att studieomdömet ej godtas som urvalgrund. Jag anser att studieomdömet skall ingå som en urvalsgrund.
Att studieomdömet ej finns med som urvalsgrund strider mot formuleringarna i budgetpropositionen 1992, där det föredragande statsrådet konstaterar att olika utbildningsformer skall kunna verka på lika villkor. Folkhögskolan är en del av vuxenutbildningen, och uttrycket lika villkor måste också gälla antagning av studerande från folkhögskola till universitet och högskola.
Antagningen kommer att fungera orimligt om studieomdömet inte blir urvalsgrundande. Sökande som gått folkhögskola i syfte att läsa upp sin kompetens kommer helt enkelt att rangordnas efter alla andra sökande även om deras utbildning motsvarar en gymnasieutbildning.
Den sociala rekryteringsbasen blir bredare om studieomdömet får användas som urvalsgrund. En stor grupp folkhögskolestuderande kommer från studieovana miljöer och de går på folkhögskolan för att de tycker att det är en studievänlig miljö.
Folkhögskolan är dessutom väl anpassad till dem som har misslyckats i andra skolformer.
I proposition 1992/93:1 framgår det att urvalkriterierna skall fastställas av respektive universitet eller högskola. Så är det för de fristående kurserna idag. Detta har fått som följd att studieomdömet bedöms väldigt olika från en högskola till en annan.
Studieomdömet måste jämställas med betyg som urvalsgrund även i fortsättningen så att man ej blir beroende av geografisk hemvist, viss typ av förutbildning, studievana inom familjen, särskilt ingående kunskaper om antagningssystemet för att kunna gå på universitet eller högskola.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att studieomdöme skall kunna användas som urvalsgrund till och inom högskolans utbildningar.
Stockholm den 21 oktober 1992 Sigge Godin (fp)