med anledning av prop. 1992/93:170 Forskning för kunskap och framsteg
Regeringen har i propositionen angående forskning för
kunskap och framsteg angett att utbildningen inom
universitet och högskolor bör bedrivas av lärare som
genomgått forskarutbildning.
Regeringen uttalar också i propositionen att den
grundläggande utbildningens behov av ytterligare lärare
med doktorsexamen inom olika områden är en viktig
bakgrund till ansträngningarna att förstärka
forskarutbildningen.
Sambandet mellan högre utbildning och forskning är
nödvändigt att upprätthålla inom all akademisk
verksamhet. För utbildningen krävs närkontakt med
forskningens rön för att hålla acceptabel kvalitet och
aktualitet i studieinnehållet. Forskningen behöver närheten
till utbildningen för att fånga studenternas intresse för
forskning.
Det ligger också i vårt intresse att vid de högskolor där
högre utbildning bedrivs kunna erbjuda de studerande
möjlighet till forskning. Skall den djärva målsättningen att
fördubbla antalet doktorsexamina på några år kunna
realiseras måste fasta forskningsresurser även tilldelas de
regionala högskolor som av regeringen föreslås få utfärda
magisterexamen.
Det är också rimligt mot bakgrund av de nya principer
för anslagsfördelning som regeringen föreslår, och som
innebär att en betydande del av anslagen skall baseras på
det antal studenter som lyckats genomföra sina examina, att
högskolorna får möjlighet att kvalitetsmässigt kunna
erbjuda studenterna likvärdiga studiemöjligheter. Annars
föreligger stor risk för att det kommer att bli svårt för de
mindre regionala högskolorna att kunna fylla sina
studieplatser med begåvade studenter.
Studiebegåvade ungdomar kan om tillgång till fasta
forskningsresurser enbart föreligger vid våra universitet och
större högskolor söka sig dit. Därmed förbättras
produktionsresultaten och ytterst de statliga anslagen vid
dessa lärosäten samtidigt som anslagen vid de mindre
högskolorna krymper.
Mitthögskolan, som genom fusionen mellan
Sundsvall/Härnösand och Östersund, blir en av de största
regionala högskolorna i Sverige, bör anvisas betydligt mera
av det stora antalet miljarder för forskning som regeringen
totalt ställer till förfogande, än de 9,46 miljoner kronor per
år som propositionen anvisar.
Det är klart otillfredsställande att en högskola med
utbildning för 7 000 helårsstudenter enbart skall kunna
påräkna knappt 10 miljoner kronor i basala
forskningsresurser för vart och ett av de tre närmaste åren.
Det motsvarar knappt 1 500 kronor per student.
Umeå universitet har för sina 14 000 studenter ett fast
forskningsanslag per capita på knappt 30 000 kronor. Även
om vissa fakulteter i Umeå av naturliga skäl behöver
forskningsanslag i en helt annan storleksordning än
Mitthögskolan, är skillnaden alltför stor.
Mitthögskolan bör kunna erbjuda sina
forskningsintresserade elever forskning av en helt annan
dignitet än den som kan rymmas inom ramen för 1 500
kronor per student och år.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att inom ramen för
föreslagna forskningsanslag tillföra Mitthögskolan mera
medel för forskning än dem som propositionen anvisar.