Svensk industri har under senare år förlorat ungefär 7 % av sin långsiktiga produktionsförmåga. Av den totala produktionsminskningen på 20 % kommer således ungefär en tredjedel inte att kunna återskapas. Särskilt drabbad är verkstadsindustrin, som krympt mycket mer än andra industrigrenar. Om inte åtgärder sätts in nu kommer ytterligare produktionskapacitet att gå förlorad. Det här är en mycket oroande utveckling för Västsveriges del, som svarar för ungfär en fjärdedel av Sveriges industriella kapacitet och där verkstadsindustrin är särskilt omfattande.
I december 1992 gick över 61 000 västsvenskar utan arbete. Det är en ökning sedan 1990 med ca 46 000. Antalet personer i arbetsmarknadspolitiska åtgärder var över 46 000. Det är en ökning från 1990 med 34 000. Totalt var över 107 000 västsvenskar utan arbete eller i arbetsmarknadspolitiska åtgärder i december 1992 och situationen förväntas bli förvärrad under 1993.
Vi menar att Västsverige har råd att arbeta, men att vi inte har råd med ytterligare minskad sysselsättning. Problemet är inte att vi lever över våra tillgångar. Problemet är att vi arbetar under vår förmåga.
Regionala resurser
En rad initiativ har tagits i Västsverige för att göra något åt den svåra situationen på arbetsmarknaden. Åtgärder har satts in med lokala och regionala resurser för att göra något åt de kortsiktiga problemen och för att bidra till att på lite längre sikt skapa bättre förutsättningar för de västsvenska företagen. Krav på insatser från de nationella nivån har också rests, ännu så länge med mycket magert resultat.
Förra året lade Socialdemokraterna i Västsverige en motion, ''Testområde Västsverige'', i vilken krävdes att särskilda resurser skulle tilldelas utvecklingsinsatser inom områdena miljö, energi och transporter i Västsverige.
I samband med den s.k. krispropositionen lades ytterligare en västsvensk motion, där behovet av regional utveckling i Västsverige och nytänkande inom näringspolitiken lyftes fram.
Flera länsstyrelser har aktiverat sig och kommit med konstruktiva förslag till insatser som redovisats för regeringen. För detta krävs bl.a. ökade anslag för regional utveckling.
Flera kommuner i samverkan, i särskilt utsatta delar av Västsverige -- Fyrstad -- har också lämnat konstruktiva förslag.
Alla dessa initiativ har en gemensam bakgrund: att fylla upp det tomrum som regeringens avsaknad av konstruktiva näringspolitiska insatser har medfört.
Den totala avrustning av näringspolitiken som genomförs har ytterligare förvärrat situationen för många företag och anställda. Det är närmast en skyldighet för regeringen att, i avsaknad av en egen politik, ta fasta på de regionala initiativ som väckts till omedelbara åtgärder på bred front.
Men det är nödvändigt att i den nuvarande svåra situationen också tänka långsiktigt. Flera stora västsvenska företag har varit och är beroende av att staten agerar långsiktigt och aktivt går in i industrins framtidssatsningar. I dag, när staten förlorat denna viktiga roll, är det en viktig uppgift för oss socialdemokrater i Västsverige att påvisa behovet av att återupprätta staten som en aktiv och långsiktig aktör i samverkan med näringslivet.
Statens roll
Staten har en viktig roll för att åstadkomma en konstruktiv samverkan med företag på FoU-området. Flera av de stora västsvenskt baserade verkstads- och elektronikföretagen är beroende av statens medverkan i långsiktiga framtidssatningar. Dessutom krävs statens engagemang för att uppnå konkurrensneutralitet med länder som Japan, Tyskland, Frankrike och USA som systematiskt använder sin FoU-politik som ett konkurrensvapen.
Det västsvenska näringslivet är beroende av statens medverkan i forskningsprogram på områden som biomedicinsk teknik, produktionsteknik (verkstadsteknik, träteknik), processteknik, transportteknik och miljöteknik. Här finns programplaner på NUTEK, som i stor utsträckning måste komma västsvenska företag till del.
Därutöver måste särskilda FoU-insatser göras, som stärker skogsindustrin. För att trä-, massa- och pappersindustrin skall klara att fortsätta att utvecklas måste det finnas en forskning och forskarutbildning i världstopp, bl.a. för att ta fram ett vidgat sortiment baserat på skogsråvaran, t.ex. energiprodukter.
Ytterligare satsningar måste göras på tillämpad forskning och utveckling. Det är ett viktig bidrag för att ta det tekniksprång som är nödvändigt för att klara den hårdnande internationella konkurrensen. Ny teknologi måste överföras till Västsverige och spridning av tekniska framtidsidéer måste på bred front nå näringslivet. Särskilt viktigt är det att nå de mindre företagen, som har mindre egna resurser att satsa på området.
Särskilda åtgärder för kompetensutveckling måste riktas till de mindre företagen. Särskilt viktigt är det att ge konkret stöd och stimulans till mindre företag att komma ut på Europa-marknaden. Det handlar om hjälp med marknadsföring, utbildning för förbättrade språkkunskaper och information om möjligheter med ett kommande EES- avtal.
De nya samt de mindre företagen har särskilda behov av samhälleliga insatser för att underlätta kapitalförsörjningen. Förutom att AP-fonderna bör ges rätt att placera ytterligare medel i aktier, måste de riskkapitalbolag som inrättats styras så att kapitalförsörjningen verkligen går till växande, s.k. tillväxtföretag.
I Västsverige är vi angelägna om att bibehålla och utveckla den industriella kompetens som finns hos systemleverantörer, komponent- och legotillverkare. Insatserna för att utveckla fler företag till konkurrenskraftiga systemleverantörer är oerhört viktiga.
Kompetenshöjning, forskning, utveckling och utbildning
Kunskap, kreativitet, yrkesskicklighet och ledningsförmåga är några av de värden som tillsammans skapar det ''mänskliga kapitalet''. Alltsedan 1960-talet har investeringar i utbildning varit centrala i näringspolitiken. I dag har vi behov av fortsatta och intensifierade insatser på området.
Vid sidan av Chalmers måste de regionala högskolorna engageras för att etablera ytterligare forsknings- och utbildningskapacitet. Det är av strategisk betydelse för utvecklingen av industrin att det finns tillgång till kvalificerade tekniker och personer som har förmåga att utnyttja tekniska landvinningar kommersiellt. De regionala högskolorna har en viktig uppgift som förmedlare mellan forsknings- och utvecklingsfronten och den egna regionens näringsliv.
De västsvenska högskolorna får en mindre andel av de resurser som anslås till utbildning och forskning än vad som svarar mot befolkningstalen. Detta måste rättas till, så att Västsverige i framtiden får en större andel av de totala resurser som satsas på högskolorna.
Såväl Chalmers som Göteborgs Universitet och de regionala högskolorna har en viktig roll i de industrirelevanta kompetenscentra som NUTEK föreslår skall inrättas i anslutning till högskolor. Särskilda sådana kompetenscentra bör utvecklas, avpassade efter det regionala näringslivets förutsättningar och behov. Dessa kan också kopplas till de tvärvetenskapliga högskolekonsortierna, som finns bl.a. inom materialteknikområdet. I ett EG-perspektiv kan kompetenscentra och konsortier inordnas i ett samarbete som kan ge möjligheter till medfinansiering och deltagande från företag och högskolor i Europa.
Särskilda resurser för målinriktad forskning och utveckling vid de regionala högskolorna måste till. Det bidrar till att höja dessa regioners attraktionskraft och därigenom möjliggöra en fortsatt närvaro av stora tekniktunga företag. Det bidrar också till att förse industrin med kvalificerad arbetskraft, vidareutbildning och intellektuell stimulans. De regionala högskolorna är mycket verkningsfulla instrument för en utveckling av Västsverige.
I propositionen föreslås vissa förstärkningar av anslagen till forskningsstödjande åtgärder vid de mindre och medelstora högskolorna. Tyngdpunkten i förstärkningarna gäller högskolorna i Karlstad, Sundsvall/Härnösand, Växjö, Örebro och Östersund.
De förstärkningar som föreslås för de mindra högskolorna i Västsverige är dock klart otillräckliga för att tillgodose de behov som föreligger. Hela Västsverige har ett mycket stort behov av förnyelse av industrin. För att klara denna förnyelse krävs kraftfulla insatser inom forskningen både vid Göteborgs Universitet, Chalmers tekniska högskola och de mindre högskolorna.
För högskolan i Borås föreslås ett årligt anslag om 3 226 000 kr., för högskolan i Halmstad 3 174 000 kr., för högskolan i Skövde 3 166 000 kr. och för högskolan i Trollhättan/Uddevalla 2 123 000 kr.
Vi föreslår att anslaget för forskningsstödjande åtgärder vid de fyra mindre högskolorna räknas upp till 3 750 000 kr. för vardera högskolan i Borås, Halmstad och Skövde samt till 3 000 000 kr. för högskolan i Trollhättan/Uddevalla.
Naturresursorienterad forskning och utbildning
All forskning och utbildning måste präglas av insikten att det är nödvändigt att åstadkomma en ekologiskt anpassad utveckling. De förnybara naturresurserna kommer att få en allt viktigare roll som bas för produktionen. Forskningen om naturresurserna skall byggas ut och integreras med den tekniska/industriella utvecklingen. I Västverige är det särskilt viktigt att ta vara på det stora kunnandet inom de areella näringarna, skogs- och jordbruket. Lantbruksuniversitetets verksamhet i Skara har en naturlig roll som centrum för forskning och utbildning för dessa näringar i Västsverige. En förutsättning är att profilen förskjuts från areella näringar till naturresursorienterad forskning och utbildning. En ökad samverkan bör ske med Bioenergiinstitutet och Agro Väst.
Satsningar på alla former av utbildning och forskning kommer att vara av avgörande betydelse för Västsveriges framtid. Hur vi klarar kvaliteten i såväl grundskolan, gymnasieskolan och vuxenutbildningen som högskolan avgör om vi med framgång skall kunna hävda oss som en framgångsrik region även i framtiden. Det förutsätter att staten tar på sig en aktiv roll och bidrar till regionens utveckling.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det västsvenska näringslivets beroende av statens medverkan i forskningsprogram på olika områden,1
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpad forskning och utveckling med särskild inriktning på småföretagen i Västsverige,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av kompetenscentra i anslutning till högskolor, avpassade efter det västsvenska näringslivets behov,1
4. att riksdagen beslutar att anslaget för forskningsstödjande åtgärder räknas upp med 3 750 000 kr för vardera Högskolan i Borås, Halmstad och Skövde samt till 3 000 000 kr för Högskolan i Trollhättan/Uddevalla,
5. att riksdagen beslutar att en professur för sågverks/träbranschens behov lokaliseras till Västsverige samt att en ny professur för träanvändning och undervisning inrättas vid Chalmers i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i övrigt anförts i motionen om behovet av kompetenshöjning, forskning, utveckling och utbildning i Västsverige.
Stockholm den 15 mars 1993 Jan Fransson (s) Ingvar Johnsson (s) Ingegerd Sahlström (s) Arne Kjörnsberg (s) Marianne Carlström (s) Lennart Nilsson (s)
1 Yrkandena 1--3 hänvisade till NU