med anledning av prop. 1992/93:170 Forskning för kunskap och framsteg
Allmänt
Tyngdpunkten i regeringens proposition 1992/93:170
ligger på forskning som skall gynna svenskt näringsliv
genom forskarutbildning och särskilda satsningar på
forskning med naturvetenskaplig, teknisk och medicinsk
inriktning. Man lyfter också fram miljöstrategisk forskning
och föreslår vissa medel för kulturvetenskaplig forskning.
Jämställdhetsoch kvinnoforskning skall stimuleras. En del
av den satsningen sker genom omfördelning av medel inom
Forskningsrådsnämnden (FRN).
Även om det inte sägs rent ut så ger propositionen ett
intryck av att vilja nedvärdera den tillämpade forskningen
och sektorsforskningen. Den har ju som mål sökandet efter
kunskap med en bestämd tillämpning i sikte till skillnad från
grundforskningen som utgör ett metodiskt sökande efter ny
kunskap utan någon bestämd tillämpning som mål.
Visserligen resonerar man i propositionen kring en annan
indelning av forskningen som grundforskning, tillämpad
grundforskning, industrinära forskning etc. men intrycket
kvarstår av en viss skepsis gentemot den tillämpade
forskningen och sektorsforskningen. Givetvis måste sådan
forskning liksom all annan forskning bli föremål för
utvärdering, prövning och förändring. Men då handlar det
om att utveckla, inte hämma eller rasera.
Speciella frågor
Forskningsrådsnämnden
Det är positvit att nämnden bevaras som ett självständigt
organ med i huvudsak oförändrade uppgifter: att initiera
och finansiera forskning, att främja en bred, mot
allmänheten riktad forskningsinformation och att finansiera
dyrbar, vetenskaplig utrustning.
Nämndens sammansättning
I ett inledande avsnitt sägs att nämnden bör kunna ''få i
viss mån förändrade uppgifter och ändrad
sammansättning''. Några konkreta förslag finns inte i
propositionen. Jag anser att FRN också i fortsättningen
skall vara en mötesplats mellan forskning och samhället och
att samhällsföreträdarna bör vara i majoritet. Först genom
att vara i flertal får de det inflytande över prioriteringarna
som behövs för att samhällets intressen av initiativ inom
forskningens område skall göra sig gällande.
Samhällsföreträdarna får inte bli en gisslansfunktion.
Öronmärkning av forskningsmedel
Propositionen går långt när det gäller principen att
öronmärka FRNs forskningsstöd. Man skriver att
forskningsstödet i fortsättningen skall koncentreras till
områden som bestäms av regering och riksdag. Denna
skrivning är olycklig eftersom den innebär om principen
drivs för långt att nämndens möjligheter att fånga upp nya
idéer och behov starkt försvåras. Nämndens möjligheter att
bidra till pluralism och förnyelse inskränks i takt med att de
fria medlen minskar.
Jag anser att förslaget går stick i stäv mot regeringens
allmänna inställning: att delegera befogenheter och ansvar
till myndigheter och andra instanser så långt som möjligt
och FRNs forskningsstöd skall kunna lämnas enligt samma
principer som dagens.
Forskningsinformationen
FRN:s stöd till en bred mot allmänheten riktad
forskningsinformation blir allt viktigare i det
kunskapsintensiva samhälle regeringen eftersträvar. Det är
därför synnerligen olyckligt att medel tas från nämnden och
överförs till högskolan för en förstärkning av högskolans
forskningsinformation.
Högskolans information är i och för sig angelägen men
genom att sprida ut informationsmedlen över alla
universitet med fasta FoU-resurser får man en
effektuttunning i förhållande till den nationellt
sammanhållna medelsfördelning som FRN svarat för
genom den s k högskolepotten. Man kan också se framför
sig en risk att universiteten som nu går in i en systematisk
konkurrens tvingas betona information som befrämjar
rekrytering, tillflödet av forskningsuppdrag etc.
Sammantaget innebär överföringen av medel för
forskningsinformation till universiteten en försvagning
totalt sett av insatserna för en mot allmänheten riktad, bred
forskningsinformation. Jag anser att denna överföring av
medel inte bör genomföras.
Dyrbar vetenskaplig utrustning
Propositionen skapar problem också när det gäller
fördelningen av medel till dyrbar vetenskaplig utrustning.
Hälften av medlen skall enligt propositionen gå till ett antal
forskningsråd för bekostande av utrustning upp till 2 Mkr/
objekt (idag ligger gränsen på 300.000 kr.).
Det nuvarande systemet har fungerat bra och ger en
maximal möjlighet till samordning mellan forskningsråden.
Nu slås detta system sönder och kompliceras av t.ex.
följande: I propositionen fördelas nu utrustningmedel till de
tre nuvarande forskningsråden under
utbildningsdepartementet samt till TFR men inte till
NUTEK, SJFR eller andra sektorsforskningsråd. Vi får ett
dubbelt och administrativt komplicerat system där FRN får
arbeta med 2 Mkr-gräns gentemot råden men med 0,3 Mkr-
gräns gentemot övriga.
Jag anser att nuvarande system fungerat väl och bör
bibehållas.
Socialdepartementets område
Behovet av forskning inom socialdepartementets
område är omfattande. Det handlar om forskning kring
människors hälsa och sociala välfärd. Hur omfattande är
olika former av ohälsa, vem drabbas, hur kan man
förebygga, bota och rehabilitera på det mest mänskliga och
kostnadseffektiva sättet är några vanliga frågeställningar.
Forskning kring våra trygghetssystem, forskning kring
riskbeteenden samt kring kommunikation om risker är
andra angelägna forskningsområden. Detta beskrivs i
propositionen men i summarisk form. Jag vill därför lyfta
fram några områden som särskilt viktiga och som jag anser
bör prioriteras under den kommande treårsperioden.
Systemskiftet i hälso- och sjukvården samt socialtjänsten
Den svenska hälso- och sjukvården och socialtjänsten
genomgår f.n. stora förändringar i syfte att åstadkomma
effektivare insatser till lägre kostnader. Samtidigt vill man
öka människors valfrihet. Man prövar prioriteringslistor
och man inför ''köp- och säljsystem'' med prislappar på
olika insatser. Försäkringskassorna får köpa yrkesinriktad
rehabilitering och företagshälsovårdens villkor ändras
genom att det statliga bidraget upphör. Ersättningen från
försäkringskassan har ändrats med minskad sjukpenning.
Barnomsorgen kämpar med ekonomiska problem.
Ädelreformen genomförs med kommunalt ansvar för de
äldres boende.
Från fältet rapporteras nu både positiva och negativa
erfarenheter. Bland de positiva rapporterna märks att
köerna till t.ex. höftleds- och starroperation snabbt minskat
till följd av införandet av vårdgaranti. Samtidigt kommer
rapporter om att patienter med sjukdomar som inte faller
inom vårdgarantin får vänta längre på behandling.
Listan på plus och minus kan göras längre med exempel
från det sociala områdets samtliga delar. Det sammantagna
intrycket är att det finns många signaler om både
möjligheter och problem men att det saknas forsknings- och
utvärderingsresultat som behövs som underlag för
kommande nödvändiga vägval.
Därför är det viktigt att t.ex. försäkringskassorna får
möjlighet att bygga in forsknings- och utvecklingsarbete i
sin verksamhet tillsammans med universitet och högskolor.
Forskning får inte vara förbehållen de senare. På samma
sätt är det viktigt att barnomsorg, äldreomsorg,
handikappinsatser etc blir föremål för forskning och
utvecklingsarbete och att också personalen inbegrips i detta
arbete som givetvis bör ledas av forskarkompetenta
projektledare med förankring i universitet, högskolor eller
forskande sektorsorgan. På det sättet sprids också
forskningsresultaten mer effektivt ut på fältet. Det måste
byggas broar mellan teori och praktik. Alltför mycket av
forskningsresultat har ''dammat igen'' på bokhyllor genom
att forskningen inte bedrivits utifrån personalens
vardagskunskap.
Specialfrågor
I propositionen skriver man helt kort att forskning om
alkohol- och narkotikapolitikens effekter samt
behandlingsforskningen bör prioriteras under den
kommande treårsperioden. Tobaken nämns inte alls.
Folkhälsoinstitutet har ansvar bl.a. för att förebygga hög
alkoholkonsumtion och alkoholrelaterade problem samt att
stimulera forskning inom detta område. På samma sätt har
institutet ansvar för att förebygga och minska användningen
av tobak. Men det behövs mer än så. Jag anser att man
behöver ett forskningscentrum, eventuellt knutet till
folkhälsoinstitutet, med uppgift att bedriva vetenskapliga
studier inom området epidemiologi -- förebyggande insatser
när det gäller såväl alkohol som tobak. Med tanke på
samhällets kostnader för de skador alkoholmissbruk och
tobaksbruk medför är det rimligt att löntagarfondspengar
omfördelas för en satsning på ett sådant centrum. En annan
finansieringsmöjlighet är att lägga på en avgift på såväl
tobaksvaror som alkohol avsedd för forskning.
Läkemedel
I rapporten Ds 1992:104 Nätverk för
läkemedelsepidemiologi -- NEPI har en av regeringen
tillsatt arbetsgrupp föreslagit en sammanhållande
organisation för läkemedelsepidemiologi och förbättrad
läkemedelsbehandling. Nätverket föreslås bl.a. analysera
sambanden mellan sjuklighet, läkemedelskonsumtion och
vårdkonsumtion, misstankar om nya
läkemedelsbiverkningar, hälsoekonomiska analyser av
användningen av läkemedel i jämförelse med andra
behandlingar samt belysa faktorer för att förbättra
patienternas följsamhet till läkemedelsordination. En av de
första uppgifterna för nätverket skulle vara frågan om
läkemedelsberoende. Arbetsgruppen föreslog inrättandet
av en stiftelse med uppgift att genom ett nätverk av
specialister och grupper från olika ämnesområden verka för
en utvecklad läkemedelsepidemiologisk samhällsservice
och förbättrad läkemedelsbehandling. Driftsbudgeten
beräknades uppgå till 5 Mkr. Jag anser att en stiftelse bör
inrättas för detta ändamål. Löntagarfondspengarna borde
omfördelas till att bilda en sådan stiftelse.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om FRN:s sammansättning,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om FRN:s forskningsstöd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om FRN:s forskningsinformation,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om FRN:s fördelning av medel till
dyrbar vetenskaplig utrustning,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning inom hälso- och
sjukvård samt socialtjänst,1
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning kring alkohol och
tobak,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om läkemedelsepidemiologiskt
nätverk.1