med anledning av prop. 1992/93:170 Forskning för kunskap och framsteg
Sammanfattning
Vi föreslår att ytterligare 3 miljarder kronor tillförs
forskningen under de kommande tre budgetåren. Det är ca
1,2 miljarder kronor mer än vad regeringen sammanlagt
föreslår i forskningspropositionen och i propositionen om
löntagarfonderna. I en särskild motion föreslår vi dessutom
att för budgetåret 1993/94 200 miljoner kronor anvisas för
treårsperioden till en fond för teknikinhämtning.
Det finns all anledning att bygga vidare på den struktur
som har byggts upp för svensk forskning. Regeringen ger
felaktigt bilden av att svensk forskning lider av stora brister.
Regeringen styrs av ett elittänkande i sin syn på
forskningen. Man vill bygga upp ett mer marknadsanpassat
system med stiftelser. Vi anser att forskningen och den
högre utbildningen inte är betjänt av dessa privatiseringar.
Med stiftelser introduceras en maktutövning som baseras på
pengar. Men det finns inget ansvar vare sig mot
forskarvärlden eller det parlamentariska systemet. Det är
orimligt att den grundläggande vetenskapliga forskningen
görs beroende av konjunkturen. Vi ser för närvarande hur
företagen drar ner på sin egen forskning som en följd av de
dåliga tiderna.
Forskning för att stärka svenskt näringsliv
Svensk industri har under de senaste tio åren tappat när
det gäller produktförnyelse. Sverige har sin styrka i
grundforskning medan den del av FoU-systemet som leder
till industriell tillämpning inte är lika väl utvecklad.
Forskningsprogrammet för den kommande
treårsperioden måste utformas med utgångspunkt i vad som
krävs för att åter skapa en positiv ekonomisk utveckling.
Våra förslag inom högskolans område är utformade med
detta perspektiv. Den tillämpade forskningen och
teknikutvecklingen måste stärkas. Det gäller framför allt att
stärka kontakterna mellan högskola och företag. Svenskt
näringsliv måste bli bättre på att omsätta FoU-resultat och
uppfinningar i kommersiella produkter. Tekniköverföring
till Sverige från andra länder måste stimuleras.
För att åstadkomma en positiv utveckling föreslår vi
bland annat följande utöver regeringens förslag:
Vi föreslår ett tillskott på 30 miljoner kronor per år till de
s.k. industriforskningsinstituten. De fungerar som bryggor
mellan högskolor och företag.
70 miljoner kronor till forskning och utveckling inom sex
viktiga framtidsområden: Biomedicinsk teknik,
produktionsteknik inkl. verkstadsteknik, processteknik,
miljöteknik, skogsforskning och transportteknik.
100 miljoner kronor för att etablera kompetenscentra i
anslutning till högskolorna. Vid dessa centra skall företag
inom bland annat de nämnda framtidsområdena delta.
60 miljoner kronor för att återställa regeringens
besparing till forskning för omställning till miljövänliga och
förnyelsebara energisystem.
10 miljoner kronor för stöd till uppfinnarverksamhet
bl.a. för att uppfinnare en begränsad tid skall kunna få
''uppfinnarlön''.
20 miljoner kronor till särskilda FoU-insatser för små
och medelstora företag.
Nej till regeringens förslag att överföra en miljard
kronor till stiftelser vid högskolorna. Förslaget är inte
tillräckligt utrett. Dessutom bryter regeringen mot
krisuppgörelsen eftersom stiftelserna skall finansieras med
medel som frigörs vid privatisering av statliga företag.
Andra förslag i motionen:
Utrikes- och säkerhetspolitik
Nej till regeringens förslag att minska anslagen för
forskning om rustningsbegränsning och nedrustning. Vi
delar inte regeringens bedömning att det är lämpligt att
kraftigt minska Sveriges möjligheter att kontrollera
provsprängningar och övervaka att bestämmelserna följs.
Ett nytt programarbete bör genomföras för forskning av
särskild utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse. Det bör
även omfatta forskning om Central- och Östeuropa.
Kommunikation
Bevara verksamheten vid Statens väg- och trafikinstitut
(VTI) i nuvarande omfattning. VTI är en värdefull resurs
för transportforskningen, inte minst därför att man har goda
internationella kontakter.
Utbildning
Vi vill öka forskarutbildningen kraftigt. Målet är att
fördubbla antalet examinerade forskare från 1 000 till 2 000
om året i slutet av 1990-talet. Vi föreslår en ökning av
resurserna till forskarutbildning med 165 miljoner kronor.
Forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna
måste förstärkas, bl.a. mot bakgrund av deras viktiga
näringspolitiska roll och för att stärka kopplingen
utbildning-forskning. Vi vill stimulera samverkan mellan
näraliggande högskolor i nätverk. Totalt föreslår vi 94
miljoner kronor utöver vad regeringen har föreslagit, dvs.
totalt 200 miljoner kronor till forskningsstödjande åtgärder.
Kriminalvetenskap och juridik
Den kriminalvetenskapliga forskningen både vid
universiteten och via Brottsförebyggande rådet, BRÅ,
måste förstärkas. Vi avvisar regeringens förslag att dra ner
anslagen till BRÅ.
Jämställdhet
Antalet forskarutbildade kvinnor är lågt. Andelen
kvinnor bland högskolelektorer och professorer är bara 19
respektive 6 procent. Men könsperspektivet får inte
begränsas till den s.k. kvinnoforskningen. Kvinno- och
jämställdhetsforskningen skall syfta till att
könspersperspektivet beaktas i alla forskningsmiljöer.
Andelen kvinnor inom teknisk forskning måste öka
kraftigt. Vi föreslår ytterligare 4 miljoner kronor till
kvinnofora.
Arbetsmiljöinstitutet
Vi ökar anslaget till Arbetsmiljöinstitutet med 5
miljoner kronor. Det är viktigt att öka kunskaperna om
arbetslivet och arbetsmiljön, inte minst för att minska
kostnaderna för långtidsarbetslöshet och utslagning som
orsakas av dålig arbetsmiljö.
Kultur
I motionen föreslår vi anslagshöjningar med 5,5 miljoner
kronor inom kulturens område fördelat på forskning om
amatörverksamheten (2,5 miljoner kronor), folkbildning
(1,5 miljoner kronor), kultur i skolan (730 000 kr) samt till
Naturhistoriska riksmuseet, jonmikrosond (770 000 kr).
Byggforskningen
Vi föreslår att den nuvarande verksamheten vid Statens
institut för byggnadsforskning (SIB) delas i två institutioner.
Den samhällsvetenskapliga inlemmas i Uppsala universitet
och den tekniska i KTH. De båda institutionerna förutsätts
gemensamt bruka befintliga lokaler och uppbyggd
administration. Vi motsätter oss regeringens förslag om att
dra bort 52 miljoner kronor från SIB.
Miljö
Vi vill fortsätta att satsa på miljöforskningen och ökar
anslagen med 53 miljoner kronor jämfört med regeringens
förslag. Miljöforskningen är viktig i det förebyggande
miljöarbetet. Det är därför angeläget att miljön kommer in
tidigt på alla forskningsområden. Det behövs ökad
forskning om miljöekonomi och styrmedel. Den
kommunaltekniska forskningen måste stärkas, bland annat
för att utveckla kretsloppsanpassade system för avfalls- och
avloppshantering.
Forskningsrådsnämnden
Forskningsrådsnämndens viktigaste uppgifter är att
bidra till ökad pluralism och vitalitet i forskningen genom
att fånga upp nya, ofta tvärvetenskapliga, frågeställningar.
Det förutsätter möjlighet till självständiga initiativ.
Regeringens förslag om den framtida inriktningen bör
därför avvisas.
Forskning för utveckling och tillväxt 1.
Inledning
Ny kunskap är revolutionerande. Den kan kasta om
mänskliga synsätt och mänskliga handlingar. Men det är
omöjligt att på förhand föreställa sig vari den nya
kunskapen består och hur den kan komma att påverka
individer och samhällsförhållanden.
Det är ändå berättigat att tala om det mänskliga
sökandet efter kunskaper som ett samhällsintresse, ja ett
samhällsuppdrag. Enskilda forskare kan ibland göra
enastående insatser. Det är också ytterst enskilda forskare
som med sin förmåga måste stå för att tolka och bedöma
andra forskares resultat, när det gäller vetenskaplig kvalitet
och grad av betydelse. På samma gång är fronten för nya
kunskaper under en ständig gemensam förskjutning, där
långt fler än de enskilda forskarna är aktivt indragna.
Forskningsprocessen är därför en särpräglad blandning av
individualism och gemenskap.
Forskningen kan förlösa framsteg i de mänskliga
levnadsförhållandena. Men forskning har också varit
underlag för krig och misshushållning -- liksom avsaknaden
av forskning kan leda till detsamma. En mycket olycklig
konsekvens av orättvisorna mellan Nord och Syd är att u-
länderna nästan helt saknar en egen kunskapsutveckling av
det djup som vi har i Nord.
Forskning och studier på forskningsnära områden är
därför en av mänsklighetens mest uppfordrande och
fascinerande utmaningar. Det gäller i alla vetenskapens
områden. Dessa samspelar också med varandra.
Korspåverkningar och sönderdelningar i allt högre grad av
specialisering leder till framsteg, som man inte kan förutse.
Det gäller inom naturvetenskaperna, men också för
kulturvetenskaperna.
Vi lever på föreställningar om vårt varande -- hur vi
människor är delar av ett enormt naturfenomen --
universum. Men vi lever också på föreställningar om hur vi
människor fungerar. Naturvetenskaperna kan vidga vårt
kunnande och våra möjligheter att tillgodogöra oss
regelbundenheterna i universum. Kulturvetenskaperna kan
delvis göra detsamma, men de fyller en delvis annan
funktion, genom att blottlägga människors olika
förhållningssätt under olika tider.
Formerna för forskningsorganisationen i ett samhälle är
av mycket stor betydelse för vilka möjligheterna i
verkligheten blir att skapa och tillgodogöra sig forskningens
möjligheter till framsteg.
Det Sverige som växte fram under årtiondena efter
andra världskriget präglades av en demokratiseringsprocess
och på samma gång en myckat snabb välfärdstillväxt.
Detsamma präglade också forskningen. Under Tage
Erlanders tid som statsminister kom en inbördes diskussion
i gång mellan forskarvärldens företrädare, näringslivet och
myndigheterna. Stora satsningar på naturvetenskap,
teknik, universitetsutbildningar o.s.v. genomfördes.
Forskningen kom i allmännyttans tjänst, samtidigt som
forskarna gavs stora möjligheter att förverkliga sina
ambitioner.
1980-talet präglades av en liknande politik av den
socialdemokratiska regeringen; viktiga medel för detta har
varit systemet med treåriga forskningspropositioner och
samverkansformer som kan symboliseras i
forskningsberedningens arbete.
Genom forskningspropositionerna 1984, 1987 och 1990
togs många steg framåt. Dessa reformverk innebar bl.a.
resurstillskott för forskarutbildning och forskningsråd,
åtgärder för ökade internationella engagemang,
satsningar på bl.a. energirelaterad forskning, rymd- och
försvarsforskning, miljöforskning, en reformering av
sektorsforskningen med ökat inslag av forskarstyrning,
utvecklingsprogram för vissa produktionsinriktade
forskningsområden, mer av forskningsinriktad
verksamhet vid de mindre och medelstora högskolorna.
Resultaten av denna politik kan ännu inte helt redovisas.
Det är helt klart att undersökningar av publicerings- och
citeringsfrekvenser pekar på att svenskutförd
naturvetenskaplig-teknisk grundforskning i långa stycken
kan anses som världsledande. Varje tal om att svensk
forskning generellt skulle ha sackat efter i volym eller
kvalitet är helt oriktigt. Svenskbaserad forskning är i många
hänseenden i absolut världsklass.
Viktigt har också varit att demokratin har fördjupats
genom mer av vetenskap, samtidigt som demokratin i den
vetenskapliga diskussionen breddats allt mer.
Forskningsinformationen vidgades således, bl.a. genom
Forskningsrådsnämnden och andra insatser. Många
samhällsfrågor debatteras i dag med argument hämtade
från forskningen.
Allt fler forskare -- inte minst yngre -- har fått ökade
möjligheter att ha både formellt och informellt inflytande i
det offentliga forskningsväsendet. Det visade sig möjligt att
inom ramen för en i huvudsak offentligt finansierad
forskningsverksamhet bygga upp en rik och icke-auktoritär
pluralism. Det svenska systemet med skilda -- oftast
offentliga -- forskningsfinansiärer som ofta ger en ledande
ställning åt företrädare för aktiva forskare och offentliga
forskningsutförande institutioner inom ramen för
högskolorna, är nästan världsunikt. Det offentliga, men
särdelade, systemet har skapat betingelser för delaktighet
och kreativitet i forskarvärlden.
I dagens värld finns det all anledning att bygga vidare på
den framgångsrika demokratiska struktur som byggts upp
för svensk forskning. Det gäller att ånyo öka möjligheterna
för fler doktorsexamina och att låta forskningsråden förbli
en vital del för grundläggande forskning i vårt land. Det
gäller att fortsätta en i långa stycken därpå grundad och
styrd inriktning av forskningen, d.v.s. i huvudsak efter
forskarsamhällets bedömningar av vetenskaplig kreativitet
och kvalitet. Samhällsönskemål om ökade kunskaper på
viktiga fält måste också tillgodoses, t.ex. inom
miljöområdet, det socialpolitiskt relevanta fältet, forskning
som bistånd och för totalförsvarets syften.
Sverige befinner sig idag i sin allvarligaste ekonomiska
krissituation sedan andra världskriget. Arbetslösheten kan
nästa år nå ofattbara 20 %. För tredje året i rad kommer vi
att ha en tillväxt som är negativ, vilket aldrig hänt förut
under 1900-talet.
Vi socialdemokrater har i flera sammanhang, bl.a. i
motionen Näringspolitik för tillväxt, pekat på den
strategiska betydelse som forskning och utveckling har för
att vi åter skall få en uthållig tillväxt i ekonomin. Ur ett
tillväxtperspektiv finns det vissa problem i det svenska FoU-
systemet. Starkt förenklat kan sägas att Sverige har sin
styrka i grundforskning, medan den del av FoU-systemet
som leder till industriell tillämpning inte är lika utvecklad.
Ett annat grundläggande problem är att den svenska
industrin sedan ett tiotal år inte fortsatt att utvecklas mot
mer kunskaps- och forskningsintensiv produktion. Om inte
produktionen -- såväl varu- som tjänsteproduktion -- får
högre kunskapsinnehåll riskerar vi en ekonomisk,
miljömässig och kulturell stagnation eller tillbakagång.
Det finns här en stor utmaning för hela det svenska
samhället. Samverkan mellan forskarsamhället och mellan
företagsamheten måste utvecklas. Vi kommer därför att
föreslå en kraftig ökning av de anslag som stärker en sådan
samverkan och i övrigt föreslå insatser som förbättrar
villkoren för tillämpad forskning.
En form för en kombination av forskarstyrning och
programinriktning är de s.k. materialvetenskapliga
konsortierna, som fördes fram i 1990 års
forskningsproposition, och som fått utomordentligt fina
lovord. Denna konsortieform är uppenbart någonting som
skulle passa just i det svenska samhället, med våra
strukturer i samhälle och forskarsamhälle. Det finns
anledning att satsa på flera sådana konsortier och medvetet
vidga deltagarna till att också omfatta produktionslivet --
och varför inte också pröva med kulturlivet i litet vidare
bemärkelse?
Svenskt näringsliv liksom offentliga sektorn måste
samverka mer med forskare, inom och utom högskolorna,
och basera mer av sitt arbete på forskningsresultat. Detta
kräver större insikt om forskningens betydelse hos
näringsliv och samhälle, som också måste finna former för
samverkan med vårt lands offentligt finansierade
forskningssystem.
I detta sammanhang är det angeläget att framhålla
betydelsen av forskning även för tjänstesektorn. Denna
sektor svarar både för cirka 2/3 av BNP och för cirka 2/3 av
de yrkesverksamma. Forskningen med anknytning till
denna sektor är dock svagt utveklad. Det är därför
angeläget att denna utvecklas och förstärks.
Inte minst bör yngre forskare med nya friska ögon kunna
samverka. Det är i detta perspektiv som EG:s
forskningsprogram är en utmaning till ökat svenskt
deltagande -- där råder en pragmatisk samverkan mellan det
offentliga och produktionslivet.
Samtidigt måste det påpekas att den omfattande
expansion av grundutbildningen vid högskolan i Sverige,
som successivt accelererat under de senaste åren, kräver att
många forskare också verkar som lärare vid högskolorna.
All högskoleutbildning bör bygga på en nära kontakt
med forskning. Det är ett motiv för att stimulera
forskningsorienterad verksamhet vid de mindre och
medelstora högskolorna.
Strukturomvandlingen i svensk ekonomi är en
komplicerad process. Vi är övertygade om att de mindre
och medelstora högskolorna är viktiga för att skapa
förutsättningar för ekonomisk förnyelse i de olika
regionerna i vårt land. De bör bl.a. kunna vara viktiga för
utvecklingen av mindre och medelstora företag. Vi vill
därför öka möjligheterna till forskningsverksamhet vid
dessa.
Regeringens forskningsproposition
I stora delar följer regeringens forskningsproposition
forskningspolitiken som den utformades under 1980-talet,
vilket vi välkomnar. På åtskilliga punkter noterar vi också
att utbildningsministerns tidigare uttalande om stora
förändringar inte infrias. Många företrädare i högskolorna
känner sig säkert förvånade och besvikna att så litet av deras
seriösa anslagsframställnings- och remissarbete blivit
beaktat.
I vissa avseenden har det inte varit möjligt att få fram
fullständigt material som belyser den reella innebörden av
den föreslagna anslagsutvecklingen, främst inom
Utbildningsdepartementets område. Propositionen lämnar
en ofullständig redovisning och Utbildningsdepartementets
ledning har vägrat att lämna ut underlagsmaterial.
Vi lägger i denna motion fram förslag som innebär att
sammanlagt ytterligare 3 miljarder kronor tillförs
forskningen under treårsprogrammet (för budgetåren
1993/94, 1994/95 och 1995/96). Detta innebär ett avsevärt
större resurstillskott till forskningsändamål, än vad
regeringen föreslår under samma treårsperiod i
forskningspropositionen och den samtidigt avgivna
propositionen om löntagarfonderna sammantaget.
I två principiella avseenden instämmer vi i regeringens
prioriteringar. Det är rätt tid att nu göra satsningar på
nybyggnader, ombyggnader etc. för högskolornas
lokalbestånd. Det föreligger ett eftersatt underhåll och på
sina håll en brist på lokalytor. Vi vill också notera att det är
positivt att regeringen följer upp de avsikter som den förra
regeringen initierade, när det gäller att modernisera
forskningen inom försvarets område.
Vi är däremot kritiska mot det som regeringen gått ut
med som ideologiska huvudpunkter i sin forskningspolitik.
Regeringen och inte minst moderaterna försöker frammana
en felaktig bild av svensk forskning som om den led av stora
brister. Regeringen tillämpar ett spektakulärt elittänkande.
Man försöker bygga upp ett mer marknadsanpassat system
med olika ''stiftelser'' som aktörer, i stället för dagens
offentliga huvudmän inom högskolan. Det mest konkreta i
dessa hänseenden gäller förslaget att överföra medel från
löntagarfonderna till stiftelser för forskningsändamål,
det eventuellt kommande förslaget att överföra vissa
högskolor till s.k. stiftelser.
Vi menar att det är helt obehövligt att för forskningens
och den högre utbildningens skull göra dessa
privatiseringar. Det kan t.o.m. skada den demokratiska
karaktär som de vetenskapliga processerna har kommit att
få inom ramen för dagens offentliga huvudmannaskap, med
sina formella rättsregler och sin karaktär av vetenskaplig
''republik''. Med förslagen till stiftelser introduceras en
maktutövning, som skall baseras på pengar, men utan
ansvarighet, varken nedåt till forskarvärlden, eller uppåt till
det parlamentariska systemet i vårt land.
Därtill kommer att betydande delar av forskningens
finansiering i vårt land görs beroende av utvecklingen i
enskilda företag och på börserna. Vi anser att det är orimligt
att den grundläggande vetenskapliga forskningen på detta
sätt skall ställas i ett direkt konjunkturberoende av
företagsamheten. Just detta -- att företagsamhetens
lönsamhet påverkar forskningen -- får till en del gälla
företagens egen forsknings- och utvecklingsverksamhet. Vi
ser just nu hur företagsamheten dragit ned sitt eget
forskningsarbete, som en följd av de dåliga tiderna i
näringslivet. Detta är i verkligheten inte alls
samhällsekonomiskt rationellt. Regeringens förslag innebär
att även mycket stora delar av forskningen i övrigt skulle
komma in under samma lönsamhetsberoende.
I en annan partimotion med anledning av regeringens
proposition 1992/93:171 om forskning med
löntagarfondsmedel avslås hela denna proposition. Vi
finner det angeläget att här särskilt framhålla att vi
socialdemokrater i framtida regeringsställning inte kommer
att fullfölja en forskningspolitik efter de riktlinjer som
regeringen presenterar i proposition 1992/93:171.
Sammanfattningsvis måste vi framföra stark kritik mot
regeringen och dess forskningsproposition. Mot regeringen
då den förnekar verkligheten -- att svensk forskning har
världsklass samtidigt som den är icke-hierarkiskt
organiserad -- och då den lanserar marknadsliberala
projekt, som kan skada just det som skapat betingelserna
för den framgångsrika svenska forskningen.
Inom ramen för ett lands forskningspolitik är det alls inte
självklart hur universitet, näringsliv och den offentliga
förvaltningen bör vara organiserade i förhållande till
varandra. I Frankrike och Tyskland bedrivs stora delar av
den statligt finansierade forskningen inom ramen för ett
särskilt system av institut vid sidan av universiteten. Dessa
senare avses i huvudsak koncentrera sig på grundläggande
högskoleutbildning och forskarutbildning.
Den svenska modellen liknar i det hänseendet mera
förhållandena i Storbritannien och Förenta staterna.
Fristående institut förekommer i dessa länder bara i
begränsad omfattning. Universitetens institutioner
förutsätts på grundval av en enhetlig tjänsteorganisation
kunna ta ansvar för såväl forskarutbildning och
grundforskning av frontlinjekaraktär som för
grundläggande högskoleutbildning och sektorsforskning
liksom för forskning och utbildning av ren
uppdragskaraktär.
Att vi också i Sverige har kommit att utveckla denna
samlade organisationsmodell beror säkert till någon del på
att Sverige på ett mer allmänt plan under de senaste sextio
åren har varit mer anglosaxiskt än kontinentalt orienterat.
Men det är bara en del av förklaringen. Viktigare har
förmodligen varit, att en dubbel organisation enligt det
tyska eller franska mönstret i Sverige skulle har gjort såväl
universiteten som instituten alltför små.
För att kunna bygga upp och vidmakthålla högskolor och
universitet i hela landet med rimlig koncentration av
personal och materiel inom flertalet ämnesområden har en
mer samlad organisation tett sig som det enda realistiska.
För att kunna bilda tillräckligt stora miljöer har alla våra
drygt tusen institutioner, vilka är organiserade inom ramen
för drygt fyrtio fakulteter, behövt hållas samman och ta på
sig arbetsuppgifter av delvis mycket olika karaktär.
Praktiskt leder den samlade organisationen till att varje
miljö för sig har jämförelsevis många anställda. Samtidigt
är det från forskningssynpunkt viktigt att lägga märke till att
bara en del -- i normalfallet högst hälften -- av arbetstiden
ägnas åt forskning. Därtill kommer att av denna andel
''forskning'' bara en mindre del ägnas åt arbete av mer
grundläggande och långsiktig karaktär. Samtidigt är det
denna del av verksamheten, som skall vara intellektuellt
inspirerande och normgivande i förhållande till all annan
verksamhet inom institutionen.
Inte minst betydelsefullt är detta för det svenska
samhället som en del av en allt mer internationaliserad
värld. Mycket hänger på vår kollektiva förmåga att snabbt
tillägna oss principiella framsteg inom olika
vetenskapsområden. Praktiskt förutsätter detta, att man på
institutionsnivå lyckas vidmakthålla en rimlig balans mellan
grundforskning och forskarutbildning å ena sidan och all
annan verksamhet å den andra. Vill vi att den mer
samhällstillvända delen av verksamheten skall öka, måste
det ske en motsvarande tillväxt av mer grundläggande
arbete.
Ordets makt över tanken leder gärna till att andelen
''forskning'' inom en institution framstår som större än vad
den faktiskt är. Den marknads- och sektorsstyrda andelen
av verksamheten tenderar att expandera på bekostnad av
den verksamhet som har karaktär av forskarutbildning och
som är av utpräglat långsiktig, principiell och icke
omedelbart kommersiell eller på annat sätt möjlig att
omedelbart tillämpa.
För att långsiktigt kunna vidmakthålla den svenska
modellen för organisering av forskning och högre utbildning
vill vi från socialdemokratisk sida lägga relativt större vikt
än vad regeringen vill göra vid att finansieringen via
fakultetsanslagen och att forskningsråden håller jämna steg
med den finansiering med vidhörande styrning som
kommer från andra håll. I systemet finns en inbyggd
tendens till underdimensionering av den grundläggande
verksamheten. För att motverka detta vill vi -- utöver vad
regeringen föreslagit -- föreslå att anslagen till fakulteter
och forskningsråd utökas.
2. Departementens verksamhetsområden
Justitiedepartementets verksamhetsområde
Juridisk och kriminalvetenskaplig forskning
EES-avtalet och ett framtida svenskt medlemskap i EG
innebär den troligen största omvandlingen av svensk rätt
någonsin. Det är viktigt att Sverige inte enbart begränsar sig
till att anpassa sig till den existerande EG-rätten. Vi bör
också bidra till rättsutvecklingen i Europa.
De juridiska fakulteterna bör mot denna bakgrund ges
ett med 7 miljoner kronor, d.v.s. 2 miljoner kronor mer än
propositionen, ökat anslag för budgetåret 1993/94. Dessa
resurser bör fördelas så att anslaget till den juridiska
fakulteten i Lund ökas med 500 000 kronor, i Uppsala med
700 000 kr och i Stockholm med 800 000 kronor utöver
propositionens förslag.
För budgetåret 1994/95 föreslår vi samma ökning, 5
miljoner kronor, som propositionen.
BRÅ
Vi anser det angeläget med ökade satsningar på den
kriminalvetenskapliga forskningen. Vi tillstyrker
propositionens satsningar på de samhällsvetenskapliga
fakulteterna och via humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet. Därutöver vill vi satsa ytterligare 3
miljoner kronor till kriminalvetenskaplig forskning för
budgetåret 1993/94 att fördelas via BRÅ.
Vi avvisar dock bestämt propositionens förslag att dra
ner anslagen till BRÅ i framtiden. I propositionen säger
regeringen att man anser att BRÅ bör ges en delvis ny roll
som ett kvalificerat expertorgan i kriminalpolitiska frågor
under regeringen. Därmed skulle BRÅs roll i den
kriminalvetenskapliga forskningen nedtonas. I stället vill
regeringen att universitetens roll förstärks.
I vår motion om brottsförebyggande åtgärder från
januari 1993 (1992/93:Ju844) har vi redovisat vår syn på den
framtida kriminologiska forskningen m.m. Vi anser att
BRÅ även i framtiden bör ha en central roll i den
kriminalvetenskapliga forskningen, samtidigt som
universitetens resurser förstärks. En tydlig uppdelning
måste göras av forskningsansvaret mellan BRÅ, polisen,
universitet m.fl. i syfte att undvika dubbelarbete och
resursslöseri.
I övrigt hänvisar vi till vår motion 1992/93:Ju844 om
brottsförebyggande åtgärder. Totalt innebär våra förslag att
vi satsar 6 miljoner kronor mer än regeringen på
kriminalvetenskaplig forskning. Till detta kommer
satsningar på BRÅs allmänna verksamhet och lokalt
brottsförebyggande arbete.
Framtidsstudier
Det är angeläget att innan en utvärdering skett av den
verksamhet som bedrivs inom ramen för Stiftelsen Institutet
för framtidsstudier, stiftelsen i princip får behålla de
resurser man hittills haft.
Anslaget till Stiftelsen Institutet för framtidsstudier bör
mot denna bakgrund uppgå till 12 636 000 kronor för
budgetåret 1993/94, d.v.s. 1 miljon kronor mer än
propositionens förslag.
Utrikesdepartementets verksamhetsområde
Den socialdemokratiska politikens inriktning på
utrikespolitikens område har presenterats i
partimotionerna ''De fattigas rätt'', ''En värld i fred'', ''En
ny strategi för samarbetet med Central- och Östeuropa'',
''Det folkligt förankrade fredsarbetet'' m.fl. motioner.
Beträffande förslagen F 4. Forskningsverksamhet för
rustningsbegränsning och nedrustning har regeringen på ett
drastiskt sätt minskat anslagen på framförallt den seismiska
verksamheten.
Vi delar inte regeringens bedömning att det idag är
möjligt att genomföra en så stor nedskärning av våra
möjligheter att kontrollera vilka provsprängningar som görs
och att övervaka att gällande bestämmelser följs. Därtill
kommer att det för första gången finns en möjlighet att
förhandla fram ett fullständigt stopp för alla
kärnvapenprov. Att i det läget kraftigt skära ned
möjligheten att kontrollera och verifiera provsprängningar
är enligt vår uppfattning felaktigt.
Sverige har kunnat bygga upp en betydande teknisk
kompetens för att lämna underlag för det svenska
förhandlingsarbetet på nedrustningsområdet. Vi menar att
denna kompetens inte får äventyras. Regeringen bör därför
återkomma till riksdagen med ett nytt förslag angående F 4.
avseende seismisk provstoppsövervakning m.m.
Den utrikespolitiska forskningen är viktig men de
förslag som förs fram av regeringen under F 6.
Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och
säkerhetspolitisk betydelse kan inte godtas.
Förslaget är baserat på ett godtyckligt
departementsinternt underlag. Regeringen har inte ansett
det nödvändigt att remissbehandla förslaget. Mycket
allvarlig kritik har trots det framförts från olika forskare och
institutioner (bl.a. UI och Stockholms universitet)
gentemot ''ett underlag som har uppenbara och avsevärda
brister och som dessutom präglas av en tendensiös tolkning
av rådande förhållanden'' och ''en utredning som i ovanlig
grad föreslår förstärkningar till det som står dess ledamöter
nära''.
Till Utrikesdepartementet har framförts att ''avsaknad
av dialog med berörda forskningsmiljöer inte på ett
tillfredsställande sätt motsvarat de krav som traditionellt
brukar ställas på en seriös utvärdering av ett
forskningsområde''.
Utrikesdepartementet har på detta område valt att utse
en grupp personer med egna uppenbara särintressen för att
förbereda det förslag som nu föreligger för
ställningstagande i riksdagen.
Det nu liggande förslaget tillgodoser inte behovet av
utrikes- och säkerhetspolitisk forskning i Sverige.
Vi ifrågasätter också om man på bästa sätt utnyttjar den
betydande kompetens som finns vid landets universitet och
högskolor. Inga skäl anförs om vilka vinster som skulle
göras genom tillskapandet av en ny forskargrupp. Detta är
enligt vår mening mycket anmärkningsvärt.
Därtill kommer att denna nya forskargrupp skulle
finansieras genom minskade resurser till folkrörelsernas
freds- och forskningsarbete vilket vi inte kan acceptera.
Vi menar därför att förslaget rörande F 6.
Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och
säkerhetspolitisk betydelse bör återremitteras till
regeringen för ny beredning.
Forskning om utrikes- och säkerhetspolitiken ger viktiga
underlag för Sveriges politik i dessa avseenden. Frågan om
denna verksamhets utformning bör därför behandlas på ett
seriöst och allsidigt sätt.
Mot denna bakgrund bör ett nytt programarbete
genomföras angående forskningsverksamhet av särskild
utrikes- och säkerhetspolitisk betydelse. Detta arbete bör
även omfatta forskning om Central- och Östeuropa. I
arbetet bör även nordiska erfarenheter vägas in samt
sedvanlig remissbehandling genomföras.
Kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
Trafik och transporter har en vital funktion i vårt
samhälle.
Med tanke på de stora belopp som krävs för
investeringar i infrastruktur och rullande material och de
dryga kostnaderna för drift och underhåll är det angeläget
att planerare och beslutsfattare på olika nivåer har goda och
tillförlitliga kunskaper om hur transportsystemet kan
tillgodose dagens och morgondagens efterfrågan på
transporttjänster.
Regeringen har i sin proposition om forskningen betonat
vikten av FoU på transport- och kommunikationsområdet
men har enligt vår mening dragit felaktiga slutsatser när de
gäller organisationen av transportforskningen. Den
renodling av beställar- och utförarrollerna som regeringen
vill åstadkomma är intressant men inte tillräckligt utredd
och därför inte färdig för beslut.
Regeringen föreslår i proposition 1992/93:170 om
forskning för kunskap och framsteg en ökad satsning på
transportforskning med drygt 45 miljoner kronor. Detta är
både nödvändigt och glädjande. Men samtidigt sker en
avsevärd nedskärning av anslagen till Statens väg- och
trafikinstitut genom att medel överförs till
Transportforskningsberedningen som genom detta får en
kraftig anslagsförstärkning.
Detta kan vi inte acceptera eftersom vi anser att den
forskning som bedrivs vid VTI och den miljö som institutet
utgör är en värdefull resurs för transportforskningen. Detta
gäller inte minst i ett internationellt perspektiv där VTI
redan har goda kontakter och aktivt medverkar i nätverk
och FoU-projekt på såväl nordisk som europeisk och global
nivå.
I en särskild motion redovisar vi våra argument för att
bevara verksamheten vid VTI samt de yrkanden som detta
föranleder.
Utbildningsdepartementets verksamhetsområde
Målet om en fördubbling av antalet examinerade
forskare från 1 000 till 2 000 om året under loppet av
nittiotalet lades fast i samband med behandlingen av 1990
års forskningsproposition. I samband därmed begärde
utbildningsutskottet från regeringens sida en
sammanfattande plan för hur en omvandling av de
återstående utbildningsbidragen till doktorandtjänster
skulle kunna uppnås utan att antalet studiestödstillfällen,
fakultet för fakultet, minskade utan i stället ökade i
erforderlig omfattning.
Bakom detta låg den svårighet, som finns inbyggd i den
över partigränserna överenskomna uppläggningen. Denna
bygger i sin tur på en samlad värdering av såväl
konkurrensen med den övriga arbetsmarknaden som
hänsyn till jämställdhetsaspekten. Båda dessa skäl talar för
en omvandling från utbildningsbidrag till
doktorandtjänster.
Innebörden av att parallellt fullfölja dessa båda
strävanden är emellertid att målet om fördubbling av
antalet examina från statsfinasiell synpunkt blir avsevärt
svårare att nå i kombination med en samtidig omvandling
än vad det skulle ha varit med bibehållande av
utbildningsbidragen. Merkostnaden för en doktorandtjänst
jämförd med ett utbildningsbidrag kan schematiskt
beräknas till 130 000 kronor om året. Antalet återstående,
icke omvandlade utbildningsbidrag kan beräknas uppgå till
1 000. Det betyder att 130 miljoner kronor av regeringens
nu föreslagna utökning av studiestödet åtgår, innan något
enda nytt studiestödstillfälle har tillkommit.
Från socialdemokratisk synpunkt önskar vi fullfölja den
dubbla ambitionen. Det samlade antalet studiestöd för
doktorander får inte minska. En plan skall upprättas för hur
samtliga återstående utbildningsbidrag skall omvandlas till
doktorandtjänster fram till 1 juli 1995. Den ligger helt i linje
med den överenskomna dubbla inriktningen från 1990. Vad
vi vill understryka är hur helt avgörande studiestödet är för
möjligheterna att uppnå det uppsatta målet om 2 000
examinerade om året vid slutet av årtiondet. Det finns inga
resurser, som i praktiken kan ersätta de summor som
anvisas genom öronmärkning av särskilda medel för
studiestöd inom fakultetsanslagen.
Genom uthålligheten i övriga delar av
forskningssatsningarna under de senaste tjugo åren finns
det i dag en betydande kapacitet för handledning av unga
forskare inom samtliga fakultetsområden. Fakta tyder
emellertid på att numera även mycket kvalificerade
sökande avvisas från institutionerna på grund av att det
saknas medel för studiestöd. Just precis detta moment i en
rationell och framtidssyftande forskningspolitik tenderar att
underfinansieras.
Teoretiskt kunde man tänka sig att lägga större ansvar på
fakulteter och forskningsråd att sörja för återväxten genom
att ta bort öronmärkningen för studiestöd i
fakultetsanslagen. Denna fungerar i dag antagligen som
''tak'' snarare än som ''golv'' för antagningen. Informella
iakttagelser från skilda fakultetsmiljöer tyder emellertid på
att detta troligen skulle göra ont värre. Konkurrensen om
skilda användningar är i praktiken alltför hård -- och
intresset för det långsiktiga allmänintresset alltför litet
utveckat -- för att ett borttagande av öronmärkningen skulle
få avsedd effekt.
En mer realistisk politik synes därför vara att hålla fast
vid principen om öronmärkning av särskilda medel för
studiestöd och i stället reellt öka förutsättningarna för en
examination i önskad storleksordning vid slutet av
nittiotalet genom en omfördelning inom ramen för
forskningsbudgeten som helhet.
Från socialdemokratisk sida vill vi följaktligen föreslå en
successiv utökning av berörda öronmärkningar inom
fakultetsanslagen utöver regeringens förslag enligt
följande.
Bara genom att göra på det sättet kommer det i
praktiken vara möjligt att faktiskt fördubbla examinationen
under loppet av nittiotalet och fullt ut ta till vara de
forskarbegåvade i den nu tillkommande generationen.
Forskarutbildning -- fördelning av fakultetsanslag utöver
regeringens anslag. Total ökning 165 miljoner kronor.
Teknisk
+ 50,0 mkr* Eftersom Uppsala har en samlad
teknisk-naturvetenskaplig fakultet har en schablonmässig
fördelning skett med 7 mkr på teknik och 9 mkr på
naturvetenskap. Vår samlade ökning för Uppsala blir
således l6 mkr och det totala anslaget för
teknik/naturvetenskap för Uppsala 83,859 mkr.
Medicin
Svensk och nordisk industri har en viktig
konkurrensfördel i en mycket god tradition inom
designområdet. Mycket talar för att en ökad ekologisk
medvetenhet kommer att gå hand i hand med en starkare
känsla för god utformning såväl av mer hantverksinriktade
som serietillverkade produkter inom industrin.
Vi har därför med tillfredsställelse hälsat den
uppräkning av anslagen till grundutbildningen vid landets
designutbildningar som görs i högskolepropositionen.
Denna satsning borde följts upp i den forskningspolitiska
propositionen.
På landets konstnärliga utbildningar utförs konstnärligt
utvecklingsarbete av mycket hög kvalitet. Detta delas av
flera nordiska designutbildningar, där särskilt Finland
uppmärksammats för sina stora satsningar inom området.
Nordisk design har internationellt kommit att uppfattas
som ett begrepp. Detta har uppmärksammats av Nordiska
rådet, som inom ramen för Nord Plus vill se en ökad
satsning på samverkan mellan de nordiska
designutbildningarna. En sådan samverkan skall också
omfatta de baltiska staterna.
Inom designområdet finns liksom inom andra
forsknings- och utvecklingsområden anledning att stärka
samverkan mellan högskolorna och det omgivande
samhället. Trots att en intensiv samverkan sker mellan
utbildningarna och flera svenska företag inom t.ex. trä-,
metall- och textilområdena finns en stor grupp små och
medelstora företag, som av olika skäl inte tillgodogör sig
den resurs de svenska designutbildningarna utgör. Inom
utbildningarna utvecklas också produkter, som med ett mer
okonventionellt stöd skulle kunna bli kommersiellt mycket
intressanta.
Vi anser det angeläget att riksdagen också i anslutning
till den forskningspolitiska propositionen markerar
designutbildningarnas betydelse för svensk industri och
hantverk och vill föreslå ytterligare 1 miljon kronor till
Konstfack som stöd för utvecklingen av samarbete mellan
nordiska designhögskolor, samverkan mellan
designutbildingarna och industrin, och stöd till intressanta
utvecklingsprojekt.
Forskningsrådsnämndens sammansättning och uppgifter
Regeringen anför att Forskningsrådsnämnden (FRN)
bör kunna få i viss mån förändrade uppgifter och förändrad
sammansättning men berör mer konkret endast sin
uppfattning om dess uppgifter.
FRN:s roll i forskningsrådssystemet är bl.a. att bereda
plats för en dialog mellan den samlade
forskningsrådsorganisationen och samhället i stort och att
ge möjligheter för en kanalisering av forskningsbehov in i
forskningsrådssystemet. Detta är till nytta för forskningen
och inte uttryck för en vilja till närgången styrning. Det är
därför viktigt att FRN, till skillnad från övriga
forskningsråd, har ett inslag av allmänna intressen som är
tillräckligt stort för att samhälleliga bedömningar av
forskningsbehov skall kunna komma till klart uttryck.
Riksdagen bör därför uttala att principen för
sammansättningen av FRN:s styrelse även fortsättningsvis
skall vara att gruppen samhällsföreträdare, främst
riksdagsledamöter, skall utgöra majoritet i nämnden och att
forskningsråden som hittills har att utse vetenskapliga
ledamöter.
Regeringens förslag beträffande inriktningen av FRN:s
arbete innebär att nämndens möjligheter att ta egna initiativ
och på eget ansvar identifiera och stödja angelägen
forskning skall minskas. Detta tänks ske genom att
nämnden fortsättningsvis skall koncentrera sitt
forskningsstöd till områden som bestäms av regering och
riksdag genom politiska beslut i riksdagen. Förslaget går
emot regeringens i andra sammanhang ofta redovisade och
brett delade ambition att öka forskningsorganens frihet och
egna ansvar. En av Forskningsrådsnämndens viktigaste
uppgifter är att bidra till ökad pluralism och vitalitet i
forskningen genom att fånga upp nya, ofta
tvärvetenskapliga, frågeställningar. Goda möjligheter till
självständiga initiativ och nysatsningar i begränsad skala är
väsentliga förutsättningar härför, och regeringens förslag
om den framtida inriktningen av nämndens arbete bör
därför avvisas. Forskningsrådsnämnden bör som hittills
kunna ges i uppdrag att särskilt uppmärksamma vissa
områden, men riksdagen bör uttala att FRN:s möjligheter
att ta egna initiativ och göra egna prioriteringar inte skall
inskränkas.
Forskningsrådsnämndens stöd till forskningsinformation
FRN har genom sitt särskilda ansvar för stöd till en mot
allmänheten riktad bred forskningsinformation en unik
uppgift inom forskningssystemet som nämnden genomför
med stor framgång. Regeringen föreslår att nämndens
resurser för forskningsinformation halveras och att
frigjorda medel fördelas mellan högskolorna. FRN har
fördelat betydande medel till stöd för av högskolorna själva
föreslagna informationsprojekt, och en utspridning av
resurserna på det sätt regeringen tänker sig kommer att
minska effektiviteten i forskningsinformationen avsevärt
genom att den nationellt sammanhållna bedömning som
FRN gjort kommer att falla bort. Regeringens förslag
innebär således en olycklig försvagning av insatserna för
forskningsinformation, och vi föreslår att 10 miljoner för
forskningsinformation anslås till FRN.
I en utredning om spridning av forskningsinformation till
arbetslivet har Riksrevisionsverket (RRV) konstaterat att
många informationsmottagare drunknar i det regn av
information som skickas ut från forskare och myndigheter.
Ju närmare praktiken man arbetar ju svårare har man att ta
till sig budskapen från kunskapsproducenterna.
Förmedlingen av forskningsresultat till industri och
förvaltning har varit ensidigt inriktad mot ledningsnivån.
Vi socialdemokrater anser att FRN har den bästa
kompetensen för att sprida forskningsinformation utanför
den vetenskapliga världen. Vi föreslår därför att FRN
beviljas 7 000 000 kronor för spridning av
forskningsinformation med syfte att forskningsresultat skall
kunna utnyttjas inom arbetslivet. Härvid skall inte bara
ledningsnivån utan även anställda och småföretagare ges
möjlighet att ta del av och utnyttja forskningsresultaten.
Vi förordar således att till FRN tillförs ytterligare medel
för att stödja forskning inom från samhällets synpunkt
angelägna områden samt för att verka för att information
om forskning och forskningsresultat sprids. Förutom de
ovan nämnda 7 miljoner kronorna anslår vi till FRN för
forskningsinformation ytterligare 10 miljoner kronor. För
bl.a. forskning om kooperation, folkrörelser och
ungdomars levnadsförhållanden anslår vi 7,5 miljoner
kronor.
Fördelning av medel för dyrbar vetenskaplig utrustning
Sverige har ett väl fungerande och effektivt system för
finansiering av den mycket dyrbara utrustning som modern
forskning ställer allt högre krav på. Genom att FRN kunnat
disponera ett samlat anslag för dyrbar vetenskaplig
utrustning och fördelat medlen i intimt samarbete med de i
första hand berörda forskningsstödjande organen har en
god överblick över behoven kunnat skapas. Bl.a. denna
överblick och FRN:s samlade bedömning av behoven,
tillsammans med de garantier för flexibilitet och effektivitet
som det för hela forskningssystemet sammanhållna anslaget
skapar, har gjort det möjligt för riksdagen att anslå de
betydande belopp det här är fråga om.
Regeringen vill nu avskaffa detta system och fördela
ungefär hälften av medlen -- ca 108 miljoner kronor -- på en
del av de samverkande organen. FRN skall enligt förslaget
få fortsatt ansvar endast för fördelningen av medel till
utrustning med en kostnad överstigande 2 miljoner kronor
per objekt. Förslaget innebär en försämring av systemet i
alla avseenden. Statsmakternas möjlighet att överblicka
behoven upphör, samordning av prioritering och
anslagsgivning till utrustning som berör flera
forskningsfinansierade organ försvåras, flexibiliteten i
anslagsgivningen i förhållande till skiftningar i behoven för
olika områden minskar.
Förslaget är dessutom i föreliggande form rent
administrativt ogenomtänkt och skulle, om det
genomfördes, förorsaka betydande administrativt
merarbete för flertalet berörda. Någon förändring av
systemet för finansiering av dyrbar vetenskaplig utrustning
bör inte göras nu, och riksdagen bör alltså avslå regeringens
förslag. Genom den nära samverkan som råder mellan FRN
och forskningsråden i dessa frågor kan eventuella
hanteringsproblem sannolikt lösas inom ramen för det
system som nu gäller. FRN kan ges i uppdrag att efter
samråd med råden återkomma med eventuella förslag som
behöver underställas regering och riksdag.
Vi förordar alltså att regeringens förslag att överföra
medel för tung vetenskaplig utrustning från FRN till de
andra forskningsråden avslås. Det därmed av FRN för tung
vetenskaplig utrustning disponerade anslaget bör dessutom
tillföras ytterligare 15 miljoner kronor.
Ökade resurser för forskningsråden
Forskningsråden spelar en viktig roll för att stödja
kvalitet och kreativitet inom högskolans forskning. Genom
forskningsråden styr forskarna själva en betydande del av
resursflödet till högskolans forskning.
Vi vill stärka forskningsrådens roll genom att ytterligare
öka anslagen för flera av dessa. Vi föreslår följande
ökningar i förhållande till regeringens förslag:
Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna
De mindre och medelstora högskolorna står för en viktig
del av vår högre utbildning och forskning både nationellt
och inom de egna regionerna. Deras utbildning skall, som
all högskoleutbildning, vara forskningsanknuten. Det råder
också full enighet om att deras lärarkår måste vara aktiv
inom forskningen.
Till detta och andra mera allmänna motiv för att de
mindre och medelstora högskolorna skall bedriva forskning
har under de senaste åren också alltmer lagts deras
näringspolitiska betydelse. Detta hänger framför allt
samman med den ökade vikt som nu läggs vid utvecklingen
i de små och medelstora företagen och dessa företags behov
av tillgång till forskningsmiljöer i närmiljön. Det har också
sin betydelse att storföretag och statliga verk som är
lokaliserade till mellanstora städer har ett allmänt behov av
en ''kompetenstät'' regional miljö för sin utveckling. Detta
gäller även om de tillgodoser huvuddelen av sitt behov av
specialiserade forskningskontakter via egna internationella
nätverk.
I 1990 års forskningspolitiska proposition föreslog den
dåvarande socialdemokratiska regeringen att de mindre och
medelstora högskolorna skulle få ökade egna resurser för
forskning. Syftet var att resultatet skulle utvärderas och
kunna ligga till grund för senare ställningstaganden till hur
''forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna
och vårdhögskolorna kan utvecklas under 90-talet''.
Förslaget utlöste en vital och intressant
utvecklingsverksamhet. Under innevarande treårsperiod
har högskolorna prövat olika vägar att utnyttja regionala
förutsättningar till ökat samarbete både sinsemellan och
med stora lärossäten, andra forskningsinstitutioner, statliga
verk, kommuner och FoU-verksamma företag. Olika
organisatoriska former har vidare utvecklats.
Vi delar regeringens uppfattning att förutsättningarna
för en internationellt slagkraftig forskning i ett litet land
som Sverige ökar om resurserna hålls samman. Vi anser
också att huvudansvaret för forskarutbildningen bör vila på
universitet och högskolor med fakultetsuppbyggnad. Detta
synsätt står emellertid inte i motsatsställning till behovet av
ökade resurser till forskningen vid de mindre och
medelstora högskolorna. En förstärkning av nu pågående
nätverksuppbyggnad och andra former av närmare
forskningssamarbete mellan universitet och högskolor
måste ges hög prioritet i den samlade forskningspolitiken.
Det är mot denna bakgrund och i perspektivet av att hela
högskolesystemet står inför en kraftig expansion
otillfredsställande att regeringen inte tydliggör någon
förnyelsevilja vad gäller ambitioner och inriktning av
forskningen vid de mindre och medelstora högskolorna.
Enligt vår uppfattning bör riksdagen nu lägga fast
huvuddragen i hur forskningen bör byggas ut vid de mindre
och medelstora högskolorna under 90-talet. Målet bör vara
att skapa en bas för kontinuerlig forskningsverksamhet
såväl i samverkan med fakulteterna vid moderuniversiteten
med resurser för forskning på eget programansvar.
Treårsperioden 1993/94--1995/96 bör användas för att
praktiskt pröva och vidareutveckla de förslag som föreligger
till hur det angivna målet skall kunna uppnås till rimliga
kostnader, samtidigt som den vetenskapliga kvaliteten hålls
på samma nivå som vid de stora lärosätena.
De mindre och medelstora högskolornas medverkan i
forskarutbildningen bör utvecklas successivt. I samverkan
med någon eller några av de större högskoleenheterna med
reguljär fakultetsorganisation bör dock de nyare
högskolorna kunna svara för en ökad del av
forskarutbildningen. Därmed skulle också en ökad
forskarrekrytering från de nyare högskolorna komma till
stånd.
Trots riksdagens beslut hösten 1992 om öronmärkning av
vissa medel inom varje fakultetsanslag för forskning vid de
mindre och medelstora högskolorna innehåller
propositionen inga sådana förslag. Att fördelningen skall
relateras till antalet disputerade lärare är redan fastlagt. Vi
föreslår därför att en schablon avsätts i
''moderuniversitetens'' samlade fakultetsanslag
motsvarande 150 000 kronor per lektor och annan
disputerad lärare.
I september 1991 fanns det totalt 4 391 högskolelektorer
och 4 950 högskoleadjunkter i den statliga högskolan. Av
dessa verkade drygt 1 700 vid de mindre och medelstora
högskolorna. Antalet disputerade lektorer och adjunkter
var ca 400 vid dessa högskolor, en siffra som kan antas ha
ökat ytterligare under 1992. Mot denna bakgrund bedömer
vi att vårt förslag innebär att minst 60 miljoner kronor, eller
ca 1,7 av de samlade fakultetsanslagen (1991/92) om 3 600
miljoner kronor, skulle behöva öronmärkas för de mindre
och medelstora högskolorna.
I sammanhanget vill vi understryka att knytningen till
antalet disputerade lärare endast är en beräkningschablon.
I praktiken bör medlen fördelas efter kvalitetsaspekter på
den vetenskapliga verksamheten och de projekt den består
av, oberoende av hur inriktningen överensstämmer med
beräkningsunderlagets fördelning på discipliner och ämnen.
Flera av de forskningssamverkande högskolorna har en
bred teknisk utbildning och forskning, och vänder sig i detta
samarbete till fakulteter på annat håll än sitt
moderuniversitet. Mot denna bakgrund bör möjligheter
öppnas för parterna att ta upp förhandlingar om att knyta
verksamheten inom det tekniska området till annan enhet,
så att lärare/forskare inom området blir medlemmar av en
teknisk fakultet med motsvarande verksamheter. I detta
sammanhang vill vi också föreslå en översyn av nuvarande
verksamhetsområden, d.v.s. om den nuvarande
anknytningen av en viss högskola till fakultet vid ett visst
universitet är den mest ändamålsenliga och hur
anknytningar till andra lärosäten med fakultetsuppbyggnad
kan komma till stånd.
Vi anser att det är av stor betydelse att lärarna vid de
nyare högskolorna får en rejäl andel av den resurs som
riksdagen tidigare fattat beslut om (375 miljoner kronor
under treårsperioden 1992/93 -- 1995/96) för
forskarutbildning av lärare. Vi accepterar vidare att 40
miljoner kronor 1993/94 används för att stärka forskning
genom uppbyggande av nätverk liksom att 40 miljoner
kronor 1994/95 anslås för forskningssamverkan mellan de
nyare högskolorna och näringslivet.
Vad sedan gäller regeringens förslag under anslaget E 12
för forskningsstödjande åtgärder, så är de förstärkningar
regeringen föreslår i realiteten starkt begränsade. Vi
föreslår en kraftig uppräkning av dessa anslag med 94
miljoner kronor.
För anslaget E 12 föreslår vi en ändrad beteckning så att
även stöd till uppbyggnaden av en bredare
fakultetsorganisation vid Högskolan i Luleå kan inrymmas
i anslaget. Det bör därför i fortsättningen heta ''E 12
Forskningsstödjande åtgärder vid mindre och medelstora
högskolor samt uppbyggnad av ny fakultetsorganisation
m.m.''.
Vid sidan av den tekniska utbildningen finns vid
Högskolan i Luleå utbildning av lärare samt ekonom-,
systemvetar- och kyrkomusikerutbildning liksom ett
humanistiskt och samhällsvetenskapligt kursutbud. Av
högskolans drygt 5 000 studenter följer ungefär hälften
utbildning utanför det tekniska och naturvetenskapliga
området.
Dessa utbildningar saknar forskningsöverbyggnad då
högskolan inte har något anslag för forskningsstödjande
åtgärder. Det kan inte anses vara rimligt att Högskolan i
Luleå skall använda det tekniska fakultetsanslaget för
forskningsanknytning av lärare i statskunskap, pedagogik,
språk m.m.
Lärarutbildningarna i Luleå är också i en unik situation
genom att de varken kan basera sin forskningsanknytning
på ett fakultetsanslag eller på ett anslag för
forskningsstödjande åtgärder. Lärarutbildningarna, de
ekonomiskt-administrativa och de
samhällsvetenskapligthumanistiska utbildningarna vid
Högskolan i Luleå har samma behov av
forskningsstödjande åtgärder som motsvarande
utbildningar vid de mindre och medelstora högskolorna.
Vi föreslår att Högskolan i Luleå mot denna bakgrund
tillförs 14 miljoner kronor för forskningsstödjande åtgärder
och för att påbörja en uppbyggnad av en bredare
fakultetsorganisation.
Vi har så långt som möjligt orienterat oss om
högskolornas förslag, både individuellt och tillsammans i
nätverk. Detta har emellertid inte gett underlag för att med
tillräcklig säkerhet fördela den föreslagna ökningen för
treårsperioden. Vi är inte heller beredda att överlåta till
regeringen att göra denna fördelning. Vi föreslår därför att
ytterligare 80 miljoner kronor nu fördelas för budgetåret
1993/94 och att regeringen får återkomma i den aviserade
uppföljningspropositionen 1994 med förslag till närmare
fördelning för de återstående två åren.
För de 16 berörda mindre och medelstora högskolorna
föreslår vi följande fördelning för budgetåret 1993/94:
Högskolan i Eskilstuna/Västerås
4 mkr
Högskolan i Falun/Borlänge
5 ''
Högskolan i Gävle/Sandviken
5 ''
Högskolan i Örebro
7 ''
Högskolan i Jönköping
4 ''
Högskolan i Halmstad
4 ''
Högskolan i Kalmar
5 ''
Högskolan i Karlskrona/Ronneby
5 ''
Högskolan i Kristianstad
4 ''
Högskolan i Växjö
7 ''
Högskolan i Borås
4 ''
Högskolan i Karlstad
7 ''
Högskolan i Skövde
4 ''
Högskolan i Trollhättan/Uddevalla
4 ''
Mitthögskolan
11 ''
80 mkr
Fördelningen av anslag måste stämma med den
institutionella utvecklingen så att den vetenskapliga
kvaliteten säkras. Både organisation och vetenskaplig
täthet i forskningsmiljöerna påverkar denna.
Samverkan mellan näraliggande högskolor i nätverk
eller direkt samgående underlättar skapandet av en god
ledningsorganisation för vetenskaplig verksamhet. Vi ser
positivt på samverkan inom nätverk som t.ex. den s.k.
sydostfakulteten -- (högskolorna i Växjö, Kalmar och
Karlskrona/Ronneby i samverkan med universitetet i Lund)
och Högskolerådet för regional forskningssamverkan i
Västsverige (högskolorna i Karlstad, Borås, Trollhättan/
Uddevalla och Skövde är i samverkan med universitetet i
Göteborg). Också Mitthögskolan som tagit formen av ett
direkt samgående mellan högskolorna i
Sundsvall/Härnösand, Östersund och projektet Omega, vill
vi välkomna. Ett ytterligare nätverk under planering är
''Gävle-Dalafakulteten'' med högskolorna i Falun/Borlänge
och Gävle/Sandviken, som dock inte omnämns i
propositionen. Avsikten är att samverka med de statliga
verk som sysslar med infrastruktur och fysisk
samhällsplanering liksom med Lantbruksuniversitetets
enhet i Garpenberg och Byggforskningsinstitutet i Gävle.
Vi utgår från att det är ett samhällsintresse att varje
region utnyttjar sina speciella förutsättningar rationellt.
Självfallet kommer de olika modellerna att behöva
utvecklas vidare, också vad gäller att utgöra mottagare av
anslag.
Riksdagen har redan fastslagit att den direkta ledningen
av vetenskaplig verksamhet inte skall utövas av
högskolestyrelser. I samband med den av oss föreslagna
kraftigt utbyggda forskningsverksamheten vid de mindre
och medelstora högskolorna är det också nödvändigt att se
över formerna för hur dessa resurser handhas. Vi vill först
betona det regionala ansvar som redan ligger hos
fakultetsnämnderna vid moderuniversiteten. Det är därför
viktigt att forskare från de samverkande högskolorna också
bereds plats i dessa nämnder. Fakultetsnämndernas beslut
om forskningsresurser grundas på kvalitet och skall avse
hela deras verksamhetsområde. Även om detta liksom
beslut i akademiska befordringsärenden ligger hos
fakultetsnämnderna anser vi att det kan vara lämpligt att de
nyare högskolorna inrättar särskilda organ för
forskningsfrågorna. Så har också skett vid flera högskolor.
Vi anser att denna utveckling bör fortsätta mot mer
fakultetsnämndsliknande lösningar. Därigenom skulle
samverkan kunna ske inom nätverken med medverkan från
''moderuniversitet'' och andra enheter med
fakultetsorganisation. För de mindre och medelstora
högskolornas tillämpningsnära forskning bör också
resurspersoner från organisationer, företag och offentlig
sektor i regionen kunna bidra med kompetens i
ledningsorganet. Högskolor utanför nätverken blir i högre
grad beroende av att finna former för en nära samverkan
med ett universitet.
Våra förslag till forskningstödjande åtgärder respektive
öronmärkta resurser för forskning vid de mindre och
medelstora högskolorna innebär en väsentlig förstärkning
av forskningskapacitet och kompetens vid dessa högskolor.
Resurserna bör koncentreras till ett begränsat antal
profilområden där god kompetens utvecklats. Genom
uppbyggnad av nätverkssamarbete och prövning av andra
samverkansformer skapas förutsättningar för starka
forskningsmiljöer i olika delar av landet vilket är ägnat att
stärka den regionala balansen och en mera allsidig
näringslivsutveckling i hela landet.
Det bör vidare understrykas att en utbyggd forskning vid
de nyare högskolorna innebär att forskningsverksamheten
bör räknas in i underlaget för högskolornas lokalplanering
och i medelsbehoven för lokaler, utrustning och inredning.
Efter utredning i samråd med de berörda högskolorna bör
regeringen redovisa resultaten och sina förslag i anslutning
till att förslag till fördelning av anslagsramen läggs fram i
den till 1994 aviserade uppföljningspropositionen.
Tillsammans innebär våra förslag att de direkta anslagen
för forskningsstödjande åtgärder ökar från 106 miljoner
kronor, enligt regeringens förslag, till 200 miljoner kronor.
Dessutom tydliggörs de nyare högskolornas minsta andel av
fakultetsanslagen till 60 miljoner kronor. Till detta kommer
de forskningsmedel som olika statliga organ kommer att
tillföras de mindre och medelstora högskolorna, t.ex.
NUTEK som i denna motion tillförs påslag av medel. Vi har
anledning att utgå från att en betydande del av dessa medel
kommer att disponeras av NUTEK för stöd till uppbyggnad
av samverkan mellan näringslivet och de mindre och
medelstora högskolorna.
Ökad jämställdhet 1990
års forskningspolitiska beslut innebar ett
kvantitativt och kvalitativt språng framåt för den samlade
kvinnoforskningen i Sverige. Samtidigt har antalet
forskarutbildade kvinnor inom flertalet fakulteter ökat.
Fortfarande är dock andelen forskarutbildade kvinnor
låg. Särskilt anmärkningsvärd är den mycket låga andelen
kvinnor bland högskolelektorer och professorer, 19
respektive 6 procent. Vi anser det därför angeläget att det
tiopunktsprogram regeringen -- utifrån rapporter från FRN
och den s k JÄST-gruppen -- föreslår i propositionen
genomförs.
Kvinnoforskningen spelar en viktig roll för att öka
insikten om betydelsen av könsperspektiv i samhället. Vi
noterar därför med tillfredställelse att regeringen tagit
konsekvensen av riksdagens beslut att behålla
Forskningsrådsnämnden och nu stärker dess anslag till
kvinnoforskningen.
Forskningens förändring i mer könsmedveten riktning
innebär ett kreativt nytänkande, som kan bidra till ett bättre
samhälle, där båda könens kunskap och erfarenheter tas till
vara.
Centrum/fora för kvinnoforskning, som inrättats vid de
sex universiteten och högskolorna i Örebro och Luleå har
haft stor betydelse för utvecklingen av kvinnoforskningen
vid de olika högskolorna. Trots begränsade anslag har
kvinnofora medverkat till en betydande ökning av
kvinnoforskningen. Vid samtliga fora ges kurser på
grundnivå -- och på vissa orter också doktorandnivå.
Centra/fora arrangerar också nationella och internationella
konferenser med möten mellan kvinnoforskare och mellan
kvinnoforskare och kvinnor inom politik, samhälls- och
arbetsliv. Kvinnofora spelar på sina högskolor inte minst en
viktig roll för kvinnliga forskare inom olika discipliner, som
här har stöd och en mötesplats.
Då kvinnofora arbetar med mycket begränsade resurser
och behovet av ytterligare insatser för att stärka kvinnliga
forskare är stort, anser vi det angeläget att de medel för
befintliga kvinnofora som redovisas under
Utbildningsdepartementets huvudtitel förstärks med
ytterligare 3,0 miljoner kronor fr.o.m. 1993/94. Anslaget
bör därutöver stärkas med ytterligare 1,0 miljoner kronor
som stöd till nyetablering av centrum/fora vid högskolorna
i Gävle/Sandviken, Karlstad och Sundsvall/Härnösand.
Vi vill understryka vikten av att forskarsamhället tillför
ökad kunskap om förhållanden av betydelse för ett gott liv
för både kvinnor och män. Därför får könsperspektivet
aldrig begränsas till den s.k. kvinnoforskningen. Kvinno-
och jämställdhetsforskningen skall istället vara pådrivande
i en utveckling mot att könsperspektivet beaktas av det
samlade forskarsamhället. Erfarenheterna från
kvinnoforskningen visar att en särredovisning av kvinnor
och män visar mönster, som eljest inte kommer fram. På de
allra flesta områden är kvinnors och mäns villkor olika,
olika beslut påverkar kvinnor och män på skilda sätt.
Kvinnors hälsa, kvinnosjukdomar och mäns och
kvinnors biologiska skillnader måste ägnas ökad
uppmärksamhet inom medicinsk forskning. Kvinnors
insatser måste synliggöras inom humanistisk och
samhällsvetenskaplig forskning och kvinnors och mäns
villkor i arbetslivet ägnas ökat intresse. Under avsnittet om
kriminalpolitiken saknar vi en prioritering av forskning runt
kvinnomisshandel och sexuella övergrepp mot kvinnor.
Dessa får inte bara ses som kvinnofrågor utan i hög grad
frågor om hur kriminalpolitiken fungerar. Detsamma gäller
forskning om övergrepp mot barn. Här krävs ökad kunskap
om förhörsmetoder med barn, om värderingar av barns
utsago m.m.
Som exempel på andra viktiga områden ur
jämställdhetssynpunkt finns forskning om utbildning.
Jämställdhetsperspektivet måste levandegöras i all
forskning kring utbildning. Skolor och högskolor behöver
ökad kunskap om hur skolans metoder och prioriteringar
gynnar eller missgynnar flickor eller pojkar och vilken
betydelse skolans insatser har ur jämställdhetssynpunkt.
Andelen kvinnor inom teknisk forskning måste ökas
väsentligt under planeringsperioden och de fakulteter -- de
teologiska och juridiska -- där ingen ökning av andelen
forskarutbildade kvinnor skett under senare år särskilt
analysera de bakomliggande faktorerna härför.
Inom utbildningsområden som omvårdnad och
utbildning är andelen kvinnliga studenter hög. Samtidigt är
möjligheterna till forskarutbildning få och andelen
forskarutbildade lärare anmärkningsvärt låg. Här krävs en
betydande satsning på forskarutbildning under
planeringsperioden.
Folkbildningsforskning
Vid behandlingen av forskningspropositionen våren
1990 beslutade riksdagen att utöka anslaget till
samhällsvetenskapliga fakulteten i Linköping med 1 miljon
kronor att användas till folkbildningsforskning. Nationella
rådet för folkbildningsforskning, som därefter utsetts av
rektorsämbetet, har till uppgift att långsiktigt stärka
folkbildningsforskningen vid svenska universitet, bl.a.
genom att bygga upp nationella forskningsprojekt.
På kort tid har Nationella programmet för
folkbildningsforskning -- Mimer -- blivit mönsterbildande i
Norden. Stort intresse för dess arbetssätt har visats även
från andra delar av Europa.
Nuvarande resurser är helt otillräckliga för att ens
bibehålla nuvarande verksamhetsvolym, än mindre att
utvidga den. Dessutom föll en betydande del av det statliga
anslaget till folkbildningsforskning bort i samband med
nedläggningen av Skolöverstyrelsen, vilket ytterligare
understryker behovet av en förstärkning inom
forskningsområdet folkbildning.
För att programmet skall fylla sin uppgift och motsvara
de förväntningar som föregående riksdagsbeslut skapat,
fordras att det byggs ut till en från början föreslagen
omfattning.
Vi anvisar för detta ändamål 1 500 000 kr utöver
regeringens förslag.
Statens institut för byggnadsforskning
I Näringsdepartementets del av forskningspropositionen
föreslås att Statens institut för byggnadsforskning (SIB)
upphör den 1 juli 1993. Därmed bortfaller också -- som
regeringen ser det -- en häremot svarande basfinansiering.
Denna uppgår till 52 miljoner kronor under innevarande
budgetår. Tillsammans med en externfinansierad
verksamhet uppgående till 15 miljoner kronor har institutet
i dag en budget på 67 miljoner kronor.
Förslaget i propositionen innebär, att personalen skall
sägas upp och en ny institution för bygg- och
fastighetsforskning -- med för ändamålet nyrekryterad
personal -- inrättas vid Tekniska högskolan i Stockholm
(KTH) men med lokalisering till Gävle. Den
samhällsvetenskapliga forskningen vid SIB föreslås på
motsvarande sätt komma att bli en del av Uppsala
universitet. Också i det fallet förutsätts personalen snarast
efter riksdagens beslut bli uppsagd, varefter universitetet
skall anställa en ny medarbetarstab lokaliserad till Gävle för
sagda arbetsuppgifter.
För den del av verksamheten som föreslås bli en del av
KTH räknar regeringen med en basfinansiering om 15
miljoner kronor. Denna förutsätts komma genom
tidsbegränsade avtal med Statens råd för byggnadsforskning
(BFR). För den del av verksamheten, däremot, som
föreslås bli en del av Uppsala universitet finns ingen annan
finansiering anvisad än ett förslagsanslag på 1 000 kronor till
avvecklingskostnader. Detta skall täcka vad det kostar
staten att uppfylla trygghetsavtalet och innebär naturligtvis
ingen finansiering av forskningsverksamheten.
Uppsala universitet har också, helt följdriktigt, genom
skrivelse till regeringen, sedan propositionen framlagts,
förklarat sig inte vilja inordna sagda verksamhet. Denna
måste i vederbörlig ordning vara finansierad, menar
universitetet. Av skrivelsen framgår vidare, föga oväntat,
att regeringen inte i förväg överlagt med universitetet om
den föreslagna modellen att inordna verksamheten. Den
redovisade premissen -- att regeringen inte ''utesluter'' att
fortsatt stöd i någon omfattning ''kan ges'' genom
universitetet -- är självfallet helt orealistisk och fungerar
enbart som en förolämpning i sammanhanget.
Från socialdemokratisk sida finner vi denna behandling
av en för landet viktig verksamhet uppseendeväckande
nonchalant, opåkallat aggressiv och för riksdagen
vilseledande beskriven. Regeringen kan inte på en gång
säga sig vilja låta verksamheten ''utvecklas'', ''förnyas'' och
''effektiviseras'' och samtidigt föreslå riksdagen att låta säga
upp den arbetande personalen. Lika litet ändamålsenligt är
det att dra undan 37 av de 52 miljoner, som utgör den
finansiella grunden för sagda verksamhet. Det finns helt
enkelt inget övertygande skäl för att göra på det sättet.
Personalen är resursen i sammanhanget. Den
kompetens och forskningsmiljö som byggts upp vid SIB
sedan omlokaliseringen till Gävle 1976 har ett omvittnat
högt anseende, både nationellt och internationellt. Inte
minst forskningen om samhällsbyggande, regionalpolitik,
ekonomi, förvaltning och bostadssociala frågor -- vad som
internationellt brukar kallas urbanforskning -- har
påfallande gott rykte och är av stor betydelse för den
fortsatta utvecklingen i ett perspektiv av europeisk
integration.
Den pågående samhällsutvecklingen visar enligt den
bakomliggande översyn, som Näringsdepartementet låtit
företa men inte redovisar i propositionstexten, på det
växande behovet av en samlad svensk forskningsresurs med
denna inriktning. Internationalsiering, avreglering och
privatisering ger nya förutsättningar för såväl den tekniska
byggforskningens klassiska problem som för
samhällsbyggande, bostadsfinansiering och
boendemönster.
Städer, samhällen och individer ges nya möjligheter,
men utsätts också för hot om ökad utslagning, förslumning
och segregation. Med minskat nybyggande följer en ökad
inriktning på förvaltning av det befintliga beståndet och på
frågor om en långsiktigt hållbar utveckling av byggd miljö.
De här aktuella problemen är internationella och blir det
än mer genom EES-avtalet och ett troligt medlemskap i
EG. På det internationella planet blir de urbana frågorna
föremål för såväl samverkan som konkurrens. Det gäller
därvid både att hävda svenska intressen och att kritiskt
pröva idéer och impulser från andra länder liksom
grunderna för överstatligt beslutad reglering av stor
praktisk relevans för svenska intressen i ett europeiskt
perspektiv. Detta understryker behovet av en redan
arbetande, oberoende svensk expertmiljö av denna typ.
Det internationella kontaktnät, vari forskarna vid SIB är
inordnade, är vad Sverige nu behöver ha tillgång till och
kunna verka inom. Inte bara stat och kommun utan i hög
grad också företag och organisationer kommer i växande
utsträckning att kringgärdas av överstatligt beslutad
reglering. Grunden för denna kommer i stor utsträckning
att vara överväganden från motsvarande forskningsmiljöer
i EG-länderna.
Den bakomliggande översynen betonar behovet av att
inordna verksamheten i högskolesystemet vad gäller
tjänsteorganisation och motsvarande. Förändringen tänks
kunna bidra till ännu bättre internationella kontakter och
impulser från metodutvecklingen inom de grundläggande
ämnena. Från socialdemokratisk sida har vi självfallet inget
emot en sådan förändring, förutsatt att den kan genomföras
i former som slår vakt om och vidareutvecklar
medarbetarnas samlade kännedom om sakområdet liksom
av den goda forskningsmiljö som institutet utgör.
Övervägande skäl synes i så fall tala för att den tekniska
delen inordnas i KTH och den samhällsvetenskapliga i
Uppsala universitet. Men uppdelningen bör då vara
konsekvent så att den samhällsvetenskapliga delen av
verksamheten blir en del av Uppsala universitet och
laboratoriet och de tekniska avdelningarna blir en del av
KTH. Lokaler, bibliotek och administration kan med fördel
sambrukas på det sätt som sker i dag, då institutet till
formen är en fristående myndighet under tidigare
Bostadsdepartementet och numera Näringsdepartementet.
Problemet är med andra ord av organisatorisk natur. Det
ligger endast i mindre utsträckning på det vetenskapliga och
innehållsliga planet. Arbetet med nyorienteringen bör
kunna fullföljas utan att medarbetarna behöver ägna
nämnvärd uppmärksamhet åt administrationen. Med tanke
på verksamhetens stora praktiska betydelse är det angeläget
att minimera inslaget av osäkerhet i samband med
övergången till nya huvudmän. Det sker bäst om riksdagen
beslutar i enlighet med den principlösning som Uppsala
universitet har uttalat sig för i sitt remissvar på den översyn
som Näringsdepartementet företagit.
Modellen innebär att universitetet -- och enligt vårt
förslag även KTH -- får en extra anslagspost utöver
fakulteterna för respektive institution i Gävle. Dessa leds av
var sin föreståndare med styrelse och därtill hörande
vetenskapligt råd. Forskarna vid de båda institutionerna
ingår i vederbörande fakulteter vid Uppsala universitet och
KTH. Den fysiska lokaliseringen blir till Gävle. På så sätt
kan de båda där lokaliserade institutionerna även tjäna som
bryggor till högskolor, myndigheter, kommuner och företag
i regionen.
En lösning av det här förutsatta slaget är naturlig med
hänsyn till de båda institutionernas särskilda
ämnesområden, disciplinmässiga bredd och lokalisering
utanför Stockholmsoch Uppsalaområdet. De yttre
förutsättningarna är redan givna i form av de
utomordentliga lokalerna och en väl fungerande
administration. Praktiska frågor kring integrationen bör lätt
kunna lösas av Uppsala universitet och KTH i konstruktiv
samverkan och med fullt övertagande av den befintliga
personalen.
I Näringsdepartementets översyn diskuteras andelen
permanent finansiering jämförd med andelen finansiering
genom uppdrag från enskilda och anslag från forskningsråd
och motsvarande. För närvarande kommer inkomsterna till
ungefär en femtedel från uppdrag och forskningsanslag
erhållna i konkurrens. Andelen permanent finansiering är
större än vad som är normalt inom universitet och
högskolor -- även bortsett från att andelen utbildning är
mycket liten vid institutet. På sikt bör andelen icke
permanent finansiering öka något. Men det förutsätter
samtidigt, att forskningsråd och sektorsorgan inte avvisar
ansökningar från de båda nya institutionerna under
hänvisning till att deras finansiering är tryggad inom ramen
för respektive basanslag.
Den nuvarande basfinansieringen om 52 miljoner
kronor bör utgå för budgetåret 1993/94. För de båda
därefter följande budgetåren bör basfinansieringen kunna
minska med tre miljoner kronor om året, till 49 respektive
46 miljoner kronor om året och sammanlagt för de båda
inriktningarna. Bortfallet förutsätts kunna täckas genom
anslag till projekt prövade i konkurrens inom forskningsråd
och sektorsorgan.
Sammanfattning
SIB kan formellt upphöra som självständig myndighet
från den 1 juli 1993, men personalen bör inte sägas upp. Vad
som enligt vår mening bör ske är ett byte av huvudmän i
kombination med uppdrag om en ny definition av
respektive institutioners huvuduppgifter.
Den nuvarande verksamheten delas i två institutioner,
varav den samhällsvetenskapliga inlemmas i Uppsala
universitet och den tekniska i KTH. De båda institutionerna
förutsätts gemensamt bruka befintliga lokaler och
uppbyggd administration. Uppdelningen bör ske efter
sakfrågornas natur och inte efter behovet av en ''blandad''
delfakultet inom KTH. Från allmän synpunkt är det
angeläget att båda inriktningarna blir så slagkraftiga som
möjligt.
Basanslaget till den tekniska institutionen föreslår vi
komma att uppgå till 20 miljoner kronor första året och
finansieras genom en motsvarande minskning av anslaget
till BFR. Förutsättningarna för extern finansiering genom
uppdrag från industrin kan bedömas vara bättre inom den
delen. Basanslaget till den samhällsvetenskapliga delen
föreslår vi bli 32 miljoner kronor första året och finansieras
dels med 25 miljoner kronor, dels genom att anslaget till
BFR minskas med ytterligare 7 miljoner kronor, inom
ramen för forskningspropositionen som helhet.
För andra och tredje året inom treårsperioden minskas
sedan anslaget till den tekniska institutionen till 19
respektive 18 miljoner kronor och till den
samhällsvetenskapliga till 30 respektive 28 miljoner kronor
för att ersättas av motsvarande finansiering genom anslag
från forskningsråd och sektorsorgan.
Jordbruksdepartementets verksamhetsområde
Jordbruksforskning
Enligt propositionen bör det övergripande målet för
Sveriges lantbruksuniversitets, SLU:s verksamhet vara att
genom utbildning, forskning och information öka
kunskaperna om förutsättningarna för en varaktig och
effektiv biologisk produktion. Denna framtida inriktningen
vid SLU bör sålunda bli allt mer inriktad på frågor om
naturresursanvändning och miljö. Vi socialdemokrater
stöder de prioriteringar som görs i propositionen.
Forskningen inom området har ett särskilt ansvar för att
kunskapen inom naturresursområdet utvecklas så att
kommande generationers fortlevnad säkras. Forskningen
bör inriktas på markens långsiktiga produktionsförmåga,
kretsloppssamhällets förnybara råvaror och bevarandet av
biologisk mångfald. Det är även viktigt att man utvecklar
klara och tydliga mätmetoder för måluppfyllelse inom
området.
Skogsforskning
En viktig förutsättning för bedrivandet av ett, i vid
bemärkelse, uthålligt skogsbruk under dynamiska villkor är
forskning och utveckling. För den svenska skogsnäringens
fortsatta konkurrenskraft krävs nya och förbättrade
skogsbruksmetoder både vad gäller teknik och biologi samt
välutbildad arbetskraft.
I propositionen föreslås att medel genom
omfördelningar inom SLU bör tillföras den
skogsvetenskapliga fakulteten. Det anser vi
socialdemokrater är positivt. Men enligt vår uppfattning
finansieras en alltför stor del av forskningen med externa
medel. Endast 30 procent av verksamheten bedrivs med
fasta medel över SLU:s budget. Enligt vår mening bör
därför vissa rådsmedel från Skogs- och jordbrukets
forskningsråd överföras som fasta medel till SLU.
Riksskogstaxeringen får i princip oförändrade anslag.
Detta innebär att det inte blir möjligt att utveckla denna till
ett miljöövervakande instrument, något som skulle vara
mycket betydelsefullt när det gäller att använda den som
grund för miljö- och naturvårdsuppföljning och kontroll
samt att avläsa långsiktiga tendenser. Vi föreslår att
riksskogstaxeringen tillförs 4 miljoner kronor utöver
regeringens förslag inom ramen för de medel som tillförs
SLU.
Ett prioriterat område är den biologiska mångfalden.
Den framtida forskningen måste syfta till att vi skall kunna
bibehålla stor biologisk mångfald, men även forskning om
hur man skall mäta måluppfyllelser vad det gäller denna
mångfald är angelägen.
Arbetsmarknadsdepartementets verksamhetsområde
Arbetsmiljöinstitutet
Arbetslivet befinner sig i mycket stark omvandling till
följd av ökad arbetslöshet och kraftfulla insatser för att öka
produktiviteten. Samtidigt planeras en omfattande
förändring av såväl sjuk- och arbetskadeförsäkringen som
arbetslöshetsförsäkringen.
Staten utgifter för arbetslösheten kan uppskattas till ca
70 miljarder kronor nästa budgetår. Det är viktigt att öka
kunskaperna om arbetslivet och arbetsmiljön för att minska
kostnaderna för såväl långtidsarbetslösheten som
utslagning till följd av dålig arbetsmiljö. Det talar starkt för
att forskning inom arbetsmiljön behöver öka. Det är
samtidigt angeläget att väl sprida forskningsresultat genom
information och utbildning av såväl anställda som
företagsledningar.
Vi förslår därför att anslaget för arbetsmiljöforskning
inom Arbetsmiljöinstitutet ökas med 5 miljoner kronor
utöver regeringens förslag.
Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska
utvärderingsstudier (EFA)
Sverige har en internationellt framstående
arbetsmarknadspolitik och en utvecklad forskning.
Erfarenheterna av EFAs arbete är goda.
Socialdemokraterna anser att det är viktigt att
Arbetsmarknadsdepartementet, som ansvarar för ett
alltmer centralt poltikområde genom den dramatiska
stegringen av arbetslösheten, har en fristående och
självständig forskning. Vi motsätter oss därför regeringens
förslag att inordna EFA i departementet.
Sektorsorganen
Det finns en god tradition av samverkan mellan parterna
på arbetsmarknaden och av att dessa medverkar i de olika
forskningsorganens styrelser. Forskningen bör inte bara
styras av forskarna, och det är inom området viktigt att
parterna får information och har förståelse för forskning
som har stor betydelse för deras verksamhet.
Arbetslivscentrum
Arbetslivscentrum har under de senaste två åren
omorganiserats till en ren forskningsinstitution med i
huvudsak fyra forskningsområden: internationalisering
och Europa-politik, kompetens, produktivitet och
arbetsplatsutveckling, arbetsmarknadspolitiken och
partsintressenas omvandling,kvinnoforskning.
Den allmänna internationaliseringen inom näringslivet
tillsammans med utvidgningen av den interna europeiska
marknaden innebär stora påfrestningar på den svenska
arbetsmarknadspolitiska samarbetsmodellen. Arbetsrätten
påverkas också av Europagemenskapen, som är inställd på
lagreglering snarare än reglering genom kollektivavtal.
Vi anser att Arbetslivscentrums nya forskningsinriktning
är lovande och föreslår en ökning av anslaget med fyra
miljoner kronor utöver regeringens förslag.
Forskning om kulturfrågor
Naturhistoriska riksmuseet
De nordiska länderna står i begrepp att gemensamt
skaffa ett avancerat analysinstrument, en jonmikrosond
med mycket hög känslighet och upplösning, för geologisk
forskning.
Naturhistoriska riksmuseet har i sin anslagsframställning
begärt sammanlagt 770 000 kronor som utgör Sveriges andel
av driften. Detta är ett angeläget nordiskt projekt vars
genomförande äventyras om museet inte beviljas detta
anslag.
Ungdomsforskning
De satsningar som gjordes på ungdomsforskning i 1990
års forskningspolitiska proposition har inneburit att en mer
mångfacetterad forskning har uppnåtts. Det är av stor vikt
att denna mångfald kan behållas och även i fortsättningen
stödjas.
Sverige bör även fortsättningsvis medverka i det arbete
som nu pågår kring utveckling av ungdomsforskningen.
Insatserna kan intensifieras genom fortsatt stöd till de
initiativ som tagits genom den förra forskningspolitiska
propositionen.
Forskning inom skolväsendet
Skolan är vår viktigaste kulturinstitution.
Kommunerna har fått en större frihet att planera den
egna skolorganisationen. Det ställer ökade krav på tydliga
kulturmål för skolan. I samband med att nya läroplaner
fastställs bör därför skolans kulturmål preciseras.
Forskning om kultur i skolan och om skolans kulturmål
bör ha en hög prioritet inom området forskning inom
skolväsendet.
Vi föreslår därför att anslaget uppräkns med 730 000
kronor utöver regeringens förslag.
Forskning om amatörverksamhet
I Sverige finns en lång tradition av amatörkulturell
verksamhet. Trots detta har amatörverksamhetens
betydelse ur demokratisk, estetisk och social synpunkt i
mycken liten utsträckning blivit föremål för forskning.
Av Kulturrådets fördjupade anslagsframställning
framgår att flera prioriterade forskningsområden har nära
anknytning till amatörverksamheten. Bl.a. är en analys av
olika former av kulturpedagogik med speciell tillämpning
inom studieförbunden ett angeläget forskningsområde,
liksom forskning om vidgat deltagande.
Vissa delar av amatörverksamheten ligger redan nu
inom ramen för den forskning som bedrivs av Nationella
programmet för folkbildningsforskning -- Mimer, förlagt till
Universitetet i Linköping. I en satsning på forskning om
amatörkulturens betydelse för skilda individer och
samhällsgrupper bör de erfarenheter som vunnits inom
folkbildningsforskningen utnyttjas genom att Mimers
uppdrag utvidgas till att gälla även amatörkulturell
verksamhet.
Vi föreslår därför att det för denna forskning anslås till
Kulturrådet 1,5 miljoner kronor och till universitet i
Linköping 1 miljon kronor.
Näringsdepartementets verksamhetsområde
Forskning och teknikutveckling för att stärka svenskt
näringsliv 1.
Allmänt
Teknologisk utveckling spelar en avgörande roll för
tillväxt och produktivitet. Studier visar att den höga tillväxt
och höga produktivitet som Sverige tidigare hade, till stor
del orsakades av teknisk kunskap och nya teknologier som
fördes in i de svenska företagen.
Svensk industri håller alltjämt mycket hög klass när det
gäller produktionsprocesser, men är betydligt sämre när det
gäller produktförnyelse. Sedan ett tiotal år utvecklas inte
den svenska industrin i riktning mot mer avancerade
produktområden. Detta är ett strukturellt problem för
svensk industri.
Förklaringen till den bristande produktförnyelsen får
sökas i alla de led som leder fram till en ny produkt. Nya
produkter uppkommer genom en kedja som bl.a. innehåller
leden: forskning och utveckling, uppfinning, innovering (
att en uppfinning förs ut i praktisk produktion) samt
kommersialisering (existerande produkter och ideer förs ut
till marknaden). Samtliga dessa processled måste fungera
för att nya produkter skall komma till stånd.
Forskning och utveckling spelar en strategisk roll i denna
kedja. Vi menar att det ur ett tillväxtperspektiv finns vissa
problem i det svenska FoU-systemet. Starkt förenklat kan
sägas att Sverige har sin styrka i grundforskning, medan den
del av FoU-systemet som leder till industriell tillämpning
inte är lika väl utvecklad. Detta medför bl.a. att det svenska
FoU-systemet är mer ''polariserat'' än i de flesta andra
länder. Forskningen bedrivs nästan uteslutande vid
universitet och högskolor, för att på bästa sätt utnyttja
dessas kompetens. Industrins FoU omfattar nästan enbart
produktutveckling. I andra länder finns det en omfattande
sektor av institut och stiftelser mellan universitet och
företag. Detta mellanled är i Sverige av mycket blygsam
omfattning.
Ett annat näringspolitiskt problem är den starka
koncentrationen av FoU till stora företag i några få
branscher. Mindre tillverkningsföretag svarar således för
mindre än 2% av industrins totala FoU. Nästan all FoU i
näringslivet utförs av 6--8 storföretag.
2. Förslag
Forskningsprogammet för den kommande
treårsperioden måste utformas med utgångspunkt i vad som
krävs för att åter generera en positiv ekonomisk utveckling.
De förslag till förstärkningar som görs inom högskolans ram
är utformade med detta perspektiv. Därutöver krävs
kraftfulla insatser som stärker den tillämpade forskningen
och teknikutvecklingen. Framförallt handlar det om att på
olika sätt stärka samverkan mellan högskolan och
företagen. Svenskt näringsliv måste bli bättre på att omsätta
FoU-resultat och uppfinningar i kommersiella produkter.
Det är vidare viktigt att stimulera tekniköverföring till
Sverige från vår omvärld.
För att underlätta en positiv utveckling vill vi, utöver
regeringens förslag, göra följande insatser.
Område
Insatser utöver regeringens (Mkr)
Industriforskningsinstitut
30
FoU för småföretag
20
Utvecklingsområden
70
Kompetenscentra m.m.
100
Teknikbaserad affärsutveckling
30
Energiforskning
60
Uppfinnarstöd
10
Därutöver föreslår vi i en särskild motion att 200
miljoner kronor anslås för en Fond för teknikinhämtning.
3. Kommentarer
Industriforskningsinstitut
Regeringens förslag i den forskningspolitiska
propositionen innebär en fortsatt och ytterligare avsevärt
förstärkt polarisering av forskningen i Sverige.
Som en konsekvens föreslås inga ökade satsningar på
den industriinriktade forskning som sker inom de s.k.
industriforskningsinstituten. Instituten fungerar som
bryggor mellan högskolor och företag. Deras FoU-
verkamhet finanseras till 70 % av företagen. Instituten är i
dag den del av den offentligt delfinansierade
infrastrukturen för FoU som har bäst förutsättningar och
kompetens att arbeta med industriella miljöproblem,
kunskaps- och tekniköverföring till mindre och medelstora
företag samt industriorienterade internationella FoU-
samarbeten. Detta led är i Sverige av mycket blygsam
omfattning jämfört med våra industriella konkurrentländer.
Det finns goda förutsättningar att med ett resurstillskott på
ca 30 miljoner kronor/år i samband med den
omstrukturering av industriforskningen som kommer att
genomföras, kraftfullt förstärka denna viktiga del av FoU-
infrastrukturen så att den kan främja hela näringslivets
förnyelse.
FoU för små och medelstora företag
Regeringen föreslår att NUTEK inom befintliga anslag
avdelar 10 miljoner kronor/år för särskilda FoU-insatser för
små och medelstora företag. Vi delar uppfattningen att det
behövs särskilda insatser för att göra dessa företag i högre
grad delaktiga i den teknologiska infrastrukturen i landet.
Som vi pekat på i motionen ''Näringspolitik för tillväxt'' är
detta av strategisk betydelse för småföretagsutvecklingen.
Det behövs därför resurser av betydligt större omfattning än
vad regeringen föreslår. Vi räknar med en satsning på
ytterligare 20 miljoner kronor.
Utvecklingsområden
Inom Näringsdepartementets ansvarsområde föreslår
regeringen en förstärkning med ca 170 miljoner kronor för
insatser inom informationsteknologi samt mindre riktade
insatser inom bl.a. fordonsteknik och flygteknik. Utrymme
för desa insatser skapas genom omprioriteringar, vilket
innebär att insatserna inom andra av regeringen
''prioriterade'' teknikområden måste bibehållas på
oförändrat låg nivå eller reduceras ytterligare.
Förslag till ökade insatser på industrirelevant forskning
och utveckling, som vi framfört bl.a. i partimotionen
Näringspolitik för tillväxt och som ej kan tillgodoses inom
ramen för de av regeringen föreslagna ramarna, är
följande:biomedicinsk teknik produktionsteknik inkl.
verkstadsteknik processteknik transportteknik
miljöteknik skogsforskning.
Genom förstärkning med 70 miljoner kronor skapas
utrymme för offensiva och förnyelseinriktade nya
satsningar inom dessa för svenskt näringsliv centrala
kompetensområden. Insatserna inriktas på ökad FoU-
samverkan mellan företag och staten bl.a. genom
programsatsningar för samarbete mellan högskolor och
företag, förstärkt industriforskning samt
tekniktransferering till mindre och medelstora företag.
Industrirelevanta kompetenscentra och
tvärvetenskapliga konsortier
Regeringens förslag om nya industrirelevanta
kompetenscentra i anslutning till högskolor skall finanseras
genom att 180 miljoner kronor/år tas från tillgängliga anslag
för teknisk FoU. Detta innebär att det endast inom
informationsteknologi-området finns vissa finansiella
förutsättningar att förverkliga förslagen. Vi föreslår att ca
100 miljoner kronor/år satsas på att i anslutning till
högskolor etablera kompetenscentra med aktivt deltagande
från företag inom miljöteknik, energi- och transportteknik,
produktions- och materialteknik, bioteknik och
infrastrukturteknik samt en förstärkning av de
tvärvetenskapliga materialkonsortiernas
industrianknytning.
Teknikbaserad affärsutveckling
NUTEKs finansiella stöd till affärsutvecklingsprojekt
avser de tidigaste faserna (såddfinansiering) och syftar till
att förädla projekten så långt att andra finansiärer har
tillräckligt underlag att ta ställning till dem. Någon annan
finansiär som, annat än undantagsvis, är beredd att gå in i
så tidiga skeden finns ej idag. Den nära kopplingen till
forskningsstödjande program ger möjlighet att snabbt fånga
upp nya industriella möjligheter och lotsa över dessa i
praktisk tillämpning.
Inom en förstärkt ram på ca 30 miljoner kronor/år ges
möjligheter att öka insatserna för tidig såddfinansiering,
teknikupphandling och förstärkta produktråd i samarbete
med utvecklingsfonderna.
Kunskapsbasen för omställning av energisystemen
Regeringens förslag innebär en reducering av anslagen
för energiforskning inom Näringsdepartementets område
med drygt 20 %. Urholkning av kunskapsbasen inom
energiområdet bör undvikas om omställningen mot
miljövänliga och förnyelsebara energisystem enligt
partiöverenskommelsen skall kunna förverkligas. Anslaget
härför bör öka med 60 miljoner kronor.
Uppfinnarstöd
Uppfinnarverksamhet befinner sig i gränslandet mot
forskning och utveckling. Uppfinningar är ett av de fyra led
vi inledningsvis pekade på som leder fram till en ny produkt.
I forskningspropositionen behandlas inte frågor om villkor
m.m. för uppfinnare, men vi ser det som önskvärt att
integrera dessa frågor i ett större sammanhang.
Uppfinnarna behöver fyra typer av stöd: ett grundstöd,
rådgivning, riskkapital och kontakt med en entreprenör. De
förslag om extra medelstillskott för teknikbaserad
affärsutveckling som vi framfört bör kunna underlätta de
''senare'' delarna av uppfinningsverksamheten. Därutöver
behövs dock även insatser av mer grundläggande natur.
Regeringen har tidigare tagit bort det särskilda stöd som
utgått till uppfinningsverksamhet och har föreslagit att
anslagen till Svenska uppfinnarföreningen (SUF) skall dras
ned. Vi motsätter oss detta. I dagens läge är stöd till
uppfinnings- och innovationsverksamhet en av de viktigaste
åtgärderna för att åstadkomma en produktförnyelse. Bidrag
till SUF bör utgå med i stort sett oförändrat belopp.
Därutöver bör medel kunna beviljas för att ge ett begränsat
antal uppfinnare ett grundstöd, en ''uppfinnarlön'', under
en viss period. Stödet bör fördelas och administreras av
NUTEK i samråd med SUF. En aktiv uppföljning och krav
på motprestationer skall ingå i villkoren för stöd. För stöd
till uppfinnarverksamhet vill vi anslå 10 miljoner kronor.
Mindre och medelstora högskolor
Det krävs en rad åtgärder som stärker samverkan mellan
högskola och industrin, framför allt för de mindre och
medelstora företagen. Nätverket av institutioner som
arbetar med utveckling och målinriktad forskning och som
kan fungera som länkar mellan grundforskningen, inte bara
vid våra universitet utan var den än bedrivs i världen, och
industrin måste förstärkas. För att nå framför allt de små
och medelstora företagen krävs en omfattande kontaktyta
med närvaro i företagens hemmaregioner. Här bör bl.a. en
förstärkning av resurserna för målinriktad forskning och
utveckling vid de mindre och medelstora högskolorna
kunna ge snabba resultat. Vi vill peka på att vi i det
föregående föreslagit kraftiga förstärkningar för dessa
högskolor.
Detta bidrar till att höja dessa regioners attraktionskraft
och möjliggör därigenom en fortsatt närvaro av stora
tekniktunga företag. Den svenska industrin kan inte
utvecklas och växa om inte kvalificerad arbetskraft kan
rekryteras. Det kräver i sin tur tillgång till goda möjligheter
till vidareutbildning och rika tillfällen till intellektuell
stimulans. En utbyggd högskola är därför det mest
verkningsfulla regionalpolitiska instrumentet.
Teknikvetenskapliga forskningsrådet
I regeringens proposition har föreslagits att det
Teknikvetenskapliga forskningsrådet (TFR) skall föras över
från Näringsdepartementet till Utbildningsdepartementet.
Forskningsverksamhet är av central betydelse för att få till
stånd en positiv näringslivsutveckling. Ur den aspekten
vore det angeläget att Näringsdepartmentet behöll den
koppling som det innebär att ha ett forskningsråd inom sitt
ansvarsområde. Å andra sidan talar forskningspolitiska skäl
för att grundforskningsråd ligger under ett och samma
departement. Vi vill inte motsätta oss en överflyttning, men
vill ge regeringen till känna att konsekvenserna noga måste
följas. Det är angeläget att Näringsdepartementet inte helt
frikopplas från ansvaret för TFR. Vi utgår från att
regeringen finner former för samverkan mellan de berörda
departementen.
Stiftelser för samverkan mellan högskola och näringsliv
Regeringen har förslagit att det skall överföras en
miljard kronor till högskolorna som kapital för stiftelser i
syfte att främja kunskapsutveckling och kunskapsspridning.
Vi har ingen principiell invändning mot sådana stiftelser,
men vänder oss mot förslaget på två grunder. Förslaget är
för det första alldeles för outrett för att nu ligga till grund
för beslut. Vår andra invändning gäller den föreslagna
finansieringen. Regeringen föreslår att stiftelsekapitalet
skall tas av de medel som frigörs vid privatiseringen av
statliga företag. Vi motsätter oss denna koppling på
principiella grunder -- det är fel att öronmärka statliga
intäkter på detta sätt -- och vill i övrigt påminna regeringen
om att man förbundit sig för ett moratorium för
utförsäljning av statliga företag. Detta moratorium, som är
motiverat av näringspolitiska skäl, innebär att det inte går
att säga när kapital kan frigjöras för stiftelsebildning. Det
är mycket olyckligt att koppla viktiga forskningsinsatser till
regeringens ideologiska privatiseringsiver. Vi uppfattar
regeringens förslag som ett desperat försök att försöka
utnyttja forskarsamhällets behov för att få argument för
snabba privatiseringar.
Miljö- och naturresursdepartementets
verksamhetsområde
Det kommer att krävas mycket omfattande insatser för
att kunna förändra samhällets utveckling i linje med de
överenskommelser som träffades i Rio 1992. På kort sikt
kan utvecklingen påskyndas genom lagstiftning, normer och
andra styrmedel. Den mer omfattande omställningen ställer
krav på långsiktigt inriktad FoU.
Socialdemokraterna kommer att ge miljöforskningen
fortsatt hög prioritet, och vi vill öka anslaget till ren
miljöforskning med 53 miljoner kronor jämfört med
regeringens förslag. Vi föreslår även att ett ''Centrum för
miljöekonomi och styrmedelsforskning'' inrättas. Därtill
kommer ökade resurser till annan forskning med
miljöanknytning, som t.ex. den tekniska och
samhällsvetenskapliga forskningen.
Sverige deltar sedan länge i olika internationella
forskningsprogram och ligger inom många områden vid
forskningens frontlinje. Svenska forskningsresultat har haft
stor betydelse för att driva på internationella förhandlingar,
bl.a. när det gäller klimatfrågor och försurning.
Industrins ökade engagemang när det gäller
livscykelanalyser och möjligheterna att ta hänsyn till
miljöeffekterna av en produkt under hela
tillverkningskedjan måste få genomslag i produktutveckling
och annan teknisk forskning. Det är nödvändigt att
ytterligare förbättra informationen och kontaktytorna
mellan miljöforskare och företag. Regeringens ökade
resurser för informationsinsatser på högskolorna ser vi
därför positivt på liksom de ökade möjligheterna till mer
direkt samarbete med näringslivet.
Vi instämmer i regeringens prioritering av forskning
kring växthusgaser, ozonskiktet, marknära ozon, fysisk
påverkan, avfall samt den samhällsvetenskapliga
forskningen. Särskilt vill vi prioritera forskningen kring
olika miljöpolitiska styrmedel. Vi vill också poängtera att
forskningen om organiska och andra miljögifter måste få
fortsatt stöd. Forskningen om hur användningen av
genetiskt modifierade organismer påverkar miljön måste
intensifieras liksom forskning som rör den biologiska
mångfalden.
Forskning för ett kretsloppsanpassat samhälle
Regeringen vill öka forskningen om hur man når fram till
ett kretsloppsanpassat samhälle. Bl.a. skall forskningen om
varors miljöpåverkan samt forskningen om återvinning,
återanvändning och avfallsbehandling öka. I propositionen
påpekas även att forskning kring ekonomiska mekanismer
och incitament har central betydelse. Även forskning om
mark- och planfrågor anser regeringen skall lyftas fram. Vi
instämmer i att denna forskning är av central betydelse för
att nå en långsiktigt hållbar utveckling i samhället. Särskilt
vill vi poängtera vikten av att öka styrmedelsforskningen för
att utveckla avgifter, skatter m.m. i syfte att minska andelen
skadliga ämnen och delar i olika produkter. Vi föreslår
därför att ett ''Centrum för miljöekonomi och
styrmedelsforskning'' inrättas. Även den
kommunaltekniska forskningen handlar om kretslopp och
bör ges ökat stöd, det gäller exempelvis utveckling av icke-
vattenburna avloppssystem.
Till denna angelägna forskning anslår regeringen
emellertid 11 miljoner kronor mindre än innevarande
budgetår. Vi anser att delar av denna forskning, framför allt
produktutveckling, avfallshantering och annan
kommunalteknisk forskning bör bekostas i högre grad av
branschen. Vi föreslår därför att riksdagen ger regeringen i
uppdrag att diskutera möjligheterna till en sådan
delfinansiering med berörda branscher samt med
Kommunförbundet och de kommunala bolagen. Därmed
skulle forskningsanslaget för ett kretsloppsanpassat
samhälle successivt kunna öka och inom några år
fördubblas.
Centrum för miljöekonomi och styrmedelsforskning
Den ekonomiska politiken har stor inverkan på
miljöfrågorna. Det visar inte minst utvecklingen i
Östeuropa. Socialdemokraterna har länge krävt ett
närmande mellan ekonomi och ekologi, senast i en
utskottsmotion 1992.
Även regeringen har vid flera tillfällen poängterat vikten
av ökad användning av styrmedel i miljöpolitiken. Senast
i den nyligen presenterade forskningspropositionen där det
bl.a. står att ''forskning kring ekonomiska mekanismer och
incitament är central i sammanhanget''. Ändå presenteras
inget konkret förslag till ökade resurser för detta angelägna
tvärvetenskapliga forskningsfält.
I ''Långsiktig miljöforskning'' (SOU 1992:68) framgår
att forskning om olika styrmedel på miljöområdet hittills
varit realivt blygsam. Socialdemokraterna anser att denna
forskning är mycket viktig för att kunna bedöma vilka
åtgärder på miljöområdet som är mest kostnadseffektiva --
en forskning som är angelägen av både politiska och
företagsekonomiska skäl och som dessutom alla riksdagens
partier säger sig prioritera. Därför föreslår vi att ett
''Centrum för miljöekonomi och styrmedelsforskning''
inrättas.
Det av oss föreslagna ''Centrum för miljöekonomi och
styrmedelsforskning'' bör behandla följande
frågeställningar: strukturella effekter av miljöpolitiska
beslut bedömning av kostnads/nyttoaspekter av
miljöpolitiska beslut val av ekonomiska styrmedel
(skatter, avgifter, utsläppsrätter etc) forskning om
Östeuropas möjligheter att minska miljöutsläppen, t.ex.
genom att utveckla bilaterala avtal med utsläppsrätter
juridiska analyser, t.ex. av internationella konventioner och
EG:s lagstiftning analys av information och annat
opinionsbildande arbete analys av olika samhällsektorers
möjligheter att klara miljöuppgifterna, t.ex. kommunernas
ökade tillsynsansvar.
I institutets styrelse bör representanter ingå från
Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen. En del av
institutets forskning bör vara uppdragsforskning för
myndigheternas räkning. Det är angeläget att denna
forskning snabbt kommer igång, och därför är det lämpligt
att institutet läggs i anslutning till andra institutioner som
bedriver sådan forskning, lämpligen universitetet i
Stockholm eller Umeå.
Vi föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att
inrätta ett ''Centrum för miljöekonomi och
styrmedelsforskning'' med ett tiotal forskartjänster varav
2--3 professurer. Riksdagen bör anvisa 10,5 miljoner kronor
för denna verksamhet.
Stockholms internationella miljöinstitut
Stockholms internationella miljöinstitut kom till på
socialdemokratiskt initiativ. Meningen var att främja
utvecklingen av mer miljövänlig och resurssnål teknik, och
verksamheten skulle hållas inom fem huvudområden:
energistudier, klimatfrågor, bioteknik, ekonomi med etik
och miljövärden samt särskilda studier. En viktig uppgift
var att sprida information och främja utbytet av kunskaper
och erfarenheter mellan olika länder om sådan teknik.
Under uppbyggnadsskedet garanterades institutet 25
miljoner kronor årligen under en 5-årsperiod. Denna
period är nu avslutad och verksamheten har utvärderats.
Utvärderingen var mycket positiv och det påpekades att
institutet har goda förutsättningar att vara tongivande inom
områdena teknik, miljö och utveckling även under den
kommande 3-årsperioden. Mot bakgrund av den positiva
utvärderingen är det märkligt att regeringen föreslår att
anslaget skall reduceras till mindre än hälften av det
tidigare.
Vi anser emellertid liksom regeringen att verksamheten
kan bli mer uppdragsfinansierad genom nationella och
internationella uppdrag, och det statliga stödet bör därför
kunna minskas något. Vi föreslår att riksdagen anvisar 8
miljoner kronor utöver regeringens förslag till Stockholms
internationella miljöinstitut.
Miljöforskning
Under detta anslag behandlas den forskning som
bekostas via Naturvårdsverkets forskningsanslag. Vi
instämmer i huvudsak i regeringens prioriteringar. Särskilt
vill vi understryka vikten av att utveckla den
samhällsvetenskapliga forskningen på miljöområdet.
Vi anser även att forskning kring genteknikens
miljöeffekter skall intensifieras. Särskilt gäller det den
forskning av mer grundläggande karaktär som behövs för
att säkrare än nu kunna bedöma effekterna vid utsättning av
genetiskt modifierade organismer. Även forskning om den
biologiska mångfalden bör stärkas.
I Sverige har vi flera decenniers samlad forskning om
organiska miljögifter. Vi vill här poängtera att den
forskningen bör få fortsätta i oförändrad omfattning. Även
tekniken för miljöövervakning bör utvecklas, och
ekonomiska resurser måste finnas för att analysera de
mängder av material som samlas in runt om i landet i
samband med vårt ambitiösa miljökontrollprogram.
Allt större andel av Naturvårdsverkets forskningsanslag
går nu till forskningsprojekt inom EG:s ram. I årets budget
uppgår svenska insatser i EG:s miljöforskningsprogram till
omkring 20 miljoner kronor, varav Naturvårdsverket står
för drygt 11 miljoner. Nästa budgetår beräknas kostnaden
till 40 miljoner kronor. Vi finner det angeläget att svenska
forskare deltar i dessa forskningsprogram, men
forskningsanslaget måste tillåtas öka i motsvarande takt så
att inte den inhemska forskningen om mer specifika svenska
miljöproblem får stryka på foten.
Vi föreslår en ökning med 30 miljoner kronor till den av
Naturvårdsverket finansierade forskningen.
Kungliga Vetenskapsakademien
Vetenskapsakademien har sedan lång tid tillbaka
regelbundet tagit nya viktiga initiativ till
miljövårdsforskning. Vi anser Vetenskapsakademiens
självständiga initiativ vara så värdefulla att vi föreslår att
Vetenskapsakademien beviljas ett årligt anslag om 2
miljoner kronor.
Civildepartementets verksamhetsområde
Kooperationens roll i samhället
Kooperationen utgör en värdefull del av det svenska
näringslivet och samhället och fungerar, när den är effektiv,
som en motvikt på marknaden.
Kooperativ verksamhet i olika former och med
varierande inriktning utgör ryggraden i den sektor av
ekonomin som inom EG har döpts till ''economie sociale''.
Denna sektor inom EG-ländernas näringsliv innefattar,
förutom alla slag av kooperativa företag, också ömsesidiga
företag, såsom försäkringsbolag, sjukkassor och
hjälpkassor, samt ideella föreningar som bedriver
ekonomisk rörelse, t.ex. fackföreningsägda bolag och
hjälpstiftelser av olika slag.
EG kräver likvärdiga förutsättningar för kooperativa
verksamhetsformer jämfört med det privata näringslivet.
Det finns nu allt fler kompetenta forskare med
kvalificerade kunskaper om kooperation samt ett antal
forskningsmiljöer lämpade för en vidareutveckling av
kooperationsforskningen i Sverige.
En starkt bidragande orsak till denna utveckling har
varit samhällets stöd genom FRN:s
kooperationsforskningskommitté och det arbete sin
bedrivits genom Kooperativa institutet och Föreningen
Kooperativa Studier. Samhällets särskilda stöd till forskning
på kooperationens område, upphörde i och med budgetåret
1991/92.
Behov av forskning för att möta växande kunskapsbehov
Den ekonomiska utvecklingen och ett svenskt närmande
till EG medför ett växande intresse för kooperativa
lösningar, mål och metoder i det svenska samhället.
Ökade resurser från samhället för sådan grundforskning
kan t.ex. ges genom att ett antal forskartjänster på olika
nivåer riktas mot 3--4 forskningsmiljöer med öronmärkt
finansiering av program och projekt inom det kooperativa
problemområdet. Vi anvisar under avsnittet
Forskningsrådsnämnden medel för forskning om
kooperation.
I hemställan upptas endast belopp för budgetåret
1993/94. För de två följande budgetåren anvisar vi medel på
samma nivå som 1993/94.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagens som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den juridiska och
kriminalvetenskapliga forskningen i framtiden,
2. att riksdagen avslår den i propositionen angivna
inriktningen av Brottsförebyggande rådets verksamhet i
framtiden,1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av
Brottsförebyggande rådets verksamhet i framtiden,1
4. att riksdagen beslutar anvisa 2 000 000 kr mer än
propositionens förslag till de juridiska fakulteterna i
enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen beslutar anvisa 3 000 000 kr mer än
propositionens förslag till kriminalvetenskaplig forskning
att fördelas via BRÅ,1
6. att riksdagen till Framtidsstudier, långsiktig analys
m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag
på 12 636 000 kr,1
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om F 4. Forskningsverksamhet för
rustningsbegränsning och nedrustning avseende seismisk
provstoppsövervakning m.m.,2
8. att riksdagen avslår proposition 1992/93:170 vad avser
F 6. Forskningsverksamhet av särskild utrikes- och
säkerhetspolitisk betydelse,2
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om programarbete angående
forskningverksamhet av särskild utrikes- och
säkerhetspolitisk betydelse samt forskning om Central- och
Östeuropa,2
10. att riksdagen beslutar att tillföra
Utbildningsdepartementets anslag för Centra/fora för
kvinnoforskning ytterligare 4 000 000 kr för utveckling av
befintliga kvinnofora och startbidrag till nystartade
kvinnofora i Karlstad, Gävle/Sandviken och
Sundesvall/Härnösand,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av ett könsperspektiv i
forskningen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en kraftig ökning av
kvinnliga forskare,
13. att riksdagen anslår ytterligare 1 000 000 kr till
Konstfack för nordisk samverkan inom designområdet,
samarbete med industrin och stöd till intressanta
utvecklingsprojekt inom designområdet,
14. att riksdagen till E 6 Universitetet i Linköping,
filosofiska fakulteten, Nationella rådet för
folkbildningsforskning, för forskning om
amatörverksamhet, anvisar 1 000 000 kr utöver regeringens
förslag,
15. att riksdagen till E 6 Universitetet i Linköping,
filosofiska fakulteten, Nationella rådet för
folkbildningsforskning därutöver anvisar 1 500 000 kr
utöver regeringens förslag,1
16. att riksdagen hos regeringen begär att
byggforskningen organiseras i enlighet med vad som i
motionen anförts,3
17. att riksdagen anslår 25 000 000 kr till den
samhällsvetenskapliga delen av byggforskningen för
budgetåret 1993/94 enligt vad som i motionen
anförts,3
18. att riksdagen beslutar överföra 27 000 000 kr från
Byggforskningsrådet till den verksamhet som tidigare
bedrivits inom ramen för Statens institut för byggforskning
enligt vad som i motionen anförts,3
19. att riksdagen beslutar att medel överförs från Skogs-
och jordbrukets forskningsråd till fasta resurser hos
Sveriges lantbruksuniversitet,
20. att riksdagen beslutar att riksskogstaxering tilldelas 4
000 000 kr inom ramen för de medel som anvisats till
Sveriges lantbruksuniversitet,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att adekvat forskning för att mäta måluppfyllelser angående
biologiskt mångfald bör prioriteras,4
22. att riksdagen beslutar anvisa 5 000 000 kr mer än
propositionens förslag till arbetsmiljöforskning att fördelas
via Arbetsmiljöinstitutet,5
23. att riksdagen avslår proposition 1992/93:170 vad avser
Expertgruppens för arbetsmarknadspolitiska
utvärderingsstudier (EFA) inordnande i
Arbetsmarknadsdepartementet,5
24. att riksdagen till Arbetslivscentrum för budgetåret
1993/94 anvisar 4 000 000 kr mer än regeringens
förslag,5
25. att riksdagen till B 37 Forsknings- och
utvecklingsverksamhet inom kulturområdet,
Naturhistoriska riksmuseet, för jonmikrosond, anvisar 770
000 kr utöver regeringens förslag,6
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ungdomsforskning,
27. att riksdagen till B 5 Forskning inom skolväsendet,
för forskning om kultur i skolan, anvisar 730 000 kr utöver
regeringens förslag,
28. att riksdagen till B 37 Forsknings- och
utvecklingsverksamhet inom kulturområdet, Statens
kulturråd, för forskning om amatörverksamhet, anvisar 1
500 000 kr utöver regeringens förslag,6
29. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1993/94
utöver regeringens förslag öka anslaget F 1 Teknisk
forskning och utveckling med 260 000 000 kr,7
30. att riksdagen beslutar att för budgetåret 1993/94 i
förhållande till regeringens förslag minska anslaget F 11
Byggforskning med 20 000 000 kr,3
31. att riksdagen beslutar att för budgetårt 1993/94 utöver
regeringens förslag öka anslaget F 9 Energiforskning med
60 000 000 kr,
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskningen för ett
kretsloppsanpassat samhälle,4
33. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om samfinansiering av
kretsloppsforskning med berörda branscher, 4
34. att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar 8 000 000
kr till Stockholms internationella miljöinstitut utöver
regeringens förslag,4
35. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Stockholms internationella
miljöinstitut,4
36. att riksdagen anvisar 32 000 000 kr till miljöforskning
(anslag B 4) utöver regeringens förslag, 4
37. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöforskning,4
38. att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar 2 000 000
kr till Kungl. Vetenskapsakademien för
miljövårdsforskning,
39. att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar
ytterligare 11 000 000 kr under anslaget B 12 för inrättandet
av ett ''Centrum för miljöekonomi och
styrmedelsforskning'',4
40. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om styrmedelsforskning och
närmandet mellan ekologi och ekonomi,4
41. att riksdagen beslutar tillföra ytterligare 165 000 000
kr utöver regeringens förslag för forskarutbildning för
budgetåret 1993/94,
42. att riksdagen beslutar godkänna riktlinjerna för
forskarutbildning och resurser för dessa för budgetåret
1994/95 och 1995/96 enligt vad som anförts i motionen,
43. att riksdagen beslutar uttala att principen för
sammansättning av Forskningsrådsnämndens styrelse även
fortsättningsvis skall vara att gruppen samhällsföreträdare,
främst riksdagsledamöter, skall utgöra majoriteten i
nämnden och att företrädarna såsom hittills har att utse
vetenskapliga ledamöter,
44. att riksdagen beslutar anslå 24 500 000 kr mer än
regeringens förslag för budgetåret 1993/94 för
Forskningsrådsnämndens stöd till förslag och
forskningsinformation i enlighet med vad som anförts i
motionen samt i övrigt ansluter sig till riktlinjerna i denna
motion,
45. att riksdagen beslutar anslå ytterligare 15 000 000 kr
till Forskningsrådsnämnden utöver regeringens förslag för
budgetåret 1993/94 för tung vetenskaplig utrustning,
46. att riksdagen beslutar ansluta sig till de riktlinjer för
fördelning av medel till tung vetenskaplig utrustning som
anförts i denna motion,
47. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att Forskningsrådsnämndens möjligheter att ta egna
initiativ och göra egna prioriteringar inte bör inskränkas,
48. att riksdagen beslutar anslå ytterligare 65 000 000 kr
utöver regeringens förslag för budgetåret 1993/94 för stöd
till Tekniska forskningsrådet, Naturvetenskapliga
forskningsrådet, Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet och Medicinska forskningsrådet i enlighet
med vad som anförts i denna motion,
49. att riksdagen för budgetåret 1994/95 och 1995/96
ansluter sig till riktlinjerna för de fyra ovan nämnda
forskningsområdena i enlighet med vad som anges i denna
motion,
50. att riksdagen beslutar att ett schablonbelopp avsätts i
''moderuniversitetens'' samtliga fakulteter, motsvarande
150 000 kr per lektor och annan disputerad lärare i enlighet
med vad som anförts i motionen,
51. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av om
den nuvarande anknytningen av viss högskola till fakultet
vid visst universitet är den mest ändamålsenliga i enlighet
med vad som anförts i motionen,
52. att riksdagen beslutar att till anslaget E 12 för
forskningsstödjande åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisa
80 000 000 kr utöver regeringens förslag samt att dessa
medel fördelas i enlighet med vad som här anförts,
53. att riksdagen beslutar ändra beteckning på anslaget
E 12 till ''För forskningsstödjande åtgärder vid mindre och
medelstora högskolor samt uppbyggnad av ny
fakultetsorganisation m.m.'',
54. att riksdagen beslutar att till Högskolan i Luleå
tillföra 14 000 000 kr för forskningsstödjande åtgärder och
för att påbörja en uppbyggnad av en bredare
fakultetsorganisation i enlighet med vad som anges i
motionen,
55. att riksdagen beslutar att forskningsverksamheten
skall räknas in i underlaget för högskolans lokala planering
i enlighet med vad som anförts i motionen.
Stockholm den 15 mars 1993
Ingvar Carlsson (s)
Jan Bergqvist (s)
Birgitta Dahl (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Inger Hestvik (s)
Anita Johansson (s)
Birgitta Johansson (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Allan Larsson (s)
Berit Löfstedt (s)
Börje Nilsson (s)
Kjell Nilsson (s)
Lennart Nilsson (s)
Berit Oscarsson (s)
Göran Persson (s)
Pierre Schori (s)
Britta Sundin (s)
Ingela Thalén (s)
1 Yrkandena 2, 3, 5 och 6 hänvisade till JuU.
2 Yrkandena 7--9 hänvisade till UU.
3 Yrkandena 16--18 och 30 hänvisade till BoU.
4 Yrkandena 21, 32--37 och 39--40 hänvisade till JoU.
5 Yrkandena 22--24 hänvisade till AU.
6 Yrkandena 25 och 28 hänvisade till KrU.
7 Yrkandena 29 och 31 hänvisade till NU.