med anledning av prop. 1992/93:170 Forskning för kunskap och framsteg
Forskningens organisation
Regeringen beskriver i sin forskningsproposition,
Forskning för kunskap och framsteg 1992/93:170, Sveriges
läge på forskningens område i förhållande till våra
viktigaste konkurrentländer. Vi skiljer oss i förhållande till
dessa genom att Sverige har en stor del av forskningen inom
högskolan och inte i institutioner som är skilda från
grundutbildningen inom högskolan. Vänsterpartiet menar
att detta förhållande är av godo för såväl forskning och
grundutbildning som samhället utanför. Det leder nämligen
till en hög grad av öppenhet mot samhället utanför
forskarvärlden.
Denna insyn riskerar att begränsas av de gemensamma
bolag mellan näringsliv och högskola och de
industriforskningsstiftelser som regeringen vill bygga upp.
Ett annat problem är att stiftelser och bolag riskerar att
skilja forskningen från undervisningen. Detta kan inte
accepteras. Det riskerar att nivellera utbildningen och
förpuppa forskningen. I brytningen mellan unga vetgiriga
människor i grundutbildning och forskare i forskningens
frontlinje kan nya spännande möten ske till fromma för
båda parter. En forskning som baserar sig på industrins krav
på styrning leder även till att forskarens möjlighet att fritt
välja problem och metoder och att fritt publicera
forskningsresultat kringskärs.
Detsamma gäller de elitforskningscentra, s.k. centers of
excellence, som regeringen vill skapa. Forskare vid dessa
centra måste också enligt Vänsterpartiets mening ha
undervisningsskyldighet inom grundutbildningen.
Detsamma gäller de forskare vars forskning finansieras via
forskningsråden.
Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskningens organisation.
Forskarutbildningen
Regeringen slår fast att målet är att antalet avlagda
doktorsexamina varje år ska fördubblas. Det är en lovvärd
målsättning som vi gärna ställer oss bakom. Det är dock
mycket tveksamt om den satsning på antalet
doktorandtjänster som regeringen föreslår räcker till för att
klara denna lovvärda målsättning. Det finns till och med
från studenthåll farhågor om att antalet studiestödsrum
kommer att minska i takt med avvecklingen av
utbildningsbidragen. Det får naturligtvis inte hända.
Vi delar dock regeringens uppfattning att det är
angeläget med en omvandling av utbildningsbidragen. En
sådan omvandling måste genomföras under treårsperioden
fram till nästa forskningspolitiska beslut.
Utbildningsbidragen har dock en flexibilitet som
doktorandbidragen saknar. Vi anser visserligen, liksom
regeringen, att huvudregeln bör vara att doktorandbidrag
ges på heltid för att öka effektiviteten i forskarutbildningen.
Det bör emellertid vara möjligt att deltidsförordna
doktorander om doktoranden själv begär ett sådant
förordnande.
Regeringen skriver att det är väsentligt att utnyttja
möjligheterna till en flexibel lönesättning av
doktorandtjänsterna. För att ''fler forskarstudenter skulle
därigenom kunna få doktorandtjänst inom flera olika
fakulteter''. Detta kan inte uppfattas på annat sätt än att
regeringen vill se vissa lönesänkningar. Vänsterpartiet tar
starkt avstånd från denna regeringsinblandning och menar
dessutom att lönesänkningar för doktoranderna verkligen
inte är det rätta sättet att öka antalet doktorandtjänster.
Den samverkan med näringslivet i forskarutbildningen
som regeringen föreslår inrymmer ett problem som
regeringen inte berör. Det gäller företagens vilja att av
konkurrensskäl hemlighålla vissa forskningsresultat. Ett
samarbete får naturligtvis inte resultera i att doktorander
inte får publicera sitt arbete. Tyvärr kan även avlägsna
möjligheter till framtida patent utgöra ett hinder för
publicering. En doktorand som ingår i ett samarbetsprojekt
med ett företag måste enligt Vänsterpartiets mening alltid
ha rätt till publicering av sina forskningsresultat.
Riksdagen bör ge regeringen till känna vad i motionen
anförts beträffande forskarutbildningen.
Kvinnoforskning och jämställdhet i forskningen
Kvinnorna utgör mer än hälften av de studerande i
högskoleutbildning. Kvinnornas andel bland de
nyutexaminerade doktorerna är också fortsatt låg även om
en liten ökning kan noteras sedan 1987. Däremot har
andelen kvinnor bland forskarassistenterna varit
oförändrad, dvs. 22--23 %. Dessa tjänster är av särskild
betydelse för jämställdheten eftersom de utgör den
huvudsakliga rekryteringsbasen för lektorat och
professurer. Enligt Vänsterpartiets mening måste därför
kvotering övervägas till forskarassistenttjänster som en väg
mot mer jämställda förhållanden.
Det är också viktigt att uppmärksamma ansvaret för
rekryteringen till forskarutbildning. Antagningen till både
grund- och forskarutbildning är numera föremål för lokala
beslut. Det är därför väsentligt att högskolorna känner sitt
ansvar för att rekrytera både män och kvinnor till
forskarutbildning. Beträffande forskarstuderandes villkor
vill vi också hänvisa till Vänsterpartiets motion till
regeringens proposition Högre utbildning för ökad
kompetens 1992/93:169.
Regeringen ökar satsningen på jämställdhetsarbete
inom högskola och forskning bland annat med ett
tiopunktsprogram. Detta är lovvärda satsningar. Till fora
för kvinnliga forskare sker däremot ingen särskilt stor
uppräkning av anslagen. Vänsterpartiet menar att dessa har
en nyckelroll när kvinnoforskningen ska förstärkas och det
är därför rimligt med en viss real förstärkning.
Vänsterpartiet vill därför föreslå att anslaget till kvinnofora
höjs till 8 000 000 kronor, vilket innebär en ökning med 1
661 000 kronor och att man får halva det belopp som man i
en gemensam anslagsframställan har begärt.
Vi föreslår också att det jämställdhetscentrum som
sedan tre år finns på högskolan i Karlstad beviljas del av
medlen till kvinnofora. Om inte detta sker måste
verksamheten vid jämställdhetscentrum komma i
åtnjutande av de 7 750 000 kronor som regeringen föreslår
under treårsperioden för att främja jämställdheten vid
universitet och högskolor.
Forskning vid de mindre och medelstora högskolorna
De mindre och medelstora högskolorna bedriver idag en
forskning av stor betydelse. Forskningsinsatserna är av
nationellt intresse och i många fall av internationellt
godtagbar standard. Det är därför, inte minst för att få en
spridning av forskningen och dess spinn-off-effekter över
landet, rimligt med en rejäl satsning på fortsatt uppbyggnad
av denna forskning.
För de medelstora högskolorna, dvs. högskolan i Växjö,
Örebro, Karlstad och Sundsvall/Härnösand/Östersund,
föreslår vi fasta forskningsresurser i vår motion till
regeringens proposition 1992/93:171 Forskning i
frontlinjen.
För de resterande högskolorna menar vi att det också
behövs en ökning av basfinansieringen. Det är en
nödvändighet om dessa högskolor skall kunna delta i den
vetenskapliga konkurrensen också om andra
forskningsmedel.
Vänsterpartiet vill alltså föreslå en ökning av
basfinansieringen till de mindre högskolorna med totalt 50
000 000 kronor.
Forskning i ljuset av ökad internationalisering
Den snabba internationaliseringen med globala företag,
globala kommunikationer med ljusets hastighet,
gränsöverskridande miljöhot, massmigration och konflikter
med verkningar långt utanför den direkt krigsdrabbade
regionen innebär nya möjligheter och nya problem.
Behovet av kunskaper ökar explosivt. Inget land -- inte ens
de största -- kan lösa de nya uppgifterna på egen hand. Vi
är alla beroende av varandra, och insikten om detta växer.
Sverige blir alltmer multikulturellt. Vi möter andra
religioner och samhällstraditioner. Kunskaper behövs för
att möta främlingsfientlighet och rasism.
Vad vi behöver är ett brett forskningssamarbete. Ett
sådant håller på att utvecklas med EG och EG-länderna.
Men det måste även omfatta USA och Japan, som står för
så mycket av de högteknologiska innovationerna, med u-
länderna, som är världens stora biologiska reserv, Ryssland,
vars väldiga forskningsresurser kan och måste ställas om
från vapenteknik till civil utveckling. Det behövs bättre
kunskaper om de internationella kapitalrörelserna och de
finansiella krafter som opererar på världsmarknaden.
Världsekonomin håller på att förändras i grunden. Vi har
bevittnat hur Japan på några få decennier utvecklats till en
ekonomisk stormakt. Vi ser idag Asien -- framförallt
Östasien -- som den mest dynamiska regionen i världen. Om
ett par decennier kommer Kina av allt att döma att vara den
största ekonomin i världen.
Även forskningen ändras -- idag svarar de
transnationella företagen för en växande del av
forskningen. Samtidigt utarmas forskningen i u-länderna --
framför allt genom utflyttning av forskare till i-länderna
(brain drain). Därmed vidgas klyftan mellan Nord och Syd.
Alla är överens om att kompetensutveckling är kärnfrågan
för om u-länderna ska kunna utveckla sig. Nu går de ju
kräftgång i många fall, främst i Afrika. Om den tendensen
inte bryts, kommer i-världen att ställas inför realiteten: om
vi inte medverkar till att u-ländernas miljarder människor
kan försörja sig, kommer de att söka sig till Nord.
Detsamma gäller Central- och Östeuropa och Ryssland.
Allt detta kräver en framsynt forskningsstrategi och
internationell samverkan.
Utrikes- och säkerhetspolitiskt motiverad forskning
Regeringen vill förstärka den utrikes- och
säkerhetspolitiska forskningen och föreslår att huvuddelen
av resurserna samlas i en organisatorisk enhet, och
det ska ske vid Utrikespolitiska Institutet, som får ett
nyinrättat anslag på 3,5 miljoner kronor för sådan
forskning. Vi ifrågasätter inte IU:s kompetens på området
men väl klokheten i en sådan koncentration som den som
nu föreslås. Istället bör den säkerhetspolitiska forskningen
stimuleras i anknytning till det omfattande arbete som
utförs av kommuner, landsting, institutioner, företag och
organisationer inom Östersjö- och Barentssamarbetet. Vi
begär med anledning av detta att regeringen återkommer
till riksdagen med förslag om hur den framtida freds- och
konfliktforskningen ska se ut.
Den fristående freds- och konfliktforskningen riskerar
att försvinna i denna rationalisering. Den har spelat en
mycket viktig roll som spjutspets. Den har tagit upp nya
problem och givit nya kunskaper. Exempel på detta är den
forskning som bedrivits av Liv & Fred-institutet och
Transnationella stiftelsen för freds- och framtidsforskning,
när det gäller konflikterna på Afrikas horn och i f.d.
Jugoslavien. Att kringskära denna verksamhet vore att
beröva debatten dess dynamik och försämra
beslutsunderlaget för politikerna. Den forskning som Liv &
Fred-institutet bedriver om FN:s nya roll, mänskliga
rättigheter och ekonomisk rättvisa, konfliktlösning med
ickevåld och religionens roll i konflikter behövs och måste
få fortsatt stöd från samhället.
Stockholms internationella fredsforskningsinstitut
(SIPRI) hade begärt medel för tre budgetår framåt, men
regeringen ville endast anvisa medel för ett år. Av de 24 810
000 kr som SIPRI hade ansökt om vill regeringen endast
bevilja 21 810 000 kr. Det förefaller därför mycket ovisst om
SIPRI kan genomföra sina planer och ägna större
uppmärksamhet åt utvecklingen i Mellanöstern och åt
kopplingarna mellan kapprustning, utveckling och
miljöskydd vilket är synnerligen angelägna områden.
Vänsterpartiet vill därför anslå de ytterligare 3 000 000 kr
som SIPRI har begärt.
Biståndsmotiverad forskning
Regeringen behandlar u-landsforskningen
huvudsakligen utifrån dess plats i den svenska
biståndspolitiken. Enligt vårt synsätt handlar det dels om att
höja u-ländernas kompetens för att utjämna kunskapsgapet
mellan i- och u-länder, dels om att höja vår egen kompetens
om u-länderna.
Det behövs exempelvis ökade insikter om
världshandelns sätt att fungera för u-länderna, om
skuldkrisen och kapitalströmmarna, om migration,
miljöproblem och resurshushållning. Kriget vid Persiska
viken och inbördeskriget i Somalia aktualiserade det
växande behovet av kunskaper om världen utanför Europa.
En human flyktingpolitik och ett aktivt FN-arbete
förutsätter också ökad kompetens.
Vi är oroade över u-landsforskningens framtid, eftersom
regeringen i budgetpropositionen föreslog sänkta anslag till
Styrelsen för u-landsforskning (SAREC) och Nordiska
Afrikainstitutet. Samtidigt ville regeringen att Sverige ska
delta i EG:s u-landsforskningsprogram som, när det gäller
jordbruksforskningen, inriktas på exportgrödor som
jordnötter, bomull, kaffe, gummi och palmolja, dvs.
produkter som rasat dramatiskt i pris under 1980-talet. Om
ökad produktion av dem leder till ytterligare nedpressade
priser, gynnas visserligen vi i i-världen, men inte u-
ländernas bönder och inte dessa länders matförsörjning.
Om Sverige går med i EG-programmet, kommer
Nordiska Afrikainstitutets och SAREC:s forskning att
behöva förstärkas ytterligare för att skapa balans. Vi har
därför i samband med årets budgetproposition föreslagit att
de ska få den ökning som de begärt.
Regeringen avser att utvärdera u-landsforskningen och
redovisa resultaten i den uppföljande forskningsproposition
som aviserats. Vi får sålunda anledning att återkomma till
dessa frågor.
Forskning för ett utvecklat näringsliv
I det näringspolitiska avsnittet kring teknisk forskning
och utveckling formulerar regeringen sina hörnstenar på
detta område. Man vill bidra till det svenska näringslivets
konkurrenskraft, stimulera näringslivets teknikutveckling
och skapa en bra FoU-miljö för företagen i landet.
Vi håller med om dessa teser men vill också peka på att
FoU i framtiden på ett helt annat sätt än tidigare måste vara
ekologiskt anpassad. Mildrade eller uppskjutna krav på
miljöförstörande eller energikrävande produktion och
därmed på teknisk forskning och utveckling är inte förenligt
med ekologisk anpassning, och vi håller med EG-
kommissionen när den säger att ''snarare än att försämra
konkurrensförmågan kan skärpta miljökrav faktiskt öka
denna genom att utlösa tekniska förbättringar och
innovationer''.
Forskning för nya produkter måste ha resurssnålhet som
ledstjärna. Råvaru- och materialbalanser måste upprättas
och livscykel- och kvittblivningsspecifikationer måste göras.
Allt måste utmynna i miljökonsekvensanalyser och
miljökonsekvensbeskrivningar av de produkter man vill
producera. Detta skall vara lika naturligt som att göra en
vanlig ekonomisk kalkyl. Målet måste vara att inlemma
industrisamhället i ett fungerande ekologiskt system.
Tillväxt kan innebära förnyelse av industrin och kan leda till
miljöförbättringar men kan också skapa en större
miljöförstörande enskild konsumtion.
Svensk industri står inför flera krävande utmaningar:
att förändra industriproduktionen i en ekologiskt hållbar
riktning,att ta tillvara möjligheterna för tillväxt inom
området miljöteknik,att ställa om produktion från linjär
till cirkulär produktion. Utsläppen från industrin måste
minskas ytterligare. De verksamheter som inte klarar
miljökraven måste avvecklas.
Satsa på miljöteknik!
Vi ser med tillfredsställelse på regeringens förslag om
satsning på miljöteknikforskning. Vi har i flera motioner
under senare år betonat vikten av att ett mer samlat
forskningsarbete på denna sektor kommer igång.
Den globala marknaden för miljöteknologi kommer
enligt en rapport från OECD att tillväxa med 5,5 % per år
under de kommande åtta åren. Marknaden hade 1990 ett
årligt värde på ca 200 miljarder dollar och kommer att öka
till 300 miljarder dollar år 2000.
På en rad områden har Sverige möjlighet att bli ett
ledande land när det gäller miljöanpassad produktion. Det
gäller utveckling av kollektiva färdmedel, en mer
miljöanpassad bil och utveckling av elektroniska
kommunikationsmedel, men också miljövänliga bränslen.
Behoven av investeringar i ny miljövänlig teknik och
anläggningar inom i stort sett alla områden är gigantiska i
Östeuropa. Svenska företag kan göra viktiga insatser för att
bygga upp det nya Östeuropa om finansieringsfrågorna kan
lösas. Regeringen bör göra en sådan översyn över reglerna
för exportfinansiering så att svenska företags satsningar på
bl.a. riskfyllda miljö- och infrastrukturprojekt i östra
Europa underlättas.
I länder som Japan och Tyskland satsar man stort och
framsynt på miljöteknikområdet. Vi bör i Sverige -- för att
inte hamna på efterkälken inom den gigantiska marknad
som finns inom både arbetsmiljöteknik och annan
miljöteknik -- satsa på stora nationella program där man
kan samla storföretag, småföretag, entreprenörer,
innovatörer, universitet, Nutek med flera aktörer till
gemensamma långsiktiga och uthålliga projekt.
Vänsterpartiet föreslår sådana program.
Energiforskning
Avgörande för miljöanpassningen av samhället och
uppfyllandet av riksdagens uppsatta miljömål är att
energisektorn baseras på förnyelsebara energislag och att
mängden energi som förbrukas minskar.
Fortfarande efter två årtiondens prat om förnyelsebara
energislag är det så att de förnyelsebara energislagen inte
ens står för en mätbar del av t.ex. elproduktionen.
Vänsterpartiet har i en motion till årets
budgetproposition anslagit 600 miljoner kronor mer till
utvecklingen av energisektorn i denna riktning. Den större
delen av dessa medel ska användas till forskning och
utveckling av energieffektivisering och förnyelsebara
energislag såsom biobränslen, vindenergi och solenergi.
Speciellt bör energikonsumtionen beaktas inom
vägtrafiken där energiåtgången visar föga strukturell
minskning och där i stort sett all energiförbrukning baseras
på icke-förnyelsebara energislag.
I samband med årets budgetproposition föreslog vi i vår
motion om energieffektivisering, energisparande och
förnyelsebara energislag en satsning på 600 miljoner kronor
till utveckling och stöd för de alternativa energislagen. Vi
vill därför här endast hänvisa till denna motion.
Små och medelstora företag
De små och medelstora företagens betydelse kommer att
växa i Sverige. I ett läge när de stora företagen alltmer
saknar hemland måste vi vårda de små och medelstora
företagen. Ökningen av sysselsättningen sker främst i
småföretagen, och vid snabba förändringar i omvärlden har
de förmågan att ställa om till nya förutsättningar.
Småföretagen måste också få en chans att växa till
medelstora företag. Tyvärr har de medelstora företagen ofta
trängts ut från marknaden. Vi har idag en allvarlig brist på
företag av medelstorlek. Det finns flera orsaker till detta:
såväl skattemässiga som den glupande aptiten från
storföretagen.
Svensk ekonomiforsknings nestor Erik Dahmén sa
nyligen apropå bristen på medelstora företag att det inte är
de företag vi har som är problemet -- det är de företag vi inte
har.
I ett sådant perspektiv blir FoU för små och medelstora
företag en viktig strategisk fråga. Dessutom har de små och
medelstora företagen en viktig regionalpolitisk betydelse i
ett läge när basindustrin försvinner från bruksort efter
bruksort. Den senaste utvecklingen med utflyttning av
tjänsteföretag i direkt glesbygd, med allt vad det innebär av
kompetenshöjning och allsidigare näringsliv vilket gynnar
kvinnorna, är mycket positiv.
Vi anser därför att den satsning regeringen föreslår inte
är tillräcklig utan föreslår att det till Nutek anslås 250
miljoner kronor utöver vad regeringen föreslår till teknisk
forskning och utveckling. Nutek får återkomma med förslag
på vilka verksamheter som kan utvecklas eller nystartas.
Dessa medel finns redan reserverade i vår motion
1992/93:Fi212.
VT-delegationen pånyttfödd?
Vi har i flera motioner de senaste åren vänt oss emot
nedläggningen av den verkstadstekniska delegationen och
här känt ett starkt stöd från underleverantörsindustrin i vår
strävan. Tyvärr har det varit förgäves då den borgerliga
regeringen i sin nyliberala nit ansett att inget riktat stöd till
vissa branscher skall få finnas. Det är därför vi med
tillfredsställelse nu läser i forskningspropositionen på sidan
451 att ''Det bör därför vara ett statligt villkor att mindre
och medelstor industri skall ges möjlighet att delta i det
fordonstekniska forskningsprogrammet.'' Tack för det
regeringen!
Träforskning
Mycket tyder på att svensk skogsindustri står inför en
viktig fas av omstrukturering. Hårdare miljökrav, krav på
ökad användning av returpapper och återanvändning av
förpackningsmaterial ändrar förutsättningarna för den
traditionella massa- och pappersindustrin.
Konkurrensen från mer snabbväxande trädslag i andra
länder och från billigare råvara från Östeuropa pressar
priserna särskilt på massaved. För de områden i landet som
ligger långt från pappers- och massaindustrin kan därvid
skogsbruket bli olönsamt trots att omfattande insatser för
tillväxten av skogsråvaran utförts. Om avverkning av
massaved blir olönsam kommer kostnaden för
sågtimmeravverkning också att öka vilket medför risk för
utslagning av de företag som vidareförädlar sågad
träråvara. En strukturkris i svensk skogsnäring skulle slå
mycket hårt mot Sveriges handelsbalans eftersom
skogsnäringen är en näring med stort nettoexportvärde.
Det är ett starkt nationellt intresse att skogsråvaran
utnyttjas effektivt även i ett kretsloppssamhälle.
Det som i propositionen sägs om vidareförädling av
sågtimmer under avsnitt 9.1.3. kan inte nog understrykas.
Särskilt viktigt är att nya rön och nya tekniker kommer i
industriell tillämpning.
Under avsnittet J. Biobränslen behandlas forskning
syftande till att öka möjligheterna att använda biobränslen
i det svenska energisystemet. Om skogsråvara som
produceras för massaindustrin i delar av landet blir
överflödig uppstår en stor tillgång till skogsråvara som
måste användas på något sätt. Om denna råvara inte
används kan hela skogsbruket i t.ex. Norrlands inland
förlamas.
En möjlighet som därvid måste uppmärksammas särskilt
är att använda denna skogsråvara som bas för produktionen
av alternativa drivmedel. Viss forskning bedrivs redan på
detta område. Nya användningsmöjligheter för
skogsråvaran kan därmed öppna sig.
Vi vill särskilt peka på möjligheten att producera
högkvalitativa motorbränslen, eventuellt som tillsats till
motorbränsle. Sådana bränslen av hög kvalitet kan vara av
någon typ av alkoholderivat som framställs med såväl
cellulosa som hemicellulosa som råvara. Ett bränsle,
ETBE, kan anges i detta sammanhang som särskilt
intressant. Vedens lignin kan också på sikt tänkas ingå som
råvara i polymerindustrin och bilda bas för ett miljövänligt
polymermaterial. Fossila motorbränslen skulle därmed
kunna ersättas av bränslen baserade på förnybar råvara och
man skulle slippa ta livsmedelsråvara i anspråk för
produktion av polymera material.
Forskning som syftar till framställning av bättre
fordonsbränslen ur skogsråvara öppnar möjligheter för
bättre balans i koldioxidcykeln, minskade utsläpp av NO
X, mutagena kolväten och ämnen som genererar
fotooxidanter. Dessutom skulle ett levande skogsbruk och
vidareförädling kraftfullt kunna gynna utvecklingen i
glesbygderna. Befolkningen i tredje världen skulle också
kunna få lättare att värna om sin försörjning om livsmedel
inte används för framställning av polymerer.
Den ovan beskrivna forskningen inryms i de förslag till
användning av löntagarfonderna som framförts från SJFR
och givetvis i Nuteks program för alternativa drivmedel.
Under avsnitt 6. Miljöstrategisk forskning i prop.
1992/93:171 nämns emellertid inte explicit forskning på
biomassebaserade fordonsbränslen som ett viktigt exempel.
Det bör ges regeringen till känna att den ovan beskrivna
forskningen bör prioriteras. Resurser för tillämpad
forskning och pilotanläggningar för att utveckla tekniken
bör företrädesvis kanaliseras genom SLU i Umeå och
Skogshögskolan i Umeå.
Förgasning
Redan 1988 begärde riksdagen ett program för att
minska koldioxidutsläppen och uttalade att dessa utsläpp
inte skulle ökas utöver den nivå de hade då. I
riksdagsbeslutet med anledning av miljöpropositionen En
god livsmiljö 1990/91:90 ställdes också upp planeringsmålet
att utsläppen av samtliga klimatpåverkande gaser bör
begränsas inom alla samhällssektorer.
Cirka en tiondel av alla koldioxidutsläpp i Sverige härrör
från användning av kol och koks vid råjärnsframställning
och energiproduktion knuten till sådan framställning.
Koksproduktionen är förknippad med en rad utsläpp av
farliga ämnen och är ett stort miljöproblem.
En bättre teknik som t.ex. halverar koldioxidutsläppen
genom användning av kolväten vid framställning av råjärn
skulle kunna minska koldioxidutsläppen med 5 %.
Oljeraffinaderier i Sverige producerar en avsevärd
mängd högsvavliga återstodsoljor som exporteras till andra
länder. I dessa länder bränns oljorna, och rökgaserna från
denna förbränning bidrar sedan till försurningen av mark
och vatten även i vårt land. Dessa oljor kan komma att
förbjudas som brännoljor också i EG-länderna.
Om dessa oljor istället förgasades och renades från sitt
svavelinnehåll och därefter användes som energiråvara vid
råjärnsframställning skulle också de besvärliga
miljöproblemen vid koksverken kunna undanröjas.
I andra länder används järn- och
stålframställningsteknik utan koks och med betydligt
mindre miljöstörningar än i Sverige. På längre sikt fordras
en ny miljöriktig teknik för framställning av råjärn och stål
för att stålindustrin ska överleva. Detta bör ges regeringen
till känna.
Ökad integration -- ny ekonomisk brottslighet
Med en ökad internationell handel, borttagande av
tullmurar mot EG-länderna m.m. finns stora risker för ny
ekonomisk brottslighet som inte tidigare uppmärksammats
i Sverige. Ny konkurrenslagstiftning, utökade kontakter
med andra länder på skatteområdet, eventuellt deltagande
i EG:s integration m.m. kommer oundvikligen att leda till
att den traditionella ekonomiska brottslighetsforskningen
kommer att hamna på efterkälken. Vi föreslår därför att
man till konkurrensforskningen kopplar ekonomisk
brottslighetsforskning som tar hänsyn till ovanstående nya
faktorer. Regeringen bör återkomma med förslag.
Vi anser att riksdagen måste avvisa regeringens förslag
nr 3 på sidan 430 i forskningspropositionen om att
bemyndiga regeringen att kunna försälja aktier om högst 1
miljard för att tillföra forskningsstiftelserna. Vi anser att
försäljningar av den storleksordningen skall beslutas i
riksdagen.
Byggforskning
Vikten av byggforskning har accentuerats under de
senaste åren. Det är anmärkningsvärt att priset på
byggnadsmaterial och byggande har ökat jämfört med
konsumentprisindex. En seriös forskning och utveckling
inom olika branscher leder vanligtvis till billigare material
och processer.
Det är också anmärkningsvärt att kvaliteten sjunkit på
byggmaterial och byggprocesser vilket bland annat medfört
sjuka hus. Fenomenet med sjuka hus drabbar endast nyare
fastigheter.
Ett annat krav som ökar behovet av byggforskning är att
bygg- och bostadssektorn måste bli mer ekologiskt
anpassad. En utredning bör tillsättas för att se över
byggforskningen.
Andelen forskning som drivs och finansieras av
näringslivet är inom byggbranschen ovanligt liten.
Utredningen bör även komma med förslag om hur detta ska
åtgärdas.
Samhället bör dock även under överskådlig tid stå för en
stor del av byggforskningen. Förslaget att avveckla Statens
institut för byggnadsforskning (SIB) ter sig därför som
obegripligt. Propositionens erkännande av
byggforskningens betydelse borde istället leda till förslag
om att SIB ska bibehållas som en samlad enhet. I
propositionen finns inte något argument som stödjer
förslaget om avveckling eller förklarar på vad sätt
alternativet skulle vara effektivare.
SIB är den enda forskningsmiljö på förvaltnings- och
byggforskningens område som återkommande tagit upp ett
kvinnoperspektiv i forskningen och som haft en
tvärvetenskaplig och samhällsvetenskaplig inriktning.
Med i stort sett befintligt bostadsbestånd krävs ändå
stora förändringar i bostadsområdena för att möta nya
miljökrav och nya krav från förändrade förvaltningsformer
och former för vård och omsorg. SIB driver sådan
forskning.
Det är avslöjande för den nuvarande regeringens synsätt
och undfallenhet för byggnadsindustrin att institutets
samhällsvetenskapliga del hotas av utplåning medan den
mer teknisk-ekonomiska delen delvis bibehålls.
Vi yrkar avslag på propositionens förslag att lägga ner
SIB. Istället bör den utvärdering som regeringen avser att
göra också ingå i den föreslagna utredningens uppdrag att
komma med förslag om hur berörd forskning ska förstärkas
och utvecklas. Regeringen bör därmed också få i uppdrag
att återkomma med förslag om hur institutet ska finansieras
nästa budgetår -- ca 52 miljoner kronor.
Kommunikationsforskning
Propositionens intentioner på kommunikationsområdet
är i stort sett godtagbara.
Vänsterpartiet vill dock påpeka att forskningsinsatserna
måste koncentreras dels på kollektiva transportslag, dels på
telekommunikationer. Det är effektiva och miljöanpassade
kommunikationsslag som kommer att få allt större
betydelse i framtiden.
Exempel på detta är järnvägsforskningen som under
mycket lång tid legat på en låg nivå. En omsvängning är nu
på gång och bör uppmuntras av staten.
Forskningen måste också intensifieras kring att ta fram
drivmedel som är förnyelsebara och inte har negativa
effekter på miljön.
Riksdagen bör betona detta och ge regeringen detta till
känna.
Två kommunikationsslag är helt bortglömda i
propositionen -- nämligen gång och cykel. Det är märkligt
eftersom det är mycket vanliga kommunikationsformer och
utgör viktiga delar av det framtida miljöanpassade
samhället.
Det finns långt fler cyklar än bilar. I Asien transporteras
mer människor med cykel än vad det görs med bilar i hela
världen. I japanska storstäder står cykeln för 20--25 % av
persontransporterna. I danska och holländska städer
företas 20--30 % av personresorna med cykel.
I Sverige har nästan alla människor tillgång till cykel
men användningen är mycket ojämn -- i Stockholm står
cykeln för ca 4 % av personresorna -- i städer som t.ex.
Örebro och Västerås som satsat på cykelleder,
cykelparkering etc. ligger andelen mycket högre.
Vad som behövs är mer kunskap och därmed åtgärder
för att öka tillgängligheten, framkomligheten och
säkerheten för gångtrafikanter och cykelresenärer.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma
med förslag om hur forskningen kring gång och cykel ska
utvecklas med målet att dessa kommunikationssätt ska stå
för en större andel av persontransporterna.
Rymdforskning
Rymdforskning är mycket angelägen både ur
miljöforskningssynpunkt och ur andra tekniska synvinklar.
Sverige anslår sammanlagt 618 miljoner kronor till olika
slags rymdforskning -- av detta går 450 miljoner till
europeiskt rymdsamarbete.
Rymdforskningen har nu nått så långt att viss
verksamhet kan finansieras och drivas av det privata
näringslivet och andra intressenter. Vi föreslår därför en
minskning av stödet med 10 % eller således 45 miljoner
kronor av F 6.
Miljöforskning
Miljöteknik och miljöanpassade produkter och
processer är avgörande för Sveriges framtid ur två aspekter.
Samhället måste ställas om så det blir ekologiskt
anpassat, dvs. samhället måste fungera i samklang med
naturen. Det nuvarande samhället förbrukar och förgiftar
naturen. Ju tidigare vi kan förändra detta ju enklare blir det
och desto mindre stjäl vi från våra efterkommande.
Svenskt näringsliv måste också övergå till produktion
som är miljöanpassad -- både produkterna och processerna
ska ingå i ett ekologiskt kretslopp. Svenskt näringsliv måste
successivt kunna möta den utländska konkurrensen som
gradvis alltmer baseras på dessa miljökrav.
Bilden av svenskt näringslivs förmåga att på egen hand
klara dessa framtidskrav är splittrad. Vissa företag klarar
det och arbetar med mål om återvinningsbara produkter,
intern miljörevision, miljöanalyser, kretsloppstänkande,
slutna produktionssystem etc. I Sverige har bl.a. företag
som ICA, IKEA, SJ, ABB och Ericsson insett detta och
anpassar sig successivt till framtidens miljökrav.
Internationella rapporter och forskare visar att
miljöteknik i vid bemärkelse är den snabbast växande
näringen och framtidssektorn. Verkligheten visar att viktiga
delar av svenskt näringsliv har svårt att följa och ta till sig
detta.
En effektiv och konkurrensneutral metod samhället har
till förfogande för att stödja utvecklingen i miljövänlig
riktning är att initiera och driva forskning och
utbildningsinsatser i önskad riktning.
Utbildning och forskning är grundläggande för ett
tekniskt högtstående land som Sverige. I takt med att
produkterna blir allt mer högteknologiska, komplicerade
och högförädlade kommer allt större del av de totala
investerings- och produktionsresurserna att utgöras av
utbildnings- och forskningsinsatser.
Avgörande för den samhällsekonomiska nyttan av FoU-
insatser är att man satsar på framtidssektorer som kan ingå
i det ekologiskt anpassade samhället.
FoU inom miljöområdet måste också fortfarande vara
på en hög nivå när det gäller grundfakta och datainsamling.
Den allvarligaste kunskapsbristen rör klimatförändringar
och miljösituationen i u-länder och i Östeuropa.
Forskning om t.ex. kärnkraft ska hållas på en minimal
nivå i syfte att endast garantera säkerheten vid avvecklingen
och förvaring av kärnkraftsavfallet.
Koncentrering av forskning inom miljöforskning bör ske
inom områden där Sverige har hög kvalitet och ligger bland
de främsta. Den ska också koncentreras till områden där
Sverige har speciella intressen. Ds 1992:71 ger en tämligen
korrekt beskrivning av svensk miljöforskning.
Följande områden bör prioriteras:miljömedicin
akvatisk kemi och atmosfärkemi delar av den terrestra
ekologin kustnära marinekologi klorerade kolväten
kemiska och mikrobiella markprocesser ekologi och
genetik med anknytning till biologisk mångfald
klimatforskning miljöteknik avfallsteknik
Dessa prioriteringar och eventuella omstruktureringar
av högskolorna får inte innebära att vissa områden
försummas och att tvärvetenskapligt samarbetet försvåras.
Det är alltid omöjligt att förutsäga behovet av framtida
kunskaper. Därför måste en viss grundnivå på forskningen
behållas inom många discipliner. Endast samhällsstyrd och
samhällsfinansierad forskning som inte har ett omedelbart
ekonomiskt vinstintresse kan utgöra en garant för detta.
Tvärvetenskapligt samarbete är ofta nödvändigt och utgör
alltid en positiv bas för kreativitet och nya idéer. Även detta
måste garanteras i framtiden. Eventuell privatisering av
våra tekniska högskolor kommer att försvåra detta.
Stödet till industrins FoU bör ur miljösynpunkt
koncentreras på följande insatser:Förbättrad
miljöutbildning främst för tekniker och ekonomer.
Stimulans till ökade kontakter mellan industrins
produktutvecklare och högskolornas forskare. Ökad
satsning på forskningsinformation. Stöd till kollektiv
forskning. Stöd till mindre och medelstora företag där
miljöforskning och miljöanpassning är låg.
Grunden för detta är att miljökraven formuleras så att
de driver fram nya tekniska lösningar och att rimliga
övergångstider medges.
Det som ovan sagts om miljöforskning bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.
Statens naturvårdsverk
Regeringen säger sig vilja satsa på ett uthålligt samhälle
och bevarad biologisk mångfald. Dessa regeringsord sätter
inte många spår i den ekonomiska verkligheten när
anslagen till Naturvårdsverkets miljöforskning i praktiken
minskar. Kontot för forskning -- B 4 -- har bl.a. belastats
med kostnaden för deltagandet i EG:s miljöforskning på
11,5 miljoner.
Anslaget bör räknas upp utifrån behov, inflation,
riksdagens mål för Naturvårdsverkets stöd till
miljöforskning och utifrån kostnaden för deltagandet i EG:s
forskningsprogram.
Anslaget B 4 bör öka med 40 miljoner kronor för
budgetåret 1993/94 till 199 372 000 kronor.
Stockholms internationella miljöinstitut (SEI)
SEI har som propositionen påpekar på kort tid fått ett
internationellt erkännande. Institutet är engagerat i u-
landsproblematik. Det har på senare tid engagerat sig i
miljöproblem i Östeuropa.
Det är då mycket anmärkningsvärt att regeringen vill dra
ner på stödet till SEI när behoven ökar. Förvisso kanske
institutet kan hitta andra finansiärer men det ska inte
betyda att statens stöd ska minska. Särskilt med tanke på
ekonomiska och ekologiska villkor som gäller i u-länder och
Östeuropa torde en utvidgad verksamhet vara av stort
intresse. Ds 1992:71 understryker Sveriges internationella
ansvar för kunskapsuppbyggnad på miljöområdet. Svenska
forskares möjligheter att bedriva miljöforskning för och i
öst- och u-länder behöver kraftigt förbättras.
Anslaget till SEI bör öka till 30 miljoner kronor eller
således 18 miljoner kronor utöver regeringens förslag.
Ekonomisk forskning
Det är väsentligt att den ekonomiska forskningen i
Sverige utvecklas mot ökad pluralism. Detta kan
underlättas genom att forskningspengarna ges mer direkt
till universiteten för att prioriteringarna skall göras där. Det
skulle också vara bra om man i maximal utsträckning kunde
bryta upp de isolerade miljöer där de ekonomiska forskarna
nästan enbart träffar varandra och topparna inom
näringsliv, politik och statsförvaltning. Det är önskvärt att
praktiskt taget all ekonomisk forskning knyts nära till den
reguljära undervisningen vid universitet och högskolor.
Vänsterpartiet är mot denna bakgrund tveksam till det
av regeringen utsedda ekonomiska rådet. Den ekonomiska
expertis regeringen anser sig behöva bör knytas direkt till
regeringskansliet. Det skall då också göras tydligt om det
handlar om politiskt tillsatta tjänster eller tjänster inom
ramen för den normala tjänstemannakarriären. Mot denna
bakgrund föreslår vi att det ekonomiska rådet avvecklas och
att regeringen får återkomma med förslag om eventuell
ekonomisk expertis knuten till regeringskansliet.
Vänsterpartiet anser också att det skulle vara nyttigt för
den ekonomiska forskningen vid konjunkturinstitutet,
Nutek och andra instanser regeringen använder sig av i sitt
ekonomiska utredningsarbete om denna närmare knyts till
olika universitet och högskolor och dessas
undervisningsverksamhet. Det skulle exempelvis vara en
fördel om de olika ekonometriska modellerna och
branschstudierna som används i långtidsutredningarna
utvecklas under konkurrens vid olika universitet. Att man
då troligen skulle få ett antal starkt från varandra avvikande
framtidsbedömningar skulle enbart vara en fördel eftersom
det starka inslaget av både politiska värderingar och osäkra
antaganden då skulle bli tydligare.
Kriminologisk forskning
I årets forskningsproposition har en satsning skett på
kriminologisk forskning på universitetsnivå. Vänsterpartiet
anser att detta är riktigt. Vi vill dock komplettera detta med
pengar till en samverkan mellan kriminologisk forskning
och Kriminalvårdsstyrelsen. Det behövs utveckling av
alternativen till fängelse. Det borde inrättas fler
pedagogiska behandlingshem och för att göra detta behövs
forskning och utvärdering. Detsamma gäller för
kontraktsvården.
Det behövs också forskningspengar för att utveckla
frivården så att alternativa behandlingsformer kan sättas in.
Inte minst behövs det forskning om vad den nya påföljden
samhällstjänst kan utgöra för alternativ till fängelse.
Det är den psykologiska delen i den
kriminalvetenskapliga forskningen som främst behöver
förstärkas så att man får större kunskap om den process på
individplanet som leder till att vissa begår brott. En satsning
måste därför göras på psykologisk forskning genom att
inrätta en professur i kriminalpsykologi.
Forskning måste också finnas tillgänglig för att utvärdera
och förstå hur offer och vittnen upplever och minns
våldssituationer. Det är väsentligt att information som
presenteras i domstolarna bygger på vetenskaplig grund och
etiska principer för att motverka godtycke i domstolarnas
arbete. Det är vidare viktigt att förankra forskningen i
juristkretsar. En professur i rättspsykologi bidrar till att
sanera vittnespsykologisk verksamhet och tillföra
domstolarna underbyggd sakkunskap.
Det finns också ett stort samhällsintresse av
kriminologisk forskning kring det som ligger utanför
klassisk kriminalitet som våldsbrott och stölder. Vilka är
mekanismerna bakom ekonomisk brottslighet och
databrott? Här borde en omfattande forskningsverksamhet
på sikt kunna leda till åtgärder som inbringar betydande
belopp till statskassan och samtidigt sanerar ekonomin och
leder till en sund affärsmässig konkurrens.
För Brottsförebyggande rådets del har Vänsterpartiet i
en besparingsmotion till årets budgetproposition föreslagit
att avveckla den del som kan övertas av den kriminologiska
forskningen vid universiteten. På detta sätt vill vi skapa en
mer jordnära verksamhet vid rådet och skapa en bro mellan
forskningen och människor som arbetar för att förebygga
brott. Det kan vara samarbete med kommuner, föreningar
eller lokala myndigheter. Vi anser att en uppgift som
fortsättningsvis kan läggas på BRÅ är att följa utvecklingen
av de alternativa strafformerna. För detta ändamål bör
rådet få särskilda forskningspengar.
Totalt för satsningar på brottsförebyggande arbete och
annan kriminologisk forskning vill Vänsterpartiet för de
närmaste tre åren ge 3 miljoner till BRÅ:s arbete med
alternativ till fängelsestraff, och 3 miljoner kronor till ett
forskningssamarbete mellan kriminalvården och
universiteten. För budgetåret 1993/94 innebär det ett ökat
anslag på 2 miljoner.
Social forskning
När det gäller forskningen för en förbättrad folkhälsa är
denna beroende av medel bl.a. från Humanistiskt-
samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Där skall bl.a.
pengar till tvärvetenskaplig forskning tas. Under de senaste
två åren har rådet påförts ansvaret får flera större
forskningsområden, arbetsmarknad, forskning om offentlig
sektor, jämställdhetsforskning etc. Någon uppräkning av
forskningspengar har däremot inte gjorts i den takt som det
nya ansvarsområdet utvidgats.
Det är många som är beroende av en fungerande
tvärvetenskaplig forskning och det finns problem som inte
kan lösas på annat sätt än genom en nära samverkan mellan
olika specialiteter. Folkhälsan i stort, alkoholpolitiken är
sådana gebit, för att nämna några exempel. Risken är
uppenbar att denna forskning kan falla mellan medicinsk
och samhällsvetenskaplig forskning om inte en markering
av dess betydelse görs.
Införlivandet av de nämnda projekten kommer att
drabba den redan pågående verksamheten. Vänsterpartiet
vill därför tillföra den samhällsvetenskapliga forskningen
ytterligare medel så att framförallt den tvärvetenskapliga
forskningen inte blir lidande. Vi föreslår därför att
ytterligare 15 000 000 kronor tillförs den humanistiskt-
samhällsvetenskapliga forskningen under de närmaste tre
budgetåren. Det innebär 5 000 000 kronor under budgetåret
1993/94.
Välfärdsforskning
Välfärdsforskning är av synnerligen strategisk betydelse.
Vill vi göra förändringar i fördelningen eller nerskärningar
så måste det skapas underlag för bedömningar.
Levnadsnivåundersökningar är en bas för sådana underlag.
Den senaste levnadsnivåundersökningen som SCB gjort är
från 1985. Den baseras på en stor intervjuundersökning (8
000 personer) och har varit mycket värdefull för att
åskådliggöra hur den svenska välfärden ser ut.
Vänsterpartiet vill att regeringen återkommer med
förslag om att SCB gör en ny översikt av levnadsnivån i
Sverige och att en sådan även innefattar en utblick över
välfärden i världen, möjligen med särskild inriktning på
situationen i Europa.
Av strategisk betydelse är även det arbete som utförs
med de forskningsmedel som ges av Socialvetenskapliga
forskningsrådet. Vänsterpartiet var bland tillskyndarna för
att rådet skulle bildas och de har motsvarat våra
förväntningar. Det är betydelsefulla kunskaper som rådet
kan tillföra samhället när det gäller folkhälsovetenskap,
socialpolitik, socialt arbete och kunskapen om vårt
trygghetssystem.
Det är också viktigt att forskningen blir intensivare när
det gäller människor med missbruksproblem och när det
gäller vilka behandlingsinsatser som skall utvecklas för barn
och ungdomar i svåra sociala situationer.
De hemlösas situation är inte genomlyst sedan slutet av
70-talet och vi vet inte om gruppen ökar eller om situationen
är oförändrad. Larmrapporter kommer ibland men härrör
då från begränsade projekt. Någon landsomfattande
undersökning har inte gjorts. En utredning har nu tillsatts
och det är av stor vikt att denna kommer med förslag så
snabbt som möjligt på detta område.
Vi har nu fått en särskild myndighet som skall sköta
vården av unga, dvs. ungdomar som har så svåra sociala och
psykiska problem att de blir föremål för samhällets vård.
Det är viktigt att forskningen ges resurser att få fram
behandlingsmetoder för att ge denna grupp ungdomar en
plats i samhället. Här behövs tvärbehandlande insatser som
tar hänsyn till både sociala, psykologiska, medicinska och
ideologiska aspekter. Detta är också en av orsakerna till att
vi vill satsa på den socialvetenskapliga forskningen.
Rådet har nu begärt att få fortsätta att utveckla sin
forskning kring välfärden och de sociala förhållandena och
därför begärt ytterligare medel (110 miljoner kronor) för
detta arbete. Vi vill därför ge rådet 23,3 miljoner mer än
regeringen i anslag för det kommande budgetåret.
Medicinsk forskning
Den svenska sjukvården utsätts nu för stora
påfrestningar. En övergång till en större andel av privatvård
håller på att genomföras utan någon större satsning på att ta
reda på vad förändringarna innebär. Inte hellre forskas det
kring hur förändringarna kan påverka vårdens kvalitet.
Vänsterpartiet har under en följd av år krävt ett större
mått av kvalitetskontroll och kvalitetssäkring samt
eventuella försök med att skapa former för VDN-märkning
av vården.
Vi anser att forskning för en bättre kontroll av
vårdkvalitet i huvudsak bör ligga inom den medicinska
disciplinen men vi vill inte att pengar skall tas från den mer
naturvetenskapliga delen. Vi föreslår därför att 3 miljoner
avsätts under tre år för att initiera sådan forskning inom
medicinen.
Ett exempel på medicinsk forskning som är
styvmoderligt behandlad är forskningen om plötslig
spädbarnsdöd. Där finns ett omfattande nordiskt
samarbete. Sveriges andel på detta område är dock mycket
ringa, jämfört med andra nordiska länder. För att öka
forskningen i denna angelägna fråga vill Vänsterpartiet
anslå ytterligare 5 miljoner.
Vänsterpartiet vill alltså för budgetåret 1993/94 anvisa 6
miljoner utöver vad regeringen föreslagit.
Övriga forskningsområden
Det finns flera områden som faller emellan i den
nuvarande fakultetsorganisationen. Ett sådant område är
omvårdnadsforskningen eftersom den ligger i fältet mellan
medicinsk och samhällsvetenskaplig fakultet.
Vänsterpartiet föreslår därför en översyn av den nuvarande
fakultetsorganisationen.
Regeringen föreslår i propositionen en neddragning av
Forskningsrådsnämndens anslag för information.
Vänsterpartiet kan inte acceptera denna neddragning
eftersom dessa pengar istället ska spridas ut på de enskilda
högskolorna och då riskerar att användas till
marknadsföringsåtgärder. Denna kantring kan vi inte
acceptera. Vi föreslår därför att riksdagen anslår 10
miljoner utöver vad regeringen föreslår till
Forskningsrådsnämnden.
Dansforskning
Riksdagen beslöt 1987 att Stockholms universitet skall
stödja dansvetenskapen. I bakgrunden finns en utredning
''Dansvetenskap -- dansvetenskapens ställning i
högskoleorganisationen'', UHÄ-rapport 1982:33.
Utredningen föreslår inrättandet av ett centrum för
dansforskning vid Stockholms universitet. Avsikten är att
ett sådant centrum skall arbeta tvärvetenskapligt och
omfatta forskning inom hela dansområdet. Vänsterpartiet
menar nu att det är hög tid att effektuera detta tio år gamla
förslag.
Idrottsforskning
När det gäller idrottsforskningen föreslår regeringen en
förstärkning med 2,5 miljoner. De diskussioner som
föregått Centrum för idrottsforskning har emellertid
inneburit att idrottsrörelsen, dvs. Riksidrottsförbundet,
skulle satsa 5 miljoner kronor och staten samma summa.
Regeringsförslaget innebär därför mera ett kringgående av
detta åtagande än en förstärkning.
Vi är också tveksamma till att Karolinska institutet
övertar huvudmannaskapet för Centrum för
idrottsforskning. Detta borde snarare placeras på
Idrottshögskolan eller i varje fall på ett sätt som ger
idrottsrörelsen ett viktigt inflytande.
Även om Sisu (idrottens studieförbund) driver
verksamhet på en annan nivå än forskningens finns starka
beröringspunkter och det borde därför finnas starka länkar
mellan idrottsforskningen och idrottsrörelsens
studieförbund. Därför borde också Sisu få en plats i
Centrum för idrottsforsknings styrelse.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskningens organisation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskarutbildningen,
forskarassistenttjänster och rekrytering till
forskarutbildning,
3. att riksdagen till Vissa särskilda utgifter för
forskningsändamål för budgetåret 1993/94 anvisar 1 661 000
kr utöver vad regeringen föreslagit eller således 310 177 000
kr,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medel till jämställdhetscentrum
i Karlstad,
5. att riksdagen till forskningsstödjande åtgärder vid
mindre och medelstora högskolor för budgetåret 1993/94
anvisar 50 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit eller
således 156 235 000 kr,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur
freds- och konfliktforskningen skall organiseras utifrån den
nya tidens krav,1
7. att riksdagen till Bidrag till Stockholms internationella
fredsforskningsinstitut (SIPRI) för budgetåret 1993/94
anvisar 3 000 000 kr utöver vad regeringen föreslår eller
således 24 810 000 kr,1
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om hur
ekologiskt anpassad tillväxt skall främjas enligt vad i
motionen anförts,2
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag på program
om miljöteknik enligt vad i motionen anförts,2
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om FoU och de små och medelstora
företagen,2
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av forskning och
pilotprojekt för att producera fordonsbränsle ur
skogsråvara,2
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kanalisering av medel för
tillämpad forskning och pilotprojekt,2
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskning för ny teknik för
framställning av råjärn,2
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utökad
och förändrad forskning kring ekonomisk brottslighet enligt
vad i motionen anförts,2
15. att riksdagen avslår regeringens förslag till
bemyndigande att försälja aktier för 1 000 000 000 kr utan
riksdagens hörande enligt vad som anförts i motionen,2
16. att riksdagen avslår regeringens förslag att avveckla
Statens institut för byggnadsforskning,3
17. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om
hur byggnadsforskningen skall förstärkas och
utvecklas,3
18. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
finansieringsformer för Statens institut för
byggnadsforskning,3
19. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
forskning kring gång och cykel,4
20. att riksdagen till Europeiskt rymdsamarbete m.m. för
budgetåret 1993/94 anvisar 45 000 000 kr mindre än vad
regeringen föreslagit eller således 405 100 000 kr,2
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljöforskning,5
22. att riksdagen till Miljöforskning för budgetåret
1993/94 anvisar 40 000 000 kr utöver vad regeringen
föreslagit eller således 199 372 000 kr,5
23. att riksdagen till Stockholms internationella
miljöinstitut för budgetåret 1993/94 anvisar 18 000 000 kr
utöver vad regeringen föreslagit eller således 30 000 000
kr,5
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om det ekonomiska rådet,6
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om den ekonomiska
forskningen,6
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att den kriminologiska
forskningen koncentreras till universiteten,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inrättandet av en professur i
kriminalpsykologi,
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en professur i rättspsykologi,
29. att riksdagen till Brottsförebyggande rådet för
budgetåret 1993/94 anvisar 2 000 000 kr mer än vad
regeringen föreslagit eller således 22 516 000 kr, 7
30. att riksdagen till Humanistisk-samhällsvetenskapliga
forskningsrådet: Forskning för budgetåret 1993/94 anvisar 5
000 000 kr utöver vad regeringen föreslår eller således 213
004 000 kr,
31. att riksdagen hos regeringen begär att SCB får i
uppdrag att genomföra en ny
levnadsnivåundersökning,8
32. att riksdagen till Socialvetenskapliga forskningrådet:
Forskningsmedel för budgetåret 1993/94 anvisar 23 300 000
kr utöver vad regeringen föreslår eller således 110 040 000
kr,8
33. att riksdagen till Medicinska forskningsrådet:
Forskning för budgetåret 1993/94 anvisar 6 000 000 kr
utöver vad regeringen föreslår eller således 360 797 000 kr,
34. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en översyn av
fakultetsorganisationen,
35. att regeringen till Forskningsrådsnämnden:
Forskning och forskningsinformation för budgetåret
1993/94 anvisar 10 000 000 kr utöver regeringens förslag,
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ett centrum för dansforskning,
37. att riksdagen till Centrum för idrottsforskning anvisar
2 500 000 kr utöver vad regeringen föreslår eller således 5
000 000 kr,
38. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Centrum för idrottsforskning.
Stockholm den 15 mars 1993
Gudrun Schyman (v)
Bertil Måbrink (v)
Rolf L Nilson (v)
Björn Samuelson (v)
Lars Werner (v)
Eva Zetterberg (v)
Berith Eriksson (v)