med anledning av prop. 1992/93:170 Forsknig för kunskap och framsteg
Forskningsinformation
Propositionen verkar utgå ifrån att
forskningsinformation är en central fråga -- men bara för
näringslivet. I själva verket är forskningsinformation och
möjlighet för medborgarna att ta del av forskningens rön en
nyckelfråga för såväl medborgarnas möjlighet att delta i den
demokratiska processen i samhället som den
kulturhistoriska förståelsen och de anställdas utveckling i
arbetslivet.
Forskningsinformationen tenderar dessutom att bli allt
viktigare i samhället, allt eftersom mängden forskning ökar.
Det innebär att större forskningssatsningar måste följas av
ökade resurser till forskningsinformationen.
Det ter sig därför underligt att regeringen föreslår att
omfördela resurser för forskningsinformation, från
Forskningsrådsnämnden (FRN) för att så småningom
hamna hos universitet och högskolor. Förfarandet är
anmärkningsvärt med tanke på den omfattande kompetens
som FRN byggt upp på området de senaste åren. FRN har
utvecklat forskningsinformationen till att omfatta nya
målgrupper och att bedrivas med nya framgångsrika
metoder.
Att regeringen föreslår att de 10 miljoner kronor som
dras in från FRN dessutom skall omfördelas till en pott för
regeringens särskilda åtaganden, innebär i praktiken att
man kritiserar den spridning av forskningsinformationen till
medborgarna i samhälet som FRN har bedrivit. I stället vill
regeringen framöver prioritera forskningsinformationen till
de grupper i samhället som har råd att konsumera
forskningsinformation via de löst skisserade nya juridiska
organisationerna för kunskapsspridning.
Trots att regeringen antyder en minskad vilja att styra
forskningen föreslår man här, liksom när det gäller
Expertgruppen för arbetsmarknadspolitiska
utvärderingsstudier (EFA), att resurser och verksamhet
som bedrivits här, nu ställs direkt till regeringens och
departementens förfogande.
Att på detta sätt minska FRNs möjlighet att bedriva
forskningsinformation till medborgarna, för att styra om
resurser till ett diffust samspel mellan forskning och
företagsledningar, tyder på en alltför avgränsad syn på
forskningsinformationens roll i samhället. Ur en ren
demokratisynpunkt är detta förslag förkastligt.
Det är förvisso viktigt att högskolorna tar ett större
ansvar för att sprida resultaten av den forskning som
bedrivs, men detta bör rimligtvis ske genom att särskilda
medel avsätts till detta. Forskningsinformationen är så
central i forskningsverksamheten att de totala resurserna
bör öka. Forskningsinformation bör per definition ses som
ett nödvändigt samspel mellan forskningsutförarna och
medborgarna.
Vi anser därför att Forskningsrådsnämndens anslag för
forskningsinformation bör bevaras intakt. Särskilda medel,
''öronmärkta'', för forskningsinformation bör dessutom
tillföras högskolornas basanslag.
Resurser till detta bör tas från de anslag som nu föreslås
gå till post E 13: Vissa särskilda utgifter för
forskningsändamål, rubriken Till regeringens disposition.
Denna post har sedan förra forskningspolitiska
propositionen ökat omotiverat kraftigt. Det är viktigt att
dessa medel kan användas för att också stärka kontakterna
mellan forskning och de anställda i framför allt små och
medelstora företag, och att denna kunskapsspridning också
får en rimlig regional fördelning.
Sedan några år tillbaka har löntagarorganisationerna
bedrivit ett arbete med att stärka kontakterna mellan
löntagare och arbetslivsforskning vid universitet och
högskolor. I den förra forskningspolitiska propositionen
sades att den verksamheten skulle utvärderas inom
perioden. Vi konstaterar att så inte har gjorts.
Verksamheten har dock utmynnat i ett regionalt nätverk av
kontakter mellan forskning och arbetsliv som fungerar som
en viktig kanal för att föra ut forskningsresultat i konkret
tillämpning. Metoderna har även blivit internationellt
uppmärksammade.
Med tanke på att en del av Sveriges framtida
konkurrenskraft i stor utsträckning kommer att finnas i
kompetent arbetskraft och i snabba teknologiska
innovationer på arbetsplatserna, är ett samspel mellan
forskning och anställda i företag ytterst nödvändigt. Vi
anser att det är viktigt att skapa former för att utveckla
metoder där företag och anställda kan använda
forskningsbaserad kunskap och teknologi i en positiv
förnyelse av arbetslivet. Till dess att de organisatoriska
formerna för detta är funna, vilket vi uppfattar som en
viktig del i den kommande utredningen om
kunskapsspridning inom arbetslivsområdet, finns det behov
av att fortsätta det regionala arbete som
löntagarorganisationerna har påbörjat.
Vi anser därför att särskilda medel för
löntagarorganisationerna att fortsätta utveckla samverkan
med högskolor och universitet är nödvändiga. Medel för
detta bör tas av resurserna för forskningsspridning under
anslagsposten för regeringens disposition, Vissa särskilda
utgifter för forskningsändamål.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om forskningsinformation.
Stockholm den 15 mars 1993
Anders Nilsson (s)
Lisbet Calner (s)
Gunnar Thollander (s)
Marianne Carlström (s)
Kaj Larsson (s)