Regeringen understryker i propositionen bl.a. behovet av en förstärkt forskning kring Central- och Östeuropa och föreslår i detta syfte att Uppsala Universitet tilldelas 3 mkr för koncentrerade insatser avseende studier av Östeuropa.
Vi delar regeringens uppfattning att ökade forskningsinsatser kring Central- och Östeuropa är motiverade från utrikes- och säkerhetspolitiska utgångspunkter. De snabba och delvis dramatiska förändringarna i vår närhet ställer förvisso särskilda krav på kunskapsuppbyggnad inom detta angelägna område.
Däremot finner vi anledning att ifrågasätta att regeringen valt att koncentrera insatserna till ett enda universitet. Vår tveksamhet till denna ensidiga satsning bygger på vetskapen att kvalificerad forskning om Östeuropa bedrivs vid flera universitet. Särskilt anmärkningsvärt är att regeringen inte närmare motiverar varför just ett universitet ensamt skall komma i åtnjutande av forskningsresurser på ett område som skapat ett så omfattande engagemang på flera andra håll.
När nu de för forskning tidigare svåråtkomliga östländerna öppnas för bl.a. svenska forskare är det viktigt att koncentrera satsningarna på redan befintlig expertis och redan existerande nätverk. Detta är särskilt viktigt då det finns behov av en snabb expansion av ett tidigare eftersatt forskningsområde.
Vid Lunds Universitet bedrivs sedan länge kvalificerad forskning inom det aktuella området och de östeuropeiska kontakterna är väletablerade. Ett flertal kvalificerade forskare vid den samhällsvetenskapliga fakulteten i Lund bedriver forskning om demokratiseringsprocesserna i Östeuropa och den därmed sammanhängande övergången till fri marknadsekonomi. Forskare vid bl.a. ekonomisk- historiska institutionen, forskningspolitiska institutet, företagsekonomiska institutionen, institutionen för handelsrätt, institutionen för kulturgeografi och ekonomisk geografi, ADB-institutionen, nationalekonomiska institutionen och statsvetenskapliga institutionen har omfattande kontakter med Östeuropa och ingår i nätverk med forskare vid andra europeiska universitet.
Aktuella forskningsområden är bl.a. befolkningsekonomi, internationell ekonomi, industriell ekonomi, arbetsmarknadsekonomi, rättsekonomi, utvecklingsekonomi, forskningspolitik, befolkningsfrågor, miljöfrågor, internationell organisation, internationellt samarbete och internationell politik.
Den samhällsvetenskapliga forskningen bedrivs också i nära samarbete med forskare vid andra fakulteter. Som exempel kan nämnas områdena internationell politik som bedrivs vid statsvetenskapliga institutionen och freds- och konfliktforskningen vid historiska institutionen. Inom sistnämnda institution har inom ramen för den 1975 inrättade rådsprofessuren i empirisk konfliktforskning bedrivits en för svenska förhållanden omfattande forskning i östeuropeisk historia. Till denna verksamhet kan räknas tre större forskningsprojekt, om europeiska gränskonflikter, etnisk och social konflikt (båda stödda av Riksbanksfonden) samt ett projekt som gällt de europeiska nationalstaternas kris. Inom ramen för denna mer än två decennier långa forskningsverksamhet har byggts upp en värdefull samtidshistorisk kompetens som innefattar flera synnerligen väl kvalificerade forskare.
Miljöområdet är ett annat flervetenskapligt område som innefattar såväl samhällsvetenskap som teknik och ekonomi (jfr t.ex. miljöekonomi). I detta sammanhang bör också det nyinrättade ACLU -- Arbetsvetenskapligt Centrum vid Lunds Universitet -- nämnas. ACLU är ett regionalt organ för flervetenskapligt forskningssamarbete framförallt inom områdena medicin, teknik, samhällsvetenskap och humaniora. I ACLUs forskarkollegium ingår ett 250-tal forskare, varav flera har kontakter med Östeuropa och Baltikum.
Vad gäller Östersjöproblematiken finns redan väl utvecklade kontakter mellan Göteborg och Malmö/Lund, samt i en vidare omfattning i nätverkstriangeln Lund-- Roskilde--Köpenhamn i samverkan med de östeuropeiska länderna.
Det är synnerligen angeläget att livskraftiga och delvis unika forskarmiljöer som beskrivits ovan kan hållas vid liv och vidareutvecklas och att en satsning på den viktiga öststatsforskningen sker på områden där förutsättningarna, som bl.a. i Lund, är goda. Vi finner det mot denna bakgrund rimligt att medel för öststatsforskning fördelas på flera universitet som i likhet med Lund har kompetens för uppgiften. Ett alternativ är givetvis att forskningsmedel för ändamålet ställs till förfogande centralt, så att intresserade och kvalificerade forskare kan söka i likvärdig konkurrens.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelning av forskningsmedel för öststatsforskning.
Stockholm den 15 mars 1993 Bengt Silfverstrand (s) Bo Bernhardsson (s)