Centrumbildningar för handikappforskning knutna till universitet och högskolor har börjat bedrivas för att ta till vara och stimulera tvär- och mångvetenskapliga aspekter på forskning om villkoren för människor med funktionsnedsättningar. Den långsiktiga kunskapsuppbyggnaden har påverkats positivt genom utvecklingen av centrumbildningarna. De har tillkommit för att motverka risken för splittring och för att ge en ökad effektivitet och slagkraft inom handikappforskningen. Vidare syftar centrumbildningarna till att genom ett ökat informationsutbyte mellan lärare, forskare, forskarstuderande och intressenter utanför universiteten stimulera till en långsiktig kunskapsutveckling rörande funktionsnedsättningar och handikapp. Emellertid bygger centrumbildningarna på enskilda forskares engagemang för samverkan.
Enligt förslag från handikapputredningen ska centrumbildningar för tvär- och mångvetenskaplig forskning ges förutsättningar för ett långsiktigt arbete. Att lösa problem som möter människor med funktionshinder är uppgifter som kräver insatser från många håll. Därför berörs många vetenskapliga discipliner. Dock bör forskningen, precis som handikapputredningen föreslagit, ha specifik disciplinanknytning. Därigenom skapas de bästa förutsättningarna för att forskningen ska kunna dra nytta av den vetenskapliga utvecklingen på respektive område.
Vid universiteten i Göteborg, Stockholm och Uppsala finns centrum för handikappforskning. Vid Linköpings universitet finns planer på inrättandet av ett centrum.
Det finns idag ingen fast finansiering för centrumbildningarna. Forskare knutna till dessa centrum har i regel tjänst vid universiteten eller är anställda inom projekt. För planerade forskningsprojekt söks anslag i vanlig ordning hos forskningsråd och fonder. Till det direkta forskningsgenomförandet finns rimliga möjligheter att finna reguljär finansiering. Däremot blir det svårt att finna medel till samordning och information, som är väsentliga för centrumbildningarna. För att kunna motsvara ambitionen att etablera och uppehålla kontakterna mellan forskare spridda över skilda institutioner erfordras vissa basresurser som t.ex. sekreterartid, kontorsmaterial, täckning av portokostnader samt tillgång till böcker och utredningsdokument inom handikappområdet. För att kunna bedriva extern information och uppehålla erforderliga kontakter med myndigheter, organisationer och andra forskare i landet behövs också reseanslag.
För att ge centrumbildningarna för handikappforskning stabilitet och utvecklingsmöjligheter fordras att särskilda medel tillskjuts för en successiv utbyggnad.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medel till en utbyggnad av centrumbildningar för handikappforskning.
Stockholm den 15 mars 1993 Jan Andersson (s)