med anledning av prop. 1991/92:174 Förslag till lag om krigsmateriel
För att bidra till att trygga Sveriges säkerhet har vi byggt
upp ett starkt försvar. För att säkra försvarets försörjning
av krigsmateriel har Sverige utvecklat en betydelsefull egen
försvarsindustri. Det svenska försvaret och den svenska
försvarsindustrin är för sin effektivitet beroende av
möjligheter till export och import av krigsmateriel.
Samtidigt som Sverige för sin säkerhet är beroende av
att kunna exportera och importera krigsmateriel är det en
global uppgift av högsta angelägenhet att begränsa
vapenhandeln. Även om vapenhandel i sig bara till en del
kan sägas leda till konflikter och krig är det uppenbart att
den kan förvärra svåra situationer. Sverige har därför
genom ett aktivt engagemang, i synnerhet genom vår långa
tradition av freds- och nedrustningsarbete i FN, i ESK och
i många andra sammanhang, försökt bidra till att
vapenhandeln begränsas genom internationella regelverk
och överenskommelser. Efter det kalla krigets slut är det än
mer angeläget att detta arbete intensifieras.
För Sveriges del har vi valt att reglera vår vapenexport
genom ett generellt exportförbud kopplat till särskilda
regler för beviljande av dispens. Trots att dessa regler är
långtgående och hårda har osäkerhet vid flera tillfällen
uppstått om laglighet och rimlighet kring olika
exportaffärer. Uppenbara brott har även förekommit.
Under 1980-talet diskuterades svensk vapenexport
intensivt. Krav på en kraftig begränsning och hårdare
kontroll fördes fram. En särskild medborgarkommission
tillsattes som presenterade en rad krav på förändringar.
Den socialdemokratiska partikongressen 1987 krävde en
skärpt lagstiftning och kontroll av vapenexporten, ett
strängare urval av de länder som skall få köpa svenska
vapen, åtgärder för att påskynda diversifiering och
omställning till civil produktion inom försvarsindustrin och
en utredning som analyserar effekterna av en begränsning
eller stopp av svensk vapenexport.
Den socialdemokratiska partikongressen 1990 skärpte
ytterligare kraven på lagstiftning för att reglera svensk
vapenhandel. Partistyrelsen gavs i uppdrag att verka för att
militär materiel inte skall kunna säljas till stat som
befinner sig i eller kan befaras komma i väpnad konflikt,
inom eller utom landet, stat som undertrycker mänskliga
rättigheter, stat med militära styrkor som är engagerade
i stridshandling utanför det egna territoriet eller som hålls
kvar där efter det att striderna har upphört, såvida
stationeringen inte är en följd av beslut i Förenta
Nationerna.
Sedan kalla krigets slut har nya förutsättningar skapats
för att en ny säkerhetsordning skall kunna utvecklas i
Europa. Stormaktsmotsättningarnas upphörande ger oss
nya hoppingivande möjligheter. Det nya Europa har
emellertid ännu inte blivit ett fredens Europa. Kriget i det
forna Jugoslavien och allvarliga spänningar och konflikter i
delar av det forna Sovjetunionen bär vittnesmål om detta.
Runt om i världen finns också regioner där krigs- och
konfliktriskerna t.o.m. har ökat. Det finns alltså all
anledning till fortsatt stor återhållsamhet i vapenexporten.
Den socialdemokratiska regeringen lät genomföra en
utredning om utlandssamverkan på krigsmaterielområdet
(SOU 1989:102). Utredningens uppgift var att analysera
sambandet mellan en livskraftig svensk försvarsindustri och
denna industris export, utreda villkoren för
försvarsindustriellt samarbete med utlandet, samt pröva
behovet av ändrade riktlinjer för krigsmaterielexporten.
Den socialdemokratiska regeringen skärpte praxis i
tillämpningen av regelverket för vapenexport genom att
införa en ökad restriktivitet. Samtidigt inleddes arbetet med
att förbereda en ny lagstiftning för krigsmateriel.
Nu har den borgerliga regeringen kommit med en
proposition i frågan, prop 1991/92:174. Propositionen för i
vissa stycken ett resonemang som står i överensstämmelse
med det arbete som den socialdemokratiska regeringen
inledde.
Några avsnitt kan dock ge intrycket av att regeringen
förbereder en uppluckring av regelverket. Skrivningarna
om mänskliga rättigheter inger osäkerhet vad gäller
regeringens syften. Att ett land skall uppfylla kravet på
respekt för mänskliga rättigheter är ett centralt villkor för
att tillstånd till svensk vapenexport skall beviljas.
Tillämpningen av detta villkor får inte uppluckras.
Ett viktigt inslag i propositionen är den omdefiniering av
begreppet krigsmateriel som nu föreslås. Enligt detta
förslag vidgas begreppet till att också omfatta sådan
materiel som kan användas i krig men som tidigare
betraktades som civil eftersom den också hade civila
användningsområden. Genom att denna gråzon nu föreslås
täckas av reglerna för vapenexport får vi i detta avseende en
skärpt lagstiftning och en bättre kontroll.
De nordiska och de traditionellt neutrala länderna i
Europa är i vissa avseenden undantagna från tillämpningen
av de riktlinjer för vapenexport som gäller för andra länder.
Propositionen föreslår nu att EG-länderna framöver skall
behandlas på samma sätt som dessa länder.
Socialdemokraternas uppfattning är emellertid att
riktlinjerna även framgent skall gälla alla länder med de
nordiska och de traditionellt neutrala länderna som
undantag.
EG har spelat och kommer också framöver att spela en
viktig roll för ett fredligt och stabilt Europa. Det i
Maastrichtavtalet förutsedda närmare utrikes- och
säkerhetspolitiska samarbetet kommer att vara en viktig del
av den framtida europeiska freds- och samarbetsordningen.
I avtalet förutses också att samarbetet kring vissa
vapenexportfrågor skall öka, i syfte särskilt att åstadkomma
en ökad restriktivitet gentemot tredje land.
Sverige har bejakat ett aktivt deltagande i det förutsedda
utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet inom EG. En
betydande vapenexport förutses även framgent gå till EG-
länderna. EG-länderna har emellertid ännu inte utvecklat
ett bindande samarbete på vapenhandelns område. Något
sådant finns inte i EGs regelverk.
Socialdemokraterna anser inte att det idag finns skäl att
ändra i det svenska regelverket i en riktning som innebär
minskad kontroll över vapenexporten. Propositionens
förslag om att EGs medlemsländer skall jämställas med
regelverket för de nordiska länderna och de traditionellt
neutrala länderna i Europa bör därför avvisas.
En utvidgning av den länderkretsen bör inte uteslutas för
framtiden i ljuset av utvecklingen mot en ny europeisk
fredsordning. Innan den utvecklingen kommit längre vill vi
dock avvisa betydande förändringar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om respekt för mänskliga
rättigheter,
2. att riksdagen beslutar att regelverket för vapenexport
även fortsatt skall gälla samtliga länder med vissa undantag
för de nordiska länderna och de traditionellt neutrala
länderna i Europa,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den, i första hand genom FN och ESK, aktivt bör verka
för en minskad internationell vapenhandel.
Stockholm den 7 oktober 1992
Pierre Schori (s)
Mats Hellström (s)
Maj Britt Theorin (s)
Karl-Erik Svartberg (s)
Nils T Svensson (s)
Viola Furubjelke (s)
Kristina Svensson (s)
Berndt Ekholm (s)
Bengt Silfverstrand (s)
Hans Göran Franck (s)
Lena Boström (s)
Sonia Karlsson (s)
Stig Alemyr (s)
Sture Ericson (s)
Lena Hjelm-Wallén (s)