med anledning av prop. 1991/92:174 Förslag till lag om krigsmateriel
Regeringen föreslår i sin proposition 1991/92:174 Lag
om krigsmateriel en långtgående liberalisering av svensk
vapenexportpolitik.
Detta sker samtidigt som det internationellt diskuteras
och genomförs skärpningar av vapenexportpolitiken. EG-
parlamentet och Europarådet har uttalat sig för minskad
vapenhandel och poängterar sambanden mellan
vapenhandel, ökande flyktingströmmar och brott mot
mänskliga rättigheter i köparländerna. Inom FN har
beslutats om vapenembargon (Somalia, Jugoslavien, Irak)
och utökad kontroll av vapenhandeln i världen. USA och
Ryssland har bilateralt kommit överens om att frysa
vapenleveranserna till Afghanistan och stormakterna i FN:s
säkerhetsråd har påbörjat en process som enligt uttalanden
syftar till att begränsa militariseringen av regionen vid
Persiska viken.
Men den svenska regeringen föreslår nu en ny
vapenexportlag som kommer att möjliggöra en ökande
svensk vapenexport, till och med till länder som befinner sig
i krig.
De förslag i propositionen som vi särskilt vill belysa och
göra invändningar emot är följande:
1. Enligt 1971 års riktlinjer fanns inga utrikespolitiska
hinder för export till Norden och neutrala stater i Europa.
Därför skulle svenska vapenleveranser som regel fortsätta
även om dessa stater kom i krig.
Regeringen föreslår, i strid med ett förslag från en
parlamentarisk utredning Utlandssamverkan på
krigsmaterielområdet (SOU 1988:102), att undantaget
utvidgas till att också gälla EG-staterna. I så fall skulle cirka
80 % av Sveriges export av krigsmateriel gå till stater som
är undantagna riktlinjernas exportvillkor.
Ett exempel: Under kriget om
Falklandsöarna/Malvinerna mellan Storbritannien och
Argentina 1982 stoppade dåvarande handelsminister Björn
Molin leveranser av granater från FFV. Om de nya reglerna
då varit i kraft skulle britterna kunnat få dessa leveranser.
Vi kan inte godta den föreslagna utvidgningen av
möjligheterna till krigsmaterielexport. Vi anser att
undantag endast skall göras för de nordiska länderna.
2--3. Enligt nuvarande riktlinjer bör utfärdat
exporttillstånd för leveranser av vapen dras in om köparen
kommer i krig. Men regeringen vill möjliggöra undantag
från denna princip ''om det är förenligt med de folkrättsliga
reglerna och med principerna och målen för Sveriges
utrikespolitik''.
Enligt vår mening kan det inte vara förenligt med målen
för svensk utrikespolitik att exportera vapen till främmande
krigsskådeplatser. En sådan nyorientering av svensk
utrikespolitik motsätter vi oss.
Vi anser att export av krigsmateriel inte får ske till ett
land med militära styrkor, som är engagerade i
stridshandling utanför det egna territoriet eller som hålls
kvar där, efter att striderna upphört, såvida stationeringen
inte är en följd av beslut i FN:s säkerhetsråd.
4. Leveranser av reservdelar får, enligt nu gällande
riktlinjer, fortsätta även om köparen kommer i krig.
Regeringen föreslår en avsevärd utvidgning: ''Det samma
bör gälla andra leveranser, t.ex. av ammunition, som har
samband med tidigare utförsel eller där det annars vore
oskäligt att inte ge tillstånd.''
Om det nya förslaget varit i kraft tidigare skulle den
svenska regeringen ha fått godkänna export av ammunition
till Chile efter militärkuppen 1973, till Iran under hela
kriget mot Irak 1980--1988, till både Storbritannien och
Argentina under kriget om Falklandsöarna/Malvinerna
1982, till Burma som 1984 och 1987 ville förstärka sina lager
av Carl Gustaf-granater i inbördeskriget samt till krigets
Jugoslavien ända fram till FN:s vapenembargo i september
1991.
I samtliga dessa fem krig stoppade regeringen fortsatt
export av svensk krigsmateriel. Med det nya förslaget skulle
leveranser av ammunition till de pågående krigen ha fått
fortsätta. Detta är ett förslag som vi inte kan godta.
Enligt vår mening skall utfärdat exporttillstånd dras in
om köparen kommer i krig.
5. Regeringen föreslår också undantag för export som
sker i enlighet med samarbetsavtal om gemensam
utveckling och tillverkning av krigsmateriel. Sådan svensk
export bör, föreslår regeringen, i regel medges även om
samarbetslandet kommer i krig.
Den parlamentariska utredningen ''Utlandssamverkan
på krigsmaterielområdet'' föreslog 1988 att krigsmateriel,
som produceras i samarbete mellan ett svenskt och ett
utländskt företag, i vissa fall skulle få säljas vidare till tredje
stat utanför den svenska regeringens kontroll. Förslaget
mötte stark kritik och avvisades därför av den
socialdemokratiska regeringen, som ville ha ytterligare
utredning. Men Bildt-regeringen föreslår nu en kraftig
liberalisering: Sverige skall helt avsäga sig kontroll av
export till tredje land om den gemensamma produkten ''har
övervägande utländsk identitet''. Om det är ett starkt
svenskt säkerhetspolitiskt intresse att samarbetet kommer
till stånd kan regeringen tillåta fri vidareexport från
samarbetslandet, även om produkten i huvudsak har en
''svensk identitet''.
Samproduktion av krigsmateriel mellan svenska och
utländska företag förväntas öka i framtiden. Och de fyra
vanligaste samarbetsländerna har en mycket liberal
vapenexportpolitik, vilket är fallet beträffande exempelvis:
USA (säljer vapen till exempelvis Israel och Saudiarabien),
Västtyskland (till Sydkorea, Jordanien och Turkiet),
Storbritannien (till Indonesien, Oman och Egypten) och
Frankrike (till Angola, Chile, Jordanien, Marocko och
Rwanda).
Regeringens förslag innebär, om det får stöd i riksdagen,
att svensk krigsmateriel kan spridas vidare till dessa inom
parentes nämnda stater.
I regeringens nya förslag konstateras att Sverige har ''en
önskan att stå utanför andra länders konflikter''. Ändå
föreslår alltså regeringen en rad ändringar för att möjliggöra
fortsatt och utökad vapenexport till krigförande stater. Det
är inkonsekvent och oacceptabelt.
Vi anser att undantag inte skall få göras vid eventuell
export av krigsmateriel som tillverkats i samarbete mellan
svenska och utländska företag.
6. Riksdagen beslöt 1988 att all krigsmaterielexport till
stat som vidareexporterar svenska vapen bör stoppas. Det
var en glasklar markering till alla köpare, omöjlig att
missförstå.
Men nu föreslår regeringen i propositionen att stat som
vidareexporterar ''i princip'' inte skall få köpa krigsmateriel
från Sverige ''så länge omständigheterna kvarstår''.
Denna luddiga formulering betyder i klartext att
regeringen, så snart den upptäckt och rett ut
vidareexporten, kan godkänna nya vapenleveranser.
Förslaget kan av kunderna tolkas som att Sverige inte
längre ser så allvarligt på eventuell vidareexport.
Denna uttalade förklaring att i framtiden se mindre
allvarligt på vidareexport av svenska vapen är olycklig och
ger fel signaler. Nuvarande bestämmelser bör behållas.
7. I propositionen föreslås krigsmaterielbegreppet bli
breddat.
De nya produkterna, som enligt förslaget skall
krigsmaterielklassas, samt delar av de redan nu
krigsmaterielklassade produkterna kommer att klassificeras
som ''övrig krigsmateriel'' och få exporteras till stater i
oroshärdar eller till länder indragna i konflikter som kan
befaras leda till krig. Helt nya marknader kan alltså öppnas
för svensk vapenexport.
För den övriga gruppen, kallad ''krigsmateriel för strid'',
skall vapenexportreglerna gälla mer konsekvent.
Uppdelningen av krigsmateriel i två kategorier har till syfte
att öppna tidigare stängda marknader för svensk
krigsmateriel. Detta är en liberalisering av
vapenexportpolitiken.
Vi ställer oss positiva till ett utvidgat
krigsmaterielbegrepp men avvisar förslaget om en
kategoriuppdelning enligt förslaget i propositionen.
8. Vi anser att det är av stor vikt att Sverige inte säljer
krigsmateriel till stater, som undertrycker mänskliga
rättigheter. Det är angeläget att detta upprätthålls strikt och
inskärps i riktlinjerna.
De skrivningar som finns i propositionen är alltför
restriktiva. Det skall enligt propositionen endast röra sig om
stat ''där omfattande och grova kränkningar av mänskliga
rättigheter förekommer''.
9. Sverige bör föregå som gott exempel i sin politik i
fråga om krigsmaterielexport. Det stärker våra möjligheter
att i Europa och på det internationella planet i övrigt verka
för minskning av vapenhandeln. Den behöver bli föremål
för internationell registrering genom FN. En motsvarande
kontroll av rustningsindustrins produktion är ett viktigt
komplement till registrering av vapenhandeln. Härigenom
kan registreringen av vapenhandeln bli mer effektiv.
Vi anser därför att Sverige i internationella fora, främst
FN, skall verka för en väsentligt minskad vapenhandel, för
en internationell registrering av vapenhandeln och kontroll
av rustningsindustrins produktion.
Skulle inte ovan angivna förändringar göras i
lagförslaget bör det enligt vår mening inte bifallas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:174,
2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
riktlinjernas exportvillkor skall avse alla köpare, med de
nordiska länderna som enda undantag,
3. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
utfärdat exporttillstånd för krigsmateriel dras in om
köparen kommer i krig,
4. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
export av ammunition, reservdelar och andra
följdleveranser inte får ske om köparen kommer i krig,
5. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
Sverige inte skall sälja krigsmateriel till stat med militära
styrkor, som är engagerade i stridshandling utanför det egna
territoriet eller som hålls kvar där, efter det att striderna har
upphört, såvida stationeringen inte är en följd av beslut i
FN:s säkerhetsråd,
6. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de
svenska riktlinjerna i lagen skall gälla vid eventuell export
av materiel som tillverkats i samarbete mellan svenska och
utländska företag,
7. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
export av krigsmateriel till ett land som utan tillstånd
vidareexporterat svenska vapen inte får ske och att den i
propositionen föreslagna liberaliseringen ''-- -- -- så länge
omständigheterna kvarstår'' avvisas,
8. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de
båda kategorierna ''krigsmateriel för strid'' och ''övrig
krigsmateriel'' utgår, samtidigt som krigsmaterielbegreppet
vidgas i enlighet med propositionens förslag,
9. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
Sverige inte bör sälja krigsmateriel till stat som
undertrycker mänskliga rättigheter,
10. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att Sverige, som ett led i utrikespolitiken, verkar för en
minskad europeisk och internationell vapenhandel samt
vapenregistrering och kontroll av rustningsindustrins
produktion.
Stockholm den 7 oktober 1992
Hans Göran Franck (s)
Oskar Lindkvist (s)
Ines Uusmann (s)
Lennart Nilsson (s)
Gunnar Thollander (s)
Lena Klevenås (s)