av Sten Andersson i Stockholm m.fl. (s, c, fp, kds, v)
Förstärkning av det fortsatta nordiska samarbetet
Den pågående europeiska integrationsprocessen berör i
hög grad även de nordiska länderna. Nordens fem stater är
alla parter i det nyligen ingångna EES-avtalet, som omfattar
19 stater i Västeuropa. Avtalet har betecknats som ett av de
för Norden viktigaste avtalen i modern tid. Sverige, Finland
och Norge inleder inom kort förhandlingar om medlemskap
i EG, som Danmark redan tillhört i tjugo år.
Ett förnyelsearbete pågår också inom Nordiska rådet
och ministerrådet. Detta arbete bedrivs i övertygelsen om
att det nordiska samarbetet är ett av de viktigaste medlen
för att främja de nordiska ländernas intressen i
internationella sammanhang. De nordiska länderna kan
genom ett gemensamt uppträdande i EES, ESK och EG ha
stora möjligheter att påverka besluten i dessa församlingar.
Därmed ökar också förutsättningarna för att föra ut
nordiska erfarenheter särskilt på socialpolitikens och
arbetsmarknadspolitikens områden i arbetet med att
utveckla medborgarnas Europa.
Förnyelseprocessen kräver också förändringar i
parlamentarikernas nordiska samarbete. Nordiska rådet
som verkat i över 40 år är ett viktigt forum inte minst genom
att ländernas regeringar och parlament fortlöpande
samarbetar i rådet. Veterligen torde inte någon
motsvarande multilateral organisation finnas, och stort
intresse för den nordiska officiella samarbetsmodellen har
visats även från länder utanför Europa, inte minst i tredje
världen. Det nordiska samarbetet kan därför även i
framtiden stå som modell för mellanstatligt samarbete.
Samtidigt med den förstärkning av det nordiska
samarbetet som Nordens regeringar eftersträvar bör en
förstärkning även av parlamentarikernas samarbete komma
till stånd. Det är angeläget att Nordiska rådets beslut
verkställs snabbare och effektivare och att nordiska
intressen i det europeiska samarbetet tas till vara på bästa
sätt. Ett effektivt nordiskt parlamentarikersamarbete är
därutöver också ägnat att motverka risken för att ett
demokratiskt underskott uppkommer i och med att större
europeiska samarbetsfora uppstår.
Målsättningen bör vara att koordinera och stämma av
nordiskt agerande och nordiska ställningstaganden i olika
europeiska församlingar och därmed effektivare påverka
den europeiska integrationsutvecklingen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen i det europeiska och det övriga
internationella samarbetet i ökad utsträckning använder sig
av Nordiska rådet som parlamentens gemensamma
nordiska samarbetsorgan,
2. att riksdagen för att effektivisera beredningen av och
markera sambandet mellan de nordiska och de europeiska
frågorna genomför en samordning mellan Nordiska rådets
svenska delegations kansli och riksdagens internationella
sekretariat, 1
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den för att förbättra uppföljningen av Nordiska rådets
rekommendationer bör ge den nordiska
samarbetsministern ett ansvar för den nationella
uppföljningen av dessa,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den bör uppdra åt den nordiska samarbetsministern att
vid kammarens behandling av Nordiska rådets svenska
delegations berättelse redogöra för av regeringen vidtagna
åtgärder med anledning av de i berättelsen redovisade
rekommendationerna och framställningarna,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
att den för att möjliggöra en effektivare granskning från
parlamentarikernas sida bör medverka till att Nordiska
ministerrådets meddelanden om rekommendationer och
framställningar kompletteras med redogörelser om i varje
nordiskt land vidtagna åtgärder.
Stockholm den 26 januari 1993
Sten Andersson (s)
i Stockholm
Elver Jonsson (fp)
Anders Svärd (c)
Lars Werner (v)
Ingrid Näslund (kds)