Förändringarna i Östeuropa och integrationsprocessen i
Västeuropa har medfört en radikalt förändrad situation på
Nordkalotten. Nordkalottsamarbetet var ett tidigt utslag av
de regionaliseringstendenser som under 1960-talet växte
fram i Europa. De gamla handelskontakterna österut var
dock under nära 70 år helt avskurna. De senaste årens
utveckling har medfört att en lång period med
konfrontation nu har ersatts med samarbete där tidigare
kulturella och ekonomiska band inom regionen på nytt
väcks till liv. Bilaterala kontakter mellan län i Sverige,
Norge, Finland och nordvästra Ryssland, främst Murmansk
län men senare även Arkangelsk län, upparbetades snabbt
under 1980-talets senare hälft. Två nya dimensioner har
därför lagts till det traditionella Nordkalottsamarbetet
under de senaste åren, en östdimension mot nordvästra
Ryssland och en syddimension mot Europa.
Deklaration om samarbete
De nordiska länderna, Ryssland och EG-kommissionen
undertecknade den 11 januari 1993 i Kirkenes en
deklaration om samarbete inom den s.k. Barents Euro
Arktiska Region. Regionen omfattar Nordland, Troms och
Finnmarks fylken i Norge, Norrbottens län i Sverige,
Lapplands län i Finland och Murmansk, Arkangelsk och
Karelens län i Ryssland. Grunden för samarbetet utgörs av
en stark intressegemenskap. Här möts de fyra länderna i en
särpräglad arktisk miljö. Kännetecknande för regionen är
stora avstånd, gles befolkning och hårt klimat. Regionen
utgör idag Europas resursrikaste med stora tillgångar av
malm, mineraler, skogsråvara, fisk, gas, olja o.s.v. Inom
nordvästra Ryssland finns samtidigt stora miljöproblem
som också påverkar övriga delar av regionen. Omfattande
miljöförstöring liksom den största ansamlingen
atomreaktorer (civila och militära) skapar stor oro hos
regionens befolkning liksom risken att provsprängningarna
återupptas på Novaja Semlja. Problemen har en sådan
omfattning att internationella insatser behövs. Området har
vidare ett stort globalt strategiskt och säkerhetpolitiskt
intresse där truppminskningar i Centraleuropa medför en
ökad militär ansamling i nordvästra Ryssland. Behovet av
omfattande insatser och ett speciellt regionalpolitiskt
hänsynstagande till regionens utveckling behövs därför
liksom stöd i den demokratiutveckling och övergång till
marknadsekonomi som påbörjats i Ryssland.
I deklarationen anges följande samarbetsområden:
miljö ekonomiskt samarbete forskning och tekniskt
samarbete regional infrastruktur urbefolkningar
mänskliga kontakter och kultur turism
Engagera regionen
Det Barentsråd som inrättats och i vilket ingår
utrikesministrarna eller fackministrar, har som
huvuduppgift att lägga förhållandena till rätta politiskt och
ekonomiskt för ett utvecklat samarbete inom regionen.
Samtidigt har ett Regionråd bildats i vilket företrädare för
de olika länen ingår (för Sveriges del landshövdingen i
Norrbottens län) och en gemensam företrädare för
samerna. En grundläggande tanke bakom den nya regionen
är att pröva en ny modell för utrikespolitiskt samarbete där
regionen själv blir drivkraften i samarbetet och den som ger
samarbetet ett konkret innehåll och en lokal förankring
utifrån den inriktning som anges i deklarationen. Genom
denna uppläggning är avsikten att få en snabbare utveckling
och bättre totaleffekt av insatta resurser än en modell där
regionen inte engageras på motsvarande sätt.
Behov av medel
I årets budgetproposition, bilaga 4
Utrikesdepartementet, föreslås att 640 999 000 kronor
anvisas till samarbete med länderna i Central- och
Östeuropa. En traditionell uppläggning av biståndet har
varit att kanalisera stödet via centrala organ som BITS,
SWEDECORP, SIDA och Svenska Institutet. Genom
deklarationen om samarbete inom Barentsregionen har en
ny arbetsmodell införts som gör det naturligt att i stället för
att kanalisera stödet via nämnda centrala organ ge
länsstyrelserna i Norrbottens län en motsvarande ställning i
egenskap av svensk representant i det Regionråd som skall
vara drivkraften i genomförandet av de mål som angetts i
deklarationen. En sådan ordning är också en förutsättning
för att effektivt kunna fungera i samverkan med bl.a. de
nordnorska fylkena och finska Lappland.
Inom ramen för det totalbelopp som nämns ovan
föreslås att 55 999 000 kronor disponeras av regeringen bl.a.
till fördjupning av de kontakter som etablerats mellan
svenska departement och myndigheter och deras
motsvarighet i länderna i Central- och Östeuropa.
Anledningen är att det bedöms angeläget att regeringen
också i fortsättningen disponerar medel för att finansiera
insatser som i dagsläget ännu kan identifieras som konkreta
projekt. Samarbetet mot nordvästra Ryssland och
Storkalotten, d.v.s. den nya samarbetsregionen, nämns
särskilt.
Mot bakgrund av vad här har anförts bör Länsstyrelsen
i Norrbottens län tilldelas 35 miljoner kronor att användas
för insatser inom Barentsregionen som bidrar till att
förverkliga de mål som överenskommits i Kirkenes-
deklarationen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Barents Euro Arktiska Region.
Stockholm den 26 januari 1993
Åke Selberg (s)
Sten-Ove Sundström (s)
Bruno Poromaa (s)
Leif Marklund (s)
Monica Öhman (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)