Internationella sanktionsmöjligheter på miljöområdet

Många internationella överenskommelser ingås på
miljöområdet. Det är frågan om konventioner och andra
bindande avtal, men också en ansenlig mängd
handlingsprogram och överenskommelser av ej bindande
karaktär.

Det är viktigt att så sker även fortsättningsvis och i ökad
takt och omfattning, särskilt som det inte finns något
övergripande internationellt miljöskyddsavtal. Det är inte
heller sannolikt att något sådant kan tillskapas inom rimlig
tid. Utvecklingen medför att den internationella miljörätten
stärks.

Men det finns brister i regelsystemet. En av de större är
att sanktionsmöjligheter sällan finns. I resp konvention
eller bindande överenskommelse anges dock som regel
vilka åtaganden om tvistelösning som gäller. Att bryta mot
en konvention är också ett brott mot folkrätten. Men den
som bryter mot bindande avtal riskerar i realiteten inget
annat än sitt anseende.

Om det internationella samarbetet skall bli långsiktigt
effektivt bör sanktionsmöjligheterna avsevärt utvecklas.
Även om allt samarbete bygger på ömsesidigt förtroende
tjänar det inte på att brott mot avtalen ej beivras.

Sverige har en lång erfarenhet av internationellt arbete.
Den borde utnyttjas för att medverka till att finna
effektivare former för de internationella avtalen och
villkoren i dem, inkluderande sanktionsmöjligheterna.

Sverige borde kunna ta initiativ till att en modell för
effektivare uppföljning av olika avtalstyper inkluderande
sanktionsmöjligheter utvecklas.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om internationella
sanktionsmöjligheter på miljöområdet.

Stockholm den 26 januari 1993

Berndt Ekholm (s)

Lena Klevenås (s)

Ulla Pettersson (s)