Många internationella överenskommelser ingås på miljöområdet. Det är frågan om konventioner och andra bindande avtal, men också en ansenlig mängd handlingsprogram och överenskommelser av ej bindande karaktär.
Det är viktigt att så sker även fortsättningsvis och i ökad takt och omfattning, särskilt som det inte finns något övergripande internationellt miljöskyddsavtal. Det är inte heller sannolikt att något sådant kan tillskapas inom rimlig tid. Utvecklingen medför att den internationella miljörätten stärks.
Men det finns brister i regelsystemet. En av de större är att sanktionsmöjligheter sällan finns. I resp konvention eller bindande överenskommelse anges dock som regel vilka åtaganden om tvistelösning som gäller. Att bryta mot en konvention är också ett brott mot folkrätten. Men den som bryter mot bindande avtal riskerar i realiteten inget annat än sitt anseende.
Om det internationella samarbetet skall bli långsiktigt effektivt bör sanktionsmöjligheterna avsevärt utvecklas. Även om allt samarbete bygger på ömsesidigt förtroende tjänar det inte på att brott mot avtalen ej beivras.
Sverige har en lång erfarenhet av internationellt arbete. Den borde utnyttjas för att medverka till att finna effektivare former för de internationella avtalen och villkoren i dem, inkluderande sanktionsmöjligheterna.
Sverige borde kunna ta initiativ till att en modell för effektivare uppföljning av olika avtalstyper inkluderande sanktionsmöjligheter utvecklas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om internationella sanktionsmöjligheter på miljöområdet.
Stockholm den 26 januari 1993 Berndt Ekholm (s) Lena Klevenås (s) Ulla Pettersson (s)