I efterspelet av gulfkriget vände sig Saddam Hussein åter mot kurderna i irakiska Kurdistan. I april 1991 flydde mer än två miljoner kurder mot gränstrakterna. De flydde i skräck för att Saddam Hussein återigen skulle använda biologiska och kemiska vapen mot dem. En världsomfattande opinion väcktes och FN:s säkerhetsråd beslöt att skapa en frizon för kurderna som omfattar en stor del av irakiska Kurdistan.
Försöken till förhandlingar med regimen i Bagdad om kurdisk autonomi påbörjades men avbröts efter kort tid. Regimen i Bagdad inledde i oktober 1991 en ekonomisk blockad mot kurderna. Denna blockad pågår fortfarande med stora svårigheter för kurdernas försörjning som följd.
Som en ytterligare påfrestning drabbas kurderna också av FN:s blockad mot Irak. Kurderna som själva är offer för Saddam Husseins politik bör inte straffas för vad regimen i Bagdad gjort och gör.
Det råder en akut brist på livsmedel, mediciner och bränsle i irakiska Kurdistan. Det är en överhängande risk att miljontals kurder åter tvingas på flykt om inte den akuta nöden avhjälps.
Sverige bör i FN verka för att irakiska Kurdistan undantas från FN-blockaden. Det är viktigt att internationella hjälpinsatser till kurderna sker direkt och inte via Bagdad. Sverige bör också så långt det är möjligt bidra med katastrofbistånd.
Sedan förhandlingarna om autonomi för de irakiska kurderna avbrutits och Saddam Hussein tvingats dra tillbaka sin armé och stoppa flygningar över kurdiskt område samt inlett sin blockad mot irakiska Kurdistan befann sig området i ett ekonomiskt och administrativt vakuum. I detta läge inleddes förberedelserna för de allmänna val som i närvaro av mer än 200 internationella observatörer avhölls den 19 maj 1992.
Valet skedde efter demokratiska principer och resulterade i ett parlament med 105 platser. En 7- procentsspärr till skydd mot småpartier tillämpades, men assyrierna i området var förutsättningslöst garanterade 5 parlamentsplatser.
I juli bildades en kurdisk regering och arbete inleddes med att bygga fred och stabilitet i regionen och i irakiska Kurdistan. Den demokratiseringsprocess som sattes igång liksom de fria och allmänna valen är en unik händelse eftersom de flesta länderna i regionen är diktaturer. Grannländerna känner sig hotade av utvecklingen och det befaras att Iran, Syrien och Turkiet gemensamt kommer att försöka isolera och krossa den demokrati som växer sig allt starkare.
Det är utomordentligt viktigt att kurderna ges möjlighet att informera omvärlden om situationen och utvecklingen i irakiska Kurdistan. Därför bör ett kurdiskt informationskontor upprättas i Sverige. I flera länder, däribland USA, Frankrike och Tyskland, har man accepterat och engagerat sig för att kurdiska informationskontor skall öppnas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av svensk katastrofhjälp till irakiska Kurdistan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i FN bör verka för att irakiska Kurdistan undantas från FN-blockaden mot Irak,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om öppnandet av ett kurdiskt informationskontor i Sverige.
Stockholm den 26 januari 1993 Viola Furubjelke (s) Martin Nilsson (s) Ulrica Messing (s)