Vid Rio-konferensen i somras antogs ett mycket
omfattande program för hållbar utveckling -- Agenda 21.
För att säkerställa en effektiv uppföljning av konferensen
och för att stärka det internationella samarbetet och
rationalisera den mellanstatliga beslutsprocessen vad avser
integrering av miljö- och utvecklingsfrågorna samt för att
följa upp genomförandet av Agendan på nationell, regional
och internationell nivå togs beslut om att en kommission för
hållbar utveckling ska upprättas på hög nivå i enlighet med
artikel 68 i FNstadgan. Denna kommission kommer att
underställas ECOSOC, FN:s ekonomiska och sociala råd.
Den nya kommissionen, CSD (Commission for sustainable
development) ska mycket kortfattat övervaka följande
områden:Överföring av finansiella och tekniska resurser
från industriländerna till utvecklingsländerna.
Genomförandet av Agendan i de undertecknande länderna
(154 länder).Genomföra uppföljningskonferenser där
länderna får redogöra för sitt arbete och där problemen kan
diskuteras. Dessa konferenser ska ges tyngd genom att
ministrar från deltagande länder deltar.
Organisation och delaktighet
Under FN:s generalförsamling under hösten
diskuterades kommissionens arbete mer i detalj och en viss
enighet har kunnat nås i vissa frågor. Huvudkontoret
kommer att förläggas till New York. Kommissionen ska
bestå av 53 ledamöter från olika länder.
Till kommissionen ska en rådgivande expertgrupp vara
knuten (high advisory board). Nu i februari ska ECOSOC
träffas för att välja kommissionen. Troligtvis får Norden ena
sig om en kandidat.
Under Rio-konferensen betonades värdet av NGO-
medverkan (icke-statliga, ideella organisationer). I de tal
som hölls från svenskt håll betonade vårt land värdet av
detta. Det bör alltså vara självklart att vi från svensk sida
har med någon NGO-representant i våra delegationer till de
efterföljande och uppföljande konferenserna. Det finns
redan nu en förståelse av vikten att hålla NGO väl
informerade. Men vi bör från svensk sida också verka för att
NGO:s får rätt till observatörsstatusplatser vid de officiella
förhandlingarna. Vidare bör Sverige verka för ungdomars
deltagande genom att ta med ungdomsrepresentanter i sina
delegationer till internationella möten, i enlighet med
generalförsamlingens resolutioner i detta syfte. I den
rådgivande expertgruppen till kommissionen, till vilken
troligtvis en del representanter kommer att plockas ifrån
Brundtlandkommissionen, är det viktigt att någon ungdom
deltar. Det är av vikt att en representant för den generation
som faktiskt ärver jorden ges möjlighet att följa upp de
beslut som fattas. Sverige bör vidare verka för att den
kvinnliga representationen inom FN-byråkratin ökar.
Kommissionen för en hållbar utveckling är en sådan
kommission där kvinnlig representation är av fundamental
betydelse.
Vid undertecknandet av Agendan förband sig länderna
att införa förfaranden som senast 1993 skapar
förutsättningar för samråd med och eventuellt deltagande
av ungdomar av båda könen i beslutsprocessen på
miljöområdet på lokal, nationell och regional nivå (25.9a),
vidare att se till att de icke-statliga organisationerna ges
möjlighet att delta i mekanismer eller förfaranden som
upprättas för att genomföra Agenda 21, varvid dessas
kompetens, särskilt i fråga om utbildning, minskning av
fattigdom samt miljövård och rehabilitering av miljön, tas
till vara (27.10c). Regeringarna ska också vidta åtgärder för
att lämna de icke-statliga organisationerna den information
de behöver för att kunna ge effektiva bidrag till forskning
samt till utformning och genomförande av program
(27.10f).
Rapportering
Alla länder kommer enligt vad som beskrivits att ha i
uppgift att rapportera till FN-kommissionen hur
uppföljningen av Agenda 21 går i det egna landet. Med
beaktande av vad som ovan anförts är det viktigt att vi i
Sverige har med representan- ter från icke-statliga
organisationer vid vår rapportering inför den nya FN-
kommissionen. Det kommer att öka möjligheten till en
balanserad rapport. Förhoppningsvis leder det till att också
övriga länder följer efter. Detta är en demokratifråga, och
är säkerligen av betydelse för att höja ansträngningarna på
nationell nivå.
Resursöverföringen
Kommissionen ska övervaka överföringen av finansiella
resur- ser till GEF (global environment facility) för program
i utvecklingsländerna. Detta är en mycket väsentlig uppgift.
Utvecklingsländerna har under hela processen fram till Rio-
konferensen och också under Rio-konferensen efterfrågat
garantier för att resurser kommer att överföras. Det är, har
de betonat, nödvändigt för att de åtgärder för att nå en
hållbar utveckling som Agenda 21 skissar, ska kunna
genomföras i deras länder. U-ländernas undertecknande av
Agendan skedde under förutsättning att resursöverföringen
kommer att fun- gera. Det återstod en hel del frågetecken
angående dessa frågor även efter Rio-konferensen.
GEF, som rent formellt administreras av Världsbanken,
startades upp som ett treårigt projekt 1990. I samband med
Rio-konferensen nåddes enighet om att GEF ska fortsätta
sin verksamhet och alltså ej vara tillfällig. Man enades om
GEF:s funktion som administratör för långtgående
finansieringsfrågor för tredje världens program för miljö
och utveckling. De huvudsakliga områdena GEF ska arbeta
med är program som berör något av följande fyra
sakområden: klimatfrågorna ozonförtunningen
hav/floder/sjöar biologisk mångfald.
Från början var inga u-länder medlemmar i styrelsen
(participants assembly) för GEF. Behovet av en
reformering av GEF har varit tydligt, och enighet har
funnits om att u-ländernas delaktighet i GEF måste öka. I
maj 1992 togs ett beslut om att GEF ska vara öppet för alla
länder som vill delta. Sverige agerade för att den
medlemsavgift som man först ville ta ut, skulle sänkas
avsevärt. En medlemsavgift får inte ligga på en sådan nivå
att den riskerar att hålla länder intresserade av ett
medlemskap utanför.
Det måste klargöras var den formella makten över
programmen och finansieringen av dessa kommer att ligga.
Frågan är om den kommer att ligga i Världsbankens
styrelse, då GEF är underställt Världsbanken, GEF:s
participants assembly eller konventionernas parter. Enligt
vår mening bör den reella makten ligga i GEF:s participants
assembly -- detta under förutsättning att denna fortsätter att
reformeras och deltagandet från utvecklingsländerna ökar
avsevärt.
GEF:s participants assembly har beslutat att öka
kontakterna med NGO. Vid det senaste GEF-mötet
föregicks den formella biten av ett par dagars information
för NGO. Sverige bör verka för att representanter för
NGO:s ges observatörsstatus också vid de egentliga
förhandlingarna. Detta är av väsentlig betydelse för att det
ska bli möjligt för NGO att delta i processen efter Rio på de
sätt som anges i Agenda 21 (se vad som tidigare citerats ur
Agendan). Rent allmänt kan sägas att ett problem som i
framtiden måste få sin lösning är hur insynen i
internationella fora, där problem väsentliga för hela
världens befolkning diskuteras och fattas beslut omkring,
ska säkerställas. Det är en väsentlig fråga för FN-systemet
att ta tag i. I denna motion vill vi trycka på att Sverige gör
sitt för att denna insyn ska garanteras i de fora där frågor
om hållbar utveckling ska behandlas.
Frihandelns begränsningar
För att möta de utmaningar som miljön och utvecklingen
innebär krävs det att staterna deltar i en ständig och
konstruktiv dialog, framsprungen ur behovet att nå fram till
en mer effektiv och rättvis världshandel mot bakgrund av
det växande ömsesidiga beroendet mellan världens länder,
vilken även ska syfta till att hållbar utveckling prioriteras på
det internationella samfundets dagordning. Det råder insikt
om att det är viktigt att övervinna motsättningar och skapa
ett klimat som genomsyras av äkta samarbete och
solidaritet, om det nya samarbetet ska nå framgång. Under
Rio-konferensen slogs fast behovet av att den
internationella ekonomin tillhandahåller ett stödjande
internationellt klimat för att miljömål och utvecklingsmål
ska kunna uppnås. De områden man framförallt tryckte på
var: främja hållbar utveckling genom
handelsliberalisering, se till att handel och miljö stöder
varandra, tillhandahålla tillräckliga finansiella resurser åt
utvecklingsländerna och hantera utlandsskulden och
främja sådan övergripande ekonomisk politik som gynnar
miljö och utveckling.
Exempelvis kommer ett lyckat GATT-avtal att ha stor
betydelse för hela världsekonomin, inte minst
utvecklingsländerna är betjänta av detta.
Men man kan inte blunda inför att frihandeln också har
en baksida. Samtidigt som det enskilda landet avreglerar
ökar handeln över gränserna, en handel som ibland kan
vara av ett sådant slag att det är ogynnsamt för landet. Ett
sådant område där problem kan uppstå är frihandel kontra
miljöpolitiska rättigheter. Nu står det i Agenda 21 bland
annat följande: ''Om åtgärder av handelspolitisk natur
befinns nödvändiga för att genomdriva miljöpolitik, bör
vissa principer och regler tillämpas. Dessa skulle bland
annat kunna vara: principen om icke-diskriminering,
principen om att handelsåtgärden i fråga bör vara den som
orsakar minsta möjliga begränsning av handeln för att
uppnå målen...'' (2.22i). Miljöproblem av global natur ska
man fatta internationella överenskommelser om. Från
svensk sida bör vi inte vara rädda för att diskutera de här
frågorna i internationella sammanhang. Det får inte bli för
svårt för det enskilda landet att begränsa import av varor
som innebär miljöfara. Det är också viktigt att ett enskilt
land ska kunna fatta beslut om att förbjuda användning av
miljöfarliga ämnen i produktionen. Det finns kort sagt en
risk för att den ökade frihandeln kommer att göra det
betydligt svårare för ett enskilt land att nyttja ''det goda
föredömets makt''. Dessa frågor bör nogsamt följas upp av
kommissionen för hållbar utveckling.
Säkerhetspolitiken
En sund insikt finns nog hos flertalet människor att stora
militära styrkor i varje enskilt land inte är den långsiktigt
hållbara strategin för att garantera mänsklighetens trygga
överlevnad på jorden. Behovet av att på internationell nivå
verka för avspänning, uppbyggnad av goda mellanstatliga
relationer, större ekonomisk rättvisa och militär
nedrustning är istället de vägar som står till mänsklighetens
förfogande. Sverige bör verka för att nedrustningspengar
tillförs GEF. En uppgift för kommissionen för hållbar
utveckling bör således bli att utarbeta system för överföring
av finansiella resurser till GEF, som frigörs vid nedrustning.
Det är nödvändigt med en breddad säkerhetspolitisk
analys. Förutom militära hot utgör de ekologiska hoten en
säkerhetsrisk för mänskligheten. De ekologiska hoten utgör
dessutom en risk lokalt och regionalt för militära
konflikter...
De militära verksamheterna i sig utgör många gånger en
direkt miljöfara också i fredstid. Agenda 21 lyfter fram
problemet med det miljöfarliga avfallet från militära
verksamheter bland annat. Det är viktigt att vi från Sveriges
sida konstruktivt bidrar till debatten om hur dessa frågor
ska angripas. Kommissionen för hållbar utveckling bör
aktivt följa upp att nationerna ställer kravet på hållbar
utveckling också på sina militära försvar i syfte att minska
miljöbelastningen från denna sektor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för att en
ung delegat ges representation i FN-kommissionen och/eller
det rådgivande expertorganet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av kvinnlig
representation i FN-kommis- sionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om NGO-medverkan i svenska
delegationer vid de uppföljande konferenserna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om NGO-medverkan vid
rapportering till kommissionen om hur Agenda 21 följs upp,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att säkerställa NGO:s möjlighet
att delta i beslutsprocessen på lokal, nationell och regional
nivå, samt tillse NGO:s möjligheter att delta i mekanismer
eller förfaranden som upprättas för att genomföra Agenda
21,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att Sverige verkar för
att reformeringen av GEF fortsätter, samt för att den
formella makten över programmen ligger hos GEF:s
participants assembly,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att lyfta fram frågor
om frihandelns baksida samt verka för att kommissionen för
hållbar utveckling uppmanas att nogsamt följa upp dessa
frågor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i internationella fora
bör verka för en breddad säkerhetspolitisk analys,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för att FN-
kommissionen ges i uppdrag att utforma system för
överföring av resurser från militär nedrustning till GEF.
Stockholm den 22 januari 1993
Dan Ericsson (kds)
i Kolmården
Ulf Björklund (kds)
Rose-Marie Frebran (kds)