Kriget på Balkan har nu pågått i aderton månader. Stora
delar av det forna Jugoslavien är slaget i spillror, tjugofem
tusen människor har dödats och två miljoner människor är
på flykt.
Trots ihärdiga medlingsförsök från EGs och FNs sida har
egentligen ingenting konkret hänt. Ett otaligt antal
vapenvilor har brutits och det är osäkert om det nu
accepterade medlarbudet håller när förhandlingarna om
uppdelning av det krigshärjade landet tar vid.
Rapporter kommer om att alla parter i kriget har gjort
sig skyldiga till övergrepp. Det är dock inget tvivel om att
serberna, i sina försök att lägga under sig så mycket
territorium som möjligt, gjort och gör sig skyldiga till de
värsta och mest omfattande övergreppen. Avslöjandena om
och bilderna från koncentrationslägren får var och en att
känna avsky och vrede. Nya uppgifter visar att minst 135
koncentrationsläger fortfarande finns i det forna
Jugoslavien och att mer än hundra av dem drivs av serberna.
Rapporterna om serbernas våldtäktsläger är oerhörda
och avslöjar bestialiska dåd. Varför har inte Europas länder
reagerat mer kraftfullt? Varför har inget konkret gjorts för
att stoppa serbernas aggressionspolitik i Bosnien? Vad som
pågår är ett försök till etniskt folkmord och fördrivning av
den muslimska befolkning som man inte lyckats förgöra.
Det förfärliga är att detta har hänt förut, men då var det
judarna i Tyskland det gällde. Då var det många som sade
att man ju inte visste vad som pågick. Det kan vi inte skylla
på nu. Vi vet att muslimer systematiskt dödas eller drivs ut
ur Bosnien, vi vet att serberna systematiskt våldtar de
muslimska kvinnorna i speciella koncentrationsläger och vi
vet att de många människorna på flykt är själva målet med
serbernas aggressionspolitik.
Under hela konflikten har de bosniska serberna givit
löften som de sedan brutit. Ingenting tyder på att de skulle
ha ändrat taktik. En förutsättning för en varaktig fred är
därför att pressen på serberna kraftfullt ökar och att
ultimatum ställs.
Sverige och svenskarna har tidigare reagerat kraftfullt
när övergrepp mot andra nationer upprört världen.
Vietnam, Afghanistan och Sydafrika har uppväckt många
solidaritetshandlingar och svenska krav på internationella
ingripanden. Det är hög tid att Sverige agerar på den
internationella arenan för att trycket på serberna skall
intensifieras. Som ordförande i ESK har vi speciella
möjligheter till aktion liksom genom våra goda kontakter i
FN. Men det är bråttom!
Det finns en lång rad åtgärder som Sverige kan
medverka till genom internationella fora. Ultimatum kan
ställas om att alla militära aktiviteter skall upphöra, FNs
handelsblockad kan skärpas, alla kommunikationer kan
brytas och förberedelser för en internationell rättegång mot
serbiska ledare för krigsförbrytelser kan inledas. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omedelbara initiativ för att
stoppa kriget i det forna Jugoslavien.
Stockholm den 26 januari 1993
Ylva Annerstedt (fp)
Carl B Hamilton (fp)