Den assimileringspolitik som den turkiska staten bedrivit
allt sedan dess tillblivelse drabbar landets alla minoriteter.
Den största etniska minoriteten i Turkiet är kurderna.
Kurderna bebodde de sydöstra provinserna tusentals år
innan turkarna erövrade området och dagens gränsdragning
härrör sig från fredsuppgörelsen i Lausanne 1923.
I oktober 1984 startade den kurdiska organisationen
PKK en väpnad motståndskamp, som har pågått alltsedan
dess. Under det senaste året har konflikten trappats upp
och kan nu betecknas som ett inbördeskrig.
De undantagslagar som infördes under militärkuppen
1980 gäller fortfarande och Turkiet har nu 54 procent av sina
militära styrkor placerade i de kurdiska provinserna. Byar
och städer bombas, grödor och skog bränns ner och
människorna flyr. Terrorn mot civilbefolkningen hårdnar
och sprider sig till andra delar av landet. Tidigare blev en
kurd betraktad och behandlad som en extremist om han
försökte att tala, skriva eller läsa kurdiska, som en terrorist
om han propagerade för kurdernas mänskliga rättigheter.
Nu räcker det med att vara kurd för att förföljas även i
andra delar av Turkiet än undantagsprovinserna.
Enligt uppgifter från mänskliga rättighetsorganisationen
i Turkiet, Helsinki Watch, Amnesty med flera kan vi kort
redogöra för några fakta under 1992.
Antalet döda 5 200. Antalet förstörda byar (sedan 1984)
425, under de sista två månaderna 38. Antalet dödade
journalister 13. Antalet anmälda fall av tortyr med
läkarbevis 700. Antalet försvinnanden efter arrestering 13.
Antalet dokumenterade dåd utförda av kontragerillan 384,
av dessa var 70 mord, 45 av morden skedde i Istanbul. Som
exempel kan nämnas en händelse som utspelades på en
restaurang i Istanbul. När två kurdiska män bad att få spela
kurdisk musik på restaurangens bandspelare tog en
poliskommissarie upp sin revolver och sköt de båda
männen. Fallet är ännu inte avgjort i domstol.
Varje medlemsland i Europarådet har genom sitt
medlemskap lovat att efterleva den mänskliga
rättighetskonventionen. Det är helt oacceptabelt att Turkiet
inte följer de konventioner som de ratificerat. Vi anser att
Sverige bör verka för att en undersökningskommission i
ESK:s regi sänds till Turkiet och att ett skräddarsytt
rådgivningsprogram utarbetas.
Sverige bör även arbeta för inrättandet av en speciell
kommissarie för FN ansvarig direkt under
generalsekreteraren och med särskilt mandat och särskilda
befogenheter. Denna kommissarie ska kunna sändas till
länder som i likhet med Turkiet konsekvent begår brott mot
de mänskliga rättigheterna. Kommissarien skall på plats
kunna ge råd och ställa krav på efterlevnad av konventioner
och folkrättslagar.
Mänskliga rättighetsorganisationen i Turkiet, som har 55
lokalavdelningar och ca 21 000 medlemmar, beslöt vid sitt
årsmöte i oktober 1992 att ta kontakt med parlamenten i
Europa för att få deras hjälp. Deras Europaresa pågår för
närvarande.
Organisationen vill som första åtgärd att de stridande
parterna ska komma överens om en vapenvila och att
krigslagarna enligt Genèvekonventionen skall råda. Deras
förhoppning är sedan att en förhandlingsdelegation som alla
parter kan godta tillsätts, för att försöka finna
förhandlingslösningar av minoritetsproblemen och den
kurdiska frågan i Turkiet.
Vänsterpartiet anser att Sverige aktivt skall stödja och
även ta egna initiativ till att konflikten i Turkiet löses med
fredliga och demokratiska medel. Om konflikten tillåts
sprida sig till andra delar av Turkiet blir den mycket svår att
stoppa.
Hemställan:
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i ESK bör arbeta för
att en undersökningskommission sänds till Turkiet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige ESK bör arbeta för
att ett rådgivningsprogram för efterlevnaden av mänskliga
rättigheter utarbetas för Turkiet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i FN bör arbeta för att
en speciell kommissarie för mänskliga rättigheter tillsätts,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige aktivt bör arbeta för
att en vapenvila och förhandlingar kommer till stånd mellan
de stridande parterna i Turkiet.
Stockholm den 24 januari 1993
Berith Eriksson (v)
Bertil Måbrink (v)
Bengt Hurtig (v)
Johan Lönnroth (v)
Björn Samuelson (v)