Frågan om Västsaharas självständighet har varit på FN:s
dagordning i över 25 år. År 1966 lovade Spanien
västsaharierna självbestämmande efter påtryckning av FN.
Spanien infriade dock aldrig sitt löfte utan lät Marocko och
Mauretanien överta rollen som kolonialmakter.
Befrielseorganisationen Polisario Front proklamerade
den Sahariska Arabiska Demokratiska Republikens
(SADR) exilregering den 27 februari 1976. Samtidigt
förklarades krig mot ockupationsmakterna. År 1979 drog
sig Mauretanien ur konflikten.
FN:s generalsekreterare har tillsammans med OAU:s
ordförande bedrivit ett medlingsarbete i syfte att uppnå
vapenstillestånd i konflikten mellan Marocko och Polisario
och en överenskommelse om formerna för en
folkomröstning. Ansträngningar har gjorts för att försöka få
till stånd samtal mellan Polisario och Marocko om
Västsaharas framtid. En gemensam fredsplan framlades
sommaren 1988 och accepterades i princip av parterna.
FN:s generalförsamling tog för första gången 1989 i
konsensus beslut om att parterna skulle förhandla om eld-
upphör och regler för folkomröstning.
År 1991 godkände FN:s säkerhetsråd
generalsekreterarens plan för att lösa konflikten om
territoriet och i enlighet med denna inrättades en
observatörsstyrka Minurso. Styrkan skulle ha ansvaret för
att det eld-upphör som trädde i kraft den 6 september 1991
respekterades. Eftersom Minurso-styrkan inte har fått
möjlighet att etablera sig i området, kan den ej heller utföra
sin uppgift.
I maj 1992 var Minurso bara bemannad till 10 % och
styrkans uppgifter inskränkte sig till övervakning av
vapenvilan. Minurso-styrkan har hindrats och hotats av
marockansk militär i området. FN har inte kontroll över
territoriet. Snarare råder i princip ett marockanskt
undantagstillstånd i de ockuperade delarna av Västsahara.
Inga journalister eller observatörer har tillträde till
Västsahara. Västsaharier som tar kontakt med FN-personal
har arresterats, och två personer har torterats ihjäl.
Enligt fredsplanen skulle en folkomröstning, som avgör
Västsaharas självständighet eller integrering med Marocko,
ha ägt rum i januari 1992. Folkomröstningen har inte
kunnat genomföras enligt tidsplanen framför allt på grund
av att Marocko på olika sätt har saboterat fredsprocessen.
Istället för att dra tillbaks deltagarna i den första ''Gröna
marschen'', som FN begärt, har Marocko genomfört en ny
''Grön marsch'', som innebär att ytterligare mer än
hundratusen marockaner har förflyttats till Marocko i syfte
att förfuska folkomröstningen. Mot den bakgrunden anser
vi, att Sverige bör göra ytterligare ansträngningar för att
medverka till att fredsplanen kan följas och att det blir en
rättvis folkomröstning.
EG har beslutat att hålla inne biståndspengar till
Marocko så länge landet inte följer FN:s beslut. Sverige bör
på samma sätt frysa bidrag till Marocko. Kravet har
framförts tidigare från oss i centern. Riksdagen har då
avslagit kravet mot bakgrund av att biståndet varit främst
av humanitär karaktär. I årets budgetbilaga redovisas dock
fortsatta biståndsinsatser till Marocko bl a i form av U-
krediter på ca 59 miljoner kronor. Enligt vår mening borde
Sverige inte ge några U-krediter till Marocko i nuläget,
både mot bakgrund av Marockos fortsatta bojkott av
fredsplanen men också p g a de antal brott mot mänskliga
rättigheter, som sker i landet.
Det svenska biståndet till de västsaharier som lever i
flyktingläger i södra Algeriet varierar kraftigt från budgetår
till budgetår, vilket bidrager till att göra förhållandena i
lägret osäkert. Problemet är att bidraget måste kanaliseras
via svenska enskilda organisationer och att dessa oftast
måste bistå med egna medel, vilket ibland upplevs som
hinder för stödinsatsernas omfattning.
Biståndspengar borde enligt vår mening kunna
kanaliseras direkt till Polisario. De har på ett
utomordentligt sätt visat att de kan administrera och
distribuera den hjälp de fått. Det skulle också vara en form
av erkännande av Polisario att ge dem detta förtroende.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ökat svenskt stöd för den av FN
godtagna fredsplanen för Västsahara,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bistånd och u-krediter till
Marocko,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om direkt bistånd till Polisario.
Stockholm den 21 januari 1993
Ingbritt Irhammar (c)
Karin Starrin (c)