Den svenska opinionen mot rasistväldet i Sydafrika
utvecklades tidigare och starkare än i flertalet europeiska
länder. Därför är vi många som nu otåligt väntar på att
apartheid ska avskaffas och ett demokratiskt samhällsskick
införas.
Otåligheten får emellertid inte förleda oss att gå
händelserna i förväg. Än består apartheid. Ett tjugotal
apartheidlagar är fortfarande i kraft. Därför är regeringens
beslut att luckra upp Sydafrikalagen genom att bevilja
generösa dispenser felaktigt. Om dispenser beviljas, måste
det ske synnerligen restriktivt. Inga fler s.k. generella
dispenser ska ges.
Regeringen bör till de svenska företagsledare, som ivrigt
bultar på dess portar, erinra om att Sydafrika i dag ännu inte
är en så lockande marknad som de kanske tror. Den
ekonomiska krisen är djup. Utländskt kapital strömmar
inte in i landet för investeringar, och det kommer inte att
börja flyta förrän Internationella valutafonden (IMF) ger
klartecken. Och det gör IMF inte förrän USA tillåter det.
Med Bill Clinton i Vita huset kommer den amerikanska
Sydafrikapolitiken snarast att skärpas.
Bedömningsgrunden måste vara den som riksdagen
fastslog i våras: utvecklingen i Sydafrika. Det strider mot
riksdagens beslut att, som regeringen gjort, motivera
dispenser ''med tanke på sysselsättningsläget för företag i
Sverige'', som utrikeshandelsministern skriver i årets
budgetproposition.
Utvecklingen i Sydafrika
Demokratiseringsprocessen har gått så långt att ANC
och regeringen de Klerk uttalat sig för val till en
konstituerande församling, som ska leda till en demokratisk
författning och avskaffande av apartheidsystemet.
Tidpunkten för valen är emellertid omtvistad.
Något beslut om bildandet av en övergångsregering har
ännu inte fattats. En överenskommelse (Record of
Understanding) träffades den 26 september mellan Nelson
Mandela och F.W. de Klerk, där de uttalade sig för en
övergångsregering och för första gången förklarade att den
församling som skall väljas, skall skriva och antaga en ny
författning. Men den 12 oktober gick de Klerk från
uppgörelsen. Regeringen verkar ännu inte beredd att ge
upp den vita minoritetens makt.
Det upptrappade våldet
Sedan 1990, då den sydafrikanska regeringen hävde
förbudet mot ANC, har det politiska våldet skördat över 7
000 dödsoffer. Det riktas främst mot ANC:s anhängare.
Nationalistregeringens medansvar är klart belagt. Den har
exempelvis tillåtit s.k. traditionella vapen, som tidigare var
förbjudna. Inkatha använder sådana vapen.
Säkerhetsstyrkorna opererar i maskopi med Inkatha, och
regeringen ingriper inte. I varje fall inte med den kraft och
beslutsamhet, som skulle krävas för att stoppa våldet. Det
har ett antal oberoende undersökningar visat.
FN:s säkerhetsråd har uppmanat den sydafrikanska
regeringen att följa de rekommendationer för att minska
våldet, som den i samband med undertecknandet av
fredsavtalet i september 1991 tillsatta
Goldstonekommissionen lagt fram, bl.a. att förbjuda
bärande av de s.k. traditionella vapnen och inhägna
ungkarlshärbärgena (resolution 772).
Våldet är ett hot mot demokratiprocessen, och det måste
stoppas. Fria och demokratiska val kan inte hållas i en
atmosfär av fruktan och hat. De kyrkliga och andra grupper
som arbetar för att stoppa våldet och åstadkomma fred
måste få stöd från oss.
Omvärldens ansvar
Det internationella samfundet har ett ansvar för att
underlätta och påskynda övergången till majoritetsstyre.
De FN-observatörer som finns på plats fyller en viktig
funktion, men de är för få för att verkligen kunna
säkerställa att samtliga parter respekterar framförhandlade
avtal.
Sverige bör ge ett aktivare stöd direkt till
förhandlingsprocessen, exempelvis med experthjälp.
Oberoende val- och mediakommissioner skall tillsättas. Vi
kan bistå utbildningen av väljare och sända observatörer
kontinuerligt före och under valet. Även svenska
organisationer bör delta i övervakningen. Medel bör anslås
för att möjliggöra detta.
Stödet till den demokratiska rörelsen
De demokratiska organisationerna måste få omfattande
bistånd för den väldiga arbetsuppgift, som de står inför, med
att utbilda väljarna om deras medborgerliga rättigheter.
Halva den svarta valmanskåren om ca. 21 miljoner
människor är analfabeter. Det kommer att behövas
människor med utbildning även i ekonomiska och
administrativa ämnen för att fylla viktiga uppgifter i ett
kommande ''färgblint'' Sydafrika.
Den överlägset största organisationen inom den
demokratiska rörelsen är ANC, grundad 1912. Den
omfattar människor med mycket skilda åskådningar. Denna
breda rörelse kommer att behövas så länge apartheid
består, ända till dess ett demokratiskt styrelseskick är infört.
ANC kommer sålunda att fortsätta att arbeta som
befrielserörelse. Först när demokratin är tryggad, blir det
aktuellt för ANC att ompröva sin roll. Det har deklarerats
vid flerfaldiga tillfällen av auktoritativa ANC-
talespersoner.
Sverige måste därför fortsätta sitt omfattande stöd till
ANC och andra delar av den demokratiska rörelsen ända
fram till dess apartheid är skrotat och demokratin tryggad.
Sverige ska verka för att FN:s oljeembargo och det
bindande vapenembargot mot Sydafrika skall bestå till dess
Sydafrika fått en demokratisk författning med lika rätt för
alla oavsett hudfärg.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatt restriktivitet i beviljandet
av dispenser för handel med Sydafrika,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om s.k. generella dispenser för
handel med Sydafrika,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till de kyrkliga och andra
grupper som arbetar för att stoppa våldet och åstadkomma
fred,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om aktivare svenskt stöd till
förhandlingsprocessen i Sydafrika med exempelvis
experthjälp,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bistånd till utbildning av väljare
i Sydafrika,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att sända observatörer till
Sydafrika före och under valet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om medel för att möjliggöra för
svenska organisationer att skicka observatörer till
Sydafrika,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att
FN:s oljeembargo och det bindande vapenembargot mot
Sydafrika skall bestå till dess Sydafrika fått en demokratisk
författning med lika rätt för alla oavsett hudfärg,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenskt bistånd till demokratiska
rörelser i Sydafrika.
Stockholm den 24 januari 1993
Bertil Måbrink (v)
Hans Andersson (v)
Berith Eriksson (v)
Bengt Hurtig (v)
Johan Lönnroth (v)
Björn Samuelson (v)
Gudrun Schyman (v)
Eva Zetterberg (v)