Under senare år har Sri Lanka varit skådeplats för en av
världens grymmaste och mest blodiga konflikter. Förutom
konflikten mellan regeringen och olika tamilska
gerillagrupper sker konfrontationer mellan regeringen och
det singalesiska nationalistpartiet JVP, mellan regeringen
och den politiska oppositionen samt mellan olika tamilska
grupperingar. Det demokratiska styrelseskick som länge
utmärkt landet har under samma tid allvarligt urholkats.
För svensk publik har urholkningen av demokratin i landet
utförligt beskrivits av ledaren för det liberaldemokratiska
partiet, dr Chanaka Amaratunga som 1989 på inbjudan av
folkpartiet liberalerna besökte Sverige. Detta parti är en av
de krafter i landet som aktivt motsätter sig en politik
grundad på människors nationella eller religiösa
tillhörighet.
Den regering under J P Jayawardeene som tillträdde
1987 införde en särskild terroristlagstiftning som gav
regeringsstyrkorna möjlighet att avrätta varje tänkbar
motståndare. Men motsvarande avrättningar av
motståndare har också skett från de olika gerillagruppernas
sida. Rapporter från bl.a. Amnesty International och
Internationella Juristkommissionen har vid flera tillfällen
uttryckt stor oro för förhållandena i landet. Sedan 1991
anses förhållandena dock åter ha förbättrats, vilket bl.a.
omvittnats av en norsk specialdelegation. Dessa
förbättringar torde vara ett resultat främst av de
internationella påtryckningar som riktats mot landet.
Sri Lanka har länge varit ett programland för svenskt
bistånd och Sverige bör anse sig ha ett särskilt ansvar för att
övervaka att förbättringen av förhållandena fortsätter och
att offer för våld och terror och deras anhöriga får möjlighet
till upprättelse. Svenska frivilligorganisationer, i synnerhet
IOGT-NTO, har också starkt engagerat sig för de mänskliga
rättigheterna i landet. I samband med detta har krav av
följande innebörd ställts:
1) att de mänskliga rättigheterna varje år tas upp i
biståndsdiskussionerna mellan Sverige och Sri Lanka 2)
att Sverige i olika internationella sammanhang för
fram MR-situationen i landet 3)
att Sverige aktivt söker stödja olika initiativ till en
politisk och fredlig lösning av krisen i landet 4)
att Sverige utser en delegation av parlamentariker och
folkrörelserepresentanter att studera MR-situationen i
landet
Förslag av denna typ förefaller i hög grad välmotiverade
och väl i linje med Sveriges traditionella engagemang för
mänskliga rättigheter i olika delar av världen.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om svenska insatser för de mänskliga
rättigheterna i Sri Lanka.
Stockholm den 25 januari 1993
Charlotte Branting (fp)
Ingela Mårtensson (fp)