Framsteg har uppnåtts i förhandlingarna i den arabisk-
israeliska konflikten, den pågående fredsprocessen och i
förhållandena i ockuperade palestinska områden,
Västbanken, Gaza och Östra Jerusalem. Men dessa
framsteg är alltför begränsade med hänsyn till den tid som
förflutit och det stora behovet av en snar fredlig lösning.
Det behövs större internationell uppmärksamhet och
stöd till fredsprocessen. Sverige kan för egen del och
tillsammans med övriga nordiska länder spela en
pådrivande roll i kontakterna med samtliga berörda parter.
Det är av stor betydelse att Israel upphävt
förbudslagstiftningen beträffande kontakter med
anhängare av PLO. Det bör öppna vägen för dialog och
förhandlingar mellan Israel och PLO, vilket är nödvändigt
för att en stabil och varaktig fred skall kunna uppnås.
Den palestinskt-israeliska konflikten har lett till ett stort
antal dödsoffer sedan början av intifadan. Enligt israeliska
källor har 943 palestinier dödats av de väpnade israeliska
styrkorna. Enligt andra europeiska källor rör det sig om
mer än 1 400.
Under samma period uppger israeliska myndigheter att
126 israeliska soldater och civila dödats. Förutom de nyligen
(december 1992) 418 deporterade palestinierna, har sedan
juli 1967 1 276 deporterats från sina hem i de ockuperade
områdena. Israel har av det skälet fördömts i inte mindre än
12 resolutioner av FN:s säkerhetsråd.
Det finns då denna motion skrivs ca 12 000 palestinier
som är administrativt frihetsberövade i Israel och de
ockuperade områdena. Frihetsberövandena har skett med
en politisk bakgrund och utan åtal och rättegång inför
domstol.
Enligt Amnesty International och andra tillförlitliga
källor förekommer alltjämt omfattande bruk av tortyr och
annan brutal behandling, främst i samband med
arresteringar och de inledande förhören.
Nya bosättningar i de ockuperade områdena har minskat
avsevärt men inte upphört, trots att de uppenbart står i strid
med internationell rätt.
Även skolor och universitet har öppnats i avsevärd
omfattning, men alltjämt hålls ett antal utbildningsanstalter
stängda.
De förbättringar och framsteg som skett efter
regeringsskiftet i Israel är välkomna, men långt ifrån
tillräckliga. Det är omöjligt och oförsvarligt att gå halva
vägen då det gäller brott mot folkrätten och konventioner
om mänskliga rättigheter. Dessa måste följas fullt ut av alla
berörda parter. Israel har ett särskilt ansvar att leva upp till
sina förpliktelser som demokratisk stat.
Israels säkerhet och fortbestånd skall givetvis ges
erforderliga garantier liksom det palestinska folket har ett
legitimt intresse till självbestämmande och ett eget
hemland.
Genom kränkningar av folkrätt och mänskliga
rättigheter motverkas dessa intressen och framtida fredlig
samexistens mellan israeler och palestinier försvåras eller
äventyras.
Lägren för administrativt frihetsberövade bör nedläggas
och amnesti för dem beviljas. Alla deportationer måste
upphöra och de deporterade beredas rätt att fritt återvända.
Alla skolor och universitet måste öppnas utan undantag.
Det måste bli ett definitivt stopp på nya bosättningar.
Sverige bör ta ett initiativ för att en särskild arbetsgrupp
för mänskliga rättigheter kommer till stånd i anslutning till
den internationella fredskonferensen. Det finns redan fem
andra liknande arbetsgrupper på andra vitala
samhällsområden. Men ingen har upprättats om mänskliga
rättigheter trots att förslag därom väckts. Det är hög tid att
så sker, då detta är en fråga av största betydelse för de
enskilda människorna i såväl Israel som de ockuperade
områdena, liksom för framgångar i fredsprocessen. Alla
lagar och författningar som utgör grunden för kränkningar
av folkrätten och konventioner om mänskliga rättigheter
måste givetvis upphävas.
Sverige bör vara berett att erbjuda erforderliga
faciliteter åt en arbetsgrupp för MR och för att
verksamheten skall kunna bedrivas med säte i vårt land.
Regeringen bör ge en redogörelse för kränkningar som
förekommit mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna
i Östra Jerusalem, Gaza och på Västbanken.
Det svenska humanitära stödet till projekt och
verksamhet i ockuperade områden samt till UNWRA bör
utökas med 15 respektive 10 milj. kr. Detta bör ske genom
omfördelning inom biståndsanslaget.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ökat svenskt stöd ges åt
fredsprocessen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för att en
särskild arbetsgrupp för mänskliga rättigheter upprättas i
anslutning till den internationella fredskonferensen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige förklarar sig berett att
ta ett särskilt ansvar för denna arbetsgrupps verksamhet,
4. att riksdagen hos regeringen begär en särskild
redogörelse till riksdagen för de kränkningar som företagits
mot folkrätten och konventioner om mänskliga rättigheter i
Israel, Östra Jerusalem, Gaza och Västbanken,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att all tortyr och annan brutal
behandling liksom alla deportationer upphör,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att alla deporterade fritt får
återvända till sina hem samt att deportationerna upphör,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att alla politiskt frihetsberövade
friges genom en amnesti,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att alla nya bosättningar på
ockuperade områden upphör,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att alla skolor och universitet
öppnas för undervisning,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att det humanitära biståndet till
de ockuperade områdena utökas med 15 000 000 kr och till
UNWRA med 10 000 000 kr eller tillhopa 25 000 000 kr.
Stockholm den 22 januari 1993
Pierre Schori (s)
Mats Hellström (s)
Maj Britt Theorin (s)
Karl-Erik Svartberg (s)
Nils T Svensson (s)
Viola Furubjelke (s)
Kristina Svensson (s)
Berndt Ekholm (s)
Bengt Silfverstrand (s)
Hans Göran Franck (s)
Lena Boström (s)
Sonia Karlsson (s)
Stig Alemyr (s)
Alf Eriksson (s)
Sture Ericson (s)
Lena Hjelm-Wallén (s)