Kvinnor är förtryckta och diskriminerade i de flesta
samhällen. Därför är det högst relevant att tala om kvinnors
mänskliga rättigheter.
Den europeiska säkerhetskonferensen (ESK) har också
i specialkonferensen om den mänskliga dimensionen tagit
upp frågan till behandling. På mötet i Moskva 1991 lades ett
förslag av tretton länder inklusive Sverige, i syfte att stärka
kvinnors situation.
Det ledde till att det i slutdokumentet slogs fast att
''fullständig och verklig jämställdhet mellan män och
kvinnor är en fundamental aspekt av ett rättvist och
demokratiskt samhälle''. ''Fullständig utveckling av
samhälle och välfärd för alla dess medlemmar kräver lika
möjligheter till fullständigt och lika deltagande av män och
kvinnor.''
Däremot ville inte alla stater slå fast kvinnors
fundamentala rätt att själva bestämma ''the number and
spacing of their children'', dvs rätten till fri abort.
Häromåret väcktes en enorm upprördhet på Irland då en
våldtagen 14-årig flicka inte skulle tillåtas få abort. Den
händelsen ledde till starka reaktioner i många länder inte
minst bland kvinnor.
I länder som har fri abort reses allt mer högljudda krav
på förbud. Även i Sverige finns sådana stämningar även om
de långt ifrån utgör någon majoritet.
I denna situation är det högst angeläget att i olika
internationella fora, t.ex. ESK och FNs kommission för
mänskliga rättigheter, driva frågan om kvinnors rätt att
själva få bestämma om de vill göra abort.
En annan fråga som inte heller kunde accepteras av alla
deltagande stater på Moskvakonferensen var kravet på full
ekonomisk jämställdhet för kvinnor, inklusive rätten till lika
lön för likvärdigt arbete. I stället enades man om
''fullständiga ekonomiska möjligheter, inkluderande icke-
diskriminerande anställningspolitik''. Detta sätt att hantera
frågan är inte tillfredsställande -- inte minst med tanke på
de orättvisa löneskillnader som föreligger. Därtill kommer
allt obetalt arbete som kvinnor utför.
För att kvinnors rättigheter ska förstås och få genomslag
krävs att kvinnor finns representerade i beslutande
församlingar på samma villkor och i samma utsträckning
som män.
Förslaget att ''erkänna vikten av att fler kvinnor deltar i
internationellt samarbete och stärka kvinnors deltagande i
nationella delegationer på bilaterala och multilaterala
möten och konferenser'' accepterades inte heller på
Moskva-mötet.
Eftersom delegationerna i ESK, FN och andra organ
domineras av män är det likaså angeläget att inte ge upp
detta krav. Sverige bör föregå med gott exempel och ha
delegationer med jämn könsfördelning.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att internationellt driva frågan
om fri abort i enlighet med motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att internationellt driva frågan
om lika lön för likvärdigt arbete i enlighet med motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att verka för kravet på jämlik
representation på internationella möten och konferenser i
enlighet med motionen.
Stockholm den 21 januari 1993
Ingela Mårtensson (fp)
Margitta Edgren (fp)
Britta Bjelle (fp)
Charlotte Branting (fp)
Isa Halvarsson (fp)
Karin Pilsäter (fp)
Barbro Westerholm (fp)