I över 25 år har Västsaharas självständighet varit på FNs
dagordning. År 1966 lovade Spanien västsaharierna
självbestämmande efter påtryckning från FN. Spanien
infriade aldrig sitt löfte utan lät Marocko och Mauretanien
överta rollen som kolonialmakt.
Befrielseorganisationen Polisario Front proklamerade
den Sahariska Arabiska Demokratiska Republikens
(SADR) exilregering 1976. Samtidigt förklarades krig mot
kolonialmakterna. År 1979 drog sig Mauretanien ur
konflikten.
FNs förre generalsekreterare försökte aktivt få till stånd
en dialog mellan parterna. En gemensam fredsplan lades
fram sommaren 1988 och accepterades i princip av parterna.
FNs generalförsamling tog 1989 beslut om att parterna
skulle förhandla om eldupphör och regler för
folkomröstning.
År 1991 godkände FNs säkerhetsråd
generalsekreterarens plan för att lösa konflikten om
territoriet och i enlighet med denna inrättades en
observatörsstyrka, MINORSO. Styrkan skall ha ansvaret
för att det eldupphör som trädde i kraft i september 1991
respekteras. Men den har inte kunnat fylla sin uppgift
eftersom den hindrats på olika sätt av marockansk militär.
FN har således inte kontroll över området utan i stället
råder i princip marockanskt undantagstillstånd i de
ockuperade delarna av Västsahara. Inga journalister eller
andra observatörer har tillträde till området.
Marocko har också kränkt fredsplanen genom att
förflytta marockaner till Västsahara och kräva att de skall få
delta i folkomröstningen. Amnesty International har i sina
dokument rapporterat om mängder av brott mot mänskliga
rättigheter.
En folkomröstning, om Västsahara ska vara
självständigt eller integreras med Marocko, skulle ha ägt
rum i januari 1992. Men den har inte kunnat genomföras på
grund av Marockos obstruktion mot planen.
I förra årets budgetproposition uttryckte regeringen en
förhoppning om att den utdragna konflikt- och
flyktingsituationen skulle gå mot sin lösning. Sverige hade
hög beredskap att delta i återuppbyggnadsarbetet.
I årets budget konstaterar regeringen uppgivet att
''Förberedelserna inför den utlysta folkomröstningen har
under år 1991 och 1992 mer eller mindre avstannat och man
har ännu inte enats kring utformning av röstlängderna.
Befrielserörelsen Polisarios roll har försvagats till följd av
att stödet från Algeriet minskat.''
Samtidigt kan man utläsa av årsberättelsen ''Svenskt
bistånd 1991/92'' att biståndet till Polisario drastiskt
minskat: 9,7 miljoner (91/92) jämfört med 21,3 (90/91).
Samtidigt har biståndet till Marocko ökat betydligt från 7
miljoner (90/91) till 61,5 miljoner (91/92). Marocko fick
nämligen två u-krediter om sammanlagt 188,9 miljoner
kronor varav 59,9 miljoner i gåvoelement.
Dessutom har Sverige sålt militärlastbilar till Marocko.
I dagarna besöker marinens flaggskepp ''HMS Karlskrona''
Casablanca som första anhalt på en fem månader lång resa.
Det är med stor oro vi ser på den förändrade svenska
hållningen i konflikten mellan Västsahara och Marocko. Vi
anser att det är mer nödvändigt än någonsin att stödja det
västsahariska folkets självklara rätt att bestämma över sin
framtid.
Därför bör biståndet till Västsahara öka och delvis
kanaliseras direkt till Polisario. De har på ett utmärkt sätt
visat att de kan administrera och distribuera den hjälp de
hittills fått. Det skulle också vara en form av erkännande av
Polisario att de ges detta förtroende.
Bistånd till Marocko bör däremot inte utgå så länge
landet inte följer FNs beslut. Sverige bör på samma sätt som
EG frysa bidrag till Marocko tills en rättvis folkomröstning
kan genomföras.
Det är synnerligen viktigt att Sverige i olika
internationella fora aktivt verkar för att FN:s fredsplan för
Västsahara kan fullföljas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om aktivt stöd till den av FN antagna
fredsplanen för Västsahara,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bistånd till Marocko,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om direkt bistånd till Polisario.
Stockholm den 21 januari 1993
Ingela Mårtensson (fp)
Charlotte Branting (fp)