Indonesien har trappat upp våldet mot befolkningen på
Östtimor. Den 12 november förra året genomförde
indonesisk militär en massaker på civila, som deltog i ett
fredligt sorgetåg i Östtimors huvudstad Dili -- minst 200
personer dödades. Denna händelse väckte stor upprördhet
världen över.
Sverige måste med kraft reagera på dessa grova brott
mot Östtimors befolkning. Sverige bör i FN ta initiativ till
att en oberoende kommission, med deltagande från
mänskliga rättighetsorganisationer såsom Amnesty
International, får i uppdrag att undersöka brott mot
mänskliga rättigheter.
Indonesiens regering måste dra bort sina väpnade
styrkor från Östtimor och skapa politiska förutsättningar
för en folkomröstning om Östtimors framtid. Det är inte
acceptabelt att Indonesien nonchalerar FN:s beslut. Enligt
uppgifter i massmedia (TT-Reuter) har Indonesiens
utrikesminister Ali Alatas bestämt sagt nej till tanken på en
folkomröstning. Det är en principsak, säger han. Våldet
kommer att fortgå så länge denna rätt förnekas Östtimors
folk.
Den svenska regeringen bör i FN och andra
internationella sammanhang verka för att folkomröstningen
verkligen kommer till stånd.
Mot bakgrund av den allt allvarligare situationen i
Östtimor, bör FN idag etablera en permanent närvaro i
territoriet, dels för att garantera den timoresiska
befolkningens liv och säkerhet, dels för att säkerställa
folkets rätt till självbestämmande.
Västpapua
Fram till 1962 tillhörde västra delen av Nya Guinea
Nederländerna. I New York beslöts då att området skulle
överföras till Indonesien trots befolkningens protester.
Sverige accepterade denna införlivning 1969. Det finns all
anledning för den svenska regeringen att överväga en
förändrad hållning i detta fall och ta upp frågan till
omprövning i FN.
I 25 år har det papuanska folket under ledning av
frihetsrörelsen OPM (Organisationen för ett fritt Papua)
kämpat för sin självständighet. Svenskt bistånd bör kunna
kanaliseras direkt till OPM för att komma den papuanska
befolkningen direkt tillgodo.
Genom ett transmigrationsprogram pågår i dag en
utrotning av den ursprungliga befolkningen.
Folkförflyttningar av det här slaget kan inte accepteras.
Sverige bör reagera och internationellt verka för att dessa
tvångsförflyttningar upphör.
Bistånd till Indonesien
Så länge Indonesien bryter mot mänskliga rättigheter på
det sätt som nu sker och dessutom vägrar att medverka till
en folkomröstning i Östtimor bör Sverige varken lämna
bidrag eller u-krediter till den indonesiska staten. Under
budgetåret 1991/92 betalades totalt ut 5,8 miljoner kronor
varav merparten avser tekniskt samarbete. För övrigt har
biståndet tredubblats i förhållande till budgetåret 1990/91.
Sverige deltar sedan juli 1992 i det nya
biståndskonsortiet CGI (Consultative Group on Indonesia)
genom den Nordiska Investeringsbanken (NIB). Tidigare
deltog Sverige som observatör i IGGI (Inter Governmental
Group on Indonesia). Denna grupp upplöstes förra våren
av Indonesien, som var missnöjt med de krav på efterlevnad
av mänskliga rättigheter som restes av Nederländerna.
Enligt uppgifter i Jakarta Post har den Nordiska
Investeringsbanken förbundit sig att ge Indonesien 55
miljoner dollar i bistånd. Biståndsministern har i en
frågedebatt i riksdagen svarat att NIBs beslut endast fattas
på kommersiella grunder. Viss jämförelse gjordes med
Världsbanken. Världsbanken ställer dock alltmer krav på
motttagarländerna och pengarnas användning. Sverige bör
också kunna göra detta inom ramen för sitt engagemang i
NIB. Om NIB inte kan ställa krav på Indonesiens
efterlevnad av mänskliga rättigheter så bör Sverige verka
för att NIB utgår ur CGI.
Vapenexport
Sverige har under årens lopp exporterat en mängd
krigsmateriel till Indonesien. Under åren 1986--89
levererades t.ex. för 223 miljoner kronor trots att det i
princip rådde förbud att exportera vapen på grund av inre
oroligheter. Regeringen har gett tillstånd till denna utförsel
med motiveringen att det rör sig om följdleveranser. 1990
förekom ingen export men 1991 såldes för 1,8 miljoner.
När det gällde konflikten i forna Jugoslavien beslöt
regeringen att stoppa all export. Det borde regeringen även
göra i fallet Indonesien med hänsyn till det ökade våldet och
att Indonesien klart deklarerat att det inte kommer att följa
FNs beslut angående folkomröstning på Östtimor.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om insatser av FN i Östtimor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om folkomröstning i Östtimor,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Västpapua,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om bistånd eller u-krediter till
Indonesien,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om Nordiska investeringsbanken,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vapenexport till Indonesien.
Stockholm den 21 januari 1993
Ingela Mårtensson (fp)