Sverige har sedan 1927 skyddat delar av sitt äldre
materiella kulturarv mot export. Under 1960-talet utsattes
Sverige för ett hårt tryck från den utländska
antikvitetsmarknaden. De följande decennierna ökade
utförseln och gav därmed upphov till ett utvidgat skyddsnät
för vitala delar av det svenska kulturarvet. 1985 ledde det
fram till nya lagbestämmelser. Lagen är konstruerad för att
ge skydd åt de mest utsatta grupperna föremål.
För kulturföremål inom Nordiska Museets
ansvarsområde, dvs. svenska möbler, speglar, klockor,
musikinstrument och signerade fajanser samt föremål från
allmogekulturen, gäller utförsellagen utan värdegräns.
Detta har skett för att skyddet skall kunna omfatta ett brett
kulturarv med tonvikt på den folkliga kulturen.
Bakgrunden till vårt behov av skydd mot utförsel av
kulturföremål är självfallet att dessa generellt röner en
större uppskattning, dvs. betalas bättre i utlandet än i
Sverige. Speciellt gäller detta det nuvarande EG-området.
Endast under 80-talets extrema ekonomiska förhållanden
har prisnivån i Sverige legat i paritet med eller överträffat
de internationella priserna. Men denna tid är nu förbi och
den svenska handeln är åter alltmer inriktad på export. Vid
förhandsbedömning inför s.k. kvalitetsauktioner stoppar
Nordiska museet i dag ca 30 %
av ansökningarna om exporttillstånd. Detta
motsvarade under 1991 475 föremål från skilda
samhällsgrupper, vilka var av stor betydelse för det svenska
kulturarvet. Endast ett fåtal av dessa nådde upp till de av
EG-kommissionen föreslagna värdetrösklarna och av dessa
var inget från den folkliga föremålskulturen.
Inrättandet på 1990-talet av en särskild
exportkontrollgrupp inom Tullverket har aktivt bidragit till
att hålla den illegala utförseln av kulturföremål nere. Den
preventiva effekten av gruppens arbete har varit av mycket
stor betydelse.
Äldre svenska kulturföremål är förhållandevis prisbilliga
om man jämför internationellt. Detta innebär att inget
verksamt skydd kommer att kunna ges om Sverige blir
medlem i EG och kommissionens förslag till tröskelvärden
ska gälla. Endast ett ringa antal högklassiga möbler från
högreståndsmiljö kommer att kunna bevaras i Sverige
genom att få status som nationella kulturskatter.
Bland det folkliga materialet kommer inga föremål i
närheten av dessa tröskelvärden.
Det bedöms nu från exempelvis Nordiska museet att det
inom den svenska och utländska antikhandeln finns ett stort
intresse för att få möjlighet att föra ut svenska värdefulla
kulturförmål som idag stoppas.
Om det svenska gränsskyddet helt upphör för
kulturföremål kommer detta sannolikt att i praktiken
innebära en omöjlighet att rädda kvar värdefulla föremål i
vårt land.
Det är därför av största vikt att de regler som gäller idag
även kan fortsätta att gälla om vi blir medlemmar i EG.
Därför bör denna fråga på olika sätt aktualiseras i
förhandlingar med EG om svenskt medlemskap.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om utförsel av kulturföremål.
Stockholm den 26 januari 1993
Erling Bager (fp)
Ingela Mårtensson (fp)