Europatanken är i grunden liberal. Det handlar om att
samarbetet mellan människor i Europas demokratier ges ett
värde i sig. På så sätt säkerställs och utvidgas inte bara
frihet, fred och respekten för mänskliga rättigheter till allt
fler människor i Europa. Genom ekonomisk samverkan och
en fri handel läggs dessutom en fast grund för ländernas
säkerhet och ekonomiska välstånd.
Den moderna Europatanken har som grundläggande
drivkraft en strävan att skapa en stabil fred mellan
historiska ärkefiender. Mångfald i fråga om kultur, språk
och traditioner är Europas goda sida. Historiskt sett har
dock denna mångfald haft som ond baksida revirstrider,
konflikter och under 1900-talet en närmast ofattbar ondska
och lidande under två världskrig.
Liberaler som vill riva murar och överskrida gränser har
alltid fascinerats av drömmen om ett, på demokratisk
grund, enat Europa, ett Europa för frihet, demokrati och
välstånd. En konkret vägvisning till hur drömmen kunde
förverkligas fick vi genom tillkomsten av den Europeiska
gemenskapen. Länge syntes målet dock avlägset, främst
p.g.a. den järnridå som klöv Europa.
Men snabbt, som genom ett trollslag, bytte Europa
karaktär. Som en sönderrostad plåtbit föll järnridån.
Demokrati och liberala rättigheter krävdes och vanns av
människor som i årtionden slavat under socialistiska
enpartivälden och kommandoekonomier. Det enda dessa
stater lämnade i arv var kränkta människor, sönderfallna
ekonomier och förödda miljöer.
Dessa problem måste nu lösas liksom de många andra
som Europa brottas med i form av bl.a. arbetslöshet,
nationella motsättningar och rasism. Ändå har
förutsättningarna för varaktig fred, demokrati och
samverkan mellan folken i Europa kanske aldrig varit större
än nu.
Som ett stabilt och välutvecklat land i Europa har
Sverige både en moralisk förpliktelse och ett egenintresse
att medverka till att de goda förutsättningarna tas till vara.
Målet för våra strävanden bör vara att våra barn och
barnbarn skall få växa upp i ett Europa som är säkrare,
friare, mera grönskande, välmående och mera öppet mot
omvärlden.
Efter senaste kriget ställde sig Europatankens pionjärer
frågan hur man i Europa borde ordna relationerna mellan
länder och folk vars ledare i generationer exploaterat och
hyllat nationalistiskt tänkande och intolerans. Istället för en
fortsättning av det gamla skall Europas länder länkas in i en
ny tradition där grannrelationer präglas av allt djupare och
alltmer förtroendefullt samarbete.
För dessa pionjärer var det uppenbart att det inte räckte
med nya avtal och traktater mellan Europas regeringar.
Uppgiften är svårare än så. Samarbetet måste ges en fast,
överstatlig form, och lösningen ligger i att sammanväva
länderna så tätt att de blir starkt ömsesidigt beroende.
Därmed blir det också allt svårare för länderna att hamna
på olika sidor i en väpnad konflikt.
Det viktigaste medlet för att förena Europas länder på
ett allt fastare sätt är ett ökat beroende mellan nationella
ekonomier. Detta uppnås genom en allt friare handel och
avskaffande av alla gränshinder för människor som vill resa,
bosätta sig och arbeta i andra europeiska länder. Under
1960-talet etablerade EG-länderna frihet för människor att
röra sig över gränserna, tullfrihet, liksom en gemensam
jordbrukspolitik och gemensamma lagar.
EG fullföljer den ekonomiska integrationen genom den
''inre marknaden''. Därmed förverkligas mycket av den
ekonomiska sammanvävningen. Det som återstår är
framför allt frågan om ländernas samarbete i den
ekonomiska politiken. Planerna för en monetär union syftar
till att på den inre marknaden skapa bättre förutsättningar
för europeiskt välstånd genom stabil ekonomisk utveckling
med minskad arbetslöshet, ökade investeringar och lägre
räntor.
EG är en organisation i ständig förändring. Vi kan
därför inte i alla avseenden veta hur det nya Europa
kommer att gestalta sig. Detta är i sig ett starkt skäl för
medlemskap: att söka säkerställa ett större svenskt
inflytande över de vägar som Europas folk väljer när de
samarbetar mot ''ett allt fastare förbund''.
Folkpartiet liberalerna tar följaktligen klart och
otvetydigt ställning för svenskt medlemskap i EG. Det
innebär dock inte att vi, från liberala utgångspunkter, finner
att allt inom EG är så bra som vi kunde önska. Det finns
mycket inom EG som vi vill påverka och förändra till det
bättre. För detta syfte blir EG vårt instrument, som skall
användas i samverkan med människor i andra länder som
delar vår liberala grundsyn.
Liberaler är pådrivande i strävandena efter en europeisk
ekonomisk och monetär union med ett stegvis införande av
en gemensam valuta. Det förutsätter i sin tur en ökad
europeisk solidaritet i valutapolitiken och ett ömsesidigt
hänsynstagande i ländernas ekonomiska politik.
Gemenskapens politik ska ta sin utgångspunkt i
medlemsländernas kapacitet och effektivitet att fatta beslut
i enlighet med den s.k. närhets- eller
subsidiaritetsprincipen. Den innebär att beslut ska fattas på
lägsta ändamålsenliga nivå av de människor som närmast
berörs.
Europa -- Sveriges närmiljö
Ett gränsöverskridande problem
Miljöförstöring känner inga nationsgränser. Som
exempel kan nämnas att av det svavel som faller ned över
Sverige kommer 80 till 90 procent från skorstenar i andra
länder.
Miljöförstöringens gränsöverskridande verkningar gör
att det krävs internationellt samarbete och gemensamma
beslut för att identifiera och lösa problemen. EG är särskilt
lämpad som organisation för denna uppgift på grund av sin
möjlighet att fatta bindande, överstatliga beslut. Först om
man som i EGs ministerråd kan fatta beslut som är
kopplade till en möjlighet att också inför domstol ställa dem
till svars som bryter mot besluten kan en internationell
miljöpolitik bli verkligt effektiv. I sista hand kan alltså EG-
domstolen döma såväl länder som företag om de bryter mot
gemensamt fattade beslut.
Genom Maastrichtavtalet skapas vidgade möjligheter
att fatta majoritetsbeslut i miljöfrågor.
EG ger minimiregler
EGs beslut i miljöfrågor tar formen av ''direktiv'', dvs
beslut som definierar ett mål för politiken, men som
överlämnar frågan om hur målet exakt skall förverkligas till
medlemsländerna själva. ''Direktiven'' definierar
minimiregler. Vill ett land tillämpa mer långtgående regler
kan man göra detta så länge som reglerna inte fungerar som
handelshinder och stänger ute import. Om en regel är ett
handelshinder avgörs i sista hand av EG-domstolen. Den
har i några uppmärksammade fall dömt i miljövänlig favör
och underkänt argument om att miljöregler varit avsedda
att fungera som handelshinder och skydd av inhemska
producenter mot konkurrens. I praktiken avgörs dock i
många fall saken tidigare genom den ofördelaktiga
publicitet som ett företag kan erfara om det offentligt klagar
över andra länders beslut att av miljöskäl inte acceptera
företagets produkter. Sådana produkter blir inte alltid
lättsålda hemma eller på annat håll om den typen av
publicitet sprids.
Ett problem i EGs miljöarbete är dock svårigheten att
kontrollera medlemsländernas efterlevnad av gemensamma
beslut. EGs ministerråd har fattat beslut om att inrätta en
miljöbyrå, EEA (European Environmental Agency). Den
skall enligt planerna i första hand ägna sig åt att samla
miljödata och fungera som kontrollorgan. Förhoppningsvis
kan byrån bidra till att flytta fram positionerna för
miljöpolitiken inom EG. Eftersom byrån inte ska begränsa
sin verksamhet till medlemsländerna kan den också spela en
viktig roll för att övervaka miljösituationen i Östeuropa.
En ofta återkommande fråga är om EGs miljöpolitik är
bättre eller sämre än Sveriges. En rättvisande jämförelse är
svår att göra eftersom EG som organisation varken har eller
strävar efter något heltäckande system av miljölagstiftning.
Varje jämförelse måste istället ske med ett viss
medlemslands nationella miljölagstiftning i kombination
med EGs minimiregler.
Om man ändå skulle drista sig till en jämförelse av
miljöpolitiken i EG-länderna med Sveriges finner man flera
exempel på flera områden där Sverige hunnit längre. Det
gäller bland annat regler för märkning av kemikalier,
bekämpningsmedel i jordbruket, batterihantering och
utsläpp av bilavgaser. På andra områden gäller motsatsen.
EG har strängare regler beträffande sopor, miljöfarligt
avfall samt buller. EG har strängare krav på
miljökonsekvensbedömningar av investeringsprojekt och
EG intresserar sig naturligt nog för globala miljöproblem
som uttunningen av ozonskiktet och växthuseffekten.
Många enskilda medlemsländer har valt att gå längre än
EGs minimiregler. Under 1980-talet har t.ex. Tyskland och
Nederländerna genomfört skärpningar av sina
miljöskyddslagar och i många fall gjort dem betydligt
strängare än motsvarande svensk lagstiftning. Det hänger
bl.a. samman med att miljöproblemen i tätbefolkade länder
på kontinenten är delvis annorlunda än i Sverige, vilket i sin
tur bör medföra en annorlunda prioritering i det nationella
miljöarbetet. T.ex. står avfallsfrågorna i fokus och
lagstiftningen om återvinning är strängare än i Sverige.
I dag är det endast en mindre del av EGs budget som
används för miljöverksamhet. Men andelen ökar och det
finns starka röster inom EG för att man ska satsa mer av de
gemensamma resurserna på miljön, t.ex. genom inrättande
av en miljöfond.
EG-motståndarna lyfter gärna fram exempel på att
Sverige har strängare miljölagar och använder dessa som
argument för att Sverige skall isolera sig från EG. Vi ser
istället dessa exempel som argument för att Sverige kan
göra nytta i EG. Som medlemmar får vi en reell möjlighet
att påverka EGs regler.
Som medlem av EG bör Sverige verka för att
ekonomiska styrmedel används i större utsträckning för att
bl.a. minska miljöskadliga utsläpp, reducera volymen av
engångsförpackningar och hålla tillbaka användningen av
kemikalier inom jordbruket. Vi har också från svensk sida
all anledning att söka mobilisera mer av EG-ländernas
resurser för bl.a. miljöbistånd till länderna i Öst- och
Centraleuropa. Det gäller inte minst bistånd till bättre
kärnkraftssäkerhet och ersättningsanläggningar för de
kärnkraftverk som snarast bör läggas ned eftersom de aldrig
går att göra säkra.
Bättre miljö i hela Europa
Som medlem i EG skulle Sverige och övriga Norden öka
tyngden hos den gruppering inom EG som tar strid för
miljön. I många fall skulle Sverige och Norden få vågskålen
att tippa över till förmån för skärpningar av EGs
miljöpolitik. ''Om vi i Sverige är intresserade av att delta i
arbetet med att förbättra miljön i hela Europa förutsätter
detta att vi är med i EG. Endast genom ett svenskt
medlemskap kan vi ta initiativ till nya strängare krav.
Medlemskap ger oss möjlighet att delta i utformandet av
reglerna, och vi kan vara med och fatta besluten. Om
Sverige fortsätter som ensamseglande miljövän skulle vi
sakna dessa möjligheter'', för att citera Liberala
Ungdomsförbundets EG-handledning.
EG och svensk ekonomi
Ekonomi är viktigt därför att vårt lands ekonomiska bas
bestämmer privat och offentlig välfärd. Sveriges välfärd har
sedan lång tid byggt på att vi deltar i den internationella
handeln. Banden mellan svensk och internationell ekonomi
har blivit allt starkare under efterkrigstiden. Det gäller inte
bara handel utan även beslut om lokaliseringen av
investeringar, den utländska konjunkturen och
kapitalflöden.
Idag sker ca 75 procent av Sveriges utrikeshandel med
Västeuropa. ''Våra'' tre stora verkstadsföretag -- ABB,
Electrolux och Volvo -- har sammanlagt 412 000
anställda, varav inte mindre än 88 procent finns
utomlands. Av den totala försäljningen har de tre 85--90
procent förlagda utanför Sverige. Drygt hälften av de stora
verkstadsföretagens investeringar i maskiner, mark och
byggnader görs idag i utlandet. Sverige är alltså både
beträffande handel och produktionens lokalisering
synnerligen internationaliserat. Av detta följer att vi måste
anpassa vår politik till omvärldens i olika avseenden, men
lika viktig är den mer offensiva handlingslinjen att vi
svenskar måste försöka påverka beslut i omvärlden till vår
egen fördel genom att vara med där besluten förbereds och
fattas.
EES-avtalet inte nog
I vår liberala filosofi har -- precis som i Europatanken --
ekonomiskt samarbete och frihandel över gränserna ett
egenvärde genom att det skapar kontakter och förståelse
och därmed motverkar konflikter. Inom Gatt syftar man till
en fri världshandel. På västeuropeisk nivå har man dock i
handling kommit betydligt längre. Idag har man i
Västeuropa avskaffat de allra flesta handelshinder mellan
EG- och EFTA-länderna beträffande industrivaror, och
inom EG även för jordbruksvaror. Genom EGs inre
marknad och EES-avtalet blir det fri handel i Västeuropa
för tjänster, bl.a. bank- och försäkringstjänster. I Gatt
förhandlar man vidare och förhoppningsvis närmar man sig
så småningom också på global nivå en liberal handelsregim
liknande den i dagens Västeuropa. För folkpartiet
liberalerna är en fri världshandel slutmålet och den
europeiska integrationen en etapp på vägen.
Genom Sveriges EES-avtal kan konsumenterna köpa
billigare varor och får tillgång till en större meny av varor i
butikerna, billigare upphandling för kommunerna till
skattebetalarnas fromma, billigare resor på
långfärdsbussar, förhoppningsvis fler och kreditvärdigare
banker och försäkringsbolag m.m. Företagen, å andra
sidan, ges tillgång till ett större urval insatsvaror för sin
produktion. Genom att de mer än förr får hela Västeuropa
som marknad, ges de möjlighet att specialisera sig på de
produkter som de är bäst på, i många fall genom att bättre
utnyttja stordriftsfördelar i produktion, forskning och
marknadsföring. Detta bör för konsumenternas del leda till
ytterligare kostnads- och prissänkningar, utöver den
prispress som borttagandet av tullar och andra
handelshinder medför.
Det finns emellertid en hake i detta resonemang. Några
företag kan genom att slå sig ihop över gränserna skaffa sig
en dominerande position på en större europeisk marknad.
De skulle kunna utnyttja sin ställning till att höja priserna
för konsumenter och skattebetalare. Det här kan man bara
komma till rätta med om handelsliberaliseringen
kompletteras med en gränsöverskridande
konkurrenslagstiftning. I EG har man följaktligen skaffat
sig en tuff gränsöverskridande konkurrenslagstiftning. Med
EES-avtalet och Europaintegrationen får vi den även här i
Sverige.
Regionalpolitik
Den högre tillväxt som t.ex. den inre marknaden skapar
bör komma alla EG-medborgare till del. Som komplement
till skapandet av den inre marknaden och en gemensam
valuta krävs därför regionalt stöd. EG har också redan i
Romtraktaten uttalat som mål en utjämning av
levnadsvillkor och inkomster bland EG-medborgarna.
Vid svenskt EG-medlemskap kommer det att finnas
både en nationell svensk regionalpolitik och EGs
regionalpolitik. Står vi utanför blir det enbart den svenska
som tillämpas hos oss. Regionalpolitiska hänsyn är
dessutom viktiga inslag i EGs jordbrukspolitik som Sverige
blir full medlem i från första dagen.
Vår nationella regionalpolitik kan vi i allt väsentligt
fortsätta med som idag, t.ex. sänkta arbetsgivaravgifter i
skogslänen och olika typer av investeringsstöd till utvalda
regioner. I sitt utlåtande över den svenska ansökan skrev
sålunda EG-kommissionen beträffande
Norrlandsjordbruket att ''De norra delarna av Sverige
skapar speciella problem /för svensk jordbrukspolitik/
särskilt med tanke på den extremt låga befolkningstätheten,
oförmånliga klimatet, långa transportvägar och högre
produktionskostnader
--
--
-- Vi /i kommissionen/ förutser att Sverige kommer att
önska att bibehålla en hög stödnivå om man blir medlem''
(s 12
i EGs utlåtande). Även beträffande regionalpolitiken
i övrigt är kommissionens utlåtande positivt till Norrlands
speciella förhållanden och man diskuterar olika
stödmöjligheter för boende i Norrland. Kommissionen
avrundar med att ''Ett svenskt medlemskap skulle medföra
att arktiska och sub-arktiska regioner för första gången
kommer med i Gemenskapen. De klimatologiska och
befolkningsmässigt speciella egenskaper som dessa
/nordliga/ regioner har, kräver att /man från EGs sida/ tar
hänsyn till i EGs strukturpolitik'' (s 16).
Dock,
det viktigaste att notera är att Norrlands välfärd i
allt väsentligt skapas i Norrland av norrlänningar. Ju
starkare den norrländska ekonomin är desto bättre
förutsättningar råder för sysselsättning, inkomster och
välfärd i Norrland. Norrlands ekonomi är svag när hela
Sveriges ekonomi är svag, och stark när hela Sveriges
ekonomi är stark. Det är alltså av central betydelse för
Norrland att Sveriges ekonomi blir så dynamisk som
möjligt.
Man bör också vara klar över att det regionala stödet till
Norrland inte avgör Norrlands välfärd. Idag är summan av
det regionalpolitiska stödet och Norrlandsstödet till
jordbruket ca 2,8 miljarder kronor, varav regionalpolitiken
står för ca 2,2 miljarder kr. Hela Norrlands BNP är ca 170
miljarder kr, enligt preliminära siffror från Statistiska
Centralbyrån. Alltså, av Norrlands inkomster skapades
1990 ca 98,4 procent i Norrland. Välståndet i Norrland står
och faller med norrlänningars insatser i Norrland.
Förutsättningarna för ekonomisk verksamhet i Norrland
är väsentligt bättre om Sverige är med i EG. Om Sverige
står utanför skulle Norrland bli en landsända i ett avlägset
land utanför EG, vilket rimligen måste vara sämre för
norrländsk välfärd än om Norrland är en landsända i ett inte
fullt så avlägset medlemsland inom EG.
Billigare mat
Internationell handel är det viktigaste sättet att
motverka konkurrensbegränsningar och medverka till
avregleringar. För svenska konsumenter blir detta särskilt
påtagligt vid medlemskap genom att vi då får en bättre
fungerande livsmedelsmarknad. T.ex. är dansk
livsmedelsindustri idag mer kostnadseffektiv än den
svenska, liksom dansk handel.
Enligt beräkningar från början av 1990-talet som gjorts
inom OECD är den allmänna prisnivån i Sverige och
Danmark ungefär lika, men just beträffande livsmedel
ligger de danska konsumentpriserna ca 15 procent lägre än
priserna i Sverige. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) har
gjort en liknande beräkning och anger att
konsumentpriserna på bröd i Danmark är knappt 30
procent lägre än i Sverige, nöt- och fläskkött ca 20 procent
lägre och mjölk och ägg fem procent lägre. Detta är mycket
påtagliga vinster för oss svenskar som en följd av ett svenskt
medlemskap i EG.
För jordbruket innebär medlemskap en stor omställning
till fullt medlemskap i EGs jordbrukspolitik. Det innebär
bl.a. bättre villkor för spannmålsbönder, och lägre priser på
mejeriprodukter. Särskilt stöd till Norrland är ett prioriterat
förhandlingsmål och kommer med stor sannolikhet att
behållas tills vidare, om än i modifierad form. Folkpartiet
liberalernas uppgift när Sverige väl blivit EG-medlem blir
att tillsammans med andra liberaler trycka på för
avreglering och ökad frihandel med jordbruksprodukter till
glädje framför allt för exportörer i Östeuropa, Baltikum och
tredje världen.
Arbetslöshet och företagandets villkor
En grundläggande förutsättning för att det skall skapas
resurser i Sverige är att vi har ett starkt, enskilt ägt
näringsliv. Mot denna bakgrund är det helt avgörande för
att denna bas skall expandera i Sverige att politiken tar
hänsyn till företagens ökade benägenhet att snabbt flytta
produktion, forskning och finansavdelningar mellan olika
länder. Lämnade på egen hand får enskilda nationalstater
allt svårare att hantera detta, t.ex. i fråga om beskattningen.
Överstatligt samarbete är det motmedel som står
nationalstaterna till buds för att hävda sina medborgares
intressen av insyn och kontroll av den fortsatta ekonomiska
internationaliseringen.
För att säkerställa att svenska företag väljer att
expandera och återinvestera på svensk botten, och att
utländska företag väljer att lokalisera sig i Sverige krävs att
de ges villkor här som är likvärdiga med dem i
grannländerna på kontinenten.
Vad innebär detta? I EG-perspektivet gäller det framför
allt Sveriges handelspolitiska relation till EG-länderna och
Sveriges valutapolitik, inte minst Sveriges vilja att deltaga i
den planerade monetära unionen (EMU).
Med Sverige som medlem i EG blir det mer attraktivt för
svenska företag att stanna kvar i Sverige, och för utländska
företag att lokalisera sig här. T.ex. ett japanskt företag som
tänker sälja till EG-landet Tyskland från en anläggning i
Sverige, riskerar inte sämre behandling i Tyskland jämfört
med försäljning från en anläggning i Danmark.
Men uppnår inte Sverige full likabehandling på det
ekonomiska området redan genom EES-avtalet? Nej, det
finns alltjämt risk för diskriminering genom att Sverige och
svenska företag har en svagare ställning i EGs
beslutsprocess än ett medlemsland har: Ett medlemsland
och dess företag har goda möjligheter att ta initiativ som
gynnar dem själva och som kan missgynna Sverigebaserade
företag. De kan söka påverka nya, eller ändrade regler för
t.ex. handel och konkurrens, det vill säga beslut som i sista
hand ligger hos EGs medlemsländer.
Av vår utrikeshandel sker ca 75 procent med Västeuropa
och ca 50 procent med EG-länderna. EES-avtalet har
endast ett års uppsägningstid. Det innebär i praktiken en
ensidig uppsägningsmöjlighet av EES-avtalet från EGs sida
eftersom vi i Sverige rimligen aldrig vågar riskera ett avtal
som reglerar hela 75 procent av vår utrikeshandel.
Lyckas inte svenska företag vara konkurrenskraftiga
minskar lönsamheten i Sverige, arbetslösheten ökar här
hemma, och tendensen att flytta verksamhet utomlands
aktiveras. För företagens konkurrenskraft spelar den
nationella finans- och penningpolitiken en viktig roll,
liksom naturligtvis för den offentliga sektorns stabilitet och
omfång.
Vår nationella politik är i sin tur starkt beroende av
finans- och penningpolitiken i omvärlden. I Sverige måste
vi därför sträva efter att skaffa oss bättre möjligheter att
påverka de prioriteringar som görs utomlands -- inte minst
deras ekonomiska politik. Medlemskap i EU och EMU bör
kunna bli effektiva påverkanskanaler för oss i Sverige och
Norden!
Så bör t.ex. ett mål för den nationella politiken vara att
människor som arbetar i Sverige skall uppleva att de arbetar
på en trygg arbetsmarknad. Det innebär inte att varje
enskilt företag eller jobb i offentlig sektor bör undgå
nedläggning. Men om t.ex. ett företag tvingas avskeda bör
målet vara att det för den drabbade inte skall vara alltför
svårt att hitta ett nytt jobb i ett annat företag eller i offentlig
sektor. Det är lättare att uppfylla detta mål om vi i Sverige,
tillsammans med övriga Norden, ger oss själva ökade
möjligheter att påverka andra länders prioriteringar mer än
idag.
Ekonomiska samarbetets två delar
EG-ländernas ekonomiska samarbete har två delar: Den
ekonomiska unionen -- den inre marknadens fyra friheter
för varor, tjänster, kapital och arbetskraft, program för
regional utveckling och en successivt ökad samordning av
ländernas ekonomiska politik. Den monetära unionen
innebär att ländernas penning- och valutapolitik i växande
utsträckning skall skötas gemensamt. Det nödvändiggör i
sin tur upprättandet av en ny institution, den europeiska
centralbanken, som det är tänkt skall bli hjärtat i ett
europeiskt centralbankssystem.
EMU och Sverige
Inrättandet av EMU är tänkt att ske successivt. Det ger
därmed i praktiken möjligheter för länder att avstå från att
införa gemensam valuta tills landet självt anser sig uppfylla
EMUs kvalifikationskrav. Dessutom förbehöll sig den tyska
förbundsdagen vid sin behandling av Maastrichtavtalet
hösten 1992 att frågan om Tysklands deltagande (''opting-
in'') i EMU skall underställas förbundsdagen minst en gång
till innan Tyskland kan deltaga. Samma rättighet
tillkommer då självklart även Sverige som medlem.
Under resans gång mot EMU (eller ett mini-EMU) skall
länderna bland annat utarbeta ekonomiska åtgärdsprogram
som sedan diskuteras bland EG-länderna. Länderna sätter
själva målen för dessa program, liksom takten i
genomförandet, och vilka medel som skall användas (höga
skatter, låga skatter, etc). I en senare fas förbjuds
''sedelpressfinansiering'' av budgetunderskott. Det
innebär -- sett över en hel konjunkturcykel -- att staten inte
får avstå från att ta in så mycket skatter och avgifter som
behövs för att undvika budgetunderskott. Staten får alltså
inte genom att medverka till ''strukturella
budgetunderskott'' skjuta över budgetens
finansieringsproblem på framtida generationer av
skattebetalare.
Alla EG-länder får i slutfasen vara med i EMU, men
endast de länder får ha gemensam valuta, med åtföljande
inflytande, som uppfyller EMUs kvalifikationskrav. Det
gäller framför allt att hålla låg inflation och att under en
längre tid ha upprätthållit fast växelkurs. Problemet för
t.ex. Sverige är alltså på intet vis att landet automatiskt
skulle komma att inkorporeras i en monetär union.
Vinsterna för Sverige med en valutaunion består mest
konkret i att transaktionskostnaderna vid växling
elimineras.
Viktigare ändå är att intresset för att investera i Sverige
ökar genom att en stor del av dagens valutarisker elimineras
när Sverige blir en del av ett större valutaområde. Om i
slutändan en gemensam valuta införs blir växelkursens
trovärdighet fullständig gentemot de andra länderna i
valutaområdet. Därmed bortfaller mycket av valutarisken
med sparande i Sverige.
Mindre långsiktig osäkerhet om svensk växelkurs
innebär att räntan för oss svenskar kan bli motsvarande
lägre. Därav följer att investeringarna, och därmed
tillväxten i Sverige, påverkas positivt av medverkan i EMU.
Därmed blir fler projekt i Sverige lönsamma att genomföra.
EMU spelar antagligen en mindre roll för de stora
svenska företagen. De kommer visserligen att göra
betydande vinster om växlings- och transaktionskostnader
försvinner, men de har -- till skillnad mot små och
medelstora företag, villaägare, och
bostadsrättsinnehavare -- sedan länge på ett för dem ganska
bra sätt kunnat skydda sig mot valutarisker genom att agera
på de internationella kapitalmarknaderna. Fördelarna med
EMU är alltså större för de mindre företagen eftersom de
har svårare att få tillträde till de internationella
kapitalmarknaderna.
Den svåraste frågan i samband med EMU är vad som
händer vid en större yttre störning av svensk ekonomi som
drabbar oss väsentligt annorlunda än andra länder i EMU,
t.ex. en stor prisförändring på en varugrupp, eller att en
exportmarknad bortfaller för Sverige som enda land i en
EMU. För att kunna bedöma effekterna av en sådan
störning är det viktigt att uppskatta hur avvikande Sverige
är i ekonomiskt avseende.
När man ser närmare på detta finner man, för det första,
att den svenska industristrukturen och handelsmönstret är
så pass lika t.ex. de tyska, att risken för att få en avvikande
utveckling för just Sverige antagligen är ganska liten, och
mindre för vår del än t.ex. för norsk och finsk. För att ge
ett rimligt perspektiv på risken för en verkligt allvarlig yttre
störning som enbart skulle drabba Sverige, dvs oss
annorlunda än våra grannar i ett EMU, är det också viktigt
att notera att någon sådan yttre störning ännu inte drabbat
Sverige i modern tid. Om det faktiskt skulle komma till en
sådan störning kan vi sannolikt vänta oss lån eller stöd från
t.ex. IMF eller organ inom EG-systemet.
För det andra, ett flertal studier pekar på att den svenska
arbetsmarknadens anpassningsförmåga internationellt sett
är god. Det gäller t.ex. den låga arbetslösheten vid
konjunkturtoppar, den jämförelsevis låga andelen
långtidsarbetslösa och den över landet ganska jämnt
fördelade spridningen av arbetslösheten. En viktig orsak till
detta är svensk arbetsmarknadspolitik.
Sverige i en mini-EMU
Under senare tid har möjligheten diskuterats att ett
mindre antal EG-länder kommer att bilda en valutaunion.
Denna möjlighet förutses i praktiken redan i
Maastrichtfördraget. För Sveriges del är den viktigaste
aspekten att vi då ansluter oss till ett hårdvalutaområde som
ändå är betydligt större än vårt nuvarande valutaområde.
Därigenom blir Sverige mera attraktivt för världens sparare
att placera pengar. Det är detta mini-EMUs innehåll av
hårdvalutaländer snarare än dess storlek som är den
avgörande faktorn för att skapa hög trovärdighet för
växelkurspolitiken. Därmed ger även ett mini-EMU oss en
låg ränta och bättre tillväxt.
Liberala värderingar utanför EMU
Det vore möjligt för ett land som Sverige att bedriva en
stabil, trovärdig, ekonomisk politik även utanför EMU.
Men till vilket pris? T.ex. har schweizerfrancen stått
starkare än många större valutor, som svenska kronan,
pund och lira. På längre sikt är det möjligt att en sådan stark
ställning också skulle kunna etableras för vår valuta. Det
skulle dock sannolikt kräva en betydligt stramare penning-
och finanspolitik och en långsammare ökning av lönerna än
vad som skulle krävas av Sverige som medlem i EMU, med
allt vad utanförståendet skulle innebära av påfrestningar på
sysselsättning, investeringar och offentliga skyddsnät. Det
vore inte förenligt med folkpartiet liberalernas traditionella
socialliberala värderingar att rekommendera svenska folket
att Sverige skulle stå utanför en EMU om det skulle
erbjudas oss.
Om vi som socialliberala folkpartister väljer bort
alternativet att Sverige omvandlas till ett konservativt
Schweiz, men ändå väljer att hålla Sverige utanför en EMU
som erbjuds oss, ja då måste detta rimligen av omvärlden
uppfattas som en tydlig signal att Sverige för sin del inte är
berett att avstå från möjligheten att fortsätta att devalvera.
Det i sin tur skulle medföra att vi svenskar år efter år skulle
tvingas betala en extra hög ränta.
Vidare skulle den svenska ekonomin utanför EMU
sannolikt komma att utvecklas sämre än om vi är med och
kanske ännu sämre än EG-ländernas ekonomier. Sveriges
dragningskraft som investeringsland skulle återigen minska.
Om vi i Sverige skall försöka kompensera för dessa
negativa faktorer måste det framför allt ske genom att
Sverige erbjuder potentiella investerare kostnadsfördelar i
jämförelse med de länder som konkurrerar med oss om
investeringar. Denna ''kompensation'' inkräktar antingen
på utrymmet för reallöner i Sverige eller på utrymmet för
offentliga utgifter, eller båda. Att stå utanför EMU minskar
utrymmet för att i Sverige driva en politik i enlighet med
socialliberala värderingar!
Sammanfattning
Vi vill påverka omvärldens beslut i för oss viktiga frågor
genom att vara med där besluten förbereds och fattas.
Vi vill att man mer utnyttjar EG och EG-domstolen för
att göra miljöpolitiken i Europa mer kraftfull.
Vi vill att Sverige skall verka för ökad användning av
miljöavgifter i EG-länderna.
Vi vill mobilisera mer av EG-ländernas resurser för
kärnkraftssäkerhet i Östeuropa och för miljöbistånd.
Vi konstaterar att det för Norrland är helt avgörande att
hela Sveriges ekonomi blir så dynamisk och stabil som
möjligt och att förutsättningarna för detta är väsentligt
bättre med Sverige som medlem än om Sverige står utanför.
Vi konstaterar att medlemskapet möjliggör för Norrland
att få del av EGs regionalpolitik och att medlemskapet inte
hindrar Sverige att driva sin egen nationella regionalpolitik.
Vi vill att Sverige så snart som möjligt skall ingå i den
europeiska monetära unionen (EMU).
Vi konstaterar att det blir mycket svårt att uppfylla våra
socialliberala värderingar om Sverige står utanför ett EMU
som erbjuds och att vi då skulle tvingas acceptera en
långsammare ökning av bl.a. löner, pensioner och offentlig
service än om vi är med i EMU.
Vi vill avreglera den gemensamma jordbrukspolitiken
och arbeta för frihandel med jordbruksprodukter till glädje
för bland andra exportörer i Östeuropa och tredje världen.
Vi konstaterar att genom medlemskap i EG öppnas upp
helt nya marknader och möjligheter för export av svenska
livsmedel, inklusive renkött.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör
verka för en kraftfull politik beträffande
gränsöverskridande miljöproblem,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör
verka för ökad användning av ekonomiska styrmedel i
miljöpolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör
verka för ökade resurser till miljöbistånd,
kärnkraftssäkerhet och ersättning för nedlagda
kärnkraftverk i Östeuropa,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige som medlem i EG bör
verka för en aktiv regionalpolitik,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i förhandlingarna om
medlemskap i EG bör verka för att stöd till jordbruk i
Norrland prioriteras,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vikten av att Sverige ingår i den
europeiska monetära unionen (EMU).
Stockholm den 26 januari 1993
Carl B Hamilton (fp)
Lennart Fremling (fp)