Förhandlingar om Sveriges eventuella medlemskap kommer att föras med EG inom en nära framtid. En folkomröstning skall avgöra om Sveriges folk godkänner ett framförhandlat avtal eller ej. Informationsarbetet har börjat, med stor ekonomisk dominans för ja-sidan. Dess resurser är överväldigande. Det är ett demokratiskt villkor att båda sidor får likvärdiga möjligheter att ta fram sitt material.
De konsekvensanalyser som regeringen skall utföra är härvid betydelsefulla. Ulf Dinkelspiel sade i riksdagen den 21 januari 1993:
Inför folkomröstningen behövs också en rad breda konsekvensanalyser. Regeringen avser att inom kort tillsätta ett antal utredningar med uppgift att belysa konsekvenserna inte bara av medlemskapet i EG/EU utan också av att stå utanför. Jag tror nämligen att följderna av att ställa sig utanför det europeiska samarbetets kärna på sikt kan få nog så omvälvande följder för det svenska samhället. Bland de fält som kommer att belysas inför ett medlemskap vill jag nämna samhällsekonomin i vid bemärkelse, miljön, frågor som rör välfärden och kvinnorna, utrikes- och säkerhetspolitiken samt den nationella suveräniteten bl.a. i ljuset av den ökade betoningen av närhetsprincipen. Till utredningarna skall knytas en gemensam parlamentarisk referensgrupp efter samma modell som konsekvensutredningen inför folkomröstningen om kärnkraft.
Det är viktigt att regeringen tillsätter dessa konsekvensutredningar. Men det är oroväckande att den starkt kritiserade konsekvensutredningen inför kärnkraftsomröstningen skall ligga som modell för de utredningar som regeringen avser att genomföra. Det bör erinras om att de medlemmar i referensgruppen som var motståndare till kärnkraften, lämnade denna utredning i protest mot den osakliga uppläggningen av utredningsarbetet.
Skall konsekvensanalyserna bli sakliga och objektiva är det nödvändigt att både ja- och nej-sidan får påverka direktiven. Urvalet av utredare måste också ske på sådant sätt som är godtagbart för båda sidor. Det är ytterst känsliga frågor för trovärdigheten av utredningarna.
Av särskild betydelse är inte bara att alternativen blir belysta sakligt och objektivt utan även att det blir vederhäftigt klarlagt vad som blir konsekvensen om Sverige säger ja respektive nej till Europaunionen. Det är också nödvändigt att utredning görs om hur Sverige skall kunna ha god beredskap för icke-medlemskap i Europaunionen.
I övrigt hänvisar jag till yrkanden och motiveringar som jag framfört i mina motioner 1991/92:U517 och 1992/93:E9. Vad som framförts där har enligt min mening fortfarande relevans och giltighet.
Av särskild betydelse är att i händelse av medlemskap i EU få uttryckliga undantag bekräftade i fråga om alliansfrihet, neutraliteten, offentlighetsprincipen, den kommunala självstyrelsen, regional- och miljöinsatser och valutaunionen.
Det gäller att Sverige i likhet med andra EG-länder, främst Danmark och Storbritannien, får undantag på för vårt land avgörande områden. Det räcker inte med att Sverige gör ensidiga förklaringar då dessa inte tar över vad som föreskrivs i Maastrichtavtalet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konsekvensutredningar och om likvärdiga förutsättningar och möjligheter för ja- och nej- sidan,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att, i händelse av medlemskap i EU, uttryckligen få bekräftade de undantag som Sverige tillerkänns beträffande alliansfriheten, neutralitet i krig, offentlighetsprincipen, den kommunala självstyrelsen, regional- och miljöinsatser och valutaunionen.
Stockholm den 26 januari 1993 Hans Göran Franck (s)