Sverige sökte medlemskap i EG (dåvarande EEC) på
60-talet, men drog tillbaka ansökan, eftersom
medlemskap inte var förenligt med neutralitetspolitiken.
Eftersom EG också är intresserat av ett gott utbyte med oss
och de andra EFTA-staterna, fick vi ett frihandelsavtal
1973, som näringslivet länge var tillfredsställda med.
Industriförbundets påtryckningar
EG självt karaktäriserade sin kris fram till mitten av 80-
talet, som ''eurosklerosis''. När Jaques Delors blev chef för
EG-kommissionen och där antog den i storkoncernen
Philips författade vitboken om ''den inre marknaden'',
avlöstes pessimismen och trögheten av ''eurofori'',
fortfarande enligt EGs egen terminologi.
I Sverige blev Industriförbundet nervöst att den inre
marknaden skulle diskriminera svenskt näringsliv. Man
engagerade sig i en enorm propagandakampanj, med bl a
riktade insatser mot olika grupper i samhället, t ex
småföretag och LRF, och helsidesannonser med löst
grundade påståenden att Sverige halkar efter. Man flyttade
kapital ur landet till EG i en storleksordning som
överträffade Japan och USA.
Det är helt klart att det var näringslivets påtryckningar
som fick den socialdemokratiska regeringen att först gå in
för EES-avtalet och så medlemskap. Alla större partier slöt
upp.
Sverige inlämnade den 1 juli 1991 sin ansökan om
medlemskap i Europeiska Gemenskaperna, EG, inte till
Europeiska Unionen, EU. Efter ett EG-toppmöte i
december 1991 i Maastricht förelades medlemsstaterna ett
förslag om att bilda Europeiska Unionen med gemensam
utrikes-, säkerhets- och så småningom försvarspolitik,
vilket kan leda till ett gemensamt försvar, samt en
ekonomisk union (EMU).
Storbritannien och Danmark fick vissa undantag i
Maastricht-traktaten.
Den 2 juni 1992 sade Danmark nej till Maastricht-
traktaten. Frankrike accepterade unionen med knapp
majoritet. Storbritannien har beslutat att inte ratificera
traktaten förrän Danmark prövat frågan på nytt. Vid
toppmötet i Edinburgh i december 1992 förtydligades
Danmarks undantag och man planerar en ny
folkomröstning i vår.
En av förutsättningarna för EMU har försvunnit i och
med att EGs valutasamarbete brutit samman.
EG befinner sig i en kris med fallande tillväxt och
ökande arbetslöshet. Fredsansträngningarna i f d
Jugoslavien har inte lyckats.
EG-kommissionens svar på vår ansökan om
medlemskap, den s k avin, välkomnar Sverige, men inte
som medlemmar i EG utan i Europeiska Unionen, enligt
Maastricht-traktaten. Man gör klart att vi inte kan räkna
med några undantag som kan tillkomma länder som redan
är medlemmar. Förhandlingarna börjar i februari 1993 om
de delar som inte omfattas av Maastricht-traktaten, främst
jordbruks- och regionalpolitiska frågor. Först när alla EG-
länderna skrivit under Maastricht-traktaten, kan
förhandlingarna slutföras.
Svenska förhandlare har visat en stor iver att bli
medlemmar till varje pris. De krav som fördes fram från
c i höstas och från s i förra veckan, accepteras med en
klackspark, kanske i medvetande om att de inte spelar så
stor roll. Huvudsaken är att alla går med på att förhandla.
Mönstret från EES-förhandlingarna går igen. Sverige
var pådrivande och karaktäriserade övriga EFTA-länders
kamp för att skydda sina miljö- och försörjningsintressen
närmast som onödiga förhalningar.
Sverige låter sig utnyttjas, dels som påtryckning
på Danmark, eftersom möjligheten att bli det enda nordiska
landet som inte är med i unionen kan bli en viktig faktor i
deras ställningstagande i folkomröstningen. Dels har
medlemskapsförhandlingarna blivit nyttiga för EGs
sammanhållning. President Mitterrand uppges ha sagt att
utvidgning behövs för att upprätthålla momentum i
Europeiska Unionen. Det är som när man försöker rädda
ett äktenskap genom att skaffa ett nytt barn. Det brukar
inte gå bra.
EG/EU-medlemskap som räddning ur krisen eller
tvärtom?
Offentlig upphandling under tvång
Jag tvivlar på att reglerna i ''den inre marknaden'' om att
göra konkurrensen obligatorisk i den offentliga sektorn i
praktiken kommer att gynna svenska företag. Reglerna
strider också enligt min mening mot marknadsekonomin.
Man kan väl inte hindra en kund från att köpa en dyrare
vara om han vill ha den hellre än den billigare? Varför ska
beställare tvingas ta ett anbud mot sin vilja därför att
domstolar anser att det är ''mer ekonomiskt fördelaktigt''?
Även om vi i Sverige kommer att förmå kommunerna att
upphandla enligt EGs regler, tvivlar jag starkt på att EG-
länderna kommer att göra det.
Sverige har nått sin höga materiella standard genom
att avvika från de mönster som andra industriländer valde,
inte genom att anpassa sig. Blandekonomi, skatt efter
bärkraft, samförstånd i stället för konfrontation. Direktörns
barn går i samma skola som arbetarens. Vi tycker inte att
folk ska stå med mössan i hand. Jämlikhet är ett sätt att öka
gemenskapen. Social välfärd är en rättighet. Allt detta
väckte beundran runt om i världen, inte minst hos liberaler
i USA. ''Sweden the middle way''.
Sedan början av 1800-talet tror vi inte längre på att lösa
konflikter med våld. Neutralitetspolitiken under första och
andra världskrigen lät oss slippa krigets vanvett och gav vårt
näringsliv en flygande start. Svenska uppfinningar och
vidareutvecklingen av uppfinningar från andra länder gav
exportindustrin stora framgångar. Vi hade självförtroende
och väckte förtroende internationellt. Nu tycks allt detta
ifrågasättas i vår iver att vara EG till lags och därför att vi
fått för oss att det bara är på kontinenten ''det händer''.
Självförtroende hos näringslivet efterlyses! Gör
Sverige åter till ett modelland!
Intresset är svalt hos svenskt näringsliv att tillsammans
med staten eller internationellt kapital satsa på de nya
idéerna. I stället släpper vi iväg patenten till utlandet, där
de resulterar i blomstrande framtidsindustrier. Varför har vi
tappat tron på vår förmåga?
För att våra företag ska ha framgång är det viktigaste att
man har en förtroendefull relation till kunderna och att man
har något extra lockande att sälja. Näringslivet har all
anledning att återupprätta ett sunt självförtroende!
På vilket sätt skulle det hjälpa näringslivet om vi blir
medlemmar i EG/EU och avsvär oss rätten till
självbestämmande? EG kommer inte att lösa problemen åt
oss. Är det inte bättre att vi behåller rätten att lagstifta
själva och behåller de minst femton miljarder kronor om
året som vi måste ställa till EG/EUs disposition om vi blir
medlemmar? Att vi behåller frihet att ta över bra EG-lagar
och avstå från dem som inte passar hos oss. Som fritt, öppet
land kan vi på nytt bli ett modelland i en värld som söker
nya vägar ur krisen.
Den kris vi upplever i Sverige är global
I jämförelse med andra länder är bekymren små hos oss.
Också EG-länderna har det betydligt värre. Arbetslösheten
är där t ex genomsnittligt 9 % under högkonjunktur. Det är
inte troligt att vi kan lösa vår arbetslöshetskris genom att
Sverige snabbt får samma villkor på den europeiska
marknaden som resten av näringslivet i Europa. Sedan
Sverige på 80-talet började den villkorslösa anpassningen
till EG har arbetslösheten stigit.
Fred
Sverige är inget litet land. Av de ca 180 suveräna staterna
på jorden har ungefär hundra färre invånare än vi och till
ytan hör vi till de större.
EG omfattar 6 % av jordens befolkning. 90 % bor
inte i västerländska industriländer. De f d kolonierna
får ingen chans att komma ur de destruktiva koloniala
mönstren med nuvarande världsordning, som stöds av EG.
Fiendskap skylls helt plötsligt på religiösa och etniska
skillnader hos folk som levt i fred förut. Konflikten mellan
''syd'' och ''nord'' blir allt farligare för hela jorden.
Sveriges främsta internationella ansvar under de
närmaste två åren är att arbeta för fred i Europa. Som
ordförande i den Europeiska konferensen om säkerhet och
samarbete, ESK, har vi stora möjligheter att främja de nya
metoder som måste uppfinnas för konfliktläkning och
vinna-vinna-lösningar. Krigets vanvett måste stoppas! EGs
metoder har varit katastrofala i Jugoslavien.
För att nå fred måste världen bli rättvisare och vi måste
svänga om produktion och handel och livsstil till ett hållbart
mönster. Från resursuttömmande och förorenande linjär
produktion till kretsloppssamhället, där vi använder
jordens resurser utan att förvanska dem till avfall och gift.
Globala spelregler för kapitalströmmarna, som ger u-länder
och f d kommuniststater en chans och hindrar
valutaspekulation. Rimliga råvarupriser för u-länderna.
Frihandel, men rätt för alla länder att skydda viktiga
inhemska intressen, som t ex självförsörjning med
livsförnödenheter.
Risken är överhängande att Sveriges speciella uppgift
för freden skulle hindras av medlemskap i EG/EU, då vi
tvingas lyda de gamla kolonialmakterna i EG och mister vår
rätt till en självständig utrikes-, säkerhets- och
försvarspolitik.
Påverka -- tvingas
EGs lagstiftningsprocess är annorlunda än vår
Det är naturligtvis viktigt att försöka påverka EG.
Därvid är det viktigt att analysera hur lagar stiftas i EG.
Helt klart är det långt tidigare än vid det beslutande
ministerrådets bord som man avgör hur besluten kommer
att se ut. Beslutsunderlaget är till stor del hemligt.
Lobbygruppers påverkan är väsentlig.
Jag vågar påstå att vi redan i dag är med och påverkar
för fullt i den process som leder fram till EGs lagar.
Sverige påverkar redan EGs lagar
Sverige är fullvärdig medlem i UNICE, arbetsgivarnas
och industriförbundens EG-organisation, som är en av de
viktigaste aktörerna i utformningen av EGs lagar. Sverige
deltar i UNICEs arbetsgrupper och påverkar EG direkt
genom ett stort antal personer i Bryssel och i de enskilda
EG-länderna. LO och TCO var med och grundade
Europafacket, också en viktig remissinstans för EG-
kommissionens lagförslag.
EG och Sverige har ömsesidigt intresse av samverkan. I
skriften ''Ett fritt, öppet Sverige -- vårt samarbete med EG''
har jag redogjort för Riksdagens utredningstjänsts
rundfråga till ett 30-tal riksorganisationer. De berättar om
en omfattande påverkan på EG, utan vare sig EES-avtal
eller medlemskap.
Tillsammans med de andra EFTA-länderna är vi
fullvärdiga medlemmar i standardiseringskommittéerna.
Genom Erasmus och Europarådets stipendier får både
studerande och praktiserande ungdomar EG-erfarenhet.
Vi deltar även i alla tänkbara internationella
sammanslutningar och möten med ministrar och
myndigheter.
Medlemskapet minskar vårt inflytande
Medlemskapet skulle innebära att få en egen EG-
kommissionär, som måste svära på att inte särskilt gynna
Sverige och inte lyda den svenska regeringen. Vikten av att
fler byråkrater till svindlande löner kommer med i fler EG-
kommittéer måste vägas mot förlusten av rätten att gå en
egen väg om EGs beslut inte passar hos oss. Sitter vi med i
EGs ministerråd blir vi bundna av alla beslut.
Talet om ''utanförskap'' är demagogi. Sverige är inte
isolerat nu. Vi är med och påverkar EG med bibehållen
suveränitet, ungefär så mycket som vår storlek motiverar
och som våra argument håller och passar på kontinenten.
Slutsats
Ett alternativ till anslutning till EG/EU är alltså att
fortsätta samarbetet med EG och resten av världen, som ett
fritt, öppet land, utan att binda sig för medlemskap.
Sverige bör inte förhandla om medlemskap i Europeiska
Unionen.
Liksom i början av 70-talet, då vi förra gången
förhandlade om ändrade relationer till Gemenskapen, bör
vi söka de nära samarbetsformer som passar i vår tid, utan
att Sverige ger upp sin rätt att självständigt besluta i alla
egna angelägenheter.
Vi bör inte heller ändra grundlagen så att det blir
möjligt för riksdagen att lämna ifrån sig beslutanderätten till
EG/EU.
Konsekvensutredningar för alternativ till medlemskap
Sannolikheten är stor att förhandlingar om medlemskap
ändå kommer att föras med EG. En folkomröstning ska i så
fall avgöra om Sveriges folk accepterar ett framförhandlat
avtal eller ej.
Informationsarbetet har börjat, med stor ekonomisk
övervikt på förespråkarnas sida. Det är ett demokratiskt
villkor att båda sidor får goda möjligheter att ta fram sitt
material.
De konsekvensanalyser som regeringen ska utföra, med
anledning av en centermotion, är härvid betydelsefulla. Ulf
Dinkelspiel sade i riksdagen den 21 januari 1993:
Inför folkomröstningen behövs också en rad breda
konsekvensanalyser. Regeringen avser att inom kort
tillsätta ett antal utredningar med uppgift att belysa
konsekvenserna inte bara av medlemskapet i EG/EU utan
också av att stå utanför. Jag tror nämligen att följderna av
att ställa sig utanför det europeiska samarbetets kärna på
sikt kan få nog så omvälvande följder för det svenska
samhället. Bland de fält som kommer att belysas inför ett
medlemskap vill jag nämna samhällsekonomin i vid
bemärkelse, miljön, frågor som rör välfärden och
kvinnorna, utrikes- och säkerhetspolitiken samt den
nationella suveräniteten bl.a. i ljuset av den ökade
betoningen av närhetsprincipen. Till utredningarna skall
knytas en gemensam parlamentarisk referensgrupp efter
samma modell som konsekvensutredningen inför
folkomröstningen om kärnkraft.
Det är viktigt och bra att regeringen tillsätter dessa
konsekvensutredningar. Men det är synnerligen
illavarslande att den sönderkritiserade
konsekvensutredningen inför kärnkraftsomröstningen, som
tiden bevisat grovt felaktig, ska ligga som modell för de
utredningar som regeringen planerar! De medlemmar i
referensgruppen som inte såg någon framtid i kärnkraften
lämnade denna utredning i protest mot den rent osakliga
uppläggningen.
Vetenskaplig medling
När det gäller konsekvenserna av ett medlemskap eller
inte kan man upprätta motstridiga hypoteser, utan att på
förhand veta vilken som är bäst grundad. Resultatet avgörs
helt av vilka frågor man ställer, vad man utreder och vad
man undviker. Utredarnas värderingar påverkar också
resultatet, vad man lägger huvudvikten vid och vad man
glömmer bort. Detta har ingenting med misstankar om
ohederlighet att göra, utan med kännedom om människans
villkor. Värderingar och ställningstaganden påverkar alltid,
även när en människa har stor integritet och vilja till
objektivitet. Inför något så osäkert som
framtidsbedömningar blir värderingarna helt centrala.
Ska konsekvensanalyserna få någon trovärdighet måste
båda sidor få vara med och påverka direktiven och urvalet
av personer som anlitas som utredare. En form av
vetenskaplig medling kunde tillämpas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om förhandlingarna om medlemskap
i EG/EU,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om vetenskaplig medling vid
tillsättandet av utredningarna om konsekvenserna av
medlemskap eller ej i EG/EU.
Stockholm den 25 januari 1993
Birgitta Hambraeus (c)