Sverige bör verka för att en internationell fredsskapande
militär styrka upprättas och underställs FNs säkerhetsråd.
Tiden i världshistorien är mogen för en internationell
militär styrka som får en liknande roll som en
polisorganisation har i en enskild nation. Samtidigt måste
den internationella domstolen reservationslöst accepteras
av medlemsländerna som högsta organ för lösning av
internationella konflikter.
Rollen som världspolis har ofta fått spelas av USA, som
för närvarande i Somalia och då Kuwait befriades från den
irakiska invasionen. USA kan dock inte ta på sig denna roll
i all framtid. USAs ekonomiska försprång sedan andra
världskriget hämtas snabbt in av andra länder, främst i
Asien. Den inhemska amerikanska opinionen kommer inte
att i alla lägen acceptera att amerikanska liv riskeras och
offras i fjärran länder. Speciellt om inte andra länder är
beredda att hjälpa till för att upprätthålla världsfreden och
försvara demokratiska staters överlevnad.
Exemplet Jugoslavien -- tre möjligheter
Vad kan omvärlden göra för det forna Jugoslavien? Det
finns tre möjligheter.
Den första är att inte göra något alls mer än att skicka
hjälpsändningar, fördöma de stridande parterna och hoppas
på att konflikten löser sig själv.
Den andra är att acceptera den etniska rensningen och
att andra länder erbjuder de fördrivna människorna bostad
på annan plats i världen.
Det tredje och enligt vår mening enda hållbara
alternativet är att med internationell rätt arbeta fram den
bästa lösningen och sedan med internationella militära
trupper se till att denna lösning efterlevs. Det kan vara nog
så svårt och kräva många människoliv men alternativen är
betydligt sämre.
Ledande personer i FN har förslagit att FN inrättar
permanenta fredsskapande styrkor (peacemaking units)
som medlemsländerna ställer till säkerhetsrådets
förfogande. Dessa styrkor skall vara tyngre beväpnade än
FNs fredsbevarande styrkor och de skall kunna rycka in
med kort varsel. De fredsskapande FN-styrkorna skall
rekryteras på frivillig basis och genomgå gedigen utbildning
i respektive lands nationella armé. Insatser av dessa styrkor
skall beslutas av säkerhetsrådet.
Billig lösning jämfört med globala försvarsutgifter
Mellan 1945 och 1987 har FN gjort tretton
fredsbevarande insatser och sedan 1987 ytterligare tretton.
Omkring 528 000 människor har tjänat under FNs flagg, 800
av dem har omkommit. De sammanlagda kostnaderna för
dessa insatser uppgår till över 45 miljarder kronor. I
dagsläget är fredsbevarande insatser under den kommande
12-månadersperioden planerade till en kostnad av drygt 16
miljarder kronor. Trots att detta belopp bara utgör ynka tre
promille av de globa militära satsningarna, så flyter
inbetalningarna från medlemsländerna mycket trögt.
FNs generalsekreterare stödjer förslaget från vissa
medlemsländer att medlemsländerna budgeterar sina
militära FN-bidrag via försvarsanslagen i respektive
nationalbudget, i stället för som nu via utrikesanslagen.
Försvarsanslagen är ju i de allra flesta länder flera gånger
större än utrikesanslagen och på detta sätt skulle det bli
lättare för medlemsländerna att öka sina bidrag.
Sverige måste driva på
Sverige bör spela en aktiv och pådrivande roll så att
dessa styrkor bildas så snart som möjligt. Det är självklart
att Sverige som nation måste vara berett att tillsammans
med andra nationer ingripa för att lösa blodiga konflikter i
omvärlden -- ingripa med trupp, inte bara diplomatiska
uttalanden, inte minst för att vi själva skulle få hjälp om
Sverige anfölls av främmmande makt. Det kalla kriget är
över och nu finns förutsättningarna för att skapa denna
internationella polis som så väl behövs. Sverige kan spela
en viktig roll som pådrivande nation i denna fråga, om bara
insikten och den politiska viljan finns.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i internationella
sammanhang bör verka för att FN inrättar permanenta
fredsskapande styrkor (peacemaking units) under
säkerhetsrådets kontroll.
Stockholm den 25 januari 1993
Lars Moquist (nyd)
Richard Ulfvengren (nyd)
Robert Jousma (nyd)