Motion till riksdagen
1992/93:U402
av Ulrica Messing m.fl. (s)

Landminor


Minor vållar ett oerhört lidande för miljoner människor
i tredje världens länder. Rapporterna om hur plastminor
som ser ut som leksaker exploderar i händerna på barn, hur
kvinnor som samlar ved och bönor och som arbetar på
fälten förlorar armar och ben när minor helt utan förvarning
exploderar är förfärande. Under långvariga inbördeskrig i
Nicaragua, El Salvador, Somalia, Etiopien, Eritrea,
Namibia, Kurdistan, Afghanistan och Kambodja spreds
miljontals minor, ofta helt utan kontroll, utan minkartor
och utan hänsyn till civilbefolkningen.
Det finns minor som ligger kvar långt efter att krigen
tagit slut och gör det omöjligt för flyktingen att återvända
hem, för de som bor kvar att bruka jordarna, för kvinnor att
låta barnen valla boskapen, samla ved och leka utomhus.
För minor gäller inga vapenstillestånd. De ligger kvar som
dödsfällor i årtionden. I Kambodja är i dag risken för att
minor ska explodera den tredje största hälsorisken för
befolkningen, efter malaria och TBC. Varje steg på
landsbygden i Afghanistan och Kambodja har blivit en
minröjningsoperation.
Minorna leder också till stora ekonomiska skador då
man inte kan driva jordbruk och transporter på grund av
minrisken. I dag uppskattar man att det finns över 10
miljoner minor i Afghanistan, kanske lika många i
Kambodja, över 1 miljon i Somalia och i Nicaragua
beräknar man att det finns en mina på var 30:e invånare
kvar i terrängen.
En mängd internationella organisationer arbetar för att
hjälpa till med minröjningsarbetet och med vård och
rehabilitering av alla stympade människor. FN, Amerikas
Watch, Röda korset, en rad kyrkliga organisationer,
fredsorganisationer -- för att bara nämna några få. Ett av
kraven som förs fram är inrättandet av en FN-fond att röja
minfält och ersätta offren.
Arbetet syftar till att sprida opinion och kunskap i
minfrågan, att röja minor och att ge stöd till miljontals offer
för minor i tredje världen. Ländernas mintillverkning och
minexport kartläggs. Ytterst syftar arbetet till att stoppa
ytterligare spridning av dessa inhumana vapen genom en
överenskommelse om ett internationellt stopp för
tillverkning, handel och användning av främst anti-
personella minor. Många ideella organisationer arbetar
med denna fråga i sina respektive länder, men också
koordinerat gentemot internationella organisationer som
EG och FN.
Den 22 oktober 1992 rönte folkrörelserna stor framgång
i USA då president George Bush signalerade en lag som
förbjuder all export av amerikanska landminor under ett år.
Den svenska regeringen bör nu agera både i Sverige och
internationellt för att underlätta saneringen av minor i de
värst drabbade länderna samt för en begränsning av
användandet av minor i framtiden. Sverige skulle kunna
ställa upp med stora resurser för minröjning, särskilt i de
områden dit svenskt minmaterial spridits.
Vi kunde ställa resurser till FN:s förfogande och på eget
initiativ skicka svenska minröjningsgrupper till de drabbade
länderna. Inom FOA pågår forskning för att ta fram
förbättrad minröjningsteknik. Detta bör få ökad prioritet så
att Sverige snarast kan hjälpa till att förbättra och
effektivisera minröjningsarbetet som i dag pågår, ofta med
mycket primitiva metoder.
FN-konventionen om inhumana vapen trädde i kraft
1983. Till den konventionen finns ett särskilt minprotokoll
som reglerar användningen av minor. I konventionen sägs
att ett eller flera FN-länder inom tio år dvs. före 1993 års
utgång kan begära att översynen skall inkallas. Detta för att
kunna utvidga t.ex. minprotokollets omfattning samt för att
fokusera ett internationellt intresse kring
minproblematiken.
Det är också viktigt att utvidga protokollet om
brandvapen samt att försöka få in laservapen och sjöminor
i nya protokollet under Konventionen om inhumana vapen.
Regeringen bör snarast kontakta andra länder i öst, väst,
syd och nord för att få till stånd en översynskonferens om
minprotokollet. Sverige bör också kunna agera för ett
internationellt exportstopp av minor samt själv avbryta vår
minexport.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om landminor,
2. att Sveriges regering agerar för ett internationellt
exportstopp av anti-personella minor,
3. att Sverige beslutar följa USA:s exempel och införa ett
totalt exportförbud gällande landminor,
4. att regeringen under 1993 tar kontakt med andra
länder inom FN för att få till stånd en översyn av
konventionen om inhumana vapen och därmed dess
minprotokoll,
5. att regeringen ställer ytterligare teknologiska och
personella resurser till förfogande för minröjning i de värst
drabbade länderna och stödjer planerna på en FN-fond för
minröjning,
6. att Sverige ansluter sig till uppfattningen att de länder
som exporterat minor också åläggs ett särskilt ansvar för
minröjning i de länder där minor fortfarande utgör fara för
civilbefolkningen.

Stockholm den 20 januari 1993

Ulrica Messing (s)

Martin Nilsson (s)

Kent Carlsson (s)