Under en följd av år har riksdagen antagit
utrikesutskottets enhälliga uttalanden om att
medföljarfrågorna måste lösas. Att som maka eller make
följa diplomater till olika UD-stationeringar i världen har
självfallet stora kvalitéer i form av upplevelser, lärdomar,
erfarenheter och personlig utveckling. Men på längre sikt är
nackdelarna stora. Att inte få utöva sitt yrke är ett exempel.
Ett annat är att utan lön eller ATP-poäng svara för
representationen i hemmet.
Dessa och liknande frågor är svårlösta men enligt uppgift
håller de på att stegvis lösas inom UD.
En annan fråga måste nu prioriteras. Jag avser de
ojämlika villkor som råder för kvinnliga och manliga
medarbetare inom UD. En rapport ''Karriärutveckling i
utrikesförvaltningen'' utgiven av UD:s jämställdhetsgrupp
pekar på ett flertal otillfredsställande förhållanden. Bara 10
% av UD:s chefer är i dag (juli 1992) kvinnor. I övriga
regeringskansliet är 20 % av cheferna kvinnor. Av 34
departementsråd är 5 kvinnor. De internrekryterade
kvinnor som antagits till handläggarutbildningen under åren
1976--1985 tjänar i genomsnitt ca 2.500 kr. mindre i
månaden än de män som antogs under motsvarande period.
De externrekryterade kvinnor som antagits till
departementet 1976-1985 tjänar i genomsnitt 450 kronor
mindre i månaden än motsvarande grupp män. Däremot
har löneskillnaderna mellan kvinnliga och manliga
specialister minskat sedan 1987.
Ett annat märkligt förhållande är att det råder stora
löneskillnader mellan UD och övriga regeringskansliet.
Manliga departementssekreterare på UD tjänar t.ex. i
genomsnitt ca 1.100 kronor mindre i månaden än kvinnliga
departementssekreterare i övriga regeringskansliet samt ca
2.260 kronor mindre i månaden än sina manliga kolleger i
övriga regeringskansliet. Vidare redovisar rapporten att
kvinnliga departementssekreterare på UD tjänar i
genomsnitt ca 3.120 kronor mindre i månaden än manliga
departementssekreterare i övriga regeringskansliet, samt ca
1.960 kronor mindre i månaden än sina kvinnliga kolleger i
övriga regeringskansliet.
Det kan inte vara nödvändigt att påminna om vad EG:s
Romfördrag, FN:s konvention eller vad Sveriges egen
jämställdhetslag säger i ämnet. Jag är övertygad om att
utrikesministern i sin egenskap av både departementschef
och kvinna har både ambition och vilja att göra något åt de
skillnader som råder beträffande lön och befordran.
Statsministern lär ju också ha sagt att ''tillsätter man poster
efter kompetens, så blir det fler kvinnor''.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om ändring av de ojämlika villkor
som råder för kvinnliga och manliga medarbetare i
Utrikesdepartementet.