Vår säkerhetspolitik vilar, förutom på ett starkt försvar,
också på ett mycket aktivt deltagande i FN och andra
internationella organisationer.
Neutralitetspolitiken gör att Sverige kan se på konflikter
ur alla parters synpunkter. Därigenom kan vi delta i medling
och bygga upp ett förtroende.
Det är väsentligt att vi arbetar för en rättvisare värld och
förändringar i den ekonomiska världsordningen för att u-
länder och f d kommunistländer som kämpar för demokrati
ska ha en chans till en uthållig utveckling i frihet. Det stora
hotet mot världsfreden nu är polariseringen mellan ''Syd''
och ''Nord''. Sverige och Norden har generalsekreterarens
förtroende att bereda beslut om en effektivare FN-
organisation.
Sverige deltar i ESK, Konferensen för säkerhet och
samarbete i Europa. I ESK samlas alla Europas stater, även
de nya i f d Sovjetunionen och Centraleuropa, samt USA
och Kanada, med Japan som observatör. Sedan december
1991 fram till december 1994 är vi med i presidiet, under
1993 som ordförande. Vi har därmed ett stort ansvar för
freden i Europa och stora möjligheter att finna nya vägar till
samförstånd.
ESK-mötet i Älvsjö i december 1992 beslöt att nu gå från
att huvudsakligen konferera till att verka praktiskt där
väpnade konflikter kan befaras. En närvaro i Estland byggs
upp och den i Kosovo förstärks. ESK lämnar uppdelningen
i tre ''korgar'', en för säkerhetspolitik, en för mänskliga
rättigheter och en för ekonomiskt, miljö- och
forskningssamarbete och arbetar nu med alla aspekterna
samtidigt. Detta borde kunna vara en mycket fruktbar
metod. Älvsjömötet bekräftade också sin beslutsamhet att
på alla sätt underlätta för NOGs (folkrörelser) att delta i
ESKs verksamhet, både vid konferenser och på fältet.
Nedrustning, i meningen reducering av vapen, har
inletts på ett lovande sätt bl a genom överenskommelser
mellan USA och Ryssland. Sveriges mångåriga arbete för
avveckling av kemiska vapen har nått sitt mål. Ännu behövs
emellertid den militära och diplomatiska expertis som varit
så framgångsrik på dessa områden.
För att möta dagens problem behövs emellertid även en
helt annorlunda kompetens. Det är väsentligt att ge
ekonomiska möjligheter till folkrörelser och
forsknings/aktionsorganisationer som besitter en
kompetens inom områden som är relevant i dagens
säkerhetspolitiska situation. För att förstå dagens
konflikthot behövs t ex freds- och konfliktforskare,
historiker, terapeuter, vanligt betrott folk med
känslomognad, i synnerhet modiga kvinnor, samt folk med
vana från förhandlingar utanför den speciella diplomatiska
ritualen. Särskilt viktigt är det naturligtvis att samarbeta
med människor av god vilja från konflikthärdarna, som har
perspektiv på sitt lands situation. Det är helt väsentligt att
regeringen hämtar beslutsunderlag från människor med
denna sorts kompetens, för att kunna finna de nya vägar
som är nödvändiga för att avvärja dagens fredshot. Det kan
ofta vara effektivast att regeringen kanaliserar detta arbete
till fristående organisationer.
Nya idéer utvecklas i god svensk tradition hos
folkrörelser, som drivs av ett engagemang för fred. Det är
också viktigt att forskare kombinerar kunskapsutveckling
med praktisk verksamhet i konflikthärdar, för att lära sig
förstå och vara katalysatorer för konfliktläkning. Vår tid
behöver mer än någonsin folkligt engagemang!
Anslaget under F2 (f d F3) ska inte främst ses som stöd
till folkrörelser utan som en kanal för Sveriges arbete för
konfliktlösning utan våld. Det är väsentligt att inte
diskriminera kritiska rörelser och forskningsorgan, utan se
till att de får resurser att bidra till en vederhäftig, öppen
debatt som karaktäriserar ett demokratiskt land.
Utredarens kriterier för bidrag från F2 bygger i flera fall
på missförstånd och är inte relevanta i det perspektiv som
denna motion hävdar. Kravet på egenfinansiering bör inte
öka och det är ofta viktigt att kunna både ge
organisationsstöd och bidrag till projekt. Antalet
medlemmar i en organisation är inte avgörande för dess
betydelse.
Riksdagen har fram till 1991 fattat beslut om
fördelningen till olika organisationer av anslagen från
dåvarande F3. Riksdagen föreslår nu att regeringen ska
fatta beslut inte bara om ramarna till olika organisationer
utan även om delvis nya föreskrifter för bidrag från
anslaget. Vi anser att regeringen bör förelägga riksdagen en
proposition om förslag till föreskrifter för anslagen samt
förslag till grundanslag till organisationerna.
Kraven på besparingar i statsbudgeten har drabbat UD
hårt. Det är därför motiverat att också F2-anslaget tillfälligt
dragits ned. Riksdagen har emellertid vid upprepade
tillfällen i stor enighet beställt en successiv ökning av
fredsanslagen och relaterat dem till de summor Sverige
satsar på det militära försvaret. En sådan ökning skedde
också fram till budgetåret 1990/91, då det stagnerade. Med
den förändrade säkerhetssituationen i världen och med
Sveriges speciella ansvar för ESK, är en ökning av anslaget
nu mer relevant än någonsin! Anslaget F2 bör därför åter
öka, så fort statens finanser tillåter.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om inriktningen av stödet under F 2,
2. att riksdagen begär att regeringen bör återkomma med
förslag till anslagsfördelning och föreskrifter för F 2, i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om successivt ökade anslag under F
2.
Stockholm den 25 januari 1993
Karin Starrin (c)
Lennart Daléus (c)