I budgetpropositionen föreslås rörande utrikesförvaltningen att sju generalkonsulat dras in, däribland det i Chicago. De ersätts med honorära konsulat eller generalkonsulat, vilket väl innebär att regeringen från fall till fall får avgöra om man vid personskifte ska utse konsul eller generalkonsul.
Jag vill i nuvarande statsfinansiella läge inte motsätta mig de besparingar som kan göras inom statlig verksamhet. Men i fallet Chicago finns det enligt min mening väsentliga skäl för att säkerställa att den officiella svenska representationen utgörs av en generalkonsul med stor kunskap om både Sverige och Svensk-Amerika.
Illinois var den stat där de första större svenska bosättningarna gjordes i inledningen till den stora emigrationen. Genom lyckliga tillfälligheter finns platsen för den första svenska massutvandringen, Bishop Hill som grundlades 1846, till stor del bevarad i ursprungligt skick. Professor Olof Isaksson, den svensk som betytt mest för att restaureringen av Bishop Hill kom till stånd, har beskrivit orten som ''det viktigaste svenskminnet utanför landets gränser''. Staten Illinois har också satsat i Bishop Hill, bl a med ett museum för nästan alla av de bevarade konstverken av Olof Krans, som i sina målningar beskrev människor och verksamhet i kolonin. Bishop Hill blev moderkoloni för en rad svenska större bosättningar i Illinois, Iowa, Minnesota, Nebraska och Kansas.
l850 grundades den första svenska lutherska församlingen i USA, i Andover en bit från Bishop Hill. Den blev inledningen till Augustanakyrkan som under lång tid hade en dominerande roll för det svenska medvetandet i USA. Som kulturellt centrum för den skapades Augustana College, sedan 1875 beläget i Rock Island i samma område. I Augustana College finns numera också inrymt Swensson Swedish Immigration Center.
1846 kom första svensken till Chicago. Den svenska befolkningen där växte, och när den var som störst hade Chicago fler svenskfödda och deras barn än Malmö. Bilden av den svenske emigranten har ofta varit bonden som själv röjt sin mark på prärien. Men i verkligheten var den urbana svenska befolkningen i USA större än den jordbrukande delen.
Den stora emigrationen från 1840-talets mitt till första världskriget omfattade med barn 1,2 miljoner personer. Sannolikt har vi ännu inte förstått hur oerhört stora influenser detta gav i Sverige, genom brev och artiklar och genom ''återvändare''. Sambandet emigration-folkrörelser- demokratisträvanden var mycket starkt. Men också tekniskt, kulturellt och i flera andra avseenden kom mycket starka folkliga impulser till Sverige från utvandrarna.
De senaste månaderna har tankar ventilerats både i Sverige och i Illinois om att inför 1996 förbereda ett jubileum avsett att illustrera den stora emigrationen. Preliminärt avses kärnan i evenemangen vara ett symposium i Sverige och ett i USA kring teman om svenskar i USA, emigrationens inverkan på demokratisering och samhällsomvandling i Sverige och kanske även moment om migration generellt, alltså även i nutid. Efter ett möte på kulturdepartementet i december håller forskare på att ta fram förslag till ämnen. Helt klart finns mycket outforskat kring utvecklingar och samband.
Utöver det tydliga vetenskapliga intresset finns starka folkliga intressen, sannolikt på flera håll på båda sidor om Atlanten, att på olika sätt inför 1996 påminna om emigrationen.
1888 när emigrationen pågick som intensivast fanns ett behov hos svenskamerikanerna att visa att det funnits en svensk tradition i USA redan före revolutionen och frigörelsen från England. I det syftet anordnades ett 250- årsjubileum av Delaware-kolonin. Syftet med jubileet var att inför omgivningen visa en tidig svensk identitet i Nordamerika. Av bara farten upprepades jubileer 1938 och 1988. Men en koloni som varade l7 år och omfattade 800 svenskar är naturligtvis i sak mindre betydelsefull än den stora utvandringen om 1,2 miljoner med dess mycket omfattande inverkan på samhällsutvecklingen.
Det finns starka skäl att utnyttja 150-årsjubileet 1996 till att aktualisera en rad nya frågeställningar kring vad emigrationen betydde. I grunden var det en folklig rörelse -- medan de privilegierade grupperna och universiteten under denna tid hämtade det mesta av sin utländska inspiration från överhetsfilosofier i Tyskland kom småfolket till mycket stor del att ta intryck av USA med dess frihetsideal och frånvaro av ärvd makt.
Min bedömning är att gensvaret på förslaget om ett emigrantjubileum är så stort att man kan räkna med ett förverkligande av tankarna. På amerikansk sida är Illinois, kanske tillsammans med Minnesota, den självklara basen inför ett sådant jubileum. Därav följer behovet av täta kontakter över Atlanten i förberedelser och genomförandet av olika aktiviteter.
I sig är detta kanske inte skäl för att behålla ett på heltid bemannat generalkonsulat. Även andra arrangemang kan innebära en god representation. Men det förutsätter i så fall att för uppgiften kan rekryteras en person med starkt intresse och tillräckligt med tid och resurser för att kunna utgöra en viktig förbindelselänk, självklart i samverkan med ambassaden i Washington.
Det är angeläget att en sådan fortsättning finns planerad i tid innan en indragning av dagens generalkonsulat i Chicago äger rum. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk officiell närvaro i Illinois.
Stockholm den 11 januari 1993 Hans Lindblad (fp)