Förändringarna i Öst- och Centraleuropa mot demokrati och ekonomisk utveckling är processer som tar lång tid och kräver stora ansträngningar. Att dessa ansträngningar lyckas är en angelägenhet inte bara för de berörda länderna utan påverkar hela den framtida utvecklingen i Europa.
Situationen i våra östra grannländer, Ryssland och de baltiska staterna, är mycket svår. Demokratin är fortfarande skör och ett sammanbrott för reformprocessen i Ryssland skulle kunna få oöverskådliga konsekvenser inom många områden; ekologiska katastrofer, hungersnöd, nationella spänningar, migration, förändrade säkerhetspolitiska förutsättningar osv. Utan tvekan skulle Sverige drabbas avsevärt av utvecklingen i speciellt nordvästra Ryssland.
Vi har därför ett gemensamt intresse av att stödja utvecklingen i särskilt nordvästra Ryssland och Baltikum som vi har ett särskilt ansvar för. Ett ökat samarbete skulle gynna alla parter. Ett samarbete skulle göra det möjligt att stödja miljön och att utveckla naturrikedomarna, infrastrukturen och den gemensamma säkerhet som nu har en möjlighet att byggas upp.
Det är då viktigt att snabbt och kraftfullt bidra till ny utveckling där de människor som hotar att drabbas har sin hemvist. En jugoslavisk utveckling i andra delar av Europa måste förekommas. Också av egennyttiga miljöskäl skulle det vara förmånligt att investera i avlopps- och rökgasrening, energiproduktionsanläggningar och energihushållning öster om Östersjön. Likaså skulle investeringar i kommunikationer kunna ha god effekt utanför landet. Norrbottens näringsliv gynnas av investeringar i norra Ryssland.
Investeringar måste från början göras från ekologiska utgångspunkter. Ryssland klarar inte självt av de gigantiska miljöproblem man står inför. Att lösa dem är en nödvändig förutsättning för att kunna bidra till en långsiktig ekonomisk utveckling. Ett ekonomiskt samarbete i Nordkalottområdet blir likaså meningslöst om inte Kolahalvöns ekologiska kris kan lösas. Skandinaviska investeringar är nödvändiga för att bygga upp en förnuftig ekonomisk struktur och för att sätta in avancerat miljötekniskt kunnande till gagn för naturen och människorna. De är nödvändiga för hela regionens överlevnad.
Miljöhoten på Kolahalvön är mycket allvarliga: Här finns världens största koncentration av atomreaktorer, f.n. 229 atomreaktorer på 118 atomdrivna fartyg. De skapar i sin tur stora mängder atomavfall. Ett nytt centralt lager för avfallet förmodas bli förlagt till Novaja Zemlja. Mellan 50 och 60 utrangerade ubåtar ligger vid kusten utan att, som det förefaller, det finns planer på vad man ska göra med dem. Utbränt kärnbränsle har mellanlagrats på flottbaserna i Murmansk och Archangelsk. Längs Novaja Zemljas ostkust finns en mängd atomreaktorer från havererade ubåtar dumpade, liksom atomisbrytare. Fullastade skepp med radioaktivt avfall har också dumpats utanför Novaja Zemlja. Svavel och tungmetaller ger allvarliga industriutsläpp. Havsvattnet är allvarligt förorenat.
Infrastruktursatsningar är nödvändiga för ökade kontakter med nordvästra Ryssland. Vägar måste byggas ut i öst-västlig riktning. Järnvägsnätet måste utbyggas och omlastningsmöjligheterna förbättras. Det krävs bättre förbindelser mellan jordbruksområden, städer och industriella centra. Telekommunikationer som telefon och fax behövs för investerare.
Energisäkerhet och
-effektivitet måste främjas. Inte minst gäller det säkerheten för kärnkraftverk. Atomkraftverket på Kolahalvön t.ex., Poljarny Zori, är en stor säkerhetsrisk. Energislöseriet är ett mycket stort problem inom industrin. Högre effektivitet måste utvinnas ur konventionella kraftverk. Energisparande ger möjlighet att stänga av föråldrade atomkraftverk. Tekniskt stöd måste lämnas till en effektivisering av energiuppvärmningen. Det gäller t.ex. nödvändig ombyggnad av fjärrvärme i städer och tätorter i alla nämnda områden. Stöd och insatser kan utvecklas till kommersiellt samarbete i ett senare skede. Stora insatser kan också göras för att återställa och modernisera vattenkraftanläggningar. Resurser som nu är underutnyttjade i Sverige kan tas i anspråk.
Hjälp till småföretagare behövs för att ändra den ekonomiska strukturen liksom teknologier för miljövänligare produktion.
Enligt vår uppfattning bör de ovan beskrivna insatserna endast i mindre omfattning göras i form av bistånd. Med tanke på de resurser som behövs kommer bistånd inte att förslå särskilt långt. Dessutom kan det leda till ett oönskat biståndsberoende. I stället bör så långt det är möjligt stöd ges på lånebasis och genom utökade insatser när det gäller exportkrediter, ett väsentligt ökat användande av Europeiska utvecklingsbanken och Nordiska utvecklingsfonden. Vid eventuellt svenskt medlemskap i EG bör vi stimulera till ökat utnyttjande av de investeringsfonder som finns för dessa ändamål.
När nu den glädjande säkerhetspolitiska förändringen i världen och den svåra ekonomiska situationen fått president Jeltsin att besluta om en minskning av armén med 40 procent skapar det givetvis enorma arbetsmarknadsproblem. Arbetslösheten hotar att bli stor i många delar av landet, när 1,5 miljoner militärer måste byta yrke. Sysselsättningen i militärindustrin drabbas också. Till detta kommer konsekvenserna av att ryska militärer lämnar Centraleuropa och behöver arbete och bostäder. Externt stöd till detta underlättar också den fredliga utvecklingen i Baltikum. Sverige och övriga grannländer har en stor uppgift när det gäller att hjälpa till i denna stora omställningsprocess. Det är också av ett stort säkerhetspolitiskt intresse att ett sådant stöd ges.
Också när det gäller det militära området är kontakter över gränserna viktiga. Sådana befäster ett för alla parter befrämjande samarbete, skapar förtroende och en tryggare säkerhetspolitisk miljö. Vi menar därför att utbyten på olika nivåer av militära myndigheter bör stimuleras, liksom när det gäller militära inspektörer.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till Ryssland och Baltikum.
Stockholm den 26 januari 1993 Karl-Erik Svartberg (s) Berit Löfstedt (s) Berndt Ekholm (s) Gunnar Thollander (s)