Motion till riksdagen
1992/93:U274
av Karl-Erik Svartberg m.fl. (s)

Stöd till Ryssland och Baltikum


Förändringarna i Öst- och Centraleuropa mot demokrati
och ekonomisk utveckling är processer som tar lång tid och
kräver stora ansträngningar. Att dessa ansträngningar
lyckas är en angelägenhet inte bara för de berörda länderna
utan påverkar hela den framtida utvecklingen i Europa.
Situationen i våra östra grannländer, Ryssland och de
baltiska staterna, är mycket svår. Demokratin är
fortfarande skör och ett sammanbrott för reformprocessen i
Ryssland skulle kunna få oöverskådliga konsekvenser inom
många områden; ekologiska katastrofer, hungersnöd,
nationella spänningar, migration, förändrade
säkerhetspolitiska förutsättningar osv. Utan tvekan skulle
Sverige drabbas avsevärt av utvecklingen i speciellt
nordvästra Ryssland.
Vi har därför ett gemensamt intresse av att stödja
utvecklingen i särskilt nordvästra Ryssland och Baltikum
som vi har ett särskilt ansvar för. Ett ökat samarbete skulle
gynna alla parter. Ett samarbete skulle göra det möjligt att
stödja miljön och att utveckla naturrikedomarna,
infrastrukturen och den gemensamma säkerhet som nu har
en möjlighet att byggas upp.
Det är då viktigt att snabbt och kraftfullt bidra till ny
utveckling där de människor som hotar att drabbas har sin
hemvist. En jugoslavisk utveckling i andra delar av Europa
måste förekommas. Också av egennyttiga miljöskäl skulle
det vara förmånligt att investera i avlopps- och
rökgasrening, energiproduktionsanläggningar och
energihushållning öster om Östersjön. Likaså skulle
investeringar i kommunikationer kunna ha god effekt
utanför landet. Norrbottens näringsliv gynnas av
investeringar i norra Ryssland.
Investeringar måste från början göras från ekologiska
utgångspunkter. Ryssland klarar inte självt av de gigantiska
miljöproblem man står inför. Att lösa dem är en nödvändig
förutsättning för att kunna bidra till en långsiktig
ekonomisk utveckling. Ett ekonomiskt samarbete i
Nordkalottområdet blir likaså meningslöst om inte
Kolahalvöns ekologiska kris kan lösas. Skandinaviska
investeringar är nödvändiga för att bygga upp en förnuftig
ekonomisk struktur och för att sätta in avancerat
miljötekniskt kunnande till gagn för naturen och
människorna. De är nödvändiga för hela regionens
överlevnad.
Miljöhoten på Kolahalvön är mycket allvarliga: Här
finns världens största koncentration av atomreaktorer, f.n.
229 atomreaktorer på 118 atomdrivna fartyg. De skapar i
sin tur stora mängder atomavfall. Ett nytt centralt lager för
avfallet förmodas bli förlagt till Novaja Zemlja. Mellan 50
och 60 utrangerade ubåtar ligger vid kusten utan att, som
det förefaller, det finns planer på vad man ska göra med
dem. Utbränt kärnbränsle har mellanlagrats på flottbaserna
i Murmansk och Archangelsk. Längs Novaja Zemljas
ostkust finns en mängd atomreaktorer från havererade
ubåtar dumpade, liksom atomisbrytare. Fullastade skepp
med radioaktivt avfall har också dumpats utanför Novaja
Zemlja. Svavel och tungmetaller ger allvarliga
industriutsläpp. Havsvattnet är allvarligt förorenat.
Infrastruktursatsningar är nödvändiga för ökade
kontakter med nordvästra Ryssland. Vägar måste byggas ut
i öst-västlig riktning. Järnvägsnätet måste utbyggas och
omlastningsmöjligheterna förbättras. Det krävs bättre
förbindelser mellan jordbruksområden, städer och
industriella centra. Telekommunikationer som telefon och
fax behövs för investerare.
Energisäkerhet och
-effektivitet måste främjas. Inte minst gäller det
säkerheten för kärnkraftverk. Atomkraftverket på
Kolahalvön t.ex., Poljarny Zori, är en stor säkerhetsrisk.
Energislöseriet är ett mycket stort problem inom industrin.
Högre effektivitet måste utvinnas ur konventionella
kraftverk. Energisparande ger möjlighet att stänga av
föråldrade atomkraftverk. Tekniskt stöd måste lämnas till
en effektivisering av energiuppvärmningen. Det gäller t.ex.
nödvändig ombyggnad av fjärrvärme i städer och tätorter i
alla nämnda områden. Stöd och insatser kan utvecklas till
kommersiellt samarbete i ett senare skede. Stora insatser
kan också göras för att återställa och modernisera
vattenkraftanläggningar. Resurser som nu är
underutnyttjade i Sverige kan tas i anspråk.
Hjälp till småföretagare behövs för att ändra den
ekonomiska strukturen liksom teknologier för
miljövänligare produktion.
Enligt vår uppfattning bör de ovan beskrivna insatserna
endast i mindre omfattning göras i form av bistånd. Med
tanke på de resurser som behövs kommer bistånd inte att
förslå särskilt långt. Dessutom kan det leda till ett oönskat
biståndsberoende. I stället bör så långt det är möjligt stöd
ges på lånebasis och genom utökade insatser när det gäller
exportkrediter, ett väsentligt ökat användande av
Europeiska utvecklingsbanken och Nordiska
utvecklingsfonden. Vid eventuellt svenskt medlemskap i
EG bör vi stimulera till ökat utnyttjande av de
investeringsfonder som finns för dessa ändamål.
När nu den glädjande säkerhetspolitiska förändringen i
världen och den svåra ekonomiska situationen fått
president Jeltsin att besluta om en minskning av armén med
40 procent skapar det givetvis enorma
arbetsmarknadsproblem. Arbetslösheten hotar att bli stor i
många delar av landet, när 1,5 miljoner militärer måste byta
yrke. Sysselsättningen i militärindustrin drabbas också. Till
detta kommer konsekvenserna av att ryska militärer lämnar
Centraleuropa och behöver arbete och bostäder. Externt
stöd till detta underlättar också den fredliga utvecklingen i
Baltikum. Sverige och övriga grannländer har en stor
uppgift när det gäller att hjälpa till i denna stora
omställningsprocess. Det är också av ett stort
säkerhetspolitiskt intresse att ett sådant stöd ges.
Också när det gäller det militära området är kontakter
över gränserna viktiga. Sådana befäster ett för alla parter
befrämjande samarbete, skapar förtroende och en tryggare
säkerhetspolitisk miljö. Vi menar därför att utbyten på
olika nivåer av militära myndigheter bör stimuleras, liksom
när det gäller militära inspektörer.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till Ryssland och Baltikum.

Stockholm den 26 januari 1993

Karl-Erik Svartberg (s)

Berit Löfstedt (s)

Berndt Ekholm (s)

Gunnar Thollander (s)