Ett utredningsarbete bör nu inledas för att i god tid lämna förslag till hur de organisatoriska sambanden mellan EG:s och Sveriges biståndsverksamhet skall utformas. Det bör också klargöras från vilka delar av nuvarande biståndsbudget som de svenska medlen till EG:s gemensamma bistånd skall tas.
En betydande del av EG:s bistånd förmedlas genom enskilda hjälporganisationer i EG:s medlemsländer. Det gäller katastrofinsatser, livsmedelshjälp, stöd till utvecklingsprojekt. Ett antal specialprogram ger ytterligare möjlighet till samfinansiering från EG; insatser för flyktingar, stöd till offer för apartheid, stöd till Västbanken/Gaza, stöd till frontstaternas invånare. Ett motsvarande stöd för insatser i Vietnam förbereds.
Dessutom utvecklas inom EG biståndsprogram för direkt stöd till folkliga rörelser i tredje världen (decentraliserat samarbete).
Att bygga upp kontakter mellan organisationer och folkliga rörelser är tidskrävande. Det exemplifieras av EG:s eget biståndsarbete med icke-statliga organisationer. Fortfarande är där organisationer från de ursprungliga sex EG-länderna klart överrepresenterade i fråga om ansökningar om och bidrag till organisationernas biståndsinsatser.
Det är angeläget att svenska organisationer som bedriver u-landsverksamhet i god tid får kunskap om EG:s stöd till organisationers biståndsarbete och möjligheter att etablera kontakter med motsvarande biståndsorganisationer inom EG-länderna och de organisationer och nätverk för samverkan som de upprättat.
Regeringen bör därför ta initiativ till informationsinsatser och seminarier för att bland svenska hjälporganisationer öka kunskaper och kontakt med EG:s biståndsverksamhet. Stöd bör också lämnas för att etablera kontakt med frivilliga hjälporganisationer inom EG och deras organ för samverkan.
Ett EG-medlemskap får också liknande konsekvenser för de delar av näringslivet som är leverantörer i biståndssammanhang. För EG:s gemensamma bistånd lika väl som för biståndet från respektive EG-land ''avbinds'' biståndet och ersätts av öppen upphandling för biståndsinsatser från hela EG-området. Möjligheter öppnas att bryta de upphandlingsmonopol som i praktiken funnits för främst stora infrastrukturella biståndsprojekt. Det är därför av intresse för u-länderna likaväl som för svenska företag att de tidigt engagerar sig i de nya möjligheter att delta i upphandling för bistånd som ett EG-medlemskap innebär.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett utredningsarbete rörande de organisatoriska sambanden mellan EG:s och Sveriges biståndsverksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om initiativ till informationsinsatser och stöd till kontakter mellan enskilda svenska organisationer och motsvarande organisationer inom EG.
Stockholm den 26 januari 1993 Karl-Erik Svartberg (s) Berit Löfstedt (s) Inger Lundberg (s)