Socialdemokraterna framhåller i denna motionatt
regeringens östpolitik misslyckats; regeringen saknar
strategi för ett svenskt ansvarstagande i förhållande till
Central- och Östeuropa,att regeringens proposition om
samarbetet med Central- och Östeuropa är djupt
otillfredsställande och knappt duger som underlag för
riksdagsbehandling.
Vi föreslåratt riksdagen begär redovisning av
hittillsvarande samarbete,att en ny östpolitik
utarbetas,att en strategi utformas för ett Norra Europa
som dynamisk region i ett alleuropeiskt samarbete,att S:t
Petersburg, Polen och Nordkalotten ges betydande
utrymme i samarbetet, vid sidan av Estland, Lettland och
Litauen,att BITS får 250 milj. kr., 50 milj. kr. mer än
regeringen föreslagit, samt ges ett långsiktigt mandat för sitt
kunskapsbyggande bistånd,att folkrörelsesamarbetet
höjs till 50 milj. kr. och ges en starkare inriktning på att
stödja demokratin.
1. En djupt otillfredsställande proposition
Regeringens proposition om samarbete med Central-
och Östeuropa duger knappt som underlag för riksdagens
behandling av frågan. Där saknas övergripande
målbeskrivning och strategi. Där saknas prioriteringar vad
avser länder och sakområden, samt delvis även
biståndsformer. Där finns ingen verklighetsbeskrivning,
erfarenhetsredovisning eller problemdiskussion. Den
fördelning av medel som finns utgör ej en klar
hanteringsordning. Klart och långsiktigt mandat ges ej till
de myndigheter, som enligt svensk författning efter
riktlinjer från riksdag och regering, skall fatta beslut om
användningen av de resurser som ställs till förfogande.
Samarbetet saknar fantasi och skaparkraft.
Vi finner detta djupt otillfredsställande. Vi ser
uppenbara risker för att Sveriges grundläggande intressen
blir lidande av den ordning som valts.
Vi föreslår att riksdagen av regeringen begär en
noggrann redovisning av utnyttjandet av de biståndsmedel
som är avsedda för samarbete med Central- och Östeuropa.
Vi föreslår vidare att en ny östpolitik formuleras i en
nationell kommission för Sveriges internationella
ansvarstagande.
2. En ny civilisatorisk uppgift i Europa
Efter andra världskriget förmådde världens ledare samla
sig kring en vision, bygga nya institutioner och inleda en
utveckling som gett så många människor ett bättre liv.
Förenta Nationerna bildade grunden, med fred och
säkerhet som främsta uppgift. Till det kom det konkreta
samarbetet i bl.a. Internationella valutafonden,
Världsbanken, GATT och OECD. I Europa lade
Marshallhjälpen grunden för återuppbyggnaden. Genom
EG-samarbetets utveckling kom forna historiska fiender att
knyta sina länder oupplösligt närmare varandra.
Det var en visionär och handlingskraftig generation
politiker som byggde den västeuropeiska
efterkrigsordningen. Såren efter krigets barbari läktes
genom en upplyst politik för tillväxt, välfärd och social
konsolidering. Det var en civilisatorisk uppgift av väldiga
format -- där gränsen sattes av järnridån.
Den ridån är nu riven. Vi står inför en liknande
civilisatorisk uppgift. Europa är inte längre tudelat, men det
är heller inte förenat. Såren är inte helade. Istället riskerar
vi att nya murar reses.
Tre år efter att revolutionen svepte fram över Europas
östra delar har glädjen över frihetens ljus följts av insikten
om omvandlingens svårigheter och oron för ett
misslyckande. Intoleransens spöke syns överallt.
Västvärlden -- inbegripet Sverige -- har inte levt upp till
vad vår tid kräver. Efter kalla krigets slut får vi nu inte
förlora freden. Tre saker måste göras.Vi måste stärka de
organisationer som kan ge reformarbetet trygghet i en
bredare gemenskap. Det handlar om ESK, men också om
andra organisationer som borde ges ett större alleuropeiskt
ansvar. Det handlar om regionalt samarbete, som det som
måste bli till över Östersjön och Nordkalotten. Det handlar
också om EG, som efter fördjupningen nu kraftfullare
måste öppna sig utåt. Får känslan av utanförskap fäste ökar
otryggheten.Vi måste vara beredda till långt större
uppoffringar som stöd till ett gemensamt Europa. De
förenklade chockterapierna som skulle lösa allt är nu
avskrivna och måste följas av en mer utvecklad ekonomisk
politik. Massarbetslöshet, maffiavälde och social utslagning
får inte prägla det nya. Ska det undvikas måste Västeuropa
satsa radikalt mer långsiktigt med investeringar, öppna
marknader och integrerade samhällen på alla plan.Vi
måste göra allt för att stärka den demokratiska kulturen. I
många av de länder som lämnat kommunismens förtryck
har ett skede av nationell enighet kring medborgerlig
anständighet gett vika för en utbredd motvilja mot politik
överhuvudtaget. Politiken måste nu finna nya former och
ett nytt levande språk, om en djup demokratisk förankring
ska kunna nås.
3. Ett dynamiskt Norra Europa -- i Europa
Folken i Norra Europa delar hav, långa sträckor i
historien och sjok av kultur. Här finns en mer än tusenårig
tradition av handel och utbyte. Vi ska inte idealisera.
Historien har inte varit utan konflikter. Vi behöver lära att
förstå varandra bättre. Men efter det brott i våra
förbindelser som följde på ryska revolutionen, andra
världskriget och sovjetmaktens förtryck kan vi nu återknyta
banden.
Vi har förutsättningarna för att få se ett pånyttfött Norra
Europa. Norra Europa -- från Nordsjön, Nordkalotten och
Kolahalvön, över Karelen, S:t Petersburg och västra
Ryssland, över Estland, Lettland och Litauen, över Polen,
norra Tyskland, Elbe-mynningen och längre västerut, och
vida däromkring till Kiev, Prag och London -- kan bli en
trygg och dynamisk kulturell och ekonomisk region. Men
där är vi inte ännu.
Sverige och övriga nordiska länder, Danmark, Island,
Norge och Finland, måste göra betydligt mer målmedvetna
satsningar tillsammans med de andra länderna. Norra
Europa kan bli en betydelsefull region i det vidare
europeiska samarbetet. EG utvecklas. EG är på väg att
utvidgas och knyter närmare band med omkringliggande
länder. Då växer regionernas betydelse. Vi måste vara
pådrivande för regionala dimensioner i det alleuropeiska
samarbetet.
Vi måste ta itu med dessa utmaningar med mycket större
fantasi. Vi har börjat. Östersjörådet och
Nordkalottsamarbetet är ingen dålig början, men det måste
ges verkligt innehåll.
Jacques Attali, den franske socialisten och chefen för
Europeiska utvecklingsbanken, EBRD, har föreslagit ett
''Alleuropeiskt initiativ'' med tre grundläggande
beståndsdelar:en alleuropeisk gemensam marknad, en
frihandelszon som går långt utöver EG:s och EFTA:s serie
av bilaterala avtal och som inkluderar Ryssland, ett
alleuropeiskt institutionellt ramverk som ger de nya
samhällsstrukturerna chans att utvecklas på nytt efter
kommunismen, ett alleuropeiskt investerings- och
sysselsättningsprogram. Finansiellt stöd och skuldlättnad är
inte nog. Vi måste komma åt och underlätta för de krafter
som skapar tillväxt.
Det här kräver mycket också av våra näringsliv.
Företagen måste vara beredda att gå in i det nya Östeuropa.
Företag ska inte göra vad de inte tror är lönsamt. Men det
gäller att se till det långsiktiga intresset och våga satsa. Percy
Barnevik tillhör de svenska företagsledare som förstår
detta. Vi saknar en mer offensiv satsning från näringslivet.
Vi behöver se till våra gemensamma intressen. Så också
när det gäller energiförsörjning och miljö. Norra Europas
stora miljöproblem kan inte lösas bara med viktiga, men
relativt marginella förbättringar i vårt eget land. Är det ur
regionalt perspektiv rationellt att driva kärnkraftverken
Ignalina och Sosnovij Bor vidare? När oljeskifferbrytningen
i Estland, dåliga kraftverk där och på andra håll och
nickelsmältverken på Kolahalvön släpper ut mycket mer
svavel än hela Norden, är det då rationellt att bara satsa här
hemma?
Vi måste ha fantasi. Pröva till exempel möjligheterna till
en gemensam marknad av utsläppsrättigheter. Det skulle
snabbt kunna leda till ett flöde av investeringar och
teknologi österut. Pröva möjligheterna att knyta
energisystemen, gas och el, närmare varandra. Bygg på de
gemensamma tillväxt- och sysselsättningsskapande
intressen som vi har.
Medan stater och näringsliv söker nya möjligheter, växer
de direkta kontakterna på alla nivåer i samhällena -- mellan
vänorter, universitet, folkrörelser, organisationer,
föreningar, partier, teatrar, sportklubbar och enskilda
människor. Så spinns den väv som binder oss samman. Så
skapas en fördjupad dimension av den gemensamma
säkerhet vi åstundar.
4. Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa
Regeringens östpolitik har misslyckats. Vi måste få en
ny.
Efter snart halva regeringsperioden har den borgerliga
regeringen inte lyckats presentera ett program för
samarbetet med Central- och Östeuropa -- inte i någon
proposition, skrivelse eller annat dokument. Av löftet om
en miljard kronor per år återstår i år 640 milj. kr. för nya
insatser.
Regeringen har valt en hanteringsordning där
projektförslag från angelägna svenska samarbetspartner
samlas på hög på ansvarigt statsråds bord. Utan mål och
strategi kan inte de svåra prioriteringar som bristen på
resurser tvingar fram göras på ett rimligt sätt.
I förra årets motion ''Ny chans för Europas folk'' oroade
vi oss för en sådan utveckling. Vi redogjorde där närmare
för de mål Socialdemokraterna ställt, för de sakliga och
geografiska prioriteringar vi gör samt för den
hanteringsordning vi hade velat se. Dessa äger i all
väsentlighet fortfarande sin giltighet.
Redan under vårens utskottsbehandling blev det
uppenbart att regeringens föreställning var ohållbar.
Motvilligt gick statsrådet med på att bygga på den
myndighetsordning den socialdemokratiska regeringen
grundade. Men det var bara ett halvt steg -- något
långsiktigt mandat gavs inte. Man kan ha olika
prioriteringar mellan anslag, men utan klara mandat kan
myndigheter inte arbeta offensivt. Riksdag, statsråd och
departement ska ge klara linjer. Myndigheter ska bära
ansvaret för utförandet. Idag råder oklara
ansvarsförhållanden, också inom regeringen. När även små
beslut hamnar på ministrarnas bord och förblir liggande är
det inte underligt om de som vill driva samarbetet vidare
förtvivlar.
Östeuropasamarbetet behöver gås igenom och ges en ny
inriktning. Vi ser tydligt att volymen inte är tillräcklig för
uppgifterna, formerna inte tillräckligt utvecklade.
Socialdemokraterna vill därför att Östeuropasamarbetet
blir föremål för utredning av den kommission som föreslås
i vår motion, ''Solidaritet och säkerhet för en ny värld''.
Årets proposition ger knappast riksdagen möjlighet att
pröva regeringens prioriteringar. Vi vill ändå uttrycka att
följande områden bör prioriteras: att stärka den
demokratiska kulturen, att utforma ekonomiskt, socialt
och miljömässigt hållbara reformprogram, att främja en
hållbar regional energiförsörjning, att följa upp
miljösamarbetet i Östersjöregionen med ett särskilt
handlingsprogram, inklusive kärnsäkerhet, att utveckla
livsmedelsproduktionen och -distributionen i regionen,
att främja framväxten av ett livskraftigt små- och
nyföretagande.
Samarbetet med Estland, Lettland och Litauen bör ges
prioritet. Samtidigt är det av största vikt att ett verkligt
substantiellt samarbete också äger rum med Polen och med
Ryssland, särskilt S:t Petersburgsområdet och
Nordkalotten/Murmanskområdet. Att samarbetet med
Polen i praktiken helt stannat upp och att så lite kommit till
stånd med S:t Petersburg är inte tillfredsställande.
BITS s.k. tekniska samarbete -- experthjälp, studier,
utbildning -- är den centrala formen för
kunskapsutvecklande och kapacitetshöjande insatser på i
stort sett alla områden. Det måste därför vara väl tilltaget
och BITS måste få långsiktiga planeringsramar. Den avoga
attityden till BITS tillhör det mest märkliga i regeringens
östpolitik. Vi föreslår att BITS får 50 milj. kr. mer än
regeringen föreslagit, totalt 250 milj. kr., samt att BITS ges
mandat att utfästa insatser för tre gånger det beloppet.
Folkrörelsesamarbetet har utvecklats mycket fort.
Kontakter mellan enskilda organisationer är av stor
betydelse för demokratins framväxt. Samarbetet bör i än
högre utsträckning inriktas på att stärka demokratin. SIDA
bör ges ytterligare 5 milj. kr., totalt 50 milj. kr.
Svenska institutet har ett synnerligen värdefullt program
för gäststipendier, forskningssamarbete och kulturutbyte. I
regeringens förslag till stor ökning av SI:s anslag ingår ett
kostnadskrävande förslag om en handelshögskola i Riga.
Det måste ifrågasättas om projektet hör hemma hos SI i sin
nuvarande form. Det är typexempel på ett projekt vars
prioritet och effektivitet inte kan bedömas utifrån
regeringens hanteringsordning. Vi föreslår bibehållet
anslag till Svenska institutet.
Det är viktigt med ett väl utformat näringslivsbistånd. Vi
välkomnar regeringens förslag om en ram på en miljard för
exportkreditgarantier. Det kommer avsevärt att underlätta
handelskontakter. Propositionen ger emellertid inte grund
för riksdagen att bedöma hur stor avsättning som måste
göras för förlustrisker för exportkreditgarantierna och det
finansiella stödet. Regeringens förslag om 230 milj. kr. tar
ett mycket stort utrymme i anspråk. Riksdagen bör begära
ett sådant underlag innan ställning tas till avsättningens
storlek.
SWEDECORP bör få 25 milj. kr. för
näringslivsfrämjande bistånd. Swedfund International AB
bör få 35 milj. kr. som kapitaltillskott.
För multilaterala insatser bör 70 milj. kr. anvisas.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen av regeringen begär noggrann
redovisning av de biståndsmedel som avsatts för samarbete
med Central- och Östeuropa,
2. att riksdagen av regeringen begär att en ny östpolitik
formuleras,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att utveckla ett alleuropeiskt
samarbete, om att utforma ett ekonomiskt-politiskt
samarbete som motverkar massarbetslöshet och social
utslagning samt om att stärka den demokratiska kulturen,
4. att riksdagen av regeringen begär att en strategi
utformas för ett pånyttfött Norra Europa som dynamisk
region i ett alleuropeiskt samarbete,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående målen och innehållet i det
svenska samarbetet med Central- och Östeuropa,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts angående hanteringsordningen och
myndighetsansvar för det svenska samarbetet med Central-
och Östeuropa,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om betydelsen av ett samarbete med
Polen och med Ryssland, särskilt S:t Petersburgsområdet
och Nordkalotten/Murmanskområdet, vid sidan av Estland,
Lettland och Litauen,
8. att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar en ram om
250
000
000 kr till BITS för främst kunskapsutvecklande insatser,
9. att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar en ram om
50
000
000 kr till SIDA för insatser genom folkrörelser och
enskilda organisationer,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att ytterligare prioritera
demokratifrämjande folkrörelsebistånd,
11. att riksdagen ur den under yrkande 9 angivna ramen
för budgetåret 1993/94 anvisar 30
000
000 kr till Svenska institutet för stipendier, kulturutbyte
m.m.,
12. att riksdagen inhämtar ytterligare underlag från
regeringen innan ställning tas till storleken på avsättningen
för förlustrisker vad avser garantier för finansiellt stöd och
exportkreditgarantier,
13. att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar 25
000
000 kr för SWEDECORP:s näringslivsbistånd, samt att
kapitalet i Swedfund International AB höjs med 35
000
000 kr,
14. att riksdagen ur denna ram för budgetåret 1993/94
anvisar 70
000
000 kr för deltagande i olika multilaterala insatser.
Stockholm den 25 januari 1993
Ingvar Carlsson (s)
Jan Bergqvist (s)
Birgitta Dahl (s)
Ewa Hedkvist Petersen (s)
Inger Hestvik (s)
Anita Johansson (s)
Birgitta Johansson (s)
Kurt Ove Johansson (s)
Allan Larsson (s)
Berit Löfstedt (s)
Börje Nilsson (s)
Kjell Nilsson (s)
Lennart Nilsson (s)
Berit Oscarsson (s)
Göran Persson (s)
Pierre Schori (s)
Britta Sundin (s)
Ingela Thalén (s)