Olika länders fiskare bland annat danska, norska och finska har sedan urminnes tider nyttjat fiskeplatser i Nordsjön och Östersjön. Allteftersom olika Nord- och Östersjöländer tvingades utvidga sina gränser och fördela de områden mellan sig som visade sig innehålla oljefyndigheter, utestängdes svenska fiskare från fiskeplatser i Nordsjön och Östersjön.
Svenska fiskare har hamnat i stora svårigheter på grund av minskade fiskekvoter och problem med att torsken i det närmaste är utfiskad i Östersjön. Kvoten av torsk i Östersjön har blivit allt mindre och svensk fiskerinäring kan sägas vara i kris.
Sillen betalas dessutom nu så dåligt att dubbla mängder mot tidigare måste tas upp för att få en rimlig chans att överleva ekonomiskt. Tillgången på sill och skarpsill är för närvarande god både i Östersjön och Västerhavet, och kvoterna är relativt generösa. Avsättningsmöjligheterna till rimliga priser är dock så dåliga att ekonomisk ruin hotar många svenska fiskare.
En tänkt ny marknad för svenskfångad sill, strömming och skarpsill borde kunna bli de baltiska staterna och Ryssland. Dessa staters stora problem är för närvarande brist på pengar och någorlunda billig basmat. Här torde svenskfångad sill kunna bli ett välbehövligt tillskott.
Ett stort problem i sammanhanget är distribution och försäljning. Vad beträffar ett väl fungerande distributions- och försäljningsnät borde svensk kunskap och även kylbilar kunna överföras snabbt. Beträffande kapitalet borde svenska biståndspengar kunna användas till inköp av svenskfångad sill för leverans till denna stora marknad i våra östliga grannländer.
Enligt uppgift i ''Dagens Industri'', 921117, finns det en fiskeriindustri i Pärnu i sydvästra Estland med en kapacitet av 40 000 ton/år och 500 anställda för framställning av fiskeriprodukter på burk. Möjligheten att med svenska biståndsmedel bygga ut, rationalisera och effektivisera denna industri borde undersökas. Alternativt kan kunskap och medel ges för igångsättning av liknande industrier i något av de andra baltiska länderna eller Ryssland.
Den svenska regeringen borde inleda förhandlingar med våra östliga grannländer beträffande snar hjälp till självhjälp inom området fiskeindustri, bland annat distribution, försäljning och transport. Riksdagen borde ställa medel till förfogande inom ramen för anslaget för Östeuropa.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt bistånd till de baltiska länderna och Ryssland i kombination med hjälp till svenskt fiske.
Stockholm den 25 januari 1993 Ingrid Näslund (kds)