Forskningsrapporter slår larm om växthusgasernas
skadliga effekt på miljön. Det handlar om utsläpp av
koldioxid, freoner, haloner m fl s k växthusgaser, och det
handlar om olika skador.
En gradering av olika utsläpps farlighet är svår att göra.
Det kan dock konstateras att de allt för stora utsläppen av i
och för sig nyttig koldioxid kommer att ge upphov till en
global uppvärmning av jordens atmosfär som får mycket
svåra och delvis svåröverskådliga effekter. Processen blir
inte lätt att hejda. Det är människornas bekvämlighet med
krav på komfortabla transportmöjligheter, uppvärmning av
stora bostäder och lokaler och den energiintensiva
industriella processen som skapar behovet av ökad
förbränning och därmed höga koldioxidutsläpp. Dessutom,
bara att försöka bibehålla utsläppen på nuvarande nivå ter
sig som en mycket svår uppgift. Under något sekel framåt
kommer jordens befolkning att fördubblas och av många
skäl önskar vi att även u-ländernas befolkning skall närma
sig I-ländernas genomsnittliga levnadsstandard. En
någorlunda gynnsam utveckling av världsekonomin leder
emellertid, om inget särskilt görs för att hejda utsläppen, till
en kraftig acceleration av de årliga utsläppen av
växthusgaser. I dag cirkulerar 1,5 % av jordens kolförråd i
atmosfären. På något sekels sikt kan vi genom förbränning
mångdubbla atmosfärens koldioxidhalt. Allt kol som eldas
stannar dock inte i atmosfären. Processerna för
nedblandning i världshaven sätter eventuellt en övre gräns
för luftens koldioxidhalt vid sex gånger den förindustriella
nivån. Utan motåtgärder kommer nivån att vara fördubblad
i jämförelse med den förindustriella nivån om knappt 40 år.
Eftersom uppvärmningen av världshaven medför en
tidsfördröjning på två decennier kommer klimateffekten av
denna fördubbling att få fullt genomslag i mitten av nästa
sekel. Klimateffekterna av denna utveckling är osäkra.
Osäkerheten gäller inte den direkta drivhuseffekten utan de
indirekta effekterna som denna ger upphov till, t ex
klimatpåverkan på grund av förändrad molnighet och
snötäckning. Ett försök att ge ''vetenskapens'' bästa
nuvarande ståndpunkt i denna fråga har genomförts i FNs
regi i en expertpanel (IPCC 1990), ett arbete som inbegripit
närmare 500 forskare under ledning av professor Bert Bolin
vid Stockholms universitet. Panelen uppskattar som
centralvärde att en fördubbling av koldioxidhalten innebär
en temperaturökning på 2,5 grader. Osäkerhetsintervallet
anges till 1,5--4,5 grader. På längre sikt skulle detta
innebära att medeltemperaturen på jorden höjs med 10
grader.
2 graders uppvärmning innebär att jordens atmosfär får
en medeltemperatur som människorna aldrig upplevt. En
grad över inträffade senast för åttatusen år sedan. För att
hitta fem grader över den nuvarande temperaturen får man
söka sig flera tiotals miljoner år bakåt i tiden. Den gradvisa
uppvärmningen kommer att få stora konsekvenser på
många områden. Ekologiska system kommer att kollapsa,
till att börja med kommer troligen vattnet i haven att sjunka
på grund av att glaciärerna i Antarktis troligen växer till vid
en mindre temperturökning med åtföljande större
molnbildning. Något senare i utvecklingen kommer
havsvattennivvån att stiga och ändra förutsättningarna för
människornas boende på flera håll i världen. Det finns
egentligen ingen reningsteknik som eliminerar
koldioxidutsläppen. Därför måste den viktigaste insatsen
för att minska jordens uppvärmning vara att minska
förbränningen och därmed koldioxidutsläppen. En viktig
åtgärd som måste vidtas är att skapa ''kolsänkor''.
Mycket kol binds i haven och mycket i växtlivet på land
framförallt i skogen. Ett sätt att hindra den globala
uppvärmningen är att öka beskogningen av jorden.
Åtgärder för att öka virkesförråden (beskogningen) kan
tänkas bidra till ökad absorption under tjugo till hundra år.
Trots att detta tidsperspektiv är kortare än det vi måste
anlägga på växthusproblemet som helhet är det ur andra
aspekter mycket långt. Det är fullt tillräckligt för att vara
intressant som möjlighet att vinna tid i väntan på tekniska
lösningar som till rimlig kostnad kan minska energi- och
transportsystemens koldioxidutsläpp.
De tropiska regnskogarna innehåller drygt hälften av
världens skogsbundna kolförråd. Med nuvarande
avverknignstakt kommer detta att vara tömt på drygt 70 år.
Det är i och för sig knappast förvånande att de tropiska
länderna genomgår en avskogning liknande den som har
genomförts i de tempererade länderna. Avskogningen är
emellertid ändå till stor del en misshushållning, orsakad av
marknadens och i synnerhet politikernas misslyckande.
Träd som växer utgör reningsverk som tar hand om
koldioxid med flera luftföroreningar. Det är viktigt att
luftföroreningarna minimeras genom mindre utsläpp men
det är också viktigt att Sverige med sitt stora
skogskunnande tar ett större ansvar för skogsutvecklingen i
u-länderna. Den normbildning med krav på återbeskogning
som finns i Sverige måste även bibringas människor och
regeringar i u-länderna, och återbeskogning av de skövlade
områdena i dessa länder är en del av Sveriges ansvar.
Vårt ansvar för miljö och rättvisa talar för att ett globalt
aktionsprogram i växthusfrågan bör tas fram. Sverige har
ett omfattande skogskunnande, förvärvat genom
århundradens skogsbruk men även förvärvat genom flera
mer eller mindre framgångsrika skogsprogram i olika u-
länder. Sverige har funnits med i skogsprojekt i Etiopien,
Sahel, Vietnam, Laos, Brasilien med fler länder.
Sverige måste mer aktivt engageras sig i bistånd till
skogsprojekt i u-länderna. Det krävs för dessa länders
möjlighet att ge människorna en chans till ett hyggligt liv
och det krävs med tanke på den expolisionsartade
förhöjningen av koldioxidhalten i atmosfären. En
återbeskogning av de områden där öknarna i dag breder ut
sig är en utmaning och ett ansvar för Sverige och den
svenska skogsnäringen. En större del av den svenska u-
landsbiståndet bör därför kanaliseras till återbeskogning av
skövlade området i u-länderna.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skogsvård och återbeskogning
särskilt i u-länderna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om stöd till utbildning och forskning
i skogsfrågor i u-länderna.
Stockholm den 25 januari 1993
Carl Olov Persson (kds)