Nordiska insatser för atomsäkerheten i nordområdena och Östersjöregionen
I Nordiska rådets miljöutskott har ett socialdemokratiskt
medlemsförslag (A 1007/m) angående atomsäkerheten i
Nordområdena varit föremål för ingående behandling. I
förslaget, som tar upp riskerna från atomvapen,
kärnkraftsanläggningar och atomdrivna fartyg i
Nordområdena, framhålls behovet av förpliktande avtal i
internationella fora, bl.a. IAEA och ESK, angående
hantering av atomavfallet från såväl civil som militär
verksamhet.
Det anförs bl.a. att en av världens största
koncentrationer av kärnvapen, kärnkraftsanläggningar och
atomdrivna fartyg finns i Kolaområdet. I havsområdena
finns en betydande flotta av atomdrivna fartyg. Utöver de
fartyg, som är i drift, ligger ett betydligt antal äldre
atomdrivna fartyg i området.
Vidare påpekas att kärnkraftverket på Kolahalvön har
fyra reaktorer, varav de två äldsta är av samma typ som
reaktorerna vid kärnkraftverket i Greifswald, som stängdes
efter inspektionen 1990. Det är fastställt, att
anläggningarna inte uppfyller västliga krav när det gäller
säkerheten.
Det erinras även om att i Barentshavet och Karahavet
har betydliga mängder radioaktivt avfall dumpats, vilket
utgör ett allvarligt säkerhets- och miljöhot. Det tidigare
Sovjetunionen har använt delar av området till kärnfysiska
provsprängningar och i området finns flera tusen
atomstridsspetsar spridda på olika baser. Även andra
nationer än det tidigare Sovjetunionen har kärnfysisk
utrustning i de nordliga havsområdena, som utgör en del av
den totala hotbilden.
Förslaget har fått brett stöd i remissgenomgången och av
sakkunniga.
Efter det att medlemsförslaget väckts har aktiviteterna
avsevärt intensifierats -- med politiskt stöd på hög nivå --
vad gäller såväl risker med atomdrivna fartyg, som dumpat
material i Karahavet och Barents hav, på fartyg lagrat
material samt kärnkraftssäkerheten i Östeuropa inklusive
Rysslands stora områden. Initiativ har tagits av de nordiska
länderna enskilt och gemensamt i olika sammanhang.
De nordiska länderna har kraftigt understött
internationellt samarbete i syfte att kartlägga riskerna med
såväl militära som civila kärnkraftverk och anläggningar i
mellan- och östeuropeiska länder, i synnerhet i det tidigare
Sovjetunionen. Man stöder också att tekniskt bistånd ges
till de berörda länderna för att minska riskerna för olyckor
vid anläggningarna.
Vid den konferens om bistånd till de nya självständiga
staterna, som hölls i Lissabon i maj 1992, tog de nordiska
länderna på svenskt initiativ upp frågan om
kärnkraftssäkerhet i Östeuropa. I ett gemensamt nordiskt
inlägg betonas bl.a. risken för ett nytt haveri i ett
kärnkraftverk i OSS och Mellan- eller Östeuropa med
eventuella följder för hela Europa, t.o.m. för hela världen.
Därför bör, framhölls det, kärnkraftssäkerheten prioriteras
inom ramen för det nordiska biståndet till Mellan- och
Östeuropa.
En omfattande aktivitet för att öka
kärnkraftssäkerheten pågår i de nordliga områdena och det
tidigare Sovjetunionen. Även omfattande verksamhet i
många internationella fora har kunnat konstateras. Den
koordinering av västländernas biståndsinsatser, som
eftersträvas inom ramen för G 24, skulle avsevärt förbättra
möjligheterna att harmonisera verksamheten.
I sammanhanget bör noteras G 7-ländernas
saneringsprogram för de föråldrade kärnkraftverken i de
aktuella länderna, behandlingen av kärnkraftsfrågorna vid
ESK-mötet i Helsingfors 1992 samt det initiativ som rådet
för Östersjöländerna tagit i syfte att inrätta en särskild
kärnkraftssäkerhetsgrupp, bl.a. för att identifiera sådana
militära och civila anläggningar och deponeringsplatser för
radioaktivt avfall, som förutsätter omedelbara åtgärder för
att skydda befolkning och miljö.
Det är med hänsyn till detta inte i första hand nödvändigt
att utarbeta ett nytt internationellt bindande
handlingsprogram. Av största vikt är emellertid att
verksamheten aktivt fortsätter, på basen av det samarbete
som redan etablerats. Dessa frågor måste ges en hög
prioritering inom det nordiska och internationella
samarbetet.
Nordiska rådets miljöutskott har fått en ingående
redovisning bl.a. av hur arbetet fortgår med att kartlägga
dumpat radioaktivt material i Ishavet och lagringen av detta
farliga material i ankrade fartyg. Vikten av att det
etablerade samarbetet mellan Norge och Ryssland i dessa
frågor genomförs med kraft kan inte nog framhävas.
Miljöutskottet har starkt understrukit betydelsen av att
bindande internationella avtal ingås om kärnsäkerhet och
avfallshantering vid såväl civil som militär verksamhet. De
nordiska länderna har på svenskt inititativ vid tidigare
tillfällen väckt förslag härom bl.a. i IAEA, vilket emellertid
hittills stött på motstånd från bl.a. kärnvapenstaterna. Vid
en internationell konferens om atomsäkerhet hösten 1991
lade Sverige, stött av Finland och Norge, fram förslag om
att IAEA skall utarbeta en global konvention om
atomsäkerhet och avfallshantering. En skiss till sådan
konvention dryftades vid IAEA:s styrelsemöte i juni 1992,
dock utan slutligt resultat, i första hand på grund av att
parterna inte kunde komma överens om avfallsfrågan. En
arbetsgrupp inom IAEA fortsätter arbetet med
konventionen. Arbetsgruppens konklusioner skall
redovisas i sin helhet under 1993. Det är mycket viktigt att
de nordiska länderna fortsätter att driva denna fråga.
Vid Nordiska rådets senaste session den 9--11 november
1992 i Århus antogs på miljöutskottets förslag en
rekommendation (nr 47/1992) till Nordiska ministerrådet:
att följa upp och koordinera nordisk aktivitet och nya
initiativ vad gäller kärnsäkerhet inom ramen för
internationellt pågående samarbetete,
att med kraft fullfölja arbetet med att minska riskerna
från atomdrivna fartyg, på fartyg lagrat material samt
dumpat material i Ishavet, samt att
fullfölja ansträngningarna att få till stånd bindande
internationella avtal om kärnsäkerhet och hantering av
avfall från all civil och militär verksamhet.
Ytterligare ett socialdemokratiskt medlemsförslag (A
1020/m), som f.n. behandlas av Nordiska rådets
miljöutskott, föreslår att Nordiska rådet rekommenderar de
nordiska ländernas regeringar att
snarest igangsaette et faelles projekt for umiddelbar
afhjaelpning af mest presserende sikkerhedsproblemer ved
kernekraftvaerkerne i Sosnovy Bor og Ignalina inden for en
samlet ramme på 600 MDKK.
Det framgår klart av remissvaren, bl.a. från
säkerhetsmyndigheterna, att omedelbara insatser är
nödvändiga för att avvärja de allvarligaste och mest
påtagliga säkerhetsriskerna. Kostnaderna för dessa
omedelbara insatser uppskattas till omkring 200--250
mkr/reaktor. Därtill kommer behov av mer omfattande
ombyggnader i mångmiljardklass. Det är emellertid inte
troligt att det går att uppnå en acceptabel säkerhetsstandard
ens med sådana mycket kostsamma och omfattande
insatser. Det är dessutom frågan om relativt gamla
reaktorer.
Skälet till att man, trots detta, räknar med att
reaktorerna kommer att användas under ytterligare lång tid
är att det inte finns alternativ till elförsörjningen i de
berörda områdena. De andra anläggningar, som finns där,
baserade på t.ex. oljeskiffer, olja och (brun-)kol, utgör
också de allvarliga hälso- och miljöhot.
El- och energisystemen är föråldrade, illa underhållna
och ytterst ineffektiva. Förlusterna på grund härav är
mycket stora. Bristen på el, energi och bränsle har
utomordentligt allvarliga effekter för de berörda ländernas
ekonomi, produktion, transportsystem och sysselsättning.
Den drabbar människorna hårt i deras vardagsliv.
Det är således mycket angeläget att redan nu, parallellt
med insatser för att omedelbart minska riskerna i de
anläggningar, som är i bruk, undersöka olika möjligheter att
bygga upp nya energisystem, inklusive
ersättningsanläggningar till dem, som i dag utgör ett stort
hot mot hälsa och miljö. Till de alternativ, som bör prövas,
hör en anknytning till det gemensamma nordiska
eldistributionssystemet Nordel och ett nordiskt
naturgasprojekt, effektivare energianvändning samt
möjligheten att utnyttja inhemska bränslen.
Självfallet kräver en sådan insats ekonomiskt och
tekniskt stöd utifrån. Det är emellertid ingalunda självklart
att det är fråga om större kostnader än dem man måste lägga
ner på en ombyggnad av de befintliga
kärnkraftsanläggningarna -- utan säkerhet att kunna nå upp
till acceptabel standard. Ett nytt, mer effektivt
energisystem skulle också innebära mycket stora årliga
besparingar för industrin, transportsystemet, hushållen och
offentliga lokaler. Man måste därför resa frågan om det inte
vore bättre att göra de stora investeringarna direkt i nya
anläggningar och ett nytt energisystem.
Det är inte acceptabelt att beslut i avgörande
säkerhetsfrågor fattas under tvång. Den nyvarande
tvångssituationen måste brytas. Ett modernt och effektivt
energisystem är av avgörande betydelse för att förbättra
ekonomin och enskilda människors liv i våra grannländer.
Därför behöver ett underlag tas fram som visar hur, på hur
lång tid och till vilken kostnad ett nytt el- och energisystem,
som är mindre miljöfarligt och mer effektivt, kan tas fram.
Särskilt viktigt är det att ta fram förslag till anläggningar,
som kan ersätta dem man nu tvingas hålla i drift trots stora
risker. Kostnaderna för nya system och anläggningar bör
jämföras med kostnaderna för ombyggnad av gamla
anläggningar och förluster på grund av ineffektiv
energianvändning. Vidare bör olika finaniseringsalternativ
redovisas. Sverige och de nordiska länderna bör ta initativ
till att en sådan utredning snarast genomförs i nära
samarbete med de berörda ländernas regeringar.
Hemställan
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om kraftfulla insatser för
atomsäkerheten i Nordområdena,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om omedelbart initiativ för att ta
fram alternativ till de miljöfarliga anläggningar i Baltikum--
S:t Petersburgsområdet och på Kolahalvön som man nu
tvingas hålla i drift trots stora risker,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att Sverige i samarbetet med
övriga nordiska länder bör ta initiativ till insatser för ett nytt
mindre miljöfarligt och mer effektivt energisystem i
Baltikum--S:t Petersburgsområdet och på Kolahalvön,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fortsatta nordiska
ansträngningar för att få till stånd bindande internationella
avtal och strikt kontroll av all kärnteknisk verksamhet,
såväl civil som militär.